lördag 27 november 2010

Bitar som saknas

En av de orsaker som Försvarsmakten hävdar ligger bakom beslutet om obligatorisk utlandstjänst från den 1 januari 2011 för alla anställda, är att man inte ska behöva träna upp nya förband för varje insats. Det ska bli billigare att i framtiden skicka iväg de förband som redan finns färdigtränade i Försvarsmakten.

Detta är en stor lögn som Försvarsmaktens ledning har lyckats pumpa i våra politiker!

Sanningen är att det 2011 inte kommer att finnas några färdiga svenska förband med den förmågan. Vi kör glatt vidare med missionsutbildning på det gamla sättet på Livgardet och Swedint. Frågan är om det någonsin kommer att finnas förband som är direkt greppbara och som inte behöver utbildas innan dom skickas iväg?

Varför är det då så bråttom med det nya anställningsavtalet? Varför sparkar man välutbildade medarbetare som inte går med på att skriva på ett avtal där man inte har hunnit få klart alla detaljer om villkor kring insatser?

Hur ser det egentligen ut idag med Försvarsmaktens förmåga till internationella insatser?

Vi utbildar idag förband för insatser i Kosovo och Afghanistan. Vi utbildar NBG11 så att de kan stå i beredskap under våren. Vi utbildar dessutom enskilda personer så att de kan åka iväg som t.ex. observatörer i Afrika och Asien.

Dessa förband är ingen färdig byggkloss som finns färdig på ”hyllan” i Sverige. De består av massor av specialister som inte finns i Försvarsmakten. Jurister, ekonomer, poliser, läkare, sjuksköterskor m.m. Ska dessa specialister i framtiden anställas i Försvarsmakten så att de vart annat år kan skickas ut? Inom NATO finns det befattningar som s.k. "Functional Specialist" där vanligtvis reservofficerar med en civil akademisk examen tjänstgör i försvaret under ett par år. Ska vi kopiera det systemet? Vad ska dessa specialister göra när de är hemma? Lärare på t.ex. FHS eller forskare på FOI? Hur mycket kommer dessa extra löner att kosta? Är de över huvud taget intresserade att åka ut mer än en gång?

Det finns i utlandsförbanden även militära specialister som vanligtvis inte finns på alla fredsförband. FS20 har t.ex. underrättelsebefäl, CIMIC och EOD-specialister från hela landet. Det finns dessutom inte tillräckligt med äldre erfarna befäl på ett enskilt förband för att bemanna alla de i dagsläget viktiga OMLT-befattningarna. Med andra ord kan aldrig ett enskilt regemente sätta upp en utlandsstyrka.

Hur ska vi göra med de gamla ”yxorna” i framtiden? D.v.s. de soldater som till vardags är civila och som återkommer år efter år för att deltaga i insatser. Ska de helt ersättas av de nya yrkessoldaterna? Hur gör vi med överföringen av deras kompetenser? Det är ofta bra med en blandning av olika åldrar på soldater, som vi inte kommer att få med våra yrkessoldater. Hur gör vi med de kontraktsanställda soldaterna som kommer att behöva missionsträning då det kan vara ett tag sedan de senast tjänstgjorde?

Utöver detta finns givetvis hela stabsfunktionen som till stora delar är ett hopplock av officerare från olika förband och ofta inte har dessa befattningar på sitt hemmaförband. I dagsläget är dessutom många stabsmedlemmar reservofficerare. Är det meningen att i framtiden när t.ex. I19 sätter upp en insats så ska chefen för A1-A9 tillsammans med sina fredsstaber utgöra staben för FS23? Vad händer då hemma i Sverige? Dör verksamheten?

Har vi råd att hålla alla förband i status för att hela tiden vara insatsberedda? Annars så kommer även FS23 att behöva en missionsträning innan de åker iväg. Hur ser vi till att soldater är kunniga om ett nytt insatsområde? Även NATO har missionsträning innan ett förband skickas iväg, vilket t.ex. kan ses när man skickar sina Merlinhelikoptrar till USA för Hot&High-träning inför insats i Afghanistan. Denna typ av träning går helt enkelt inte att hålla ajour hemma i Sverige!

Har vi råd att hålla förbanden fullt bemannade? Vid en insats så finns det inte en chans att alla är kvar som var med i förra insatsen, även om det bara blir 18 månader mellan insatserna. Skolor, föräldraledigheter m.m. innebär att även manöverenheterna som är kärnan i förbandet behöver en missionsutbildning. Annars kommer det att finnas behov av förstärkningar i förbanden som givetvis måsta samtränas med de övriga. Även om en ny soldat kan sitt jobb så måste han lära sig att fungera ihop med de andra.

Det är bara att inse att de förbandstyper som vi skickar iväg till en insats helt enkelt inte finns i Sverige. De måste även i fortsättningen i mångt och mycket utbildas specifikt för en mission. Vissa delar kommer givetvis att vara vältränade från fredsträning, men för att förbandet ska fungera som enhet måste det samövas. Efter en mission så kommer förbandet att splittras, förutom möjligtvis på plutonnivå där det går att hålla ihop enheter. Utbildningen är dock inte "bortkastad", utan kommer de övriga förbanden i Sverige till godo då kunskaperna och erfarnheter sprids inom Försvarsmakten.

Varför är det då så viktigt med att säkerställa att all personal kan tvingas iväg på en insats? Den enda anledningen som jag kan se är sista minuten tillsättningar av luckor i en insatsenhet. I dessa lägen kan en officer behövas tvingas iväg. Frågan är bara om han har rätt utbildning och status? Har Försvarsmakten verkligen råd att hålla alla officerare och soldater i insatsstatus?

För Flygvapnets del är svaret givetvis nej! Flygtidstilldelningen räcker inte till att säkerställa att alla piloter får 160-180 flygtimmar per år. I stället kommer en division vara insatsklar, en division kommer att förbereda insats och två divisioner kommer att utbilda nya piloter på att använda Gripen taktiskt. Dessutom tillkommer grundutbildningen på F7 där två divisioner kommer att enligt kontrakt med Tjeckien, Ungern och Thailand att utbilda svenska och utländska elever. D.v.s. av sex Gripendivisioner kommer max 1-2 vara insatsberedda. Denna uppgift kommer dessutom att rotera, så det finns alltid ett behov av missionsutbildning för att få ett förband i trim samt att få samarbetet med de tillförda enheterna att fungera.

Hur det är för Armén och Marinen har dålig insyn i och därmed har jag svårt att kommentera hur läget ser ut, men jag tvivlar på att även de kommer att ha möjlighet att hålla enheter kontinuerligt insatsberedde annat än på plutonnivå på samma sätt som görs idag med SSG och strategiska reserven. Då och då kan man göra särskilda insatser motsvarande en Battlegroup. Med den förvarningstid som EU:s beslutsprocesser innebär så kan ett förband rekryteras, sättas ihop och utbildas innan det blir aktuellt att skicka iväg det.

Därför hade det varit mer logiskt att fortsätta med särskilda utpekade förband som man har råd och möjlighet att hålla i insatsstatus. Vi har en Insats och en Förbandsproduktionsstruktur i dagens Försvarsmakt, som vi mer eller mindre kommer att tvingas fortsätta med. Rekrytering till dessa insatsförband kan fortsätta på samma sätt som idag baserad på frivillighet. Moroten skall vara beredskapstillägg samt att det skall vara krav inför befordran att ha genomfört en insats. Fokus borde vara på soldaternas förmåga till insats snarare än viljan att skriva på ett nytt avtal!

Varför då ha så bråttom med det nya anställningsavtalet? Det finns i praktiken inget behov av ett sådant avtal redan 2011 och jag tvivlar på att behovet kommer att finnas ens efter 2011. Svaret är att Sverige vill visa en politisk vilja mot omvärlden snarare än att bygga upp en reell förmåga. Men frågan är bara vem vi i praktiken lurar? FN, EU, NATO eller oss själva?

20 kommentarer:

  1. "Är svaret att Sverige vill visa en politisk vilja", kanske är det att man måste ha nått omstörtande som karriärhävarm i försvarsmakten? Naturligtvis behövs då inte heller nån riskanalys på dessa molnfria höjder, det kan man hänge sig åt på skjutbanan, inte när man sätter Sveriges säkerhetspolitiska handlingsfrihet på spel....

    SvaraRadera
  2. "Med andra ord kan aldrig ett enskilt regemente sätta upp en utlandsstyrka". Det konstaterandet har ju även en gammal beckbyxa som jag gjort för länge sedan. Det trodde jag att alla begripit.

    Inom flottan är det nog enklare med uppfyllnad på fartygsnivå. Uppmönstring och påfyllnad underifrån täcker vid akuta behov personalvakanser. "Lån" av personal från annat fartyg eller annan flottilj är ytterligare ett alternativ. Att sedan de fartyg man lämnar kvar hemma haltar bemanningsmässigt är en annan sak, men direkt insatsberedda enheter kan man skaka fram, men å andra sidan: DET HAR MAN ALLTID KUNNAT. Inget nytt där.

    På ubjaktens tid hade de värnpliktiga en färdighållningsorder under de månader då de nya värnpliktiga "svängde in" i tjänsten. Både bra och gratis och hög beredskap.

    Jag delar helt CI uppfattning att obligatoriet bara var ett sätt att djävlas med anständigt folk.

    SvaraRadera
  3. Du har rätt i mycket av det du skriver. Inom Armén kommer det inledningsvis att finnas några plutoner och specialistgrupper som är insatsberedda. På sikt kommer det säkert att finnas enheter en nivå högre som klarar de kraven men i nuläget får vi inte anställa tillräckligt med personal för att nå den nivån. Dessutom saknas fordon och vital utrustning. Det kommer precis som du skriver alltid finnas ett visst behov av missionsutbildning men i betydligt mindre omfattning än idag. Framförallt handlar det om samträning med övriga samt kulturell förståelse och hotbildsrelaterad uppdatering/utbildning.

    Jag påstår dock att det var nödvändigt med ett obligatorium. De enheter vi lägger resurser på här hemma måste vara beredda när order om insats kommer. I annat fall är risken stor att man satsat resurserna på fel enhet och får börja om från ruta ett när det gäller. Därutöver var kanske den viktigaste signalen att personalen mentalt måste ställa om sig för nya uppgifter. Vi har fortfarande för många som inte bidrar internationellt.

    CI skrev "Det finns dessutom inte tillräckligt med äldre erfarna befäl på ett enskilt förband för att bemanna alla de i dagsläget viktiga OMLT-befattningarna." Visst finns det tillräckligt med befäl på ett förband för att lösa ut detta. Det finns dock sällan tillräckligt många frivilliga. Här har du ytterligare en anledning till att obligatoriet behövs.

    Armén (kanske även marinen och flygvapnet) har ett helt annat problem i den nya organisationen som det inte pratats mycket om än. Vi är i realiteten inte alls organiserade enligt förbandsstrukturen i PRIO. Förbanden fuskar och här kommer korthuset snart att falla.

    SvaraRadera
  4. Det solklara svaret på alla dina frågor är att verksamheten leds av önsketänkande lekmän och drömmare som inte har förstått av lösningar som fungerar (eller snarare "fungerade") i större nationer (Storbritannien, USA, Tyskland, Frankrike m.fl.) har en helt annan finansieringsbas än det fåtal, visserligen högt beskattade, skattebetalare som lilla Sverige kan uppbåda. Många städer i Europa har ju fler skattebetalare. Vår svenska styrka har tidigare varit vår förmåga att hitta en svensk lösning som gör att vi trots allt har kunnat spela på samma planhalva som de större drakarna förr i tiden. Nu ska vi göra som våra idoler istället. I tider av globalisering och internationell anpassning så blir vår nakenhet uppenbar... Men, varför ta vara på det som har varit våra styrkor när man kan dra ner byxorna och vända rumpan till istället...

    SvaraRadera
  5. "Insatsfokus" och fungerande förband, t ex fartyg i flottan, har länge funnits och varit ett naturligt tillstånd i Flygvapnet och Flottan. Armén och Amfiie har länge enbart utbildat värnpliktiga och samtränat dessa med hjälp av officerare. Arméofficerens hela mentala bild av sitt yrke och liv har varit utbildaren. Nu måste vi komma ikapp Flygvapnet och Flottan. Att ha ett förband i beredskap, fylla vakanser med reserver eller från grannförbandet vid insats. Dessutom måste innehållet i stridsgrupperna anpassas till de förband vi har hemma. Det kommer också alltid att finnas ett behov av "baser" för alla försvarsgrenar kvar i hemlandet som aldrig kommer att lämna det.

    Stabschefen

    SvaraRadera
  6. Det är inte så konstigt och illa som du tror CI.
    Alla förband har inte satt upp sina insatsförband än, det är riktigt. Det kommer att ta några år till och tills det har skett kommer det bli en blandning av nytt och gammalt.

    Markstridsförbanden kommer om ett tag kunna bemanna huvuddel av tjänsterna i PRT:t i Afghanistan. Insatsen skruvas om för att bättre passa svensk förbandstyp.
    Det gäller också stabspersonal som tas från det aktuella förbandet (kolla FS21 tex).

    Även stående förband kommer att behöva pre-deployment-träning. Det handlar om att återta viss förmåga och läsa in sig på aktuellt läge, samt att få in nya i förbandsdelen. Den kommer förmodligen att bli nästan lika lång som den nuvarande utbildningstiden på LG men med lägre tryck och görs inom ramen för ordinarie verksamhet på hemförbandet.

    Även fortsättningsvis kommer vissa tjänster behöva externrekryteras. Det är inga konstigheter med det.


    Så det är ingen som luras. Utlandsobligatoriet var ett nödvändigt verktyg. Behovet förelåg för att få till en organisation som grund till fortsatt utveckling.

    SvaraRadera
  7. Varför ska jag som skattebetalare vilja sponsra försvaret? Jag får för fan mer trygghet av ett ge pengarna till valfri kärring från frälsningsarmén.

    SvaraRadera
  8. Som jag uppfattad det ska manöverbataljonerna utgöra grunden för insatta modulära stridsgrupper; inte själva ha hela förmågebredden.

    SvaraRadera
  9. Angående frågan vad man ska göra med "gamla yxor" och hur man skall behålla deras kompetens är svaret på den frågan GSS/T. D.v.s tidvis tjänstgörande soldater. Dessa kommer tjänstgöra någon vecka varje år samt delta i rotationsmissioner. Som jag upplever det efter att ha pratat med ett stort antal personer med utlandserfarenhet är detta en mycket attraktiv anställningsform för dessa individer. Bland annat har jag träffat på ambulanssjukvårdare i 35 års-åldern som skulle krita på omedelbart om det bara fanns ett avtal klart. Dock får vi nog vänta ett eller två år innan allt gällande GSS/T är fastställt och utrett, det finns endel knutar att lösa ut där..

    /H

    SvaraRadera
  10. Forsno, det är det som är det hela felet. Nu kommer man att börja slira på materiell och personaluppfyllnad och peka på att man har manöverbataljoner uppfyllda men de är inget annat än "motoriserat skytte"

    Ytterligare en Potemkinkuliss.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  11. Man ser av kommentarna att precis som i tidigare inlägg i samma ämne så skiljer sig synpunkten på behovet av obligatorie mellan Armén å ena sidan och Flygvapnet/Marinen å andra.

    Armén har byggt upp hela sin existens de senaste åren på utlandsmissioner. Man var trött på att harva runt med ideliga utbildningar av värnpliktiga. nu när värnplikten är borta så finns det inget att göra på hemmaplan då dessa uppgifter tagits äver av Hv/Nationella Skyddsstyrkorna.

    Flygvapnet har dock i sin inriktning från politiker att fokuset ska vara fortsatt incidentberedskap och förmåga att försvara Sverige och de fall det blir internationella insatser så sker de i första hand i närområdet där basering i Sverige är möjligt. Fv har heller inte haft några problem med rekrytering till de enstaka förband med flyguppgifter man har haft uppgift att skicka iväg. Möjligtvis kan det bli vissa problem med Tp-84, då det är mycket frekvent utlandsnärvaro.

    Jag är positiv till utlandstjänst och även ett utlandsobligatorium. Frågorna man dock kan ställa sig är:

    - Ska det verkligen behövas för alla anställda i FM? Är det FV och M uppgift att fylla på i en uppgift där A inte klarar av att bemanna? Borde det i så fall inte finnas mer personal i A? Vi har helt olika uppgifter och borde därmed kunna ha olika anställningsavtal. Detta borde rent av kunna vara mycket bra i lönesammanhang, då en anställd med tuffare avtal har lättare att kräva högre lön!

    - Behövs obligatoriet verkligen redan från den 1/1-2011? Som jag hävdat och som även vissa kommentarer håller med om så finns det vid det datumet inga färdiga förband som har det behovet. Utlandsstyrkan kommer i praktiken att fortsätta ett tag till...

    Varför då ha så bråttom att man retar upp all personal och tvingar dem att skriva på ett avtal med en massa obekanta faktorer?

    SvaraRadera
  12. Vad är "hela förmågebredden"?

    Morgondagens manöverbataljoner kommer även de att ha PV-robot, Lvkv, granatkastare(både 12cm och 8cm) mm. Samt givetvis lednings och underhållsdelar. Det man menar med bataljonsstridsgrupper är förband liknande NBG. Alltså en manöverbataljon förstärkt med enheter av kompanistorlek ur funktionsbataljonerna.

    /H

    SvaraRadera
  13. Åtta manöverbataljoner som sinsemellan ser ungefär likadana ut och har förmåga till eget rudimentärt artilleri och luftvärnsförmåga.

    Men hur ser integrationen mellan LvKv och övriga luftförsvaret ut? Var skall våra fåtaliga Lv-plutoner placeras och med vilken uppgift?

    Vilken av manöverbataljonerna kommer att få understöd av våra fåtaliga tyngre artilleripjäser? Vilken bataljon kommer att kunna få fullödig stöd av ingenjörskompanierna? Vilken av våra manöverbataljoner kommer att vara fullutrustad med skydd mot CBRN-stridsmedel och ha indikeringsutrustning för att kunna fungera fullt ut?

    Eventuellt kommer vi att med två bataljoner kunna uppträda i brigad. Vad gör dom andra sex?

    Kan vi inte säga rakt ut att vi skall vara en blåkopia på USMC och organisera oss därefter med krav och förmåner på personal. Krav på materel, m.m.

    Och varför, oh varför skulle flygvapnets personal mangrant vara tvungen att skriva på ett obligatorium för internationell tjänst när den politiska inriktningen är Östersjön och försvarsmaktsledningen har sagt att JAS flyger för högt och fort för att göra nytta i Afghanistan? Afghanistan om något är det ställe som Flygvapnet kan tillföra något. Nu talar man hett om en insats med BG i Afrika. Skall vi ha stridsflyg med där då förutsättningarna inte skilljer sig mycket ifrån Afghanistan? Vilken force enabler stridsflyg är när de flyger för högt och fort.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  14. @ J.K Nilsson

    Känner att det finns ett behov av att bena ut vissa saker och reda ut hur verkligheten är tänkt att se ut, so here we go..

    "Men hur ser integrationen mellan LvKv och övriga luftförsvaret ut? Var skall våra fåtaliga Lv-plutoner placeras och med vilken uppgift?"

    -LvKv 90 är utrustad med Lulis(numera FM Broadcast). Övriga luftvärnet organiseras i två bataljoner, ingående i varsin brigad. Inte plutoner.

    "Vilken av manöverbataljonerna kommer att få understöd av våra fåtaliga tyngre artilleripjäser? Vilken bataljon kommer att kunna få fullödig stöd av ingenjörskompanierna? Vilken av våra manöverbataljoner kommer att vara fullutrustad med skydd mot CBRN-stridsmedel och ha indikeringsutrustning för att kunna fungera fullt ut?"

    -Våra "fåtaliga tyngre artilleripjäser" är organiserade i två bataljoner om vardera 12 haubits 77(från 2011 med Archer). En bataljon till varje brigad. 6 bataljonstridsgrupper kan tilldelas ett "artillerikompani" med vardera 4 pjäser. Men vid nationellt försvar är det brigadorganisationen som gäller. Och då har varje brigad en artilleribataljon. Samma sak gäller för våra två ingenjörsbataljoner, en till varje brigad.

    Angående CBRN skyddet vet jag inte riktigt vad du menar. Personlig skyddsutrustning med C-stridsdräkt 90 och skyddsmask finns i tillräckligt stort antal. Indikeringsutrustning av olika slag finns även det på alla förband. Till det kommer det försvarsmaktsgemensamma CBRN-kompaniet som är grupperat i Umeå.

    "Eventuellt kommer vi att med två bataljoner kunna uppträda i brigad. Vad gör dom andra sex?"

    -Vad menar du nu? Varför skulle inte de andra sex ingå i brigadsystemet? För att förtydliga ger jag här ett exempel på hur våra två brigader skulle kunna organiseras, och vart de olika förbanden utbildas:

    1.Brigaden (Brigadstab från I19, betjänings samt sambandsförband från LedR, Enköping)
    -191.Mekbat (I19 Boden)
    -192.Mekbat (I19 Boden)
    -71.Mekbat (P7 Revingehed)
    -91.Artbat (A9 Boden)
    -61.Lvbat (Lv6 Halmstad)
    -21.Ingbat (Ing2 Eksjö)
    -21.Logbat (TränR Skövde)

    2.Brigaden (Brigadstab från P4, betjänings samt sambandsförband från LedR, Enköping)
    -41.Mekbat (P4 Skövde)
    -42.Mekbat (P4 Skövde)
    -72.Mekbat (P7 Revingehed)
    -92.Artbat (A9 Boden)
    -62.Lvbat (Lv6 Halmstad)
    -22.Ingbat (Ing2 Eksjö)
    -22.Logbat (TränR Skövde)

    Om armén organiseras enligt ovanstående finns ändå en manöverbataljon(LG),en jägarbataljon, en underrättelsebataljon, en säkerhetsbataljon, en manöverbataljon amf(marinen) "kvar" att ta av. Var dessa skall "placeras in" får någon med fler stjärnor på kragspegeln än mig luska ut. Men att förmågan att verka med brigader skall återtas är ett väldigt uttalat mål från Försvarsmaktsledningen. Sen får vi se hur det går...

    /H

    SvaraRadera
  15. @H
    Med förmågebredden menade jag, kanske inte helt tydligt eller självklart, alla förmågor som krävs i en insatt stridsgrupp. Även de uppgifter som ska lösas av till stridsgruppen tilldelade funktionsförband.

    SvaraRadera
  16. @/H

    Berätta gärna hur mångs som har sökt till de 2 mekbatarna i boden... eller de 2 artbatarna?

    hur f-n ska dessa bemannas??

    Löng och förbannad lögn är detta luftslott.


    //Truppare LG

    SvaraRadera
  17. De skall bemannas med heltidstjänstgörande samt deltidstjänstgörande soldater. Men det är långt kvar tills de är det. Det är bara 5 månader sedan vi lämnade värnplikten, glöm inte det. Fram tills dess att de är helt uppfyllda av frivilliga är förbanden uppfyllda av värnpliktiga vilket innebär att de bara kan användas med stöd av pliktlagen, precis som det alltid har varit. I Bodens garnison finns nu 32(A9)+75(I19) anställda soldater utöver NBG-förbanden. Hur många som ansökt har jag dålig koll på. Fler kommer anställas i Januari. Vakanser finns det, och vakanser kommer det alltid finnas. Det kommer helt klart vara mycket svårt att fylla förbanden till en bra nivå med heltidstjänstgörande soldater... Dock tycker jag det är viktigt att skilja på hur många vakanser som finns på förbanden, och vilken insatsorg som är beslutad. När man pratar om hur Armén skall organiseras i krig är det trots allt den man måste utgå från.

    Angående förmågebredden så krävs det ju tillförda funktionsförband för att stridsgruppen skall kunna verka självständigt utomlands, då krävs det knappast att man kan tillföra varje manöverbataljon ett funktionskompani av varje slag eftersom vi knappast kommer ha 8 bataljonstridsgrupper insatta utomlands samtidigt, däremot skall vi kunna verka med två brigader samtidigt, och det kan vi med beslutad organisation.

    /H

    SvaraRadera
  18. "Artillerikompani med fyra pjäser", "En artilleribataljon med 12 pjäser" för brigad jag tror att H gjorde poängen mer än klar. Skulle vi organisera oss för att kunna visa tänderna på riktigt med några bataljoner skytte så blir detta löjligt.

    Och jag får citattecken om fåtaliga när jag menar hela 24 st....

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  19. Tja att 24 pjäser skulle vara mycket har jag aldrig påstått. Det är på tok för lite, och två brigader är även det på tok för lite. Men för två brigader är 24 pjäser tillräckligt..

    Min poäng var att du verkade ha dålig koll på hur Försvarsmakten i framtiden skall vara organiserad.. Och det står jag fast vid. Att FM inte är på topp jämfört med förut står väl klart, men det skall inte kastas mer skit än nödvändigt, det mår ingen bra av. Speciellt inte rekryteringskraften.

    Förövrigt nyttjar jag citattecken när jag citerar, allt med citattecken är inte ironi.

    /H

    SvaraRadera
  20. ... och alla är vi lika goda kålsupare som inte hejdar politikernas och generalernas pågående idioti. Försvarsmakten är INTE HKV. Vi - alla anställda - är Försvarsmakten.

    Ser vi felaktigheterna (tex PRIO) måste vi göra våra röster hörda och hejda eländet!

    Annars går det snart ännnu mer åt helvete.

    Ta hem alla kompanier från utlandsstyrkan och börja om från början. Om vi kommer fram till att vi har några kvaliteter överhuvudtaget förutom att bemanna camp-vakter, så kan vi utvärdera om vi möjligen kan klara av att försörja en utlandsinsats med personal om några år.


    en timeout för bövelen....annars är det kört!

    SvaraRadera