lördag 6 augusti 2011

Lång närvaro i Libyen

I libyen fortsätter NATO:s insats för att bli av med Khadaffi. Det blev inte riktigt den snabba insats som alla hade hoppats på. Svenska politiker bör nog redan nu fundera på förlängd insats eller inte och ta beslutet i god tid så att det ger Flygvapnet möjlighet att träna upp piloter, tekniker m.m. inför FL03.

Libyen är en mycket bra test av Försvarsmaktens förmåga till internationella insatser. Det gäller inte bara att ha förmågan att skicka iväg en enhet, utan att kunna försörja den med personal och utrustning under en längre tid. Detta samtidigt som man skall kunna fortsätta med normal förbandsverksamhet hemma i Sverige för att säkerställa att de som skall åka ner i nästa rotation är tillräckligt bra tränade. Detta försvåras givetvis av att mycket av tillgänglig utrustning finns nere på Sigonella och de som har varit där nere måste ta ut sin semester, så de har inte alltid möjlighet att vara med och träna upp kommande enheter.

Det Försvarsmakten skall vara mycket tacksam för är att man har personal som ställer upp trots bristen på politisk stöttning och sena militära beslut. Beslutet att dra ner till fem flygplan var oerhört korkat och innebär bara att tekniker får slita mer för att säkerställa att två flygplan kan starta på förmiddagen och två på eftermiddagen. Eftersom flygpassen är runt sex timmar långa så innebär det i praktiken att fyra av fem flygplan måste finnas tillgängliga. Då stridsflygplan kräver en hel del underhåll så ger det inte mycket spelrum för de "vardagliga" fel som kan uppträda som t.ex. fågelkollisioner m.m. Att viljan att göra ett bra jobb finns hos personalen går inte att ta miste på. Det går heller inte att ta miste på att viljan finns att göra mer.

Frankrike tar nu hem sitt hangarfartyg Charles de Gaulle. Antagligen för att byta personal och ge de som varit ombord i många månader möjlighet att träffa sina familjer. Italien gör samma sak med sitt Garibaldi. Detta innebär bl.a. att Frankrike kommer att stationera Rafale på Sigonellabasen. David Cenciotti spekulerade i om detta inte även beror på att man vill visa upp Rafale för UAE som även de är stationerade på Sigonella. UAE har ju fått gott om tid att studera Gripen. Ska bli intressant att kunna jämföra dessa flygplan sida vid sida.

Norge har dragit hem sina F-16. Ekonomin tryter. Givetvis kommer en del svenska politiker att försöka ta detta som en signal för att kunna dra hem våra Gripen. Men man måste vara medveten om skillnaderna. Norge har tillsammans med Danmark varit mycket offensiva och förbrukat hela sitt lager av bomber (ca 500 st). Då varje bomb kostar ca 500.000 SEK, så har bara bombfällningen kostat ca 250 MSEK.

Det svenska bidraget verkar dock vara mycket uppskattat av NATO och nu ser Flygvapnet ökat intresse från NATO för att de skall deltaga i andra operationer över hela världen.

– Vår spaningsförmåga är eftertraktad. Sedan är det upp till politikerna och FN om vi ska vara med på det, säger Fredrik Bergman.

Vad skulle det kunna vara för uppdrag?

– Motsvarande det vi gör i Libyen i dag, men på någon annan plats. Exempelvis övervakning av flyktingströmmar och vapenvilor. Vi kan lösa det mesta om vi bara får mandat.

Däremot saknas militära resurser i form av personal och materiel för att kunna vara på flera platser samtidigt. Den svenska styrkan i Libyen hämtas för närvarande från F 21 i Luleå.

– Vi får helt enkelt bestämma var vi ska vara. Det har funnits en rädsla för att sätta in stridsflygplan i fredsoperationer. Vi har visat att det inte är så kontroversiellt, säger Fredrik Bergman.


Vi får se hur framtiden ser ut. Insatsen i Libyen kan få många olika politiska signaler. Om inte NATO lyckas att störta Khadaffi så kommer nog många länder att passa sig för att göra något liknande igen. Hotet mot västvärlden (inklusive Sverige) kan under tiden öka, då Khadaffi nu börjar fundera på att samarbeta med de fundamentala islamister som han tidigare bekämpat. Fiendens fiende o.s.v. Flygstridskrafter har stora fördelar jämfört med marktrupper. De kan snabbt vara på plats och kan operera över stora avstånd. Men det är dyrt, insatser med stridsflyg mot markmål ger stor effekt och det finns bevisligen en politisk rädsla för att skada civila samt man kan inte hålla frontlinjen på samma sätt som marktrupper kan göra.

Under tiden så finns det en chans att chatta med "Fuse" som är en av piloterna i FL02. DN har en chattsida här. Få se om "LenaPH" och hennes tjejgäng från Vetlanda dyker upp igen...

Se även Cynisk, Väpnaren, Klart Skepp och Wiseman.

TV4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

11 kommentarer:

  1. Det är alltid svårt (oftast t.o.m omöjligt) att utvärdera FM:s insatser från de rapporter vi får via massmedia. Men i artikeln (med länk enligt nedan) fanns det faktiskt ett uttalanden från Fredrik Bergman i Svd som jag reagerade på:

    "Vi har så hög prioritet att vi kan tanka från brittiska, franska eller amerikanska plan när det behövs, säger överste Fredrik Bergman."

    Min kommentar är att detta är inget man hittar på för att lotsas vara duktig. Jag tror faktiskt att "de svenske" gör bra ifrån sig och uppskattas väl.
    /Merlin

    SvaraRadera
  2. Och här kommer länken:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskt-stridsflyg-i-hetluften_6367160.svd

    /Merlin

    SvaraRadera
  3. Uthållighet är en förbisedd kvalitet. På armésidan är det nog lättare med utdragna operationer, medan exempelvis flottan har brist på skrov. Det finns bara en Carlskrona och några få korvetter. Normalt räknar man med att det behövs tre fartyg för att kunna hålla ett utomlands. Operation - återhämtning / underhåll - övning och utbildning, så ser rotationsordningen ut. Det har vi inte fartyg till.

    Uppskattningsvis hur många rotationer klarar FV av utan att börja gå på hörntänderna, givet att insatsen fortsätter? Eller annorlunda uttryckt; Hur lång tid tar det innan samma individ måste åka igen?

    SvaraRadera
  4. @Merlin: Svenska förbandet gör helt klart ett mycket bra jobb. Flygplanen är mer NATO-standardiserade än de flesta NATO-länders och piloterna har tränat för detta i massor av år (bl.a. två Red Flag övningar i USA som brukar klassas som det mest realistiska man kan göra förutom att deltaga i en skarp insats).

    Förhoppningsvis så kommer dena insats att resultera i en hel del erfarenheter för att fortsätta utveckla Flygvapnets förmåga till internationella insatser. Det borde också leda till att pajkastningen mellan Försvarsgrenarna slutar. Att inte ett flygvapenförband (förutom enstaka HKP och transportflyget) beror inte på avsaknad av förmåga, utan på avsaknad av politisk vilja.

    Men nu får politikerna bekänna färg. Ska vi fortsätta satsa på en Försvarsmakt som är designad att vara en del av internationella NATO-missioner, så måste vi också ställa upp. Annars är det definitivt bortkastade skattepengar.

    SvaraRadera
  5. "Italy is starting to pull back units from the NATO "Unified Protector" mission over Libya. The reason is lack of money", står det att läsa hos Notarius Unplublicus.

    http://notoriusunpublicus.blogspot.com/2011/08/italy-is-pulling-back.html

    Och inte lär man komma tillbaka i något annat liknande sammanhang. Den här typen av nyheter stärker mig i min uppfattning att tiden för insatser i främmande land är över för lång tid framöver. Vilka andra länder anser sig ha råd? USA? GB?...

    SvaraRadera
  6. @Sumatra: Tyvärr så är ekonomin i brist på "riktiga" fiender mer styrande än hotbilden för dagens Europeiska försvarsmakter.

    Det är inte en slump att Borg har mer att säga till om än Tolgfors när det gäller vad Försvarsmakten skall syssla med.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hog-kvalitet-pa-det-nya-forsvaret_6372074.svd

    Men jag undrar verkligen om "den nya Försvarsmakten" blir billigare? Och om ingen annan lägre har lust, vem skall vi då åka ut på internationella insatser med?

    SvaraRadera
  7. Utan att dra slutsatsen att Juholt är listig så kan man dock konstatera att neddragningen av antalet flygplan i FL02 medför att svensk flygindustri och svenska flygvapnets kravställare får en jättechans att visa ett paradnummer: att hålla våra stridsflygplan tillgängliga trots små resurser. Det visade vi även i Kongo.

    SvaraRadera
  8. CI!

    Du skrev "David Cenciotti spekulerade i om detta inte även beror på att man vill visa upp Rafale för UAE som även de är stationerade på Sigonella.

    Har UEA återupptagit förhandlingarna med Frankrike om att köpa Rafalen? Trodde de gick vidare med att titta på F/A-18E/F

    http://www.defenseindustrydaily.com/Frances-Rafale-Fighters-Au-Courant-in-Time-05991/#more-5991

    Se Sept 13/10 och Oct 4/10

    /Merlin

    SvaraRadera
  9. @Merlin: Så vitt jag vet så är det fortfarande F/A-18 som gäller för UAE.

    Fransmännen är nog ganska så besvikna över den avbrutna upphandlingen. Cenciotti misstänker därför att man försöker göra ett försök till.

    SvaraRadera
  10. FåtöljStrategen7 augusti 2011 kl. 21:54

    Japp, UEA har återupptagit förhandlingarna med Frankrike om att köpa Rafale. Franske försvarsministern hoppas på en eventuell order under persioden september t.o.m. årslutet. länk

    SvaraRadera
  11. http://www.huffingtonpost.com/doug-bandow/john-mccain-always-confus_b_913899.html

    SvaraRadera