Veteranvård i praktiken

Tolgfors går ofta ut på sin blogg och i pressen och skryter om att den svenska veteranvården har förbättrats. Det har den säkerligen för de som kommer hem från dagens missioner. Men Sverige har en hel del skelett i garderoben att städa ur.

Där är det tyvärr inte veteranvården som agerar utan Försvarsmaktens jurister.

På senare år har Matz skador börjat göra sig påminda i allt högre grad.

- Jag plågas av svåra smärtor i ett knä och fot, och har blivit rådd att steloperera foten. Jag har kraftigt nedsatt hörsel på höger öra, och besväras av skadorna kring ena ögat och kinden.

- Alla smärtorna påminner mig ständigt om hur lindrigt Försvarsmakten kommit undan. De svek mig och har inte lyft ett finger för att ta arbetsgivaransvar.

Allt detta har Matz Lindberg beskrivit i ett brev till försvarsminister Sten Tolgfors.

- Jag skrev brevet för att göra honom uppmärksam på brister som kan drabba andra FN-soldater, men även för att få någon slags ekonomisk upprättelse. Tolgfors och försvarsdepartementet har i sin tur bollat över ärendet till Försvarsmakten - som gett Matz följande svar:

"Det är den som vållar en personskada, genom uppsåt eller vårdslöshet, som skall ersätta skadan - och i det här fallet kan inte Försvarsmakten anses vållande", konstaterar departementets juridiska enhet.

Dessutom, menar man, är alla eventuella ersättningsanspråk redan preskiberade.

Hur tänker juristerna? Jag tvivlar på att talibanerna som lägger ut IED i Afghanistan kommer att vara villiga att ställa upp i en juridisk process i Sverige om 30 år?

Är detta det sätt vi kommer att behandla dagens veteraner om 30 år? Det är ju trots allt det sätt vi behandlar veteraner som var på insats för 30 år sedan idag. Tolgfors och Försvarsmakten borde lära sig att det inte är vad man säger som betyder något, utan vad man gör. Försvarsmakten har också för många aktörer i dessa ärenden trots löftet om förbättrad veteranvård.

"Som fan läser bibeln" brukar man säga, men det borde kanske heta "som juristerna läser lagboken".