På allvar! (uppdaterad)

200 år sedan senaste insatsen i Libyen och 50 år sedan Flygvapnet senast var i strid så förbereder sig nu F17 m.fl att skicka åtta Gripen, en Tp-84 och ett "spaningsflygplan" till Libyen för att deltaga i den NATO-ledda insatsen.

Jag tycker att detta är mycket bra för moralen i Flygvapnet. Den sista tiden har många av mina kollegor tappat mycket av glädjen på jobbet. Allt för länge har det varit en mycket sned debatt där många tyckare ansett att Flygvapnet inte bidrar internationellt. Men nu får vi äntligen chansen att göra det vi är utbildade för.

Nu när en insats blir realitet så är det en hel del saker som kommer att få draghjälp.

- NATO-krypton. Sverige har som icke-NATO medlem haft svårt att verifiera Länk-16, Have Quick och IFF Mode 4, då skarpa NATO-krypton enbart är tillgängliga för NATO-länder eller de som deltar i en insats.

- Vapen. Att flyga i CAP - Combat Air Patrol med vapen för jakt- och attackinsatser sliter på flygplan och vapen. I det nationella försvaret var det tänkt att Gripen skulle starta från en krigsbas och inom en timme avfyra alla vapen. Man behövde därför inte fundera hur länge ett vapen satt på flygplanet. Man behövde oftast inte ens fundera över att landa med skarpa vapen hängande på flygplanet. I den nationella incidentberedskapen användes oftast bara automatkanon. Nu kommer robotar och bomber att förbrukas i rask takt, även om de inte avfyras från flygplanen.

- Logistik. Reservdelar och underhållsresurser måste skickas ner till den bas som de svenska flygplanen kommer att operera från. Detta kommer givetvis att påverka flygning med Gripen här hemma i Sverige.

- Lufttankning. De svenska piloterna har tränat lufttankning, men det är en helt anan sak att göra det varje flygpass. Detta blir bra träning för piloterna, men kommer också att slita på flygplanen på ett helt nytt sätt.

- Budget. Enligt Ekot kommer insatsen att kosta ca 200 miljoner. Det finns knappast budget för denna insats. Om inte Regeringen ger extra pengar till Försvarsmakten så innebär det att något annat kommer att få stryka med foten.

Alla dessa utmaningar är dock positiva. Vi har länge behövt åtgärda ovanstående pukter. Nu när det blir en skarp insats så får Försvarsmakten kniven på strupen och då brukar man lösa det som behövs lösas. Efter denna mission så kommer det att finnas massor med erfarenheter att uppdatera utbildningsplaner och underhållsdokumentation med.

För bara några veckor sedan när bl.a. vi bloggare började fundera på om det var möjligt att skicka EAW till Libyen så sade alla att det var omöjligt. Sverige hade inte beslutsrätt om insatsenheter som tillhör EU-förbandet NBG11. Som tur väl är så vann förnuftet över formaliteterna. EU är tandlöst som militär allians och NBG lär även i fortsättningen bara få öva för att man i bästa fall kan återanvända dessa enheter i senare insatser i NATO:s regi.

Hemläxor för Regering och Riksdag.

- Se över beslutsprocessen. Nu verkar det som om vår statsledning drivits framåt av den allmänna opinionen snarare än att det funnits färdiga mekanismer för hur vi skall kunna använda de insatsförband som vi anmält till FN, EU och NATO styrkeregister. Skall vi ha insatsförband med R10 eller R30 beredskap så måste besluten finnas på plats redan när förbanden sätts i beredskap.

- Ta en kraftig funderare över EU som strategisk säkerhetspartner. Sverige har dragit ned kraftigt på de militära resurserna och behöver en internationell partner. EU är inte denna partner och då återstår bara NATO. Alternativet är att göra som Finland och satsa mer på det nationella försvaret.

P.S: Flygvapnet har efter insatsen på F22 nere i Kongo haft en massa missioner med transportflyg över hela världen. Flygvapnets helikoptrar har de senaste åren blivit en eftertraktad resurs och flyget har fått åka till Kosovo, Adenviken och nu senast till Afghanistan. Flygvapnet har även haft ansvar för insatser i Kosovo och Afghanistan. Flygvapnet har också varit åter i Kongo i form av en flygplatsenhet. Men detta är första gången på länge som vi får använda vår offensiva resurs.

SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3

Uppdaterad 11-03-29, 15:24
Försvarsmakten kommenterar nu insatsen.

Insatsen kommer sannolikt att utgöras av högst åtta Jas Gripen, ett transportflygplan 84 (tp 84 Hercules) för lufttankning och ett spaningsplan. Insatsen föreslås pågå i högst tre månader och omfatta cirka 130 personer inklusive stabspersonal.

Inriktningen är att flygdelarna tas ur den nordiska stridsgruppen, Nordic Battlegroup, som nu står i beredskap.

Försvarsmakten kommer att göra en hot- och riskbedömning för insatsen och vidta eventuella åtgärder utifrån denna bedömning

Inom Försvarsmakten pågår nu ett omfattande planeringsarbete.

Läs Regeringens proposition här. Intressant är att se den politiska värderingen av hur man kan använda resurser som är en del av NBG.

Flygkomponenten som står i beredskap att stödja den nordiska stridsgruppen kan göras tillgänglig med kort varsel för att fylla ett omedelbart behov. Detta är i linje med ett flexibelt användande av EU:s stridsgrupper.

Regeringen bedömer att den nordiska stridsgruppen utan flygkomponenten kan kvarstå i beredskap under första halvåret 2011.

Se även Wiseman, Tolgfors, Göran Pettersson och Forsno.

SvD, BLT1, BLT2, BLT3, SR1, SR2