torsdag 24 juni 2010

Underskatta inte faran med CAS (uppdaterad)

CAS - Close Air Support är Flygvapnets stöd till markförbanden i NBG08/11. Det är mycket uppskattat i Afghanistan där våra svenska marktrupper vid flera tillfällen har lett utländskt stridsflyg.

Men man ska samtidigt komma ihåg de risker som finns involverade med CAS. Som ett exempel på dessa risker så vill jag belysa en incident som inträffade under övning i Sverige där ett svenskt Gripenflygplan leddes av en amerikansk FAC - Forward Air Controller (inom parantes mina förtydliganden)

"Fick felaktiga målkoordinater av FAC inför skarpskjutning. Ett pass CAS NIGHT skarpskjutning AKAN (automatkanon). När jag fick min 9-liner (målbeskrivning) av FAC gav han mig koordinater i MGRS format, Jag bad att få dessa i LAT LONG (latitud/longitud) och efter en kort väntan så fick jag det. När jag matade in de nya korrdinaterna i min T-punkt (målpunkt i flygplanets navigeingssystem) så observerade jag att det skiljer ganska så mycket från mitt förplanerade målläge (Punkt Tore i R02) (ett svenskt skjutfält). Det skiljde ca 0,5 respektive 1 minut från det förplanerade läget. När jag var etablerad över målområdet så begärde jag "ROPE" (begäran om utpekning av egna förband m.h.a laserpekare) av TACP (Tactical Air Control Party. Organisation som innehåller bl.a. FAC), fick då syn på TACP, de stor precis där min MUS (målmarkering i head-up display) pekade ut mitt målläge.
...
Vid kontakt med TACP (ett utländskt TACP) efteråt så visade det sig att FAC läste ut fel koordinater på sin utrustning när han skulle göra om från MGRS till LAT LONG. I stället för målläget läste han ut sin egenposition."

Det här visar på hur enkelt det är att göra fel. En enkel utläsning av koordinater blev fel då FAC:en fick göra ett handgrepp han inte var van vid). Nu kunde piloten kontrollera målläget visuellt och undvek därmed vådabeskjutning av egna markförband, s.k. Blue-on-Blue. Men numera har vi i våra Gripen tillgång till även GPS-bomber som man kan fälla genom moln. Där finns det inte denna extra möjlighet att visuellt bekräfta målläget.

Den här incidenten visar dessutom på vikten att ha en pilot i ett flygplan som fäller en bomb. Motsvarande insats med en UCAV hade haft betydligt större risk att gå snett då operatören i en UCAV är begränsad till den information som kommer via sensorerna. I en riktig stridssituation så kommer dessutom den extra stressen in. Både för piloten som vet att han fäller en bomb mot människor och för FAC:en vars förband kan vara mitt inne i hårda markstrider.

Misstag sker i fredsövningar och risken är ännu större för misstag under en skarp insats. Med stor sannolikhet är det denna risk för misstag som gör det svårt för våra svenska politiker att besluta om en insats med Gripen i Afghanistan.

Läs det här inlägget om CAS uppdrag i Afghanistan.



Uppdaterad 10-06-27, 17:44
Jag hittade ett gammalt nummer av Defence Technology International (November 2008) med en intressant artikel om erfarenheter av CAS i Afghanistan, "Cleared Hot".

En stor svårighet med ISAF är alla inblandade nationaliteter. Även om kommandospråket är engelska så kan det vara svårt att förstå varandra. Som en den franske majoren Jean-Marc Brenot utrycker sig, "The Brittish infantryman is not going to speak slowly when he is running with the Taliban 500 m eters behind". Roverdatalänken är ett sätt att lösa detta problem. Genom att skicka måldata direkt upp till flygplanet och genom att kunna se den videobild som piloten använder för att välja mål så minskar man risken för skador på civila och egna trupper.

Ett annat problem uppstår när man ska leda insats med GPS bomber. Även om en FAC har mycket bra utrustning för att mäta avstånd till målet (laser) och sin egen position (GPS) så är vinkelnoggranheten inte den bästa vilket kan ge stora fel i sida vid en insats. Ny utrustning för att kalibrera FAC inmätningsutrustning är under leverans sedan 2007 med två GPS mottagare där den ena placeras 30 meter från inmätningsutrustningen och används för att kalibrera vinkelnoggranheten. Men har alla FAC tillgång till dessa idag?

FAC utrustningen är mycket tung och det läggs ner stort utvecklingsarbete på att ta fram lättare inmätnings- och kommunikationsutrustning. Det är också mycket ont om certifierade FAC/JTAC. Detta innebär att många insatser för att skydda egna trupper som hamnat i bakhåll måste utföras med ledning av soldater som kanske inte har stor vana som FAC eller ens tillgång till bra system att leda insatsen.

SDB (GBU-39)får mycket kritik då den är designad att fällas från långt håll och målets läge kan ändras under tiden det tar till träff. Risken finns även att det dyker upp civila under tiden det tar från fällning. Det innebär att den i stort sett endast kan användas mot fasta förplanerade mål. Är detta något som FLygvapnet funderat på när man integreras SDB på Gripen?

90% av uppdragen för stridsflyg i Afghanistan är NTISR - Non-Traditional Intelligence, Surveillance and Reconnaissance. Personligen tycker jag att detta är den typ av uppdrag som UAV lämpar sig bäst för. De enda fördelarna som ett stridsflygplan har över en UAV vid denna typ av uppdrag är att den snabbare kommer fram till målet och att piloten lättare med sina ögon kan få en överblick över området. Men CAS-resurser måste finnas tillgängliga i Afghanistan för de få tillfällen dom behövs och under tiden så används dom till annat.

27 kommentarer:

  1. Blir väl kanske inga större problem i framtiden då förbanden som har behov av CAS måste skicka ett servicemeddelande i PRIO för att beställa CAS. FAC har nog hunnit gå och fika när den beställningen väl har effektuerats! För visst måste det vara på detta sätt man skall beställa erfoderliga förmågor i framtiden? Mig veterligen så skall flygtransporter beställas på detta sätt i alla fall och det skall väl inte vara någon skillnad på förmågeutnyttjandet?
    Känns tryggt att vi övar ledning i fred på samma sätt som i krig/insats (obs! ironi).
    Trevlig midsommar !
    Harry Winter

    SvaraRadera
  2. Det samma Harry och det gäller er andra ute där också!

    SvaraRadera
  3. Det finns faror med allt och när det gäller alternativet till CAS som just nu är inget CAS, så tar jag gärna den lilla risk det innebär.
    Motståndarens eld är det stora hotet.

    SvaraRadera
  4. Det har tydligen blivit väldigt vanligt att öva CAS. I viss mån kan jag förstå att uppdragstyper som vi inte övat på förr behöver metodiktränas. Mot bakgrund av att vi kan komma i läge där vi skall stödja egna och NATO-förband i utlandsmissioner måste vi kunna utföra CAS och om vi skall delta i Red Flag och liknande övningar så är det tydligen också främst i CAS-uppdrag som vi jämförs med andra flygvapen. Men, oavsett orsak, så har regeringen sagt att vårt stridsflyg skall användas här hemma och jag frågar mig om CAS här är ett bra sätt att använda vår attackkapacitet? Jag har ett dunkelt minne av att det i någon form av FM programförklaring även utsägs att CAS inte är ett effektivt sätt att strida med stridsflyg - här kan jag dock inte ur minnet få fram i vilken publikation så ni måste förlåta en gammal man med mycket i hjärnan men med fallerande operativsystem vad gäller vilka hårddisksektorer som innehåller vad! Som ni kanske förstår är jag själv av den uppfattningen att attackkapacitet skall användas främst för interdiction/strike.
    Oavsett till vilken typ av uppdrag vi planerar begriper jag inte vad vi skall använda SDB till? Den belastar visserligen inte föraren så hårt och den har begränsad verkansradie och någorlunda litet CEP vilket begränsar risken för skada på tredjepart, men till vad skall den användas? Tvingas vi av tillverkarlandet att köpa vad de själva finner dåligt (det har hänt förr) eller finns någon rationell tanke?
    I väntan på förklaring tänker jag ha den trevliga midsommar som CI uppmanar till och jag önskar att även alla andra CI´s läsare följer hans uppmaning!

    SvaraRadera
  5. @Bosse: Doktrin för luftoperationer säger just detta och jag misstänker att någon av E1 handböcker sade samma sak.

    SvaraRadera
  6. Tänkte passa på att besvära om en god midsommar.

    Som Mona Sahlin uttryckte saken:

    "Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker".

    Om ni mot förmodan avser att ta en liten till sillen, passa då på att proponera en skål för vår mesta statsministerkandidat; Mona. Det kan vara sista gången ni firar midsommar lagligt
    ;-)

    SvaraRadera
  7. Men Chefsingenjören, snacka om att koka soppa på en spik. Om man ger sin egen position som mål så är man antingen jävligt klantig, rent livsfarligt oduglig eller outbildad som i exemplet. Om systemen skall anpassas mot täcka upp mot oduglighet och inkompetens så föreslår jag att man slutar upp med verksamheten. Att börja hymla om hur viktig en pilot är i beslutsloopen för att motverka detta är bara att försvara en sak med argument för någon annan sak. Förarlöst eller ej hjälper ej mot en situation när inkompetens är närvarande.
    När det gäller våra politikers orsak till beslutsvåndan för att inte skicka Gripen till Afghanistan är denna okänd för mig, möjligen kan det bero på att man snarare skulle behövas fler svenska soldater än att utöka missionen med svenskt flyg.
    //Surf2a

    SvaraRadera
  8. Bosse: FM nya uppgifter innebär att Armén är huvudsaklig aktör på den internationella arenan, men med förmåga att verka nationellt. Flygvapnet och Marinen ska framförallt koncentrera sig på nationella uppgifter, men bibehålla förmåga att delta i internationella operationer.

    Huruvida CAS är ett effektivt sätt att använda stridsflyg eller ej beror helt och hållet på scenariot. Räknar man med att motståndaren endast har begränsade resurser och den svenska förmågan till indirekt eld inte är bättre än idag är situationen en annan än under kalla kriget.


    Surf2a: Det ÄR uttalat från politiskt håll att det är för hög politisk risk att skicka svenskt stridsflyg till Afghanistan.

    SvaraRadera
  9. CAS vs indirekt eld...

    I norra Afganistan finns länderna som enbart idkar återuppbyggnad och lär lokalbefolkningen genusperspektiv.

    I norra Afganisstan är det definitivt inte krig - därför behövs varken haubits eller GRK. Skulle folk på plats uppleva något annat ropar man på hjälp från USAF...

    Läste nyligen Marc Lindemans "Unter Beschuss: Warum Deutschland in Afghanistan scheitert".

    http://www.amazon.de/Unter-Beschuss-Deutschland-Afghanistan-scheitert/dp/3430300460

    --

    ursa

    SvaraRadera
  10. @Surf2a: Inkompetens, trötthet, stress eller otur kommer alltid att finnas i strid. Frågan är hur man motverkar dessa faktorer. En till människa på scenen, eller att somk våra politiker vill, helt undvika situationen.

    Spiken må vara liten, men den finns där och det är våra politiker helt medveten om. Den tyska incidenten förra året har nog inte gjort dom mer övertygade.

    SvaraRadera
  11. CI:
    E1 inställning är mig välbekant och kanske jag skall passa på att E1 med den lätta attacken inte hade ambition varken att anfalla rörliga mål eller mål mycket nära egen trupp - alltså inte CAS.
    "Doktrin för luftoperationer" verkar vara den publikation som jag talar om härovan som liggande någonstans på min hjärnas hårddisk. Jag förmodar att den, till skillnad från E1, gäller idag? Som jag säger i mitt inlägg och som Wiseman så vänligt påpekar så skall Flygvapnet framför allt koncentrera sig på nationella uppgifter (kallar jag prioritet 1) men bibehålla (?) förmåga att delta i internationella uppgifter. Är även internationella uppgifter prio 1 eller är det prio 2? Kanske ett klassiskt fall av politisk både och? Jag tolkar som prio 2.
    Så till scenariots betydelse där jag håller med Wiseman. Om Sveriges territorium hotas av militärt våld så tror jag dock inte ett uns på att detta hot inte skulle innehålla luftförsvarsresurser såväl i form av flyg som av luftvärn. Därav följer att i min värld är CAS ett icke framgångsrikt sätt att använda attackkapaciteten i nationella uppgifter. Återstår två frågor: 1) Är "behållande av förmåga att delta i internationella uppgifter" prio 1 eller 2?
    2) Oavsett vilket svaret är på fråga 1, till vad skall SDB användas?

    SvaraRadera
  12. Inte bara CAS kan bli lite "rådddit" när man i dag nyttjar diverse olika kartreferens system inom FM utan att ha ett enat gemensamt system inom våra vapenslag / övningar
    tex:
    WGS
    RT90
    MGRS
    LatLong
    LOLA

    Och tanken är slående hur långt off line det skulle bli on tex en MEDEVAC hkp skall hämnta en Prio 1 patient vilket ref system gäller / används ??'
    Inom vår verksamhet torde det vara enklare att enas om ett referens system i den verksamhet vi verkar i, hurvida detta system skall vara i enlighet med NATO standard eller varför inte upphandla detta via FMV???? :-)

    SvaraRadera
  13. Ursa skriver att "I norra Afghanistan är det definitivt inte krig".
    Det tror jag inte att personalen i Kunduz håller med om och absolut inte ANA och OMLT i QDS-området.

    Avstånden medger inte indirekt eld med eldrör utan det krävs CAS.

    SvaraRadera
  14. Cyniskt...

    Min ironi gick nog inte fram. Naturligtvis är det krig. Men anser FM och den politiska ledningen i Sverige att det är krig??

    Enl Lindemann skedde en hel del otrevligheter i nära anslutning till Kunduz och den tyska campen där. Men egen habubitskapacitet hade man löst mycket utan att behöva ropa på CAS.

    ursa

    SvaraRadera
  15. @Ursa
    Ajdå. Ironi är fantastiskt men stöds inte så enkelt av windows gränssnitt.

    FM och åtminstone delar av den politiska ledningen anser att det råder krig i Afghanistan och även den norra delen. Problemet tycks vara delar av oppositionen.

    Stridsflyg för CAS behövs och andra flygande resurser behövs också. De behöver dock inte nödvändigtvis vara svenska men jag hade gärna sett S-102B i insatsområdet.

    I det svenska PRT:t är det väldigt lugnt i Mazar med omnejd men desto stökigare i Qush Tappeh, Sayyad och Darzab.

    SvaraRadera
  16. 07.51: Det är inte bara Sverige som använder flera referenssystem. FAC:en ska ha koll på vilken flygplantyp som använder vilken typ av koordinater. Samma gäller inom många andra arenor. MGRS är t ex kanske inte det lämpligaste att använda till sjöss. RT90 är ju fantastiskt enkelt och bra att använda, om man är svensk, eftersom ingen annan använder det så det borde man ju kunna rationalisera bort (är inte det redan gjort?)

    SvaraRadera
  17. Bosse: 1) Sekundär uppgift
    2) Punktmål försvarade av LV med lång räckvidd.

    SvaraRadera
  18. Tack Wiseman, är det en sekundär uppgift så känns det bättre.
    Betr målen så skall jag försöka föreställa mig en nationell konflikt med fordonsstora mål i en miljö med civilbefolkning i omedelbar närhet, kanske med fältherren själv i framsätet?
    Mål som flygplanvärn brukar ju inte ha civila tätt inpå så där hoppas jag att vi har skaffat vapen som ger ett pang som motiverar risktagandet. Likaså beträffande befästningar, kommunikationsleder, hamnanläggningar etc.

    SvaraRadera
  19. Jag har själv skrivit om: "Doktrin för luftoperationer". I doktrinen problematiserar man resursanvändningen mellan DFU och anfall på djupet.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  20. Angående SDB.
    För mig är det helt uppenbart att anskaffningen SDB är ett resultat av anskaffningsplaner som lanserades på den tiden ansvariga ansåg det viktigt med förmåga till precisionsbekämpning med liten risk för omgivande tredje part (läs internationella insatser där kanske CAS i urban miljö ansågs troligt).
    Att vapnet i sig har förmåga att bekämpa precisionsmål på relativt stora avstånd håller jag med om. Detta är ju inte fel vid luftvärnsförsvarade mål.Men jag håller fullständigt med om Bossekommentar att man med rätta kan fråga sig vilka mål det ska röra sig om på "hemmaplan" givet militärgeografin och sannolika målval i händelse av en konflikt i vårt närområde givet den mycket begränsade verkansdel bomben ifråga har.

    SvaraRadera
  21. En annan fördel med SDB är att Gripen kan bära fler bomber och därmed få möjlighet till fler insatser.

    I dagsläget så är det ofta behov av extra bränsle och vingmonterade fälltankar. Då försvinner utrymmet för två bomber och kvar blir två balkar för max två bomber. Med SDB skulle det vara möjligt med minst fyra (jag tvivlar på att balk 2 klarar vikten av fyra SDB plus lavett). Skippar vi extrabränslet till Gripen, alternativt nöjer oss med en dunk i balk 5 (klarar vi då maxvikten för start/landning?) så kan vi i balk 3 nog klara av fyra SDB inklusive lavett och är då uppe i 12 stycken SDB, men har tappat räckvidd/uthållighet och måste lufttanka ofta.

    Jämför detta med F15E som har conformal fuel tanks (något som inte ens kommer i Gripen E/F) och att det dessutom på vingarna går att bära två tunga fälltankar där det i samma balk dessutom går att hänga jaktrobotar. Utöver detta har man på skrovet fem tunga balkar och två lätta (för LDP eller andra typer av sensorer). Totalt kan en F-15E bära 20 st SDB samtidigt som man har oerhörda mängder bränsle!

    http://www.cobham.com/media/58974/bru-61a-900-071-0209.pdf

    SvaraRadera
  22. Bosse: Mig veterligen är SDB i nuvarande form inget CAS-vapen. För lång tid från leverans till träff. Det är snarast mer lämpat för mål på djupet. I och med att det är många bomber per plattform och med noggrannt bestämda träffpunkter, höjer det verkan.

    Naturligtvis kan SDB aldrig ersätta vapen som tunga bomber, Rb 75 Maverick eller kryssningsrobotar. Tyvärr verkar man inte förstå det i HKV, men det är inte så konstigt när en tidigare generalinspektör trodde att laserstyrda bomber var svaret på allt. Det visade ju filmerna från Kuwait och Balkan...

    SvaraRadera
  23. Tack Wiseman. Att SDB inte är något CAS-vapen har jag länge förstått och därför var det en lättnad att konstatera att CAS kanske inte är något vi regelbundet kommer att utöva i det nationella försvaret. Att det har stora brister vad gäller mål på djupet oroar mig fortfarande men det känns bättre nu när jag vet att stödet idag inte tycks komma från nuvarande generalinspektör. Dessutom minns jag fortfarande vad jag läste för en tid sedan läshär och var rädd att detta var en av orsakerna till vapenbeslutet.

    SvaraRadera
  24. Bosse: Du tolkar in alldeles för mycket i tidigare kommentar. Att SDB inte är ett CAS-vapen betyder ingalunda att CAS inte kommer att övas i det nationella försvaret. Snarare tvärtom. Det kommer bli minst lika viktigt som tidigare. Det nationella försvaret omfattar numera inte bara Sverige, utan även våra grannländer. Detta är anledningen till att Flygvapnet och Marinen i första hand ska koncentrera sig på nationella uppgifter. Dessa försvarsgrenar har högst beredskap och störst förmåga till snabba insatser utanför Sveriges gränser, men i närområdet.

    Den nuvarande generalinspektören (flygvapeninspektören) har ingenting med föregående kommentar att göra. Han lär understödja ovan nämnda utveckling eftersom den tillkommer under hans ledning.

    Du har dock rätt i att SDB ses som ersättaren till BK 90. Ett utmärkt vapen som det skrivits om flera ggr på WW. Politik är alltför ofta baserat på känslor istället för fakta.

    SvaraRadera
  25. Intressant att Wiseman pekar på att det nationella försvaret numera även omfattar grannländerna - intressant därför att man sällan ser uttalat att vi verkligen förbereder oss på militärt ingripande om grannländer hotas, inte bara startar en konferens i Bryssel. Nu är det ju så att ett av våra grannländer valt att köpa F-35 vars idé starkt bygger på att det har lasten inombords i syfte att minimera radarsignaturen. I lastrummet ryms inte större markmålsvapen än SDB och då gäller det ju för säljarkåren att hypa SDB över vad tekniska fakta kan stötta.
    Synd att andra än norrmän går på snacket, särskilt som vi på Gripen bär lasten utombords. Jag är inte så begeistrad i att behöva designera 16 målkoordinater, inte heller av att tvingas till upprepade anfall mot samma mål så jag har svårt att gilla SDB.
    Jag vet även att Wiseman i likhet med mig gärna hade sett att känslomässiga argument hade fått vika för tekniska fakta vad gäller BK 90, f ö det enda klustervapen jag känner till med substridsdelar som noggrant konstruerats för att inte kunna brisera efter en kort tids existens som odetonerade. Frida Bloms/Allan Widmans löfte om snar anskaffning av moderna precisionsvapen blev en besvikelse, och som Wiseman säger, politik är alltför ofta baserad på känslor i stället för fakta, men spilld mjölk är spilld.
    Den mycket produktive Chefsingenjören har nu ett stort antal blogginlägg som är senare än detta med CAS och den som orkar höra mig mera i ämnet kan gå till läsmer

    SvaraRadera
  26. General Stanley McChrystal behåller sin grad som fyrstjärnig general även efter pensioneringen, meddelar Vita Huset. Beslutet innebär att generalen kommer att tjäna omkring $149,700 per år före skatt som militär pension, meddelar The Washington Post.

    Blåklockan får han dock behålla och den är skattefri.

    SvaraRadera
  27. Hoppsan. min kommentar hamnade i fel inlägg. Dags för semester.

    SvaraRadera