lördag 22 oktober 2011

Slutet gott, allting ...

USA kommer att helt lämna Irak under detta år.

Samtliga 39 000 återstående amerikanska soldater i Irak ska vara tillbakadragna innan året är slut, lovar president Barack Obama. ”Det långa kriget i Irak tar slut i år”, säger han.

Frågan är om jobbet kan anses som avklarat eller om Obama bara väljer att uppfylla sin löften om att lämna Irak och minska i Afghanistan innan valkampanjen börjar på allvar till presidentvalet 2012? Det officiella skälet är att Irak inte vill ge full amnesti åt amerikanska trupper, något som jag har full förståelse för. Nu när USA stöttat uppbyggandet av den nya regimen så är nog det minsta man kan begära att USA ska kunna lita på att deras juridiska system fungerar.

Är verkligen Irak år 2011 säkrare för omvärlden än Irak 2003? Visst så har en ny centralregering tagit över, men landet är fortfarande till stora delar splittret mellan Shia, Sunni och Kurder. Turkiet kommer säkerligen med USA:s mer eller mindre officiella välsignelse att ta över övervakingen av de norra delarna och Iran kommer lika säkert att närma sig Shiamuslimerna. Under Saddam Hussein var Shiamuslimerna nedtryckta och de mängder av terrorattentat som förekommit i landet har lika mycket varit riktade mellan de bägge grupperingarna som mot de amerikanska soldaterna. Nu när USA lämnar landet så kommer våldet att endast ha en väg kvar att ta och det är mot varandra. Risken är därmed stor att Irak i framtiden kommer att vara ett större hot mot omvärlden än 2003, då en del av frustrationen kommer att exporteras i form av villiga rekryter till internationell terrorism. Bush Jr hittade aldrig några massförstörelsevapen, men kriget som han startade kan mycket väl vara starten på konstruktionen av just de vapen han fruktade.

Men även om de amerikanska soldaterna lämnar landet så innebär det inte att den amerikanska närvaron minskar. Det finns gott om amerikanska företag kvar i landet och de har mängder av mycket välbeväpnad "säkerhetspersonal". En del av soldaterna som nu lämnar Irak kommer med stor sannolikhet att dyka upp igen fast med en civil arbetsgivare. Efter alla kostnader som USA har haft med kriget i landet så är det dags att börja dra in pengar. Frågan är bara om det någonsin kommer att motsvara kostnaderna med kriget och nästan 10 års ockupation? 1.000.000 soldater har tjänstgjort i Irak och 4797 har fått sätta livet till.

I Libyen så har ytterligare en despot fått sätta livet till. Sverige lämnar insatsen om ett par dagar. NATO har meddelat att man avser att avsluta insatsen inom en månad. Trots att striderna ännu inte har tagit slut så vill Storbritanniens försvarsminister att brittiska bolag passar på att bygga upp verksamhet i landet.

Man uppskattar att återuppbyggnaden av Libyen kan ge utländska företag förtjänster på upp till 130 miljarder pund, motsvarande 1 360 miljarder kronor, skriver tidningen.

Innan upproret inleddes i februari uppgick de brittiska affärsintressena i Libyen till 1,5 miljarder pund.

Brittiska företag har gjort stora förtjänster på återuppbyggnaden i Irak. År 2006, tre år efter att Saddam Hussein störtades, avslöjade Independent att 61 brittiska företag gynnats med minst 1,1 miljarder pund i kontrakt och investeringar.


Frågan är vilka svenska företag som kommer att passa på att bygga upp sin verksamhet i Irak och i Libyen? Under Saddam Hussein var det en hel del svenska företag som hade affärer i Irak. Svenska ambassaden i Bagdad, Exportrådet och vår handelsminister marknadsför svenska företag i Irak. Jag misstänker dock att kontrakten efter kriget 2003 går mest till amerikanska bolag. I Libyen så kommer det nog att bli ett liknande resultat. De länder som bidragit till insatsen kommer att få förtur. Tolgfors kanske har helt rätt i att internationella insatser är till för att skydda svenska värden och intressen.

Ett stort problem för NATO är att man har mycket få marktrupper i Libyen. De som finns där är inte officiella, då FN-mandatet inte tillät marktrupper i Landet. Det innebär att man måste stötta den nya libyska regimen på avstånd för att bl.a. säkerställa att alla Khadaffis vapen inte sprids för vinden. Risken är därför stor för ett inbördeskrig i Libyen om inte den nya regimen snabbt får kontroll över landet. Det kommer inte att vara religiösa motsättningar på samma sätt som i Irak utan konflikter mellan stammar och olika grupperingar om att ta över makten i landet. Fram tills nu så hade de Khadaffi som gemensam fiende. Risken är stor att de splittras nu när han är borta.

Insatserna är snart slut i Irak och Libyen. NATO och USA kan då fokusera på Afghanistan och förbereda uttåget som är planerat till 2014. Men för befolkningen i alla dessa länder så väntar år av återuppbyggnad. Sverige bör därför följa utvecklingen och hela tiden ställa frågan: "Gör våra internationella insatser nytta?" och "Vilka svenska intressen är det som vinner på de internationella insatserna?"



Washington Post, BBC

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar