tisdag 30 november 2010

Tack!

Det känns skönt att läsa den positiva respons som jag fick på gårdagens inlägg! Ett stort tack till alla som stödjer mitt beslut. Jag har fram till och med nu känt mig som en ensam rättshaverist, men helt klart är jag inte den enda försvarsmaktsanställda som just nu genomgår en svår tankeprocess. Säga upp sig eller vara kvar?

Min väg framåt är nu att överklaga beslutet. Jag träffar mitt fackförbund på onsdag. Försvarsmaktens och fackförbundens jurister kommer därför att få en hel del att sätta tänderna i.

- Med vilken grund är jag egentligen uppsagd? Jag har trots allt inte sagt nej, utan Ja, om facket skriver på det nya anställningsavtalet. Då varken det nya anställningsavtalet finns framme eller ens den lag som det nya anställningsavtalet ska grunda sig på är införd (gäller från 1/1-2011) så är det oklart vad som kommer att gälla. Är jag dömd efter ett lagrum som inte existerar för att jag inte vill skriva på ett anställningsavtal som inte finns baserat på ett avtalsläge som ännu är oklart? Eventuellt så kommer fackförbundens arbete med det nya utlandsavtalet att ändra situationen till den dag då det skulle vara dags att skriva anställningsavtalet.

- Kan jag verkligen sägas upp från Utlandsstyrkan? Min anställning där bygger på den gamla lagen 1999:568 som nyttjas av lagen 2003:169 där utlandsstyrkan faller inom ett lagrum vid sidan av övriga Försvarsmakten. De bestämmelser som jag ska följa finns i förordningen 1999:569. Vilket tjänstefel har jag begått för att tas upp i personalansvarsnämnden?

En sak som jag också funderat över är hur många som liksom jag har skrivit anmärkningar i sin intresseanmälan för nytt anställningsavtal. Det tog Försvarsmakten 1,5 månad att hitta min blankett. Har man granskat alla ännu, eller är det ännu fler anställda som kommer att sparkas i närtid?

Detta var också bara en intresseanmälan. Hur många kommer att vägra skriva på det nya avtalet när det väl finns framme? Många har trots allt genom att skriva "Ja" på intresseanmälan haft ett par månaders extra tid på sig att skriva sitt CV och söka ett annat jobb.

Alltså kan det bli tal om betydligt fler än de hundratals som redan fått gå som lämnar Försvarsmakten innan denna historia har nått sitt slut.

Denna blogg kommer i och med denna händelse kunna rapportera från "insidan" om två ganska så aktuella företeelser.

- Hur överklagar man ett uppsägningsbeslut? Hur ser processen ut och hur lång tid tar det?

- Hur nyttjar man förmånerna i Tryghetsstiftelsen? Utbildning, lön under uppsägningstid? Mellanskillnad i lön om man tvingas ta ett arbete med sämre betalt?

Med andra ord en hel del som kan vara av värde för de som liksom jag är på väg ut ur "firman", eller som har funderingar på sin framtid i Försvarsmakten.

"Stay tuned. Tomorrow it will be same bat time, same bat channel"

10 kommentarer:

  1. krigskonster.blogspot.com/2010/11/sjalvmal.html

    SvaraRadera
  2. Björns kollega och medlem i hopplaget30 november 2010 kl. 10:40

    Du är inte ensam Björn.
    Du har många som står bakom och bredvid dig i det här.

    Du är i en position där du däremot kan få ett annat genomslag tack vare din blogg och den ställning du har fått i bloggosfären genom den.
    Det du går igenom nu är en process som kommer att hjälpa både FM och oss som vill FM:s och Sveriges väl.
    Sverige har inte råd med en FM som inte fungerar. Uppmärksamheten ditt fall väcker och kommer att fortsätta väcka kommer att vara till gagn för alla oss som vill den här organisationens väl och för organisationen själv i slutändan..

    Du är drivaren i hopplaget just nu, men du kan räkna med att du inte är ensam i luften. Vi har din rygg, och vi kommer att kämpa tillsammans på marken när vi landar.

    SvaraRadera
  3. Känns otroligt positivt, mitt i allt negativt, att en driven och påläst person som du kommer att gå vidare rättsligt med detta. Du är ett ypperligt fall för facket att "använda" sig av i arbetsdomstolen. Jag kan knappt vänta tills processen drar igång och tills man få veta utfallet.

    Som många redan sagt, vi är många som funderar på att sluta eller som funderade på att kryssa nej, men som inte vågade pga att räkningar skall betalas och att man har ett ansvar för sina barn. Det är ju ingen slump att de två nu mest framträdande personerna, CI och Henrysson, är personer som förmodligen har relativt lätt att få ett civilt arbete. Hade samma förutsättningar funnits för den vanlige trupparen och konjunkturläget och arbetslöshetssiffrorna varit annorlunda hade vi fått se betydligt fler nej.

    /Mackan

    SvaraRadera
  4. Jag reflekterade också över din reservation när du svarade "ja". Jag skrev nämligen också en. Har inte hört ett smack ännu. Å andra sidan skrev jag att det jag svarade på avsåg en intresseanmälan och att jag därför inte kunde se mig tvingad att åka utan att först ha fått ett avtal att ta ställning till. Nu ryktas det ju att vi per den 1/1 2011 skall få ett nytt avtal att skriva på. Den som lever får se.
    Vidare frågade jag vår ledning om förbandens oro och ilska kommuniceras uppåt i "gasverket". Svaret jag fick var väl liktydigt med "Jag hör vad du säger men jag skiter i det för jag är rädd om min karriär".
    Jag är civilanställd och kan kanske av den anledningen välja att uttrycka mig lite hårdare än en officer som kanske vill vidare i sin karriär. För oss finns ju inga skolor och högre grad som hägrar. Jag kan inte "straffas", men heller inte utvecklas, på samma sätt som en officer. Jag har dock varit på en utlandsmission och ser det som en mycket positiv upplevelse. Något som var mindre positivt var hemkomsten till mitt gamla förband. Man kan rentav säga att jag straffades för att ha varit borta. Alla mina ansvarsområden var omfördelade (givet min frånvaro, naturligtvis) och/men jag fick inga nya utan hamnade längst ner i hackordningen och behandlades därefter vid schemaläggning och annat. Jag kände mig tillslut tvingad att lämna enheten. Jag vet flera med mig som har upplevt samma sak. Officerare som inte fått gå skola för att han "inte längre har samma kännedom om det egna förbandet". Utlandstjänst=meriterande? Jo, men visst! Hur stämmer denna, förvisso lokala företeelse, överens med det FM nu genomför?
    Hur tror man att man skall kunna rekrytera folk när de som söker inte ens får ett brev om att de inte är antagna? En person i min närhet sökte, med goda vitsord, NBG men hörde aldrig av den enhet han sökt till. Han började ringa runt och fick, efter ett tiotal samtal tag på sin gamla plutonchef. "Har du inte hört något så har du nog inte kommit med, fick han höra. Man har från FMs håll sneglat på polisens rekryteringsarbete. Man missade dock att polisen faktiskt skickar ut ett brev som meddelar att man inte kommer att kallas till uttagningsprov.
    En annan vän i Stockholm fick sin inryckningsorder/antagningsbesked två dagar innan han skulle vara på plats i norra Sverige! Försök lösa den logistiken, planeringen och informationen till din ordinarie arbetsgivare!
    Jag kan fortsätta stapla exempel på galenskapen inom myndigheten men det tjänar väl knappast något till. Jag frågar mig ändå hur man från ledningens sida tror att man kan räkna med någon lojalitet från sina underställda när man behandlar dem på detta vis.
    Jag kommer motvilligt att fortsätta följa din blogg. Motvilligt för att jag blir så arg, frustrerad, besviken och riktigt ledsen över hur käpprätt åt skogen det håller på att gå.

    SvaraRadera
  5. @Anonym 06.36: Hur man hanterar sin personal efter insats samt hur man förbereder sin personal inför insats kommer att komma i ett par senare inlägg.

    Man kan dock sammanfatta dem med att jag känner igen mig i allt du skriver. FS20 är tjugonde instatsen i Afghanistan och vi har fortfarande en hel del kvar att lära. Tyvärr så är mycket sådant som sker automatiskt inom NATO, men där Sverige som icke NATO-medlem hittar på egna rutiner...

    SvaraRadera
  6. Jag är omåttligt positivt överraskad att du (Björn) så fort har samlat ihop dig efter den pungsparken och dessutom börjar förbereda moteld!

    All heder till dig!

    Gällande civila och utlandstjänst så är det en helt annan historia som jag också har lite halvkassa erfarenheter av.

    SvaraRadera
  7. Right on, CI. Inte skall väl du tacka oss. Det är vi som skall tacka dig.

    SvaraRadera
  8. Stå på dig! Skulle vara riktigt intressant att se detta prövas i domstol!

    SvaraRadera
  9. De sjukskrivna officerarna vid NBG11 spaningspluton blev de facto uppsagda via mobilsamtal. Verkar vara en ny trend för FM... Att I19 sen valde att försöka skriva om historien, det är en annan femma.

    SvaraRadera
  10. Det verkar som historien om SpanPlut borde ut i ljuset också.

    Med tanke på mängden gammelyxor där borde Humorkuben vara lite svettiga inför det.

    SvaraRadera