söndagen den 16:e oktober 2011

Noll koll på Caveats (uppdaterad)

Jag har i ett antal inlägg försökt visa att den omställning som svenska Försvarsmakten genomför är en gradvis övergång till NATO-medlemsskap. Frågan är om det blir "by choice" eller "by necessity"? D.v.s. får vi möjlighet att välja medan vi fortfarande är starka och kan ställa krav, eller måste vi förr eller senare krypa till korset när politikerna inser att försvaret av Sverige är beroende av en organisation som vi inte har fullt medlemskap i.

En av de NATO-operationer som vi är inblandad i är nog för många i Sverige helt okänd. Det är C-17 förbandet HAW - Heawy Airlift Wing på Papábasen i Ungern där Sverige är största medlemsnation efter USA. På Försvarsmaktens hemsida är HAW listad som en internationell insats. Detta till skillnad från våra Gripensupportförband i Tjeckien, Ungern och Thailand som endast ses som tjänstgöring utomlands.

För några år sedan stå stod valet mellan att köpa in en egen svensk strategisk transport eller att ingå i någon typ av samarbete. Detta efter bl.a. Tsunamikatastrofen i Thailand då det stod klart att vi helt saknade denna typ av förmåga. Våra Tp-84 som egentligen är ett taktiskt transportflygplan har fått slita med långa transporter från Sverige ner till forna Jugoslavien och till Afghanistan. På senare år har dessa kunnat basera som det är tänkt, d.v.s. i eller nära operationsområdet.

Frågan är vilka regelverk som gäller för de svenska piloterna och teknikerna på HAW? Vilka typer av transporter får de deltaga i? Inledningsvis så fanns det t.ex. förbud mot att stödja den amerikanska insatsen i Irak. Gäller detta längre?

Det har varit en hel del turbulens kring regelverket för de svenska besättningarna som opererar C-17. I Sverige gäller RML- Regler för Militär Luftfart med ett visst krav på max arbetstid och sömn mellan flygningarna. Detta eftersom vi befinner oss i fred och flygsäkerheten går före allt annat. Inom NATO gäller helt andra regelverk. Förra hösten så ställdes detta på sin spets och förbandet tvingade HKV att granska regelverket. Svaret blev att "svenska regler gäller"! Nu verkar detta ha ändrats och helt plötsligt så ska enligt skrivelser från hemmaförbandet inte vare sig RML eller svenska arbetslagstiftningar gälla. I stället så gäller NATO:s arbetstider. Problemet är bl.a. att en NATO-besättning får ta uppiggande medel för att vara skärpta inför en landning efter att ha suttit i kabinen i närmar ett dygn. Detta är heller inte enligt svenskt regelverk, eller får de svenska piloterna göra avsteg mot även detta? Jag kan just tänka mig rubrikerna om något går illa, "Svensk drogad pilot havererar C-17 med 150 människor ombord i ett bostadsområde i närheten av Bagdad". Då lär det inte finnas någon på HKV som vill kännas vid att man haft ämnet uppe för diskussion.

Mer intressant än arbetstider och avtal är dock vilka s.k. "National Caveats" som de svenska besättningarna har.

Deltagarna i en internationell insats har ett antal ramar för vad de får eller inte får göra.

- Mandat. Sätts upp av FN, EU eller NATO som beslutar om insats. FN:s säkerhetsråd brukar definiera dem i en resolution. Sedan så är det den nation eller organisation som får uppdraget att leda insatsen som omformulerar resolutionen i en uppdragsbeskrivning och bryter ner det i delmål.

- ROE - Rules Of Engagement. Regelverk för när, var och hur en soldat eller pilot får agera under en operation. Det kan t.ex. vara när, var och hur man får avfyra sitt vapen. Måste fienden skjuta först eller räcker det med s.k. "hostile intent"?

- "Caveats". Nationella undantag från ROE eller Mandat. Detta kan vara saker som förbandet av politiska skäl inte får göra. T.ex. fick det svenska förbandet i Libyen inledningsvis enbart spana på fasta militära installationer. Detta för att inte NATO sedan skulle kunna bomba på fordon m.m. och riskera träffa civila. De svenska insatserna i Afghanistan har haft liknande regler för var de får agera m.m. Men C-17 förbandet HAW agerar fullt ut enligt NATO:s önskemål.

I normala fall så är svenska trupper bara delvis underställda NATO:s ledning. NATO kan tala om vad de önskar att svenskarna skall göra, men de kan t.ex. inte beordra dem att börja operera i en annan del av insatsområdet som de vanligtvis kan göra med NATO-förband.

"Caveats" är ett av politikernas viktigaste verktyg för att säkerställa att ett svenskt förband enbart utför uppdrag enligt den politiska viljan. Frågan är om våra svenska politiker har en aning om vilka typer av uppdrag som de svenska C-17 besättningarna utför? Vilka länder flyger de åt? Vilka destinationer flyger de till? Vilken typ av last har de ombord? Vilken hotbild finns i de områden de landar i? Om Sverige ställer ett förband helt under NATO:s kontroll så finns det inte längre så mycket kvar som skiljer oss från vilket annat NATO-land som helst.

Nu är "caveats" liksom ROE ganska så hemliga, så jag har svårt att spekulera i hur de ser ut. Men frågan är vem som vet? Handen på hjärtat Tolgfors m.fl i Regering och Riksdag. Om någon skulle ringa en sen kväll och fråga vilka "caveats" som svenskarna på HAW har, skulle ni kunna svara på den frågan?

Uppdaterad 11-10-19, 22:37
Är HAW NATO eller är det bara ett internationellt samarbete?

Vad säger den proposition som en gång i tiden godkände deltagandet i HAW/SAC?


DEL II: VERKSAMHETEN VID NAMO OCH NAMA
Avsnitt 5
Sveriges och Finlands status i NAMO

5.1 Av ministerdeklarationen (SG (2007) 0419) framgår att principen, enligt artikel 7 i NAMO-stadgan, om att NAC i förväg ska godkänna avtal om PfP-länders deltagande i NAMO inte gäller för Finland och Sverige, vars deltagande godkänns genom antagandet av stadgan.

5.2 Finlands och Sveriges deltagande i NAMO:s verksamhet är inte förenat med några begränsningar eller särskilda villkor. Som deltagare i NAMO har Finland och Sverige följaktligen samma rättigheter och skyldigheter som de stater som är medlemmar av NAMO, inbegripet rätten att delta och rösta i NAMO BOD.

5.3 Detta påverkar dock inte Finlands och Sveriges status som icke-medlemmar i Nato och de kommer inte att omfattas av Natos internationella rättskapacitet eller den rättskapacitet som Nato har i kraft av artikel IV i Ottawaavtalet.

14.6 Flygbesättningens status

14.6.1 Enskilda besättningsmäns status fastställs utifrån gällande internationella avtal mellan besättningsmännens hemland och den stat som besättningsmännen befinner sig i eller flyger över. Parterna ansvarar för att, om önskvärt, vidta åtgärder för sin personal i områden där Nato SOFA, PfP SOFA eller andra statusavtal inte gäller.

31.1 All verksamhet som parterna bedriver enligt detta SAC MOU ska vara förenlig med parternas respektive nationella lagar och förordningar, inbegripet lagar och förordningar om exportkontroll, och internationell rätt och parternas internationella åtaganden.

31.2 Detta SAC MOU ska vara förenligt med parternas nationella lagar och förordningar och gällande internationell rätt och internationella avtal. Om detta SAC MOU strider mot nationella lagar och förordningar och/eller internationell rätt och internationella avtal ska de senare ha företräde framför detta SAC MOU.


Som jag tolkar det så har Sverige tydligt sagt att man inte är medlem i NATO, men att man opererar precis som övriga NATO-länder med den möjligheten att kunna säga nej till vissa typer av uppdrag. Frågan är dock om man utnyttjar denna möjlighet? Om inte, vad är då i praktiken skillnaden? Frågan är hur man gör med SOFA - Status Of Forces Agreement som ett land har med det land som man deltager i en internationell insats i? Hur gör vi t.ex. med Irak? Räknas det som en internationell insats, eller räcker det med vanligt turistvisum?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar