COIN är död, länge leve...

Under Vietnamkriget så byggde USA och framför allt Marinkåren upp en kunskap om hur man för ett krig mot en lokal motståndsrörelse, s.k. COIN - Counter Insurgency. Vi vet hur kriget slutade och resultatet blev att USA lade ner alla satsningar på "Small War"-taktik och i stället satsade allt på att bemöta det tredje världskriget. Kunskapen om COIN fanns bara kvar i delar av Marinkåren samt vissa specialförband.

USA blev mycket bra på att driva ett högteknologiskt krig. Faktum är att man blev så bra att de flesta motståndare insåg att det är lönlöst att möta dem med samma taktik.

Så länge Kalla Kriget fortlöpte så behövdes inget annat. Men i och med fallet av Sovjetunionen så började världen att ändras. Balkan på 90-talet och Somalia 1993 visade att det behövdes andra typer av stridskrafter. Men USA han inte styra om inriktningen på sin försvarsmakt innan 9-11 och det resulterande anfallet på Afghanistan 7 oktober 2001. Inledningsvis så gick det bra. De styrkor som sattes in (CIA, Army Rangers och Gröna Baskrarna) var utbildade för att driva ett småskaligt krig. "Utbildningen" hade de fått i bl.a. Latinamerika där USA utbildat otal soldater att bekämpa de lokala gerillorna.

Men sedan gick allt fel. Bush Jr satsade 2003 på Irak och lät Afghanistan drivas av soldater som inte var utbildade för denna typ av krigföring. Sedan inträffade samma sak i Irak. USA kunde utan allt för stora svårigheter slå ut de reguljära styrkorna, men fick sedan stora problem med att hantera gerillan.

Nu har man efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckats förstå hur man ska bedriva COIN-taktik. Problemet är att denna typ av krigföring är mycket resurskrävande och tar oerhört lång tid. Har USA verkligen de resurser och den tid som krävs?

CNAS - Center for a New American Security har lagt fram en studie över hur den dåliga ekonomin kommer att påverka framtidens amerikanska försvarsmakt. Det här är inte vilken "Think Tank" som helst. Det är den som Obama under hela sin tid som president har lyssnat mest till.

The Obama administration’s favorite defense think tank was once a hothouse of counterinsurgency theory. But now that the government is trying to crawl out of its massive debt, the Center for a New American Security is less about big ground conflicts and more about how to shrink the defense budget. First on the chopping block, according to its forthcoming blueprint for defense cuts: counterinsurgency. Next: the Army and Marines who wage it.
...
But CNAS has a hard time believing that a massive Army is necessary to combat realistic global threats, post-Afghanistan. Instead, “naval and air forces will go increasingly important in the future strategic environment,” the report advises. That’s because the most important region of the world, from the perspective of U.S. interests, is the “Western Pacific and Indian Ocean.” You can’t garrison lots of soldiers there.

Tuff framtid för USA. Men hur påverkar det oss i Europa?

Utan USA så kan NATO eller EU inte göra mycket. De är alldeles för beroende av amerikanska resurser som lufttankning, störning, hangarfartyg, Tomahawkrobotar m.m. Drar USA sig hem från Afghanistan så är det bara för resten av länderna i ISAF att packa ihop. Samma sak med Libyen. Även om USA hävdar att man enbart var med i början av insatsen så finns det fortfarande gott om amerikanska resurser i insatsen.

Den period av möjligheter för världssamfundet att med fredsframtvingande insatser lägga sig i staters inre liv som Sovjetunionens fall skapade är kanske snart över. Frågan är då vad t.ex. Sverige gör som anpassat sin försvarsmakt till just detta scenario?

Den 15 januari så fastställs den nya amerikanska försvarsbudgeten. Många svenska analytiker borde ta sig en rejäl funderare under tiden. Faktum är att den amerikanska försvarsbudgeten kan vara mer avgörande för Sveriges försvarsmakt än den svenska försvarsbudgeten.

Läs hela CNAS rapport här.

P.S: Stanley McChrystal sade en gång att "kriget i Afghanistan skulle vara vunnet den dag någon förstår sig på ovanstående Powerpoint-bild".