Besök hos Trygghetsstiftelsen (uppdaterad)

Idag har jag haft mitt första besök på Trygghetsstiftelsen. En intressant upplevelse. Min handläggare fick nog en hel del kul att diskutera senare vid fikabordet med sina kollegor.

OBS: Ta det här inlägget för vad det är. Det är mina egna personliga reflektioner baserat på min egen personliga situation. Jag är fullt medveten om att min situation rent ekonomiskt är betydligt bättre än många andras och mina erfarenheter kan kanske därför ses som en smula "lyxiga" eller rent av giriga.

Mitt grundproblem är att jag har inom Försvarsmakten fått en kraftigt specialiserad utbildning. Jag är expert på Gripen, punkt slut. Min bredare civilingenjörsutbildning har därmed blivit en smula omodern på de 13 år som gått efter examen. De utbildningar som jag borde ha fått för att hålla den ajour ligger ovanpå en civilingenjörsutbildning och är ofta intäktsfinansierade, d.v.s. civila bolag bekostar utbildningen på högskolor eller privata utbildningsföretag för de anställda som skickas iväg. Alternativet är en forskarutbildning som finansieras av ett forskningsprogram på en Högskola, via donationer från företag eller statliga bidrag. Ska jag ha en relevant utbildning måste jag därmed hitta en finansiär.

En sak var dock helt klar redan efter dagens samtal. Trygghetsstiftelsen verkar en smula brända på de fördelaktiga villkor som officerare fått vid tidigare nedläggningar. Min handläggare tyckte i klartext att vi officerare begärde för mycket! Att tro att man kan få ut lika mycket i t.ex. utbildningsstöd som tidigare är bara att glömma. T.ex. en MBA verkar därmed svår att få igenom...

Vad är då målet med Trygghetsstiftelsens verksamhet? Väpnaren har skrivit ett inlägg som beskriver en del. Mer information hittar man i de foldrar som finns på Trygghetsstiftelsens hemsida.

Man kan sammafatta det hela med att Trygghetsstiftelsens syfte är att se till att den uppsagde får nytt jobb. Notera att det egentligen inte säger något om lönenivåer på det nya jobbet! För att underlätta sökandet av nytt jobb har man rätt till stöd för karriärsväxling under uppsägningstiden.

Avtalet ger dig möjlighet att vara ledig utan löneavdrag under uppsägningstiden om du praktiserar, går en utbildning eller får någon annan stödinsats från stiftelsen.

Under uppsägningstiden så är det Försvarsmakten som betalar ut lönen. Trygghetsstiftelsen betalar ut eventuella kostnader för utbildningen (böcker, resor m.m.). Där uppstår ett intressant läge för oss piloter som har 24 månaders uppsägningstid. Stödet för karriärsväxling kan bli ganska så stort. För en vanlig officer med 6 månaders uppsägningstid och en utbildningskostnad på 5000.-/månad blir det 30.000 i utbildningskostnad för Trygghetsstiftelsen. Samma utbildningskostnad per månad för en pilot blir därmed 120.000.-. Att bara titta på totalbeloppet blir med andra ord helt fel. Jämförelsen måste därför ske på kostnad per månad.

Skaffar jag ett nytt jobb så står Trygghetsstiftelsen dessutom för en inkomstgaranti.

För att få fram löneskillnaden jämför man med den tidigare månadslönen. I den tidigare månadslönen medräknas fasta tillägg den månad anställningen upphör plus ett genomsnitt av rörliga lönetillägg, (dock inte övertid och mertid), som betalades ut under anställningens sista 12 månader.
...
År 1 och 2 är tillägget tolv gånger den fastställda löneskillnaden per månad, dock högst 30 procent av lönen i den tidigare anställningen. Vi utgår ifrån att du har en avtalsenlig lön i din nya anställning. År 3 och 4 får du halva löneskillnaden gånger 12. Tillägget betalas ut en gång per år.
...
Din tidigare statliga lön kommer varje år att räknas upp med en procentsats, som motsvarar skillnaden i basbeloppen för de aktuella åren.

Hmm.. med tanke på att flygförarlönen ALFF i Försvarsmakten räknas upp med 600 kr/år så kommer jag med andra ord att få snabbare löneökning än tidigare!

En effekt för min del är att kompenastion för den utlandslön som jag skulle ha rätt till under uppsägningstiden inte blir aktuell om jag börjar jobba på ett civila bolag för tidigt, då mellanskillnaden som Trygghetsstiftelsen står för enbart är på tidigare löner och inte inplanerade framtida löneökningar. Med andra ord så finns det inget incitament i Trygghetsstiftelsen för mig att byta jobb inom de närmaste 6 månaderna. Detta motverkar därmed Trygghetsstiftelsens målsättning att så snabbt som möjligt få över uppsagda i ett nytt arbete.

Får jag jobb inom den del av industrin som kan dra nytta av min spetsutbildning så är lönen inte det stora problemet. Därmed så behöver Trygghetsstiftelsen inte betala ut någon ersättning över huvud taget. Problemet är att många av dessa jobbalternativ är starkt beroende av hur det går för svensk Försvarsindustri och då i mitt fall särskilt exporten av Gripen till Brasilien eller Indien. Som alla vet så är det en smula osäkert vad som händer med denna satsning. Med andra ord kan jag stå och söka nytt jobb om ytterligare ett år.

Utan relevant utbildning kan jag då få ett jobb med betydligt lägre lön än vad jag har haft i Försvarsmakten. Genomsnittslönen för en Civilingenjör i min ålder är enligt SCB 41.800.-/månad. Det skulle för min del innebära en lönesänkning på 12.400.-/månad. Kostnaden för Trygghetsstiftelsen att kompensera mitt lönefall skulle då bli 24*12.400 + 24*6.200 =446.400 kr. För Trygghetsstiftelsen så innebär det ekonomiskt att all utbildning som tar kortare tid än två år (då Försvarsmakten betalar min lön) och som kostar mindre än ca 446.000 skulle vara ren vinst för deras del. Dessutom, ju snabbare jag kan sluta i Försvarsmakten, desto mer pengar sparar staten. Att bara gå och sparka kottar de närmaste två åren under min uppsägningstid kostar staten 18*54.200 (vanlig lön)+6*75.000 (lön i utlandsstyrkan)=1.425.600. Dessutom tillkommer givetvis arbetsgivaravgifter.

Tyvärr så verkar systemet inte fungera på det sättet. Utbildningskostnader och Lönekompensation är två parallella instrument. Trygghetsstiftelsen och Försvarsmakten är separata organisationer. Att man sparar pengar i den ena genom att investera i den andra var inte helt självklart. Min handläggare lovade dock att ta med sig frågan tillbaka.

Med andra ord så hamnar Trygghetsstiftelsen i ett dilemma tack vare min långa uppsägningstid i kombination med hög lön som har varit kopplad till min flygtjänst och inte min civilingenjörsutbildning.

Kan jag inte gå till SAS i stället? Tja, där är mitt problem att jag helt enkelt är för gammal och som militär pilot har du inga civila certifikat. Lösningen skulle vara att läsa in certifikaten vilket är en investering motsvarande min civilingenjörsutbildning. På SAS får jag dock börja från noll, d.v.s. en styrmanslön. Jag hinner då aldrig komma upp i de lönenivåer innan pension så att jag hinner tjäna in den inkomstförlust jag gör i början av min civila karriär.

Jag försökte belysa dessa bisarra fel i systemet, men min handläggare tyckte att jag i första hand skulle tänka moraliskt. Men handen på hjärtat, i de flesta fall är det ekonomin som styr för alla människor. Nu är jag dock beredd att mista den lön som jag skulle kunnat få via mitt utlandskontrakt om jag får tag på ett bra jobb (skillnaden mellan min vanliga lön och utlandslönen är ca 20.000/månad. 6*20.000 = 120.000), men jag tycker att det är galet att tro att vi människor skulle styras enbart av godhet. Särskilt när man har med staten att göra. Den läxan har jag på det hårda sättet lärt mig för länge sedan av min arbetsgivare Försvarsmakten.

Eftersom det bara gått tre veckor sedan jag fick sparken, så har jag ännu inte tänkt igenom alla olika alternativ. Den överklagningsprocess som jag nu driver via facket kan dessutom sluta med ett riktigt anti-klimax för min del. Skulle det visa sig att Försvarsmakten inte hade rätt att sparka mig beroende på "arbetsbrist" så har jag heller inte rätt till Trygghetsstiftelsens olika förmåner!

Slutsats: Det är bra att Trygghetsstiftelsen finns. Dock så ställer regelverket till det en del för de som har bra utbildning och lön från den tidigare tjänsten. Tyvärr så kan det löna sig att sitta kvar ett tag i systemet och rulla på tummarna. Det enda som motiverar att byta arbete är när man får för tråkigt på sin arbetsplats eller att det skulle bli stor skillnad i arbetsmarknaden som gör det svårare att få jobb om två år.

Uppdaterad 10-12-18, 19:30
Jag fick idag respons från Trygghetsstiftelsen efter mitt möte. Tydligen såg min CV för bra ut och eftersom det finns ett antal företag som är intresserad av att anställa mig så kan de inte lägga ner tid på mitt fall.

"Trygghetsavtalet:
- arbetslinjen gäller dvs snabbatse vägen till nytt jobb (Går det att få jobb direkt - hur ser det ut ppå arbetsmarknaden för individen)
- för att underlätta arbetslinjen finns t ex Inkomsttrygghetstillägg/löneutfyllnad: dvs folk kan ta arbeten som är lägre betalda än de man blivit uppsagda ifrån och få kompensation genom avtalet

Inkomsttrygghetstillägg (ITT) finns alltså för att stödja arbetslinjen - folk kommer ut i arbeten vilket alla parter tjänar på. En spekulation i ev löneutfyllnadskostnad vs utbildningskostnad är alltså inget som finns med i avsikten/tanken med ITT/Löneutfyllnad. (Det kan ju bli fråga om löneutfyllnad ändå efter en dyr utbildning kanske,...)

Kan iofs förstå hur saker ser ut från ditt personliga perspektiv men det perspektivet finns inte med i tankarna och idéerna bakom Trygghetsavtalet. Så ..."

Det jag kunde få hjälp med var att göra mitt CV lite snyggare! Jag hade i och för sig hoppats mer på att fixa till innehållet i CV:t snarare än utseendet... :-)

Tja, då är det med andra ord bara att börja söka jobb samt titta efter gratisutbildningar som jag skulle kunna gå under de två årens uppsägningstid. Bra i varje fall med snabbt svar så att jag slipper lägga ner en massa tid i onödan på att springa på en massa besök med en handläggare. I värsta fall hade jag säkert fått genomgå utbildning för datakörkortet en gång till...

Den inre och den yttre fienden

Ett klassiskt knep för att ena en grupp är att skapa en yttre fiende. Knepet har använts i liten skala med den elake instruktören som kör hårt med sina soldater och oavsett vad som skiljer soldaterna åt (religion, hudfärg m.m.) så finns den gemensamme "motståndaren" i form av instruktören. Det används även på högskolor i form av s.k. "nollning" med samma teori. Bygg upp gruppen genom att skapa en yttre "fiende" att rikta uppmärksamheten mot. Eller varför inte den vanlige fotbollsanhängaren som i stället för att heja på sitt eget lag börjar hata motståndaren.

På större skala har folkgrupper som armenier, indianer, judar, romer, tutsier m.m utpekats som staters inre fiende. Se t.ex. romernas behandling i de forna östeuropeiska staterna. Att de föraktas har inte bara att göra med att folk i allmänhet anser att de begår brott, utan även för att nationella grupperingar använder dessa folkgrupper som ett enande mål för sin retorik (Jobbik i Ungern är bara ett exempel). Den inre fienden behöver ofta inte ens utgöra ett reellt hot, men kan man bara blåsa upp en folkopinion så räcker det för att ena en befolkningsgrupp mot en annan.

Den yttre fienden för en stat är oftast ett annat land, men har på senare tider i många fall ersatts av statslösa grupperingar. Exempel är Nordkorea där ledarna bibehåller greppet om landet genom att indoktrinera befolkningen om hotet från Syd. Även om jag tycker kraftigt illa om Bush Jr så måste jag erkänna att använde han den yttre fienden på ett effektivt sätt för att ena USA efter 9-11.

I Sverige har den klassiske yttre fienden genom alla år varit Ryssland. Under den s.k. strategiska timeouten efter Kalla Kriget så har det dock varit svårt att övertyga skattebetalarna och politikerna om att det yttre hotet i form av den ryska björnen fanns kvar. Vad göra? Hur ska Försvarsmakten motivera sin existens?

Lösningen blev att Invasionsförsvaret nedrustades. Kanske lite väl snabbt då mycket materiel såldes ut innan man hade tänkt igenom om den t.ex. behövdes av kommunerna eller brandkåren. Den nationella beredskapen för snöoväder, stormar eller ett nytt Estonia är numera betydligt lägre än under invasionsförsvarets tid. Staten har missat att man måste ersätta de militära resurserna med motsvarande civila. I stället håller nu ett insatsförsvar på att byggas upp. Sverige skall med andra ord försvaras på bortaplan. Vi definierade dock aldrig någon ny yttre firnde. I stället så gör vi gemensam sak med våra allierade i FN, EU och NATO och låter dem definiera vilken vår fiende är för tillfället.

Så kommer som en blixt från klar himmel lördagens självmordssprängning i Stockholm. Den yttre fienden som alla troddde skulle hålla sig kvar i Afghanistan har helt plötsligt blivit en inre fiende. Politikernas mantra om att Sveriges säkerhet ökar genom insatserna i Afghanistan har genomskådats. Självklart drar vi åt oss en del hot genom att engagera oss tillsammans med USA och NATO och dessa hot måste vi därför vara beredda att möta även här hemma i Sverige. Denna fiende är dock inte till för Försvarsmakten att hantera. I första hand är det Tullverket, Kustbevakningen, Polisen och SÄPO som sköter jakten på terrorister. FRA får inte stötta SÄPO i dagsläget, men det kommer nog efter helgens händelser att ändras med "ljusets hastighet" och bli tillåtet framemot sisådär 2012. Försvarsmakten i övrigt sitter mest på åskådarbänk.

Här ser man ett behov av nya resurser. Försvarsmakten har inte längre närvaro över hela Sverige med massor av personal som kan stötta Polisen. Det som finns är de nationella skyddstyrkorna ur Hemvärnet samt små beredskapsgrupper på varje regemente/flottilj (i den mån att det finns personalrader för dessa i IO11). Ett visst utbyte av underrättelser sker inom ramen för NCT - Nationellt Centrum för Terrorbedömningar. Men hur mobiliserar vi samhället för ett inre hot? Vi har i dagsläget en skala för bedömning av terrorhot, men kommer Försvarsmakten någonsin att kallas in oavsett vilket läge vi befinner oss på skalan? Nja, jag tror inte det. Möjligtvis med enstaka specialresurser som t.ex. transportflyg eller helikoptrar samt specialkompetens som analys och desarmering av IED. HKP16 kan, när den levereras för sent för att användas i Afghanistan, bli en bra transport- och spaningshelikopter för polisens insatsgrupper. Försvarsmakten bör i övrigt fokusera på den yttre militära fienden.

Hur ser det då ut med det yttre hotet idag? I bl.a. denna blogg så har det redovisats det ändrade strategiska läget i närområdet där framför allt naturresurser i form av olja, gas och transportvägar innebär att intresset från både öst och väst ökat igen. Ryssland har dessutom planer på att bygga upp sin militära kapacitet. Övningarna Ladoga och Zapad under 2009 var tydliga bevis på denna ambition. I den strategiska timeouten talade man om det krävdes ett lackmustest för att ändra tillbaka på Försvarsmaktens inriktning mot det nationella försvaret. Georgienkriget 2008 var ett sådant positivt testutfall, men ingenting hände. De ryska militära upptrappningara har pågått ett tag, men även där så blir det ingen reaktion. Politikerna pratar om att öka det nationella försvaret, men så länge ekonomin ligger kvar på samma nivåer och de internationella insatserna fortsätter så är detta bara tomma löften.

Trots ändrat strategiskt läge och trots upprustningar i Ryssland så står det nationella försvaret kvar i startgroparna. Dagny-övningarna har visat på hur lågt vi sjunkit i vår nationella beredskap och det kommer att ta lång tid (och pengar) att bygga upp förmågan igen.

Nu börjar ytterligare ett lackmusprov att visa positivt utslag.

Utav alla svenska tidningar har "Världen idag" noterat min bloggarkollega Lars Gyllenhaals analys av det som händer i Ryssland idag.

Medier i västvärlden har inte uppfattat vilken enorm styrka den nationalistiska rörelsen i Ryssland har. Inte heller vilken kraft det finns i den folkligt förankrade önskan om revansch från den ”förödmjukelse” som Sovjetimperiets fall innebar för Moskvas världsinflytande. Författaren Lars Gyllenhaal har i bland annat Världen idag beskrivit hur ultranationalistiska profiler och rörelser på senare år tagits in i den politiska och militära värmen.

Det är mot bakgrund av denna våg av nationalistisk och revanschistisk yra som den senaste tidens upprepade uttalanden om militär upprustning från ryska ledare ska ses. Dessa tal har nämligen avlöst varandra de senaste månaderna.

För att anse att det finns ett reellt hot måste det finnas ett mål med hotet, medel att genomföra hotet med samt vilja att genomföra det.

- Mål. Vi har nu alltså ett strategiskt läge som gör bl.a. Östersjön och Norra Ishavet mycket intressant för Ryssland. Kanske inte i första hand ur militärstragegisk synvinkel, men i varje fall ur ekonomisk. Då Ryssland, i och med kommunismens fall och då i stället Oligarkernas tid inföll, numera är minst lika kapitalistisk som USA så skall vi inte underskatta pengarnas drivkraft och ännu mindre lobbygrupperna i Kremls påverkan.

- Medel. Vi har ett Ryssland som bygger upp sin militära förmåga. Marinen får nya helikopterkryssare som innebär att Ryssland bygger upp en expeditionär förmåga av en typ som de aldrig haft tidigare. Dessa styrkor är inte längre designade för ett tredje världskrig, utan för dagens "koloniala" krig som t.ex. det i Georgien eller varför inte i Baltikum. Sverige är inte direkt hotat, men vad tänker vi göra med vår Solidaritetsförklaring om Baltikum berörs? Ryssarna kan med de nya resurserna snabbt inta mindre länder med svagt försvar och sedan tillföra jaktflyg och luftvärn för att försvara brohuvudet mot omvärldens reaktion. Fallet Georgien pekar tydligt på detta.

- Vilja. Vi har en ultranationalistisk rörelse i Ryssland som inget hellre vill än att återfå det forna Sovjetunionens storhet. Hur mycket dessa kan pressa politikerna i Ryssland är oklart, men det finns en hel del forna militärer i dessa kretsar som säkerligen har kvar en hel del av sina gamla vänner i ryska ledningen. Det som är farligt med nationalistiska rörelser är att de inte är helt förutsägbara på samma sätt som stater. Jämför t.ex. med "Svarta Handen" rörelsen i Serbien som med sitt mord av kronprins Franz-Ferdinand av Österrike-Ungern bidrog till att starta VK1. Vem kommer dessa grupperingar att definiera som sin "yttre fiende"? Baltikum ligger bra till då det dels är "förlorade" sovjetiska territorium och det även finns en rysk minoritet som inte alltid behandlas väl av regeringarna i de baltiska staterna. Hur samlar man folkets vilja i Ryssland? I fallet Rwanda så sändes meddelanden till befolkningen där man uppmanade till mord av den "inre fienden" genom radiosänd propaganda på kanalen RTLM. Ett repetitivt budskap ger ofta resultat. Glöm inte det klassiska "För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras"!

Svavel, Salpeter och Kol är var och en ganska så stabila grundämnen, men tillsammans så bildar de explosivt krut. Det enda som krävs för explosionen är att någon tillför lite eld...

Jag anser att vår Försvarsmakt i första hand ska vara ämnad för att försvara landet. Att lita på sina grannar eller allierade är oklokt. Georgien litade för mycket på sitt PfP medlemsskap och till vilken nytta? Kan vi verkligen lita på EU? Det finns två ytterlägen som man bör fundera över. I ena ändan det storskaliga kriget då alla länder har fullt upp att klara sig själva och därmed inte har resurser över för att hjäla någon annan. I andra ändan det mycket lokala kriget som ingen vill lägga sig i för att det inte ska eskalera. I bägge fallen står Sverige själv. Man bör också ta med i beräkningarna att Försvarsmakten är en långsiktig satsning inte bara mot dagens hot, utan även mot något okänt som kan inträffa om 20 år. Den enda motiveringen som borde krävas är att titta i historieboken.

P.S: En del läsare kanske anser att jag precis som de gamla svenska generalerna bara tittar österut. USA har ju också en stor offensiv krigsmakt. Ja, men dessa är upptagna på annat håll och hotar inte Sverige eller vårt närområde. Vore jag iranier eller nordkorean kanske jag skulle oroa mig en smula mer. Kina bygger också upp sin militära kapacitet, men jag tror att kinerserna läst sin Sun-Tzu och i stället satsar på de indirekta metoderna genom att t.ex. köpa upp halva Manhattan och göra stora investeringar i Afrika. Varför invadera, när man i stället kan köpa till sig lydnad? Glöm inte att när USA:s stridskrafter misslyckades i Vietnam så vann Coca-Cola det ekonomiska kriget 20 år senare.

Slutet på en era?

Jag är personligen inte den som tror att UAV någonsin kommer att helt ersätta stridsflyg (om inte våra politiker helt lägger ner kravet på förmåga att försvara Sverige). Men i scenarier liknande de i Afghanistan och Irak där motståndarna saknar kavlificerat luftvärn och allt vad eget stridsflyg heter så kommer de att komplettera stridsflyget och ta över många av de rena spanings och CAS-uppgifterna.

Som Wiseman visat i sitt senaste inlägg och som jag själv tagit upp tidigare så kommer bl.a. RAF att kraftig skära ner på sitt stridsflyg de närmaste åren. Även USA har skurit ner på sitt stridsflyg och bl.a. stoppat fortsatt anskaffning av F22. Men vad kommer att ersätta dessa resurser?

I USA så börjar Reaper att sakta men säkert fasa ut Predator. Predator var från början en helt vanlig spanings UAV, men har med tiden försetts med möjlighet att skjuta robotar mot markmål. Reaper är redan från början designad att ha fullständig CAS-förmåga.

The Reaper came into use in 2007. So far, the Air Force owns 57 of the drones and plans to buy another 272, for a total buy of 329 planes — the pace of which will be determined by congressional moneymen. Many of the drones are already in Afghanistan. Air Force officers pilot them from Creech Air Force Base in Nevada.

329 Reaper! Att jämföra med de 100 Gripen som svenska Flygvapnet är tänkt att ha i framtiden.

Jämför man en Reaper med en Gripen NG så blir det tufft för Gripen.

The turboprop-powered MQ-9, referred to as the Hunter-Killer, flies faster, higher and carries more weapons than the previous RQ/MQ-1 Predator series. The Honeywell TP331-10 engine, producing 950 shp, provides a maximum airspeed of 260 kts and a cruise speed for maximum endurance of 150-170 kts. The MQ-9A can carry a payload mix of 1,500 lbs on each of its two inboard weapons stations, 500-600 lbs on the two middle stations and 150-200 lb. on the outboard stations. The standard MQ-9, at a takeoff weight of 10,000 lbs, could carry 3,000 lbs of payload and 3,000 lbs of fuel. With no exterior stores, it could stay aloft for 32 hours at an altitude of more than 50,000 ft. A version with the wingspan extended to 86 ft, about the same as a 737 airliner, can carry 34 hours of internal fuel. With two 1,000 lbs drop tanks and 1,000 lbs of weapons it could fly a 42 hour mission. Payloads vary, but a favorite was the steadily upgrading Lynx synthetic aperture radar with a range of about 15 miles, even through clouds and rain.

Den största fördelen för Reaper är uthålligheten. Med extratankar kan den hålla sig uppe i luften upp till 42 timmar, med då blir det å andra sidan inte mycket till vapenlast. En Gripen NG kan säkert hålla sig uppe i 15 timmar (rekordet för F15/16 ligger på 17 timmar), men då krävs det ett antal lufttankningar som tar bort tid över operationsområdet, men framför allt en mycket utvilad pilot innan insatsen. 1-0 till Reaper.

Gripen NG har 9+1 stycken balkar och kan ta 6 stycken bomber samtidigt och dessutom två jaktrobotar. En Reaper har 6 stycken balkar och kan ta 4 bomber motsvarande GBU10/12/16 och två Hellfire/Stinger samtidigt (den har med andra ord en viss möjlighet att försvara sig själv, men Stinger är nog mest tänkt att användas mot långsamma mål typ helikoptrar). Gripen vinner denna rond med liten marginal, men för att få uthållighet så kommer man nog ofta att offra två balkar på Gripen för extratankar, något Reaper för det mesta inte behöver. 1-1 efter två ronder.

Det som Reaper inte klarar, men som Gripen är designad för är att försvara sig själv. Liksom de flesta UAV har den begränsad förmåga att hota luftmål och också begränsad EW (Electronic Warfare) förmåga. Med tanke på priset för en Reaper är detta något som måste byggas ut om den ska användas mot något annat än lågintensitetskrig eller övervakning av USA:s gräns mot Mexiko. 2-1 till Gripen med andra ord.

Ett antal nationer har köpt in Reaper (bl.a. England, Tyskland och Italien). Kanada hade funderingar, men valde att leasa in israeliska Heron i stället (något som enligt C INS är för krångligt för Sverige). Intressant är kanadensarnas tidigare tankar kring att ersätta sin Sperwer (motsv UAV 01 Ugglan i Sverige).

So, in a nutshell, a large Predator can do everything that the small Sperwer could not. But is a 20 m span Predator B cruising above 10,000 m really a tactical system? Certainly it has a powerful sensor suite but there would seem to be a role for a more direct replacement for Sperwer as well.

Men tro inte att en UAV i Reaperklass är gratis. Den kostar mer per styck än en Gripen! En Reaperdivision kräver också en större underhållsorganisation än en Gripendivision. Jag tvivlar därför att Sverige någonsin kommer att skaffa något liknande Reaper.

Det spår som i nu ger oss in på med den taktiska UAV03 Shadow är sunt för insatser liknande den i Afghanistan. För nationella insatser så ser jag möjligheter i fredstid för övervakning av viktigare händelser, i ett skymningsläge för havs och gränsövervakning men i fullt krig så är det en tveksam resurs då som är "sitting ducks" mot jaktflyg. Där ser jag mera behovet motsvarande UAV02 Sparven och dess tänkta ersättare UAV05. Förmågan för en pluton eller kompani att "se över krönet" på slagfältet är alltid användbart. En liten UAV motsv. Sparven är heller inte hotad av vare sig jaktflyg eller luftvärn.

Jag skulle dessutom vilja att Armén skaffade någon typ av engångs UAV, som jag har sett exempel på i Israel. Man skjuter upp en liten sensor i luften med hjälp av en katapult eller liten raket (kan vara en tillsats på en AK5) och som sedan hänger i fallskärm och skickar ner en videobild av området framför den egna truppen.

Stridsflyg kommer med andra ord att finnas kvar i många år till, men det kommer att bli en kraftig ökning av UAV-verksamhet även här i Sverige. Det jag skulle vilja se är en möjlighet att integrera dessa bägge system med varandra. T.ex. en UAV som kan skicka upp videobilden direkt till flygplan som fäller tunga vapen på långa håll och kanske slutfasstyra dessa bomber med en laserpekare. Jag har inte läst hela specifikationen för UAV03. Finns det t.ex. ROVER datalänk och SATCOM? Kan en Litening III kapsel på Gripen ta emot ROVER videobilder, eller är det bara en sändfunktion?

Win-Win eller Loose-Loose

Det börjar röra på sig för min del. Jag har fått tag på Trygghetsstiftelsen och vi ska sätta oss ner och titta på en indvidualplan. Jag har också lämnat över mitt uppsägningsbeslut från Utlandsstyrkan till facket som ska överklaga även denna uppsägning. En intressant aspekt på den uppsägningen är att jag har 6 månders uppsägningstid under vilken jag kommer att få min befattningslön som är 1.3 * Grundlönen + 8000. Med andra ord så är det inte särskilt synd om mig rent ekonomiskt, men det måste anses som vansinnigt av Försvarsmakten att betala två personer för samma tjänst!

När jag pratar med facket så får jag det intrycket att HKV inte förstår varför jag inte går med på att skriva ett rent "Ja" på avtalet då "det är en sådan liten sak". Men jag skulle vilja ställa samma fråga tillbaka. Om det nu är en sådan liten sak, varför accepterades inte min reservation? Jag hade trots allt accepterat att skriva på ett obligatoriskt utlandsavtal, den dagen då alla fakta låg på bordet, vilket bevisades av att jag redan var på väg till Afghanistan.

Varför begärde jag att mitt fack skulle godkänna avtalet?

- Jag ville ha klart med det nya utlandsavtalet som förhoppningsvis är bättre än dagens och jag ville ha svart på vitt avseende instatsfrekvens, stöd till familj m.m.

- Jag ville att HKV skulle backa från hotet om uppsägning avseende "arbetsbrist", då det inte är aktuellt i dagsläget.

Många har dock missuppfattat att jag krävde ett eget avtal för mig personligen. Det är inte fallet, utan jag krävde att processen skulle skett på rätt sätt för alla FM-anställda.

Tyvärr så är den sanning som HKV inte vill erkänna att det inte är bemanning av Utlandsstyrkan som är kritisk just nu. Det som är kritiskt är Försvarsmaktens storlek och kostnad. Man vill snarast möjligt sänka på ramarna för löner. Lösningen för detta är just nu att försöka bli av med personal på alla möjliga sätt. Att hävda "Arbetsbrist" för att man inte vill skriva på ett In Blanco avtal är dock ganska så långsökt.

Rätt sätt att lösa detta på hade varit att:

- Definera klart IO11. Det innebär att man specificerar hur många civila, OF, OR och GSS som behövs i den nya insatsorganisationen.

- Fylla på organisationen med de personer som har rätt kompetens av de som finns tillgängliga idag i Försvarsmakten.

- Göra den "omgalonering" som krävs för att flytta personal från OF till OR-facket.

- Utbilda om de som man anser det vara lämpligt och möjligt att lyckas med inom x antal månader.

- Sedan kan de kvarvarande sägas upp på grund av "arbetsbrist". I detta fall rör det sig om verklig "arbetsbrist" då dessa personer inte har eller kan få rätt kompetens inom rimlig tid för de befattningar som organisationen kräver. Dessutom så underlättas också nyrekrytering då de tomma platserna i organisationen bevisligen inte kan tillsättas av de som fått lämna Försvarsmakten.

- 2018 då organisationen räknas vara påfylld så kan vid behov ett nytt anställningsavtal tas fram för de som man räknar med ska ut på internationella insatser. Med andra ord så kan vi vänta med den infekterade utlandsdebatten ett par år till!

Detta vore ett "Win-Win" scenario eftersom Försvarsmakten sakta men säkert kan gå in i den organisation man önskar och samtidigt bibehålla den önskade kompetensen. Tyvärr kostar denna lösning mer pengar än vad som finns inom nuvarande budgetramar!

I Budgetunderlag 2011 pekar Försvarsmakten på en obalans mellan tillgång och behov av personal:



Not: OF=Officerare, OR=Specialister, RO=Reservofficerare, AGSS=Anställda Gruppchefer, Soldater och Sjöman, KGSS=Kontraktanställda Gruppchefer, Soldater och Sjöman, HAGS=HemvärnsAvtal Gruppchefer och Soldater.

Här ser man t.ex. behovet av att göra om ca 2000 Officerare till Specialister under 2011 samt det stora rekryteringsbehovet av AGSS/KGSS som givetvis kommer att kosta en massa pengar. Vi sparar i och för sig in en del pengar från den slopade värnplikten, men kommer det verkligen att gå jämt upp?

Frågan är hur många av dessa som ska ha avtal om obligatorisk utlandstjänstgöring? Jag läste t.ex. på forsvarsmakten.se att det s.k. Livkompaniet inte skall ha utlandstjänst, så frågan är vilka fler som ska ha liknande befattningar? HAGS är till för nationellt försvar och borde då inte räknas till utlandstjänstepliktiga. I bästa fall har vi i FM 2011 29550 miliärer och civila att utnyttja för utlandstjänst. Vi har i genomsnitt ca 1000 personer ute på internationell tjänstgöring och har med det nya lagrummet möjlighet att gå upp till 3000 personer (vilket vi knappast har ekonomi för). Om alla ska ut så innebär det att den genomsnittsanställde ska ut vart 15:e år. Givetvis så håller inte detta, utan många kommer i realiteten aldrig att åka ut. Dessutom kommer även i framtiden våra insatsförband att innehålla civila kompetenser, vilket innebär att ännu färre Försvarsmaktsanställda kommer att behöva åka ut. FS20 innehåller idag ca 69% civila och 3% reservofficerare. FS21 kommer att vara något bättre, men det kommer alltid att behövas civila kompetenser som läkare, jurister, poliser m.m.

För t.ex. Flygvapnets del finns det inte ekonomi att hålla sex stycken divisioner i flygtrim för internationella insatser samtidigt. Det skulle i så fall kräva 6*18*180=19440 flygtimmar per år. Vi har budgeterat betydligt mindre de kommande åren och att få ut 195 timmar per år per Gripen är nästan omöjligt om inte teknikerna kämpar på natt och dag. Då behöver vi anställa fler tekniker för att klara av två-skift på underhållet. I realiteten kommer maximalt en division att vara insatsberedd, en vara under utbildning för insats, två hålla på med stridsutbildning (GFSU) av yngre piloter och två divisioner (på F7?) hålla på med omskolning av svenska och utländska piloter (TIS) på Gripen. Ska vi då hävda att alla dessa tekniker och piloter ska ha ett kontrakt för internationella insatser, när vi lika gärna kan planera för insatser vart annat år på samma sätt som vi gjort för SWAFRAP, SE01/02 och nu EAW?

Försvarsmakten har idag en obalans med för många äldre anställda. Tyvärr så har sättet man drivit igenom det nya anställningsavtalet fått helt fel resultat. Visst så minskar organisationen i storlek, men det är fel personer som har slutat. Enligt den muntliga information jag har fått så har t.ex. av 20 stycken utbildade HKP14 tekniker 16 redan slutat och resterande fyra är uppsagda och tillhör den s.k. "övergångsorganisationen".

Det våra högre generaler i Försvarsmaktsledningen borde göra är att gå tillbaka till politikerna och säga att "vi klarar inte av att göra hela Försvarsmakten insatsberedd inom nuvarande budgetram". Men den processen är tydligen för jobbig, så i stället har man valt "Loose-Loose" scenariot och sparkar fel personal. Uppgiften löst på papperet, men det kommer inte att finnas någon reell förmåga då vissa kompetenser saknas. Frågan är dessutom om staten i detta fall verkligen tjänar några pengar, då det kommer att falla ut en hel del kostnader på kontot för Trygghetsstiftelsen?

Vad visste Polisen? (uppdaterad)

Eftersom jag just nu har ganska så gott om tid på dagarna så var jag ute och julshoppade i lördags. Inte på Drottninggatan, men väl på Medborgarplatsen på Söder. En sak som slog mig var att det var många poliser i rörelse. Det stod även en piketbil uppställd på Medborgarplatsen. Detta var dock flera timmar innan bombmannen tog sitt eget liv i ett misslyckat attentatsförsök!

Det man kan fundera över var om den höjda beredskapen var en konsekvens av vanlig julhandel, den höjda terrorberedskapen eller om man från underrättelsehåll hade hört något extra?

TT rapporterar om en försvarsanställd som varnat bekanta från att besöka Drottninggatan under dagen. Försvarsmakten förnekar dock all kännedom om att något var på väg att hända.

Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten förnekade dock att man varnats om dådet:

- Försvarsmakten har inte i förhand känt till planerna på eller omständigheter kring de inträffade händelserna.

Just nu håller SÄPO på att försöka gräva upp bombmannens bakgrund för att se om det finns kopplingar mot terrororganisationer, eller om det var ett enskilt dåd. Bloggen Politiskt Inkorrekt slog dock läsarrekord igår, då man publicerade många detaljer om mannen som verkar vara den skyldige. Alternativt kan man läsa engelsk press som är mindre känsliga för att avslöja personliga detaljer. Svensk press redovisar detaljerna, men inte namn och bild på personen. Islamistiska hemsidor har publicerat bilder på mannen.

En islamistisk webbsida, Shumukh al-Islam, har publicerat ett foto av den misstänkte självmordsbombaren i Stockholm.

"Det är vår broder, mujahiden (mannens namn, som genomförde martyraktionen i Stockholm," skriver sidan enligt AFP.

Den amerikanska terrorspaningssajten Site noterar också publiceringen, och tolkar den misstänkte bombarens uttalanden som att han försökt fullfölja ett hot från al-Qaida i Irak.

Även om SÄPO har haft kännedom om att något skulle hända, vilket inte borde vara förvånande med tanke på att den misstänkte varit mycket öppen på bl.a. sin Facebooksida, så är det mycket svårt att stoppa en liknande aktion. Att Försvarsmakten får tillgång till information om eventuella attentat är heller inte förvånande. Dessa typer av händelser är i första hand en polisiär uppgift och Försvarsmakten informeras bara i förebyggande syfte om läget skulle spåra ur. Dock så lär nog en viss försvarsanställd få sig en enskild genomgång om rutiner för OPSEC.

Att man vet att något kommer hända på Drottninggatan innebär inte att det är möjligt att spärra av gatan. En terrorist byter i så fall bara mål. Det innebär också att säkerhetstjänsten avslöjar att man är någon på spåren. I fallet med den tyska bombningen av Coventry under VK2 så beskylldes Chrurchill länge för att ha vetat om bombningen, men valt att skydda Enigma-kryptot. Senare detaljer pekar dock på att man kom på målet för sent och att det då inte var något man kunde göra.

"On the afternoon of 14 November 1940 the signal read 'ANGRIFF [attack] KORN', but the computers [i.e., the operatives] could not guess at the time and did not learn until later that KORN was the code-word for Coventry".

Frågan är också hur exakta detaljer man har haft samt trovärdigheten på uppgifterna? Huvuduppgiften för underrättelsetjänsten är att "process information into intelligence". Information klassas efter hur säker man är på källan (reliability of source) i klass A-F och hur säker man är på informationen (bekräftad av andra) i klass 1-6. D.v.s. A1 information kommer från en säker källa och är verifierad av andra källor, medan F6 kommer från en okänd och har inte verifierats.

Det är därför mycket lätt för pressen att i efterhand kritisera att man inte agerat på information. Men faktum är att F6 information som innan en händelse bara är rykten, blir fakta när händelsen väl har inträffat. Det är därför alltid lätt att vara efterklok!

Se även Skipper.

SvD, DN1, DN2, DN3

Uppdaterad 10-12-13, 19:45
Försvarsmakten har gått ut med en officiell dementi om att man hade fått någon som helst information om att något var på väg att ske. Ska bli mycket intressant att se om TT kan komma med mer information från sin källa.

Bloggen Jihadica som analyserar olika islamistiska terroristgrupper har nu också ett inlägg om Stockholm. Det ska bli intressant att följa Jihadicas analys efter att inlägg på Facebook m.m. granskats.

If pressed to make a guess about what this whole thing is about, I would say the available evidence points toward a solo act or a very small cell. If a bigger group were involved, we wouldn’t have had the makeshift audiostatement before the incident, but a more elaborate video released some time afterward. The bombing device would also have been much more effective.

Jag håller med om denna analys. Är det något som vi sett allt för ofta så är det att islamistiska terrorister dokumenterar alla sina insatser för att sedan sprida filmerna. Möjligtvis kan det vara i detta fall att bomben smällde för tidigt och att man helt enkelt missade att dokumentera händelsen.

Även om alla skrattar åt den misslyckade terroristen, så har han delvis nått sitt mål. Han har visat att Sverige är sårbart och att vi påverkas av det som händer i omvärlden.

Uppdaterad 10-12-15, 00:18
Jihadica har kommit med en uppdaterad analys om händelsen i Stockholm där man presenterar en del oroväckande Webstatistik. Nu ska man i och för sig ta denna typ av statistik med en nypa salt, då den av olika anledningar kan överdrivas som en av kommentarerna på Jihadicas inlägg pekar på.

In this connection it is worth noting that Shumukh has a LOT of readers in Sweden. Aaron recently posted traffic data for Shumukh for the month of November, according to which a full 3.6 percent of non-proxy IP addresses were based in Sweden. If you adjust for population size, this means Sweden had over 20 times as many Shumukh readers per 1000 inhabitants, and over 33 times as many readers per 1000 Muslims as the United Kingdom. This is admittedly back-of-the envelope calculations using on population data from Wikipedia, (here and here), but the proportions are striking.

Sverige, en del av världen (uppdaterad)

Ensam galning eller del i ett nätverk? Egentligen gör det ingen skillnad då resultatet blir det samma. Trist bara att se Stockholm som föremål för en artikel i Long War Journal.

Just two weeks ago, Abu Zaid, a member of the Somali-based, al Qaeda-linked Shabaab, issued a videotape threatening Viks.

"We will get hold of you and with Allah's permission we will catch you wherever you are and in whatever hole you are hiding in,' Zaid said. "Know what awaits you, as it will be nothing but this: slaughter! For that is what you deserve.... To my brothers and sisters, I call you to make (migration), and if you can kill this dog called Lars, then you will receive a great reward from Allah."

Within recent months, the terror alert in Sweden has been raised to his highest level in five years, amid concerns about possible Mumbai-styled terror plots targeting European cities. In early October, the Swedish Security service said that "a handful" of Swedish citizens had traveled to Pakistan for training at terror camps. Later that month, it was reported that two of three men arrested in connection to a bomb threat in central Gothenburg remained in custody, while police were working closely with SAPO to forestall any possible plots.

Today's bombing bears some similarity to the failed Times Square bombing in New York City on May 1, 2010, in which a relatively small operation attempted a significant attack in a major metropolitan area. As in that case, apparently poor bomb-making skills prevented today's attack from causing extensive harm.

Det här visar på att vi påverkas av det som händer i omvärlden. Om vår insats i Afghanistan förbättrar eller förvärrar situationen vette sjutton. Jag tror personligen inte på att vi drar åt oss omvärldens vrede. Snarare är det så att galningar här i Sverige får ett argument för att genomföra sina dåd. Mer Copycats än rena terrorister med andra ord. Debatten i Sverige lär nog inte hamna i detta mellanläge, utan snarare åt extremhållen. D.v.s. förstärk i Afghanistan eller ta hem våra trupper.

Se även Peter Hammarberg och Tokmoderaten.

SvD 1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Expressen1, Expressen2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3

Uppdaterad 10-12-12, 15:51
Carnucopia har lagt upp en videosnutt som visar "normala" svenska reaktioner på ett terroristattentat.

I boken "FN-soldat i Kongo" berättas om modiga svenska soldater som "Först skjuter de, sen tar du upp sin kamera och fotograferar och sedan skjuter de igen". Tyvärr så handlar det i detta fall inte om mod, utan om ren och skär okunskap i kombination med en totalt avsaknad av överlevnadsinstinkt.

Inte undra på att Försvarsmakten sakta men säker håller på att demonteras när svenska folket inte längre inser när det finns eller inte finns ett hot. Vi har haft det så bra i så många år att vi har glömt bort hur det är att känna sig rädd och osäker.

Tyvärr så hyllas nu galningen som sprängde sig själv i luften av extrema kretsar. Kanske detta innebär att fanatiker får en martyr på samma sätt som högerrörelsen hyllar 11 november varje år i Salem.

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3

Det som göms i snö...

Aftonbladet har uppmärksammat en av de gamla goda julhälsningarna som lagts upp på Youtube. Lite symptomatiskt blir det när alla inblandade hävdar att sådant gjorde man bara förr, numera så följer man regelverken.

Regler är givetvis bra, men det måste samtidigt finnas ett utrymme för spex, då det är humor som detta som skapar den speciella gemenskap som finns på en division.

Frågan är också vad som mer finns gömt på Internet? Det finns många andra julvideos som förtjänar att spridas. Allt från en era när Flygvapnet var kul att jobba i. Idag håller det på att strypas av nitiska officerare som blivit statliga tjänstemän.

Just nu firas LilleJul på många regementen och flottiljer. En årlig tradition där man har rätt att släppa på masken. Under denna kväll så kommer man att driva med alla som gjort bort sig under året. Traditionen uppstod för länge sedan när man insåg att en fänrik borde ha en möjlighet per år att ge igen på översten.

Jag kom ihåg en LilleJul på F17, 1992 när F17 spaningsdivision skulle läggas ner och flyttas till F10. I spexet så dök det upp två överstar. En mycket bullrig C F10 som med stor manlighet svingade en klubba omkring sig och gormade, samt en liten C F17 med avklippta byxor som hela tiden testade vindriktningen med en liten vindflöjel innan han uttalade sig. Jag skrattade så att jag grät och C F17 satt bakom mig, röd som en kokt kräfta av ilska, men till hans heder så sade han ingenting.

Det finns många andra "tidsbomber" som döljer sig för framtida historiker. Många officerare känner sig hämmade av sekretess och har därför skrivit dagböcker som ska publiceras efter deras död. Ett exempel som nyligen dykt upp är boken "Bortom Horisonten" om spaningsflygningarna med J26/S31 mot Sovjetunionen som mycket väl kan ha orsakat den senare nedskjutningen av vår DC3 och Catalina. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg och LAE har tagit upp boken på sin blogg. Jag vet att hela divisioner har skrivit ihop liknande "testamenten" som skall publiceras när den siste av dem gått ur tiden.

Framtidens historiker kommer med andra ord att ha en hel del intressant att ta del av...