tisdag 26 oktober 2010

Afghanistan och manöverteori (uppdaterad)

Enligt Försvarsmaktens "Militärstrategisk doktrin" utgåva 2002 (M7740-774002) beskrivs manövertänkandet som grund för Försvarsmaktens agerande för att "uppnå mål i en konflikt eller i någon annan situation där militära medel används". Jag tänkte i detta inlägg försöka belysa hur manövertaktik skulle kunna användas för att ändra krigföringen i Afghanistan. Som jag har sagt i ett antal tidigare inlägg så är jag för den militära närvaron i Afghanistan, men inte helt nöjd med det strategiska målet med att skapa en afghansk stat av västerländsk modell eller med de metoder som för närvarande används.

Grunden för manövertänkande är att "tillämpa den indirekta metoden och utnyttja kritiska sårbarheter" samt "ständigt sträva efter initiativet, vilket underlättas av uppdragstaktik".

Vad är det då som utmärker manövertaktik jämför med s.k. utnötningstaktik som visade sig katastrofalt i VK1 skyttegravskrig?

- Använd eld för att skapa rörelse. I dagsläget så används insatser av stridsflyg sllt för ofta i defensivt syfte för att bekämpa talibaner som anfaller ISAF. Detta är ett felaktigt utnyttjande av stridsflyg som är en dyrbar resurs. Det riskerar att skada civila, vilket försvårar vår "Hearts & Minds" taktik. Det är dessutom ett defensivt agerande och helt mot manöverteorin. I inledningen av OEF använde USA mycket små grupper med specialförband i kombination med en offensiv användning av stridsflyg för att slå ut talibanerna. På så sätt skapade man möjlighet för att ge den s.k. Norra Alliansen utrymme för rörelse. Detta är helt enligt manöverteorins principer! I dagsläget skulle vi kunna utnyttja samma möjligheter genom att använda mycket små rörliga enheter som transporteras med helikopter och sedan gör snabba insatser med stöd av attackflyg, s.k. "preplanned CAS". Använd UAV i operationsområdet under hela insatsen för att skapa informationsöverläge. Övriga större insatser skall helt och hållet lämnas över till ANA/ANP med stöd av OMLT. Om ANA/ANP inte har tillräcklig numerär för att täcka hela landet, så får vi välja ut delar att fokusera insatserna på. På så sätt undviker våra egna trupper transport på vägar och kan då undvika talibanernas styrka i form av IED. Bygg upp ett par starka camper för att bevaka befolkningscentrum och den infrastruktur som behövs för helikopteroperationer med tillhörande logistik. Fransmännen försökte använda denna taktik i Vietnam i form av den s.k. "Groupes Mobiles & Base Aéroterrestre" taktiken. Dom föll dock på grund av bl.a. att man var bunden till det dåliga vägnätet, där man blev utsatts för överfall. Men med dagens moderna helikoptrar så borde detta gå att undvika. Problemet blir dock att övervaka de bränsletransporter som behövs för helikopteroperationer. Men eftersom endast små grupper ska användas så behövs inte så många helikoptrar som redan används idag.

- Förstärk där du vinner. Vi har tillåtit oss att hamna i ett utnötningskrig där vi förstärker när det går dåligt. Detta är helt och hållet emot manöverteorin. Går vi på pumpen så ska vi dra oss tillbaka och hitta en nytt sätt att agera. Det kan ses som en svaghet av talibanerna och civilbefolkningen, men det innebär att vi sparar våra trupper och därmed också politikernas tålamod. Genom att ha en mindre mängd trupp i landet så blir vi uthålligare och kriget får ta den tid det behöver. Just nu har jag en känsla av att ISAF har för bråttom för att nå den utsatta tidplanen med 2014 som mål. Denna taktik innebär också att vi kan dra nytta av en annan av manöverteorins principer, d.v.s. kraftsamling. Nyttja de mindre styrkorna till att slå ut viktiga mål. Kraftsamla ANA/ANP i stället för att sprida ut dom över hela landet. Det kan vara enskilda talibanledare, smugglingsoperationer, narkotikaodlingar m.m. De starka baser som jag beskrev i punkten ovan kan användas för att skapa möjligheter till ytterligare en av manöverteorins pelare, d.v.s. reserven. Upptäcker man en möjlighet till framgång i en insats så sätts reserven in. Tyvärr så används allt för ofta reserven idag i form av s.k. QRF - Quick Reaction Force för att hjälpa en grupp som fått problem.

MEd detta tankesätt så är det mycket synd att Sverige har lagt ner den s.k. luftburna bataljonen. Helikoptrar kan användas som en "Force Multiplier" där små grupper kan täcka mycket stora ytor och överaska fienden så att han inte hinner kraftsamla. Detta vore bra även för det nationella försvaret! Nu när vi anskaffar HKP 16 så borde dessa användas i Afghanistan som trupptransport i s.f. att skicka MEDEVAC. Användning av trupptransporthelikoptrar är en offensiv taktik för att undvika skador från hot i form av IED, medan MEDEVAC är defensiv taktik för att rädda livet på soldater som skadats.

Den fråga man kan ställa sig är om inte USA använde manövertaktik med helikoptrar redan under sin period i Vietnam? Både ja och nej. Man använde helikoptrar för att föra fram trupper till strid och för att föra skadade tillbaka. Det är som att jämföra dragoner (uppsuttet infanteri) med kavallerister som strider med hästen som rörligt "fordon". USA lockades allt för ofta av gyllene tillfällen att besegra fienden Viet-Cong/FNL och startade betydelselösa slag som t.ex. "Hamburger Hill" där massor av soldater dog för ett berg utan något som hellst strategiskt värde. I riktig manöverteori så är fiendens militära styrkor sällan målet! Kombinerar man COIN-taktik med ett manövertänkande är militära styrkor aldrig målet. Det är civilbefolkningen man ska ha i fokus och ibland kan det som sagt var vara bäst att dra sig undan.

I kombination med dessa militära taktiker så föreslår jag en civil samhällsuppbyggnad "bottom up". Bygg upp en säkerhetsstruktur på klannivå i varje region med en byäldste som borgmästare, lokal milis som säkerhet och muslimska shariadomstolar som lokal lag. Här är det sedan upp till bevis för de humanitära hjälporganisationerna att jobba utan militärt skydd. Vissa regioner kanske får ges upp även av hjälporganisationerna. Visst får vi stryka på en hel del av våra principer, men det får vi ändå i slutändan om vi går till fredsförhandlingar med talibanerna (som Karzai redan håller på med) eller om vi ger upp för tidigt och lämnar landet. I storstäderna kan vi ha en mer västanpassad struktur på polis och rättsväsende. Förr eller senare kommer den att finna sin väg ut på landsbygden på samma sätt som Coca-Cola och turistindustrin flera år efter amerikanarna gav upp kriget slutligen vann slaget om Vietnam.

En sak som man ska komma ihåg är att för den som har tiden på sin sida så vinner utnötningstaktiken alltid! Exempel på detta är sydstatarna som under amerikanska inbördeskriget visade många fina exempel på användning av manövertaktik vid bl.a. Chancellorsville och tyskarna under VK2 som fram till vändpunkterna vid Moskva, Stalingrad och El Alamein likaså kunde vinna stora segrar mot både numerärt och i vissa fall tekniskt överlägsna trupper. Men i slutändan vann den aktör som hade mest soldater och mest kanoner och därmed tålde störst förluster.

I denna typ av taktik så kommer civilbefolkningen givetvis att få lida. Men dom lider redan idag och dom kommer att lida mer om vi lämnar dem helt i talibanernas våld. Men genom att använda manöverteori så fråntar vi talibanerna möjligheten att välja sina tillfällen att slå till genom att helt enkelt inte exponera våra trupper för fienden i onödan. Detta är heller inte emot "Hearts & Minds" konceptet eller COIN-taktiken där man ska umgås med lokalbefolkningen och vinna deras förtroende. Vi ska umgås med lokalbefolkningen, men kanske inte överallt. Där vi är tvungna att strida hårt med talibanerna skadas allt för många civila, vilket är kontraproduktivt ur "Hearts & Minds" synpunkt.

Skulle det i slutändan visa sig att talibanerna inte går att utrota i vissa delar av Afghanistan, så ska vi kanske inte heller dra oss för att som sista åtgärd splittra landet. Trots allt har Afghanistan aldrig varit ett land utan en samling stammar.

För fördjupning i detta ämne kan man läsa bl.a. "Handbok manöverkrigföring" som är ett utdrag ur William S. Linds bok "Maneuver Warfare", ISBN 0-86531-862-X. Övriga intressanta författare i ämnet är Liddel Hart och William S. Boyd.

P.S: En ny utgåva av "Militärstrategisk doktrin" är just nu under framtagade. Jag tvivlar dock på att den kommer att ändra särskilt mycket på manöverteorins grunder eller vikten av att använda manöverteori.

Uppdaterad 10-10-27, 19:56
Som av en slump råkade SvD ha en artikel om amerikanska inbördeskriget i dagens nummer. Där tog man även upp det intressanta faktum att många svenskar slogs för framför allt unionsarmén. De flesta var givetvis svenskar som emigrerat till USA och valde att slåss för sitt nya land. Men det fanns även svenska officerare som gjorde sin "utlandstjänst" med svenska arméns goda minne. Dom kom ju tillbaka med krigserfarenhet vilket passade an svensk arme som då hade varit i fred i mer än en generation.

Det fanns även andra orsaker. I "Svenska frivilliga" av Lars Ericsson kan man läsa att:

"Till dessa frivilliga från de utvandrade svenskarnas skara kom ett antal svenskar som direkt från hemlandet sökte tjänst inom den amerikanska armén och marinen. Avsikten var att skaffa sig erfarenheter från ett verkligt krig och på det sättet få meriter för en fortsatt karriär inom den svenska krigsmakten. Men här fanns också sympatier med Unionen och motvilja mot Konferedationen som symboliserades av slaveriet. Totalt var det ett trettiotal unga svenska officerare, underofficerare och kadetter som anmälde sig som frivilliga på Nordstaternas sida."

Svenska flottan drog stora erfarenheter av John Ericssons uppfinning Monitor. En orsak till att svenska ubåtsvapnet är ett av de det äldsta i världen beror nog också mycket på att Sydstatarna experimenterade med ubåtar för att bryta Nordstatarnas blockad.

Den svensk som gjorde snabbast karriär var kaptenen Ernst von Vegesack som slutade kriget som överste och chef för 20 New York Volounteers. Han deltog bl.a. vid det blodiga slaget vid Antietam. Efter sin hemkomst till Sverige blev han utnämnd till brigadgeneral i USA:s armé. Han slutade sin karriär i svenska armén som generalmajor och generalbefälhavare för 5:e militärdistriktet norra Mälardalen.

Uppdaterad 10-10-27, 21:08
Våra soldater i Afghanistan anser att det behövs förstärkningar då det nya sättet att operera i Afghanistan innebär större risker.

I juni genomförde vi en operation där vi säkerställde permanent svensk närvaro i området. Byborna var inledningsvis mycket rädda att vi precis som tidigare skulle lämna dem åt sitt öde och att talibanerna skulle kunna återvända. När de insåg att så inte var fallet slutade de betala sin ”religiösa skatt” och en byäldste gick så långt att han sa att om talibanerna anfaller ikväll strider vi vid er sida. För mig är det ett otvivelaktigt kvitto på att vi gör rätt saker och behövs i Afghanistan. Den taktikförändring som genomförts medför dock betydliga risker för oss soldater vilka vi är väl medvetna om. Vi skulle inte vara i Afghanistan om vi inte ansåg att det är risker värda att ta. Vi har under vår insats regelbundet utkämpat strider mot talibanerna och inte helt oväntat fått egna skadade.

Chefen för FS19, Gustav Fahl anser att de nuvarande metoderna ger resultat. Dock så kan detta snabbt ändras om vi inte håller våra löften och skyddar befolkningen.

Resultatet är att antalet talibanattacker som eldöverfall och angrepp med hemmagjorda bomber har minskat med mer än 50 procent jämfört med samma period i fjol. En viktig anledning är att invånarna nu, till skillnad mot tidigare, söker vårt stöd och skydd och att de förvarnar oss inför attacker. Med andra ord har vi steg för steg lyckats vinna stöd för regeringssidan och den internationella närvaron i området.

Just nu är ÖB nere i Afghanistan. Han håller fast vid den överenskomna tidplanen med 2014 som mål.

Som militär chef ser Sverker Göranson inga skäl att ändra den tidsplan som fastslogs vid den internationella Kabulkonferensen och innebär att afghanerna själva ska ta över ansvaret för säkerheten 2014.

– Den målsättningen står fast, men självklart finns det delmål på vägen. Men att sätta exakta tidsdatum för dessa vore kontraproduktivt, säger Göranson.


Notera att detta är den dag då afghanerna kan ta över säkerheten, det är inte den dag då ISAF lämnar landet! Det kommer precis som i Irak finnas behov av fortsatt närvaro i form av poliser, säkerhetsvakter och OMLT även efter 2014.

SvD följer ÖB:s besök och har även fått se hur de svenska trupperna jobbar i regionen.

Men han höll med om att det var ett stort problem för säkerheten att göra som svenskarna. För att bli kompis med afghanerna släpper de svenska soldaterna på säkerheten. I bland går de ut ur sina pansarbilar utan hjälmar och i bland också utan vapen och snackar med barn och män (kvinnorna får ju svenska män inte prata med). Jag var med och såg hur glada barnen blev och att männen också verkade gilla att få prata med svenskarna.

Det var kul att se hur afghanerna verkade ha förtroende, samtidigt blir jag skraj när jag tänker på vilken ökad risk det innebär. Det är inte så svårt för att taliban att smyga sig fram och skjuta eller kasta en handgranat. Om det händer tror jag det är slut med den avspända svenska stilen – men jag blev faktist imponerad när jag såg hur glada afghanerna blev.


Men det är inte enbart den militära närvaron som är orsaken till det stöd vi upplever. Snarare handlar det om den nära samordningen mellan säkerhetssatsningen, olika utvecklingsprogram och stödet till de demokratiska institutioner som nu planeras. Befolkningen har börjat se att det är värt risken att stödja den demokratiskt valda regeringen snarare än det terrorvälde den tidigare lytt under. Därför är faran också uppenbar att stödet snabbt försvinner om inte löftena om stabilitet, säkerhet och hållbar återuppbyggnad hålls.


Ryssarna är dock pessimistiska om NATO:s möjlighet att lyckas i Afghanistan.

Seger är omöjligt i Afghanistan. Obama gör rätt som drar tillbaka trupperna, sade Gorbatjov, som samtidigt uttryckte oro över utvecklingen i Ryssland.

Den som har läst Zigmas Stankus bok "Sovjet invaderar Afghanistan" inser den stora skillnaden i det svenska sättet att agera och hur ryssarna behandlade alla afghaner som fiender. Ryssarna skapade fiender av alla afghaner. Sverige och ISAF försöker vinna över lokalbefolkningen på vår sida.

33 kommentarer:

  1. "Men allt för ofta så lockades USA av ett gyllene tillfälle att besegra fienden Viet-Cong och FNL och startade betydelselösa slag som t.ex. "Hamburger Hill" där massor av soldater dog för ett berg utan något som hellst strategiskt värde."

    Hittar man ingen kritisk sårbarhet hos fienden, så är det nog lätt att mer eller mindre undermedvetet hitta på 'strategiskt viktiga' bergknallar.

    Den kritiska sårbarheten (förlåt) för manöverkrigföring under sådana här förhållanden är väl främst att lyckas hitta en utnyttjningsbar kritisk sårbarhet hos fienden. Annars så flänger manöverförbanden bara fram och tillbaka över terränglådan, och nöter ned sig själv till föga nytta.
    Fransmännen föll inte bara på den underdimensionerade infrastrukturen och transportkapaciteten, man lyckades också genomföra ett antal stora rörliga operationer som inte hade någon som helst inverkan på sakernas tillstånd då man väl återgått till bas.

    "Skulle det i slutändan visa sig att talibanerna inte går att utrota i vissa delar av Afghanistan, så ska vi kanske inte heller dra oss för att som sista åtgärd splittra landet."

    Att helt glatt dra om nationsgränser för att de bättre skall passa våra nuvarande politiska nycker är en Pandoras ask som vi nog bör hålla stängd.

    SvaraRadera
  2. @Per A: Finns det över huvud taget några nationsgränser att tala om annat än de som engelsmännen lämnade efter sig? Inbördeskriget i Afghanistan har trots allt redan genomförts, men någon motsvarighet till tankarna som fanns i Bosnien har jag inte sett till för Afghanistan.

    http://www.partitionconflicts.com/partitions/regions/balkans/peace_process/05_05_02/

    För att citera Carl Bildt.

    "TO ACHIEVE any progress toward self-sustaining stability in the Balkans, regional leaders must abandon their preoccupations with nineteenth-century concepts of nation-states and borders..
    The necessary alternative to setting up new nation-states in the region is setting up new European and regional structures."

    http://www.partitionconflicts.com/partitions/regions/balkans/overview/

    Hellst av allt skulle jag vilja se en total lösning för hela AfPak, men med tanke på Pakistans försvarsmakt och den lilla atombombsfaktorn, så är det nog bara att glömma.

    SvaraRadera
  3. De inledande angreppen i Afghanistan var mot konventionella förband. Om vi idag flyger in en överlägsen styrka i ett område så gömmer bara fienden sina vapen tills vi flyger bort igen.

    Och om det är tydligt att vi inte är där för att stanna så kommer ingen att peka ut talibanerna åt oss. Det vore nämligen självmord.

    Poängen med COIN är inte att göra befolkningen positivt inställd utan att hindra Talibanerna från att kontrollera den. Det enda sättet att besegra en gerilla är mycket riktigt genom att ha större uthållighet, men det är inte ISAF som behöver ha det utan ANSF.

    SvaraRadera
  4. @ CI: "Finns det över huvud taget några nationsgränser att tala om annat än de som engelsmännen lämnade efter sig?"

    Nix.
    På papperet känns det som en jättebra tanke att ändra dessa gränser.

    However...


    Afrikanska Unionen sitter i ett liknande läge, med en massa orimliga nationsgränser dragna av män i Foreign Office och Quai d'Orsai. AU har mycket medvetet valt att inte ändra de gränser de ärvt.
    Det är inte otänkbart att de har vissa insikter i postkolonialism som vi här uppe inte riktigt greppar.

    SvaraRadera
  5. Hur det blir med uthålligheten lär visa sig vid NATO-mötet som börjar den 19:e november i Portugal. Ett tips är förlängning för "de villiga" till 2014, men osvuret är bäst. Det råder just ingen större koncensus inom alliansen i frågan.

    Fler och fler av Obamas kärnväljare kräver en snabb urdragning även för USA:s del. Att sätta ett datum (juli 2011) i utsikt för en ospecificerad truppreduktion grundar för någon form av svekdebatt. Nu tror jag inte att just detta kommer att kosta presidenten en förlorad andra fyraårsperiod i Vita Huset. Det finns det andra frågor som gör.

    “The war is dragging on and on. We are losing our political will, and no country can win a war if it loses its political will”, som en amerikansk professor i statskunskap uttryckte saken. Politikerna styr militären och opinionen styr politikerna...

    SvaraRadera
  6. Tänk på min dit i försvaret så pratade man svenska där, det var sista utposten för svenska språket. Nu har anglofieringen brutit igenom där också.

    Hursom:
    1. Du kan vara lugn, man försöker inte göra Afghanistan till en västerländsk stat. Islamistiska fronten är en extremvariant av Irans regim (de stöds också av Iran och så fort isaf åker hem så är det Iran som lägger vantarna på landet, samma sak med Irak som man gjort om från sekulariserat till Islamistisk).

    2. Helikoptrar syns och hörs, eftersom motståndsmännen har ögon och öron överallt så skulle de aldrig eller nästan aldrig överaskas av helikopterburna förband.

    3. Motståndet använder samma taktik som förra gången de slogs mot en stormakt. Det är främst små grupper som gör planerade eldöverfall. Deras starkaste vapen är mineringar och deras svaghet är avståndet. Syftet med eldöverfallet är oftast att dra in ett mål mot en minering.

    4. Det finns inga starka förband att uppehålla eller svaga punkter på en front att kraftsamla mot.

    5. Det man gör nu är ju att röra sig mycket och sprida ut sig, detta leder till fler chanser till eldöverfall för motståndsmännen. Så länge man är nöjd med att vara utspridd (för att synas mycket) så bör man utnyttja avståndet. Isaf är betydligt bättre rustat för stridsavstånd på 300 meter och uppåt.

    6. Vill man slå ut fienden när de gör eldöverfall (istället för att de sticker så fort det blir hett om öronen) så måste man ha förband i terrängen där fienden är. Om detta är målet så krävs det alltså jägar- och spaningsförband som söker upp fienden i terräng som lämpar sig för eldöverfall. Det är personalkrävande och kommer leda till betydligt större förluster. Men det är den enda metoden som finns.
    Det är inte heller så lämpligt för Sverige eftersom det mest är söndagskrigare som är nere och de vill inte kriga på riktigt utan bara sitta av tiden och få sin lön.

    SvaraRadera
  7. @CI – Du får prata med fältöverste Petraeus om dina idéer. P är ju högste chef för di svenske i Afg. Ps senaste taktik är ??? Några talibanchefer på permis i Pak inbjöds av P till Kabul som sände ett flygplan för transport. P talar med Fi!!!! Men meddelar ej sina allierade. Samtidigt är P + 20 000 soldater på marsch i nordvästra Kandahar för att driva bort 500 talibansoldater. Som naturligtvis redan har förflyttat sig därifrån. Avslutningsvis har P meddelat en ny taktik/idé, dvs att förse 90 byar med en lokal milis underställd byäldsten och understödd av US special forces, etc. Det hela verkar totalt förvirrat och jag undrar hur länge ÖB Obama orkar med en virrhjärna som Petraeus. Och vad säger FM? Diskuterar de överhuvudtaget strategi och taktik med P. Det hela verkar typiskt svensk oorganiserat och rörigt, precis som Tolgfors & Co. Har du talat med dem, CI, hur de skall vinna?

    SvaraRadera
  8. Bra kommentar Profanum_Vulgus.
    Det kan dock bli en intressant kamp om Afghanistan mellan Iran och Pakistan.

    SvaraRadera
  9. Cynisk:
    Ja det är en hjärtefråga för Pakistan (första a:et i Pakistan står för Afghanistan). Men Pakistan har nog inte så stora chanser, dels är ju deras forna vänner i Afghanistan bekämpade och dels deras forna ovänner tillika Irans vänner rustade och överösta med dollar.

    Det blir nog samma sak i Irak där Saudiarabien har lovat att stödja sunnitiska grupper om USA åker hem. (Men vad hjälper det när 80% av befolkningen är Iranvänlig)

    SvaraRadera
  10. Intressanta tankegångar vad gäller manöverteorin kopplat till Afghanistan.
    Jag håller med om att man bör sätta sig ned och analysera vårat eget tillvägagångssätt i Afghanistan.
    JAg håller dock inte med i tankarna kring helikopterförflyttningar, talibanerna har poster ute med telefoner precis som krigsherrarna hade i Somalia. Vilket gör att de sällan eller aldrig blir överraskade på sin egen hemmaplan.
    Men annars är det uppfriskande att läsa dina tankegångar.
    Mvh Bosse

    SvaraRadera
  11. @Bosse och Profanum: Visst så märker talibanerna när helikoptrarna kommer, men det gör dom även idag när våra fordon försöker ta sig fram på de slingrande vägarna.

    Fördelarna är dock många (jämfört med fordon):
    1 - Förvarningstiden blir minuter i stället för timmar. Det innebär att om vi lyckats identifiera en ledare och göra en insats, så finns det möjligheter att ta honom tillfånga i.s.f. att komma till ett tomt hus.

    2 - De hinner inte få fram förstärkningar, utan får nöja sig med de resurser som finns i byn.

    3 - De får svårt att skapa ett effektivt försvar med t.ex. förbereda IED på infarter till byn.

    Punkt 2 och 3 innebar att om byn ska försvaras måste dom hela tiden vara beredda, vilket kommer att ta på krafterna och ta resurser. Då tvingar vi dem dessutom till ett defensivt agerande, vilket bara skulle gynna ISAF.

    Dock så är helikoptrar givetvis ett "fett" mål och det finns risker med framför allt RPG och grovkalibriga kulsprutor. Air Forces Monthly November 2010 hade en bra artikel om hotet mot helikoptrar som jag har för avsikt att kommentera...

    SvaraRadera
  12. chefsingenjören:
    De kommer ju veta så snart hkp:erna lyfter, så då gäller det att det är minuter mellan att de lyfter och att de slår ner.

    Dessutom pratar jag om att man istället tar dem till fots.
    Det finns tyvärr inga magiska noll-förluster-taktiker att använda.

    De kommer ju inte heller sitta i byar och försvara, när helikoptrarna kommer till en by så är alla civila.

    SvaraRadera
  13. @Profanum: Och åt vilket håll är helikoptern på väg? Fordon är bundna till vägar, vilket ger att en spion med tydlighet vet var dom kommer att hamna. Britterna försökte sig på att använda Viking bandfordon (svenska Hägglunds) för att bli mindre förutsägbara i sitt uppträdande genom att ta sig fram bredvid vägarna. Tyvärr så har domminimalt skydd mot IED, så när dom blev utsatta för överfall så blev resultatet katastrof.

    Till fots så måste du fortfarande transportera soldaterna närmare målet i fordon. Gör samma sak med helikopter i stället.

    Talibanerna är beroende av det lokala stödet/rädslan i byarna. Om dom tvingas lämna byarna för att ISAF kan dyka upp när som hellst, desto bättre.

    SvaraRadera
  14. Chefsingenjören:
    Åt det håll den flyger åt.
    Frågan är också vart helikoptern ska flyga, det vet den ju först när motståndsmännen ger sig till känna.

    Det behöver man inte alls. Har alla blivit så vana vid söndagskrigandet att de inte kommer ihåg att man kan vara ute i fält också?
    Sätt av en tropp på varenda ställe där det finns risk för eldöverfall längs med en viss sträcka, de får söka av terrängen och stannar en vecka. Eller så sätter man ut o-platser längs med alla sträckor man ska nyttja så vet man i förväg vart motståndsmännen planerar eldöverfall.

    De tvingas inte lämna byarna för det.

    SvaraRadera
  15. Här är ett exempel på det CI menar;

    http://www.youtube.com/watch?v=Plk8fRSsrgc

    SvaraRadera
  16. Om Sovjet skapade fler fiender än Isaf, hur kommer det sig då att Afghanerna röstade på den sovjetstödda regimen och att deserteringarna från ANA var färre under Sovjettiden än idag? ANA var dessutom tre gånger så stor som idag och den sovjetiska styrkan 2/3 av Isaf.
    Lägg också till att Mojaheedin stöddes av USA och Pakistan.

    SvaraRadera
  17. Mackan:
    Är det?
    Förnedra byälste.
    Rota runt i folks privata ägodelar.
    Tafs på kvinnor i ett extremt muslimskt samhälle.
    Mörda misstänkta.
    Slita sönder folks grejer.
    Förnedra fångar.

    Jag tror att folk i den där byn formligen älskar amerikaner efter detta. Du skulle väl själv börja älska Afghaner och islamism om de bröt sig in hemma hos dig och förnedrade dig, tafsade på din fru och sköt din granne?

    SvaraRadera
  18. @CI - varför illustrerar du denna bloggartikel med hkp fràn ett avlövat Agent Orange Vietnam 1970? Och varför tror du inte FM tränar din/sin Afg-taktik hemma? Och inte tror du väl ett 150 personers svenskt skyttekompani + 400 personer back-up kan göra mycket i Afg under befäl av en clown som general Petraeus? Tacksam för svar.

    SvaraRadera
  19. Skall man illustrera konceptet 'airmobility' (som för övrigt är rasande intressant), så får man nog välja mellan bilder på UH-1 helikoptrar in Vietnam, eller Mi-24 'Hind' helikoptrar i Afghanistan.

    SvaraRadera
  20. Profanum:

    Ja, det är det, eftersom diskussionen handlade om fördelarna med att använda helikoptrar. Hur man sedan väljer att agera under sökförfarandet på marken kan du istället diskutera i en annan, mer lämplig, tråd. Jag skulle dock rekommendera att inte vulgärtolka filmen på det sätt du gör om du vill framstå som seriös i denna andra tråd.

    SvaraRadera
  21. @ CI m.fl.
    Hjälpen är inte längre bort än plånboken!

    "Carson helicopters, a firm that operates heavy-lift helicopters for firefighting and construction, recently signed a deal with to haul supplies for the U.S. military in Afghanistan. The Mail Tribune, a southern Oregon paper, reports that the company will provide seven Sikorsky S-61 helicopters, along with parts and maintenance, to a partner company contracted by the Pentagon. Their partner? While Carson would not say, the Mail Tribune cited court documents and Department of Defense records that show the contract is with Presidential Airways, a subsidiary of the company formerly known as Blackwater Worldwide."

    Visst är det en firma med bra sortiment!!!?

    OBS! Viss ironi förekommer i kommentaren.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  22. Mackan:
    De kunde ju lika gärna åkt dit i bil.

    Nej förlåt; skithäftigt att de mördade killen och trakasserade pöbeln jag vill också vara späschel forshes.

    SvaraRadera
  23. Det finns ett problem med ditt resonemang, ingenjörn.

    Du ställer här upp ett par kriterier på hur man måste arbeta för att kunna uppnå de högt satta målen i Afghanistan. Samtidigt verkar du ju säga själv att ISAF just nu inte arbetar på detta sätt. Betyder inte det i så fall att framgång är omöjlig?

    SvaraRadera
  24. @Jocke: Det inlägget syftade på var att tänka manöverteoretiskt. Det behöver nödvändigtvis inte vara det enda receptet till framgång. Oavsett taktik bygger receptet på framgång i Afghanistan på tidsfaktorn.

    SvaraRadera
  25. chefsingenjören:
    VAD är framgång i Afghanistan?
    Att rensa ut alla som inte är lojala med Islamistiska fronten?
    Att säkra Islamistiska frontens fortsatta regiminnehav i all framtid?
    Att bekämpa alla som bekämpar Isaf?

    Vad är det egentligen som innebär att man haft framgång?

    SvaraRadera
  26. Framgång för ISAF är att ANSF själva kan stå för en fungerande säkerhetsapparat.

    SvaraRadera
  27. Cynisk:
    Vad innebär det då?
    Att ingen kan sätta sig upp mot Islamistiska fronten?
    Att ingen annan än Islamistiska fronten har kontroll över något territorium?

    Varför ska vi slösa pengar på detta? Om Isaf åker hem så tar ju Iran över det arbetet inom en kvart. Iran har dessutom erfarenhet av militär verksamhet i Afghanistan sedan revolutionen och har varit allierade med Islamistiska fronten dubbelt så länge som NATO.

    SvaraRadera
  28. ISAF:s säkerhetsarbete är bara en delmängd i arbetet i Afghanistan. De två andra pelarna Development och Governance måste också ha framgång.


    Varför vi ska "slösa" pengar på detta?
    Dels får vi vita kulor på den internationella arenan och dels för att vi kan och därför bör.

    SvaraRadera
  29. Cynisk:
    Vad är målet då?

    Men Iran skulle ju lösa det mer effektivt och har mer erfarenhet, samt kommer ju ändå att ta över när Isaf åker hem så resultatet blir det samma.

    SvaraRadera
  30. Frankrike först med att lämna över sitt territorium? Kanske radan 2011?

    http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/afghanistan/8093318/France-to-become-first-Nato-nation-to-hand-over-control-to-Afghan-forces.html

    SvaraRadera
  31. @Sumatra -
    http://www.letelegramme.com/ig/generales/france-monde/monde/afghanistan-premiers-retraits-francais-en-2011-29-10-2010-1097931.php

    Precis - Frankrike startar sin Afg reträtt 2011 precis som USA. Inte en minut för sent.

    SvaraRadera
  32. Anders Björkman

    Någon gång måste man lämna. USA lämnade över ansvaret för Frankrikes försvar till Fransmännen 1945.

    SvaraRadera
  33. Ett bra inlägg.
    En annan aspekt i detta resonemang är begreppet "att göra motståndarens styrka irrelevant". En metod för att göra vår styrka (t ex, hög skyddsnivå, god eldkraft och mörkerförmåga) irrelevant är att skapa så kallad "assymetri". Motståndaren möter inte oss "på våra villkor" mekaniserad strid under nattetid. Det bästa för dem är att genomföra mineldöverfall dagtid mot våra hjulgående fordon längs vägar.

    Motståndaren har som beskrivs i bloggen tagit initiativet, han väljer mål, tid och plats. Förmodligen med ett syfte, han vet att vi stannar kvar på vägen och skickar förstärkningar dit...

    Vi måste återta initiativet. Vad är då motståndaren styrka? Det är bland annat att han kontrollerar befolkningen, att han får verka ostört i bakre förberedelse/ återhämtningsplatser, framryckningsvägar till och från eldöverfallsplatserna. Att han väljer tid och plats för striden.

    Om vi dels försöker att vara ute tillsammans med befolkningen, hindrar vi motståndaren att påverka dem och dessutom patrullera till fots under längre tid där vi bedömer att de förbereder sig och framrycker, kan vi återta initiativet.

    Metoder för att åstadkomma detta har beskrivits av bloggförfattaren och i inlägg tidigare, en metod är inte lämplig för alla tillfällen vi bör kombinera hur vi genomför operationerna och ofta ändra vårat beteende.

    Det finns en bra bok utöver den om manöverkrigföring som väl värd att studera i detta sammanhang: ”Counterinsurgency Warfare theory and practice, David Galula, 1964” ISBN-13: 978-0976738008.

    Mj Felldén

    SvaraRadera