Ett klassiskt knep för att ena en grupp är att skapa en yttre fiende. Knepet har använts i liten skala med den elake instruktören som kör hårt med sina soldater och oavsett vad som skiljer soldaterna åt (religion, hudfärg m.m.) så finns den gemensamme "motståndaren" i form av instruktören. Det används även på högskolor i form av s.k. "nollning" med samma teori. Bygg upp gruppen genom att skapa en yttre "fiende" att rikta uppmärksamheten mot. Eller varför inte den vanlige fotbollsanhängaren som i stället för att heja på sitt eget lag börjar hata motståndaren.
På större skala har folkgrupper som armenier, indianer, judar, romer, tutsier m.m utpekats som staters inre fiende. Se t.ex. romernas behandling i de forna östeuropeiska staterna. Att de föraktas har inte bara att göra med att folk i allmänhet anser att de begår brott, utan även för att nationella grupperingar använder dessa folkgrupper som ett enande mål för sin retorik (Jobbik i Ungern är bara ett exempel). Den inre fienden behöver ofta inte ens utgöra ett reellt hot, men kan man bara blåsa upp en folkopinion så räcker det för att ena en befolkningsgrupp mot en annan.
Den yttre fienden för en stat är oftast ett annat land, men har på senare tider i många fall ersatts av statslösa grupperingar. Exempel är Nordkorea där ledarna bibehåller greppet om landet genom att indoktrinera befolkningen om hotet från Syd. Även om jag tycker kraftigt illa om Bush Jr så måste jag erkänna att använde han den yttre fienden på ett effektivt sätt för att ena USA efter 9-11.
I Sverige har den klassiske yttre fienden genom alla år varit Ryssland. Under den s.k. strategiska timeouten efter Kalla Kriget så har det dock varit svårt att övertyga skattebetalarna och politikerna om att det yttre hotet i form av den ryska björnen fanns kvar. Vad göra? Hur ska Försvarsmakten motivera sin existens?
Lösningen blev att Invasionsförsvaret nedrustades. Kanske lite väl snabbt då mycket materiel såldes ut innan man hade tänkt igenom om den t.ex. behövdes av kommunerna eller brandkåren. Den nationella beredskapen för snöoväder, stormar eller ett nytt Estonia är numera betydligt lägre än under invasionsförsvarets tid. Staten har missat att man måste ersätta de militära resurserna med motsvarande civila. I stället håller nu ett insatsförsvar på att byggas upp. Sverige skall med andra ord försvaras på bortaplan. Vi definierade dock aldrig någon ny yttre firnde. I stället så gör vi gemensam sak med våra allierade i FN, EU och NATO och låter dem definiera vilken vår fiende är för tillfället.
Så kommer som en blixt från klar himmel lördagens självmordssprängning i Stockholm. Den yttre fienden som alla troddde skulle hålla sig kvar i Afghanistan har helt plötsligt blivit en inre fiende. Politikernas mantra om att Sveriges säkerhet ökar genom insatserna i Afghanistan har genomskådats. Självklart drar vi åt oss en del hot genom att engagera oss tillsammans med USA och NATO och dessa hot måste vi därför vara beredda att möta även här hemma i Sverige. Denna fiende är dock inte till för Försvarsmakten att hantera. I första hand är det Tullverket, Kustbevakningen, Polisen och SÄPO som sköter jakten på terrorister. FRA får inte stötta SÄPO i dagsläget, men det kommer nog efter helgens händelser att ändras med "ljusets hastighet" och bli tillåtet framemot sisådär 2012. Försvarsmakten i övrigt sitter mest på åskådarbänk.
Här ser man ett behov av nya resurser. Försvarsmakten har inte längre närvaro över hela Sverige med massor av personal som kan stötta Polisen. Det som finns är de nationella skyddstyrkorna ur Hemvärnet samt små beredskapsgrupper på varje regemente/flottilj (i den mån att det finns personalrader för dessa i IO11). Ett visst utbyte av underrättelser sker inom ramen för NCT - Nationellt Centrum för Terrorbedömningar. Men hur mobiliserar vi samhället för ett inre hot? Vi har i dagsläget en skala för bedömning av terrorhot, men kommer Försvarsmakten någonsin att kallas in oavsett vilket läge vi befinner oss på skalan? Nja, jag tror inte det. Möjligtvis med enstaka specialresurser som t.ex. transportflyg eller helikoptrar samt specialkompetens som analys och desarmering av IED. HKP16 kan, när den levereras för sent för att användas i Afghanistan, bli en bra transport- och spaningshelikopter för polisens insatsgrupper. Försvarsmakten bör i övrigt fokusera på den yttre militära fienden.
Hur ser det då ut med det yttre hotet idag? I bl.a. denna blogg så har det redovisats det ändrade strategiska läget i närområdet där framför allt naturresurser i form av olja, gas och transportvägar innebär att intresset från både öst och väst ökat igen. Ryssland har dessutom planer på att bygga upp sin militära kapacitet. Övningarna Ladoga och Zapad under 2009 var tydliga bevis på denna ambition. I den strategiska timeouten talade man om det krävdes ett lackmustest för att ändra tillbaka på Försvarsmaktens inriktning mot det nationella försvaret. Georgienkriget 2008 var ett sådant positivt testutfall, men ingenting hände. De ryska militära upptrappningara har pågått ett tag, men även där så blir det ingen reaktion. Politikerna pratar om att öka det nationella försvaret, men så länge ekonomin ligger kvar på samma nivåer och de internationella insatserna fortsätter så är detta bara tomma löften.
Trots ändrat strategiskt läge och trots upprustningar i Ryssland så står det nationella försvaret kvar i startgroparna. Dagny-övningarna har visat på hur lågt vi sjunkit i vår nationella beredskap och det kommer att ta lång tid (och pengar) att bygga upp förmågan igen.
Nu börjar ytterligare ett lackmusprov att visa positivt utslag.
Utav alla svenska tidningar har "Världen idag" noterat min bloggarkollega Lars Gyllenhaals analys av det som händer i Ryssland idag.
Medier i västvärlden har inte uppfattat vilken enorm styrka den nationalistiska rörelsen i Ryssland har. Inte heller vilken kraft det finns i den folkligt förankrade önskan om revansch från den ”förödmjukelse” som Sovjetimperiets fall innebar för Moskvas världsinflytande. Författaren Lars Gyllenhaal har i bland annat Världen idag beskrivit hur ultranationalistiska profiler och rörelser på senare år tagits in i den politiska och militära värmen.
Det är mot bakgrund av denna våg av nationalistisk och revanschistisk yra som den senaste tidens upprepade uttalanden om militär upprustning från ryska ledare ska ses. Dessa tal har nämligen avlöst varandra de senaste månaderna.
För att anse att det finns ett reellt hot måste det finnas ett mål med hotet, medel att genomföra hotet med samt vilja att genomföra det.
- Mål. Vi har nu alltså ett strategiskt läge som gör bl.a. Östersjön och Norra Ishavet mycket intressant för Ryssland. Kanske inte i första hand ur militärstragegisk synvinkel, men i varje fall ur ekonomisk. Då Ryssland, i och med kommunismens fall och då i stället Oligarkernas tid inföll, numera är minst lika kapitalistisk som USA så skall vi inte underskatta pengarnas drivkraft och ännu mindre lobbygrupperna i Kremls påverkan.
- Medel. Vi har ett Ryssland som bygger upp sin militära förmåga. Marinen får nya helikopterkryssare som innebär att Ryssland bygger upp en expeditionär förmåga av en typ som de aldrig haft tidigare. Dessa styrkor är inte längre designade för ett tredje världskrig, utan för dagens "koloniala" krig som t.ex. det i Georgien eller varför inte i Baltikum. Sverige är inte direkt hotat, men vad tänker vi göra med vår Solidaritetsförklaring om Baltikum berörs? Ryssarna kan med de nya resurserna snabbt inta mindre länder med svagt försvar och sedan tillföra jaktflyg och luftvärn för att försvara brohuvudet mot omvärldens reaktion. Fallet Georgien pekar tydligt på detta.
- Vilja. Vi har en ultranationalistisk rörelse i Ryssland som inget hellre vill än att återfå det forna Sovjetunionens storhet. Hur mycket dessa kan pressa politikerna i Ryssland är oklart, men det finns en hel del forna militärer i dessa kretsar som säkerligen har kvar en hel del av sina gamla vänner i ryska ledningen. Det som är farligt med nationalistiska rörelser är att de inte är helt förutsägbara på samma sätt som stater. Jämför t.ex. med "Svarta Handen" rörelsen i Serbien som med sitt mord av kronprins Franz-Ferdinand av Österrike-Ungern bidrog till att starta VK1. Vem kommer dessa grupperingar att definiera som sin "yttre fiende"? Baltikum ligger bra till då det dels är "förlorade" sovjetiska territorium och det även finns en rysk minoritet som inte alltid behandlas väl av regeringarna i de baltiska staterna. Hur samlar man folkets vilja i Ryssland? I fallet Rwanda så sändes meddelanden till befolkningen där man uppmanade till mord av den "inre fienden" genom radiosänd propaganda på kanalen RTLM. Ett repetitivt budskap ger ofta resultat. Glöm inte det klassiska "För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras"!
Svavel, Salpeter och Kol är var och en ganska så stabila grundämnen, men tillsammans så bildar de explosivt krut. Det enda som krävs för explosionen är att någon tillför lite eld...
Jag anser att vår Försvarsmakt i första hand ska vara ämnad för att försvara landet. Att lita på sina grannar eller allierade är oklokt. Georgien litade för mycket på sitt PfP medlemsskap och till vilken nytta? Kan vi verkligen lita på EU? Det finns två ytterlägen som man bör fundera över. I ena ändan det storskaliga kriget då alla länder har fullt upp att klara sig själva och därmed inte har resurser över för att hjäla någon annan. I andra ändan det mycket lokala kriget som ingen vill lägga sig i för att det inte ska eskalera. I bägge fallen står Sverige själv. Man bör också ta med i beräkningarna att Försvarsmakten är en långsiktig satsning inte bara mot dagens hot, utan även mot något okänt som kan inträffa om 20 år. Den enda motiveringen som borde krävas är att titta i historieboken.
P.S: En del läsare kanske anser att jag precis som de gamla svenska generalerna bara tittar österut. USA har ju också en stor offensiv krigsmakt. Ja, men dessa är upptagna på annat håll och hotar inte Sverige eller vårt närområde. Vore jag iranier eller nordkorean kanske jag skulle oroa mig en smula mer. Kina bygger också upp sin militära kapacitet, men jag tror att kinerserna läst sin Sun-Tzu och i stället satsar på de indirekta metoderna genom att t.ex. köpa upp halva Manhattan och göra stora investeringar i Afrika. Varför invadera, när man i stället kan köpa till sig lydnad? Glöm inte att när USA:s stridskrafter misslyckades i Vietnam så vann Coca-Cola det ekonomiska kriget 20 år senare.
1983 Aerocenter Trafikflyg/Swedair i Växjö
9 timmar sedan
Utöver inlägets bedömning av läget i Ryssland, kan nämnas att det även går bra ekonomiskt. 4 % tillväxt och världens tredje största valutareserv och en vapenexport som går som smort. För inte så länge sedan räknades naturresurser som Low-tech, på gränsen till ovidkommande. Den synen börjar att förändras med hög hastighet. Ryssland är rikt på naturresurser och det är en framgångsfaktor inför framtiden.
SvaraRaderaSnart har vi nog en ryss som huvudägare i SAAB Automobil. Kina äger redan Volvo PV.
En ny värld växer fram och det gäller att rusta för framtiden, kanske man kan säga.
Nu skall vi ge FM en trynstöt till, vilket Skipper redovisat.
http://navyskipper.blogspot.com/2010/12/basorganisation-2013-och-en-stor.html
Har tagit del av marinens pensum av personella neddragningar i samband med Basorg 2013. Ingen kul läsning.
Kul är däremot att det har framkommit att vi hyser en poet i vår krets, nämligen signaturen EXC. Jag tar mig friheten att lyfta fram två av hans alster från bloggen Commander´s Log:
Nedräkningen fortsätter, tio dagar till jul
Stor degradering kan bli nästa klausul
Själv har jag funderat mycket på en grej
Sergeant på nytt, kan det va' nåt för mig?
Mina roligaste år, var dock i nivå 6
Det var på den tiden vi inte hade flex
Men det var då, åren kommer ikapp
På senaste tiden har jag mest vänt papp
Nya tider väntar, vi får se vad som händer
Jag sitter i båten, tar en dag i sänder
Det blir väl som vanligt, lika tråkigt som trist
Om jag svarar nej hävdar AG arbetsbrist
Men jag har en dröm som blir större var dag
Den tanken ger kraft och stort välbehag
Jag kommer bli glad och mäkta fascinerad
när jag får se Sverker bli omgalonerad!
Eller den här godingen:
Försvarsmaktens ekonomi är alltid fog för belysning
Stackars Riksrevisionen är vana vid en rysning
Officerskåren får nu sitt strå till stacken dra
En tredjedel taktiker räcker alldeles bra
De övriga kan anses som en budgetregulator
Vi är ju ändå bara namn i en PRIO-dator
Dock kan det vara möjligt att som specoff få prya
Nu när Försvarsmakten allt skall förnya
Men innan vi får möjlighet att arbetspröva
då måste vi nog axelklaffen avlöva
Det svider i skinnet, det skär i mitt bröst
Men se ÖB med vinklar, det vore en tröst!
Jag måste säga att jag otroligt imponerad över kvalitén på din blogg. Jag trodde det bara var jag som kom ihåg Svarta Handen, med dess medlemmar med konstiga serbiska namn...;-)
SvaraRaderaMvh//Sinuhe
Putin och Medvedev har visat sig vara förutsägbara och därmed pålitliga maktspelare i världen. Men, vem/vilka står i kulisserna och slipar knivarna den dag Putin/Medvedev blir för svaga för att försvara sin maktposition.
SvaraRaderaVem/vilka styr Ryssland 2020??
@Sinuhe: Tack! En gång i tiden var jag tänkt att hamna på 1:a div F15 med just den svarta handen som divisionsmärke. Men F15 lades tyvärr ner innan jag kom tillbaka från högskolan...
SvaraRaderaPfP-medlemmar omfattas inte av artikel fem.Den nya försvarsplaneringen, och kommande övningsverksamheten, gör rädslan för att NATO skulle överge balterna överspelad.
SvaraRaderaEtt ryskt anfall mot Baltikum skulle inte innebära ett mindre expeditionärt äventyr utan tredje världskriget.
Vi själva behöver mer än vad som ryms i IO14, men inte ett invasionsförsvar m/ä.
@Forsno: Georgien stod ganska så långt in på NATO-wannabe listan, då man ansökt om NATO-MAP.
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/natos-utvidgning-splittrar-alliansen_1084231.svd
http://en.wikipedia.org/wiki/Georgia%E2%80%93NATO_relations
Det fanns så vitt jag vet också vid tidpunkten för kriget kvar en del amerikanska officerare i Georgien som instruktörer/OMLT även om utbildningsprogrammet officiellt tog slut 2007.
http://en.wikipedia.org/wiki/Georgia_Train_and_Equip_Program
http://www.wired.com/dangerroom/2008/08/did-us-military/
Ja, frågan är vilka länder vi i västvärlden är beredda att försvara? Kuwait=Ja, Georgien=Nej, Ett antal oroshärdar i Afrika=Nej. Vilka faktorer är det som styr? Flyktingströmmar, reportage på TV, olja? Var ligger ribban för en insats? Även om det inte blir officiellt krig, utan bara rassla med sablarna och ekonomiska påtryckningar, hur mycket ställer vi upp eller väljer vi att titta åt andra hållet?
Varför behöver vi inte ett invasionsförsvar? Ska vi ej ha en stark nationalstat?
SvaraRadera//Förste Sergeanten
CI:
SvaraRaderaLäs på brittisk geografi, hitta ett parti och börja agitera. Dina synpunkter är kloka.
Förste sergeanten: den svenska politiska eliten har jobbat på att avskaffa nationalstaten sen 1975. Den 24:e november 2010 röstade Riksdagen för att Sveriges medlemskap i EU skrevs in i grundlagen samtidigt som det skrevs in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle.
SvaraRaderaVisst, nationalstaten hade sina problem men den utgjorde och utgör grunden för det välfärdssamhälle vi har idag.
Jag undrar hur tex försvarsviljan ser ut hos alla nysvenskar?? Speciellt som vissa bombskallar inte ens gillar Sverige. Hur stor är den associerande och sympatiserande skaran?? Vad händer vid en ockupation där en ockupationsmakt härskar genom splittring och söndring??
@ Förste Sergeanten.
SvaraRaderaVåra politiker har tydligt stakat ut en säkerhetspolitik som INTE bygger på att bli en stark nationalstat. Svaret i vår uttalade säkerhetspolitik är tydligt: NEJ!
Du kanske inte håller med, men det är den beslutade politiska inriktningen i vårt demokratiska land. Den styr övriga beslut om bland annat FM och dessa beslut måste därför värderas i rätt sammanhang, dvs. vilken är den styrande politiska inriktningen beslutad på demokratiska grunder, inte vad enskilda medborgare råkar ha för åsikt. FM tar sina direktiv från regering och riksdag, vilket du kanske känner till?
De europeiska erfarenheterna från nationalstatsbyggande heter "världskrig" följt av kol-union och sedermera EU som garant för fred och säkerhet i Europa. Den liberala fredstanken bygger på att skapa transnationella beroenden där det kostar länder mer än det smakar att starta väpnade konflikter. Det vill säga, idén är att minska nationalstatens betydelse till förmån för det gemensamma bästa. Sverige har aktivt valt (kanske egentligen tvingats välja av krassa ekonomiska hänsyn) att inte stå utanför längre (riksdagsbeslut 1996) utan istället bygga en ny, mer långsiktigt ekonomiskt hållbar, säkerhetspolitik genom att ta del av det europeiska samarbetet och säkerhetsbyggandet. Vi hade helt enkelt inte råd längre att vidmakthålla den självständiga nationalstatens behov av militär försvarsförmåga. Kostnader för ett invasionsförsvar ökar konstant med hjälp av omvärldsutveckling, forskning och teknikutveckling, höjda välfärdskostnader, etc. Samtidigt är den finansiella basen, antalet skattebetalare, oförändrad eller minskande. Finansieringen av Försvarsmakten har varit reellt minskande. Förbanden behöver följa utvecklingen för att vara trovärdiga för en avskräckande säkerhetspolitik. Vi skulle bli mindre men vassare, vilket fick kostnaderna att skena. Idag är vi oerhört vassa (faktiskt) men så små att det är löjligt. Det är vad pengarna räcker till. "Lösningen" enligt våra politiker blev att inse att vägs ände är nådd och ett radikalt paradigmskifte nödvändigt. Därmed släpper vi successivt vår fristående nationella identitet och bjuder in oss själva i ett större europeiskt samarbete.
Politiken som är styrande utgår definitivt INTE från att bygga en stark nationalstat. Rätt eller fel, men det är vad som gäller. Vi kan inte sitta och låtsas som att gamla sanningar fortfarande gäller och agera därefter. Vi kan inte såga FM utveckling utifrån vad vi personligen tycker borde vara grunden för dess utveckling. Det som behövs är politisk debatt. Den som idag debatterar för en stark nationalstat kommer få ett väldigt dåligt gehör och troligen klassas som ultrahöger extremist. Då blir man avfärdad istället för att få gehör.
Forsno:Ett ryskt återtagande av Estland och Lettland skulle inte bemötas med våld av NATO. Detta av fler orsaker varav den största är att NATO kommer att ligga efter i beslutskedjan. Det vill säga innan NATO ens käkat frukost kommer flera VDV-bataljoner att ha landat på strategiska punkter i dessa länder, men även kanske på Gotland och i Norrbotten. Sen rullar diverse ryska brigader lätt in i området.
SvaraRaderaRyssland håller på och bygger upp snabbinsatsstyrkor med hög mobilitet och slagkraft. När NATO käkar middag har skiten träffat fläkten och nått fullbordat faktum. Dessutom finns endast försumbara kvantiteter olja i Baltikum, så vem/vilka vill dö för Baltikum...tyskarna(som ska reducera sin armé), polackerna(som också reducerar sin försvarsmakt) eller rent av fransk-tyska eurocorps:->
@Anonym 00.41: Helt rätt. Sverige har satsat fullt ut på EU. Det ska givetvis vi militärer acceptera.
SvaraRaderaDock så är det i dagsläget i stort sett bara Sverige som vill utöka EU med att även inkludera säkerhetspolitik och försvar. De övriga europeiska NATO-länderna är inte särskilt intresserade av en parallell organisation.
Just nu genomgår EU en av sina första stora tester och det är att hantera det ekonomiska kaoset i Europa och övriga världen. Hur länge kommer de stora länderna som Tyskland och Frankrike att acceptera att hjälpa PIIGS nationerna med att sanera ekonomin?
Nästa stora test blir den dagen då man ska skicka ut en Battlegroup. Jag har ännu inte sett någon vilja på detta. Men kanske till våren då Sverige sitter i beredskap, då vi verkligen satsar på att bygga upp denna förmåga? Det skulle vara kul att göra en liten operativ jämförelse av de olika ländernas förberedelser inför en Battlegroup beredskap. Jag misstänker att Sverige är bäst i klassen med god marginal, medan de övriga länderna helt enkelt ställer ett par förband med hög NATO-beredskap åt sidan och tränar upp en gemensam stab att leda dessa.
Nationalstaten har en stor fördel jämfört med internationella samarbetsorgan. Den kan komma till beslut. Har landet sedan ekonomi som USA, Kina, Ryssland, Indien och några till så kan det också agera utan att komma till ett konsensusbeslut i ett gemensamt parlament. Jämför t.ex. USA:s agerande efter katastrofen på Haiti med Europas. Nu var i och för sig USA en smula närmare, men det är inte det fysiska avståndet som var avgörande i detta fall...
FN är inte alltid en förebild i dessa sammanhang. Om ledningen i EU hade mer makt att köra över sina medlemsländer så kanske det skulle kunna bli något. Nu hänger de esta av besluten på de folktunga länderna. har de vilja så kommer besluten att gå igenom, annars så blir det beslutsstiltje.
Utökningen av EU är därmed inte bara till godo. Visst så får vi mer koll på de interna processerna i ett antal halvt instabila länder. Men vi får å andra sidan fler dåliga ekonomier, större beslutsvånda m.m. För att vara lite elak så kan man se på Schlagerfestivalen där tyngdpunkten numera ligger mot ost till schlagerälskarnas stora vånda. Vem sjutton bjöd in Bosnien-Hercegovina att deltaga? :-)
Håller med någon tidigare kommentar:
SvaraRaderaDet är så otroligt hög klass på denna blogg (och Wisemans med flera).
Ingen journalist är ens i närheten att skriva så kompetenta och väl underbyggda artiklar.
Politikernas skriftliga debatter ska vi inte ens tala om...
Jag njuter varje gång det är ett nytt inlägg, även om det handlar om FMs oförmåga.
Kommentarerna är det som utvecklar.
Varför är man så rädd att ta en offentlig debatt?!
Skulle gärna se dig som skribent på, låt säga SvD, DN eller där det behövs mest, Aftonbladet...
Från och med den 1 december 2009 får SÄPO, FOI, MSB och ISP inte längre inrikta FRA, det vill säga beställa signalspaning utifrån sitt eget behov av underrättelser, det får däremot tex regeringskansliet, så inget hindrar formellt att tex SÄPO lämnar över en lista som regeringskansliet gör till sin.
SvaraRadera/Mikael
@CI
SvaraRaderaDu sa "Dock så är det i dagsläget i stort sett bara Sverige som vill utöka EU med att även inkludera säkerhetspolitik och försvar. "
Jag menar nog att ditt påstående var något av en förenkling. Det är knappast Sveriges förtjänst att initaitiv som CSDP har hamnat på EU agandan. Att det sedan finns en spänning mellan EU och NATO trots att huvuddelen av EU medlemmarna även ingår i NATO är väl en helt annan sak. Nedanstående är ett aktuellt exempel på diskussionen inom EU.
Date Posted: 14-Dec-2010
Jane's Defence Weekly
--------------------------------------------------------------------------------
France, Germany and Poland call for stronger EU military arm
Brooks Tigner JDW NATO and EU Affairs Correspondent
Brussels
Key Points
•The French, German and Polish governments have called for the EU to deepen its independent defence capabilities over the next year
•They pinpoint increased finances, intensified EU-NATO co-operation and a boosted role for the EDA as priorities
The EU needs to give "fresh impetus" to Common Security and Defence Policy (CSDP) initiatives, the foreign and defence ministers of France, Germany and Poland maintain.
In a letter to Catherine Ashton, the union's foreign and security policy chief, the ministers stated: "In times of challenging financial constraints we must be ready to take bold decisions. CSDP must become more cost effective and efficient at the same time."
Anonym 01:50:
SvaraRadera"Varför är man så rädd att ta en offentlig debatt?!"
Det var Finland som genomgick 1918 års inbördeskrig, inte Sverige. Här har det i stället funnits pengar att köpa politisk stabilitet för, fram till ungefär nu när vikande marknader och allt som ligger bakom konceptet "Hållbar utveckling" införs på kort tid vilket påverkar ekonomin.
Vilka skulle ingå i röd respektive vit sida idag?
Och vad gäller debatt i DN, Svd och Aftonbladet kan ju TF lika gärna beskrivas som Gustav III:s försök att kontrollera ett förlopp i vilket han själv mördades och en statskupp genomfördes, alltså en cencurlag.
Tobias Wallin
@Chefsingenjören
SvaraRaderaDet fanns utöver PfP ett bilateralt militärt samarbete mellan Georgien och USA, men inga säkerhetsgarantier.
@Brezjnev
För några år sedan hade jag kanske hållit med dig om att det fanns en risk för att ett överraskande ryskt strategiskt överfall mot en baltstat skulle tillåtas passera av övriga NATO, men idag skulle jag säga att den risken är obefintlig.
Nedskärningarna av de europeiska stormakternas försvarsbudgetar stärker paradoxalt nog NATO politiskt; när den nationella förmågan måste skäras ner ökar alliansens betydelse för att hitta säkerhetslösningar.
Idag, och på medellång sikt, saknar Ryssland geostrategiska förutsättningar för att genomföra en storskalig invasion av Sverige. Även med ett försvar så litet som IO14.
Vi behöver därför inte sega gubbar i skogen utan förmåga att (i samverkan med våra allierade) verka under, på, över och kring Östersjön.
På så sätt kan vi säkra att de geostrategiska förutsättningarna för en storskalig rysk invasion aldrig återuppstår.
Högst osannolikt att det blir någon insats med NBG, EU:s beslutsprocesser är på tok för långa. Den militära delen må vara rapid reaction, men den politiska är det icke.
SvaraRaderaOch tur är väl det eftersom stora delar av personalen är öronmärkt för FS22.
Forsno,
SvaraRaderaDessutom saknar väl Ryssland mer eller mindre anledning till en fullskalig ockupation av Sverige. Det Moskva behöver kunna göra är att hota med eller ge oss en rejäl knäpp på nosen för att säkerställa att vi håller oss utanför eventuella aktiviteter i Baltikum och Östersjön. I dagsläget kan vi inte göra annat än böja oss framåt och ta emot. Sverige kan med andra ord inte föra en självständig utrikespolitik i vårt eget närområde. Vår försvarspolitik kan inte anses vara något annat än misslyckad. Oavsett hur många oakleybrillor vi har rullandes runt i Afghanistan.
Är vår situation så annorlunda från Finlands?
SvaraRaderaAtt officerskåren idag är delad är väl ingen hemlighet, Vi ska följa direktiv såklart men samtidigt kan man ej vara passiv när staten drabbas, som ni påpekar, en öppen debatt men varför säger man inget då från Officerskårens håll bla?
Eller är det tystnad som gäller?
Ang nedmonterinegn av Nationalstaten har det nog lite med vårt genom tiderna brist på konflikter att göra.
Är det så att det är först efter man är friad från FM Bojor man likt Överstelöjtnat Bojerud vågar säga nått?
//Förste Sergeanten
Eurokåren heter den på vårt tungomål, benämningen är fastställd av EU.
SvaraRaderaEurocorps är engelska/franska. Eurokorps på tyska. Tyvärr skriver dock svenska journalister mest Eurocorps eftersom det är det som står i de telegram och artiklar de läser (i regel på engelska).
Polen ingår även i Eurokåren sen ett par år.
Mvh,
Lars
Märk väl att den som argumenterar för en stark nationalstat också borde vara för en kraftigt förstärkt finansiell bas (antal skattebetalare) genom kraftigt ökad invandring. Det är det enda sättet att öka vår befolkningsmängd på kort sikt. Vi behöver både fler arbetstagare och fler konsumenter som skapar efterfrågan på arbete. Inhemsk kopulering har inte, och kommer inte, lösa problemet. Man kan inte vara vara för en stark nationalstat och samtidigt emot invandring. Den ekvationen går inte ihop, vilket vissa nationalromantiker kanske tror. :-)
SvaraRaderaAllt blir inte bra med globaliseringen, självklart måste vi ha en invandring, det har vi haft i alla tider. Dock måste vi föra en ansvarsfull politik och assimilera folket.
SvaraRaderaAtt leva på rosa moln för man tror EU, Globaliseringen etc löser allt är att göra det enkelt för sig.
// Förste Sergeanten
Forsno: jag delar inte åsikten att reduceringar av försvarsmakter på kontinenten skulle stärka NATO. Visst, med mindre resurser måste man visserligen samarbeta mer, men i vissa ryska politiska kretsar ses militär svaghet som en inbjudan. Reduceringen ger alltså instabilitet.
SvaraRaderaApropå storskalig rysk invasion av Sverige förstår jag inte vart du vill komma. För att styra Sverige behöver man inte invadera storskaligt. Det räcker med VDV-bataljoner och regementen på strategiskt och infrastrukturellt intressanta platser. Tex energiförsörjning eller exporthamnar. Utan export kommer inga pengar in i Sverige. Eller varför inte vattenverk och ställverk.
Alltså, det billigaste och snabbaste sättet att tvinga Sverige på knä är under vintern besätta ett antal vattenkraftverk i Västerbotten och Norrbotten samt några kärnkraftverk. Samtidigt besätter man Kallax och Jokkmokksbasen och för fram jaktflyg och luftförsvarssystem, samt Iskander-system. Och detta innan NATO ens käkat lunch.
Detta kan göras snabbt och enkelt då Västerbotten och Norrbotten endast har drygt sex-sju Hv-bataljoner som snabbt gripbara resurser. Bataljoner som dessutom inte har splitterskyddade transportfordon eller tyngre distansverkande vapen.
Förste Sergeanten:
SvaraRadera"Att leva på rosa moln för man tror EU, Globaliseringen etc löser allt är att göra det enkelt för sig. "
Det är nog dessvärre vad den svenska politiska eliten och "dagdrivarna" i Riksdagen tror på. För att inte tala om vad media rapporterar om. Gärna hajattack i Egypten men inte tester av kärnvapenrobotar i Sveriges närområde.
brezjnev
SvaraRadera"Gärna hajattack i Egypten men inte tester av kärnvapenrobotar i Sveriges närområde"
well put!
Lars
I olika inlägg och trådar på den här och ett par andra bloggar ligger synpunkter som var för sig mest påvisar individers frustration men som lästa tillsammans antyder något annat.
SvaraRaderaSverige är inte självförsörjande utan tvärtom beroende av import för folkförsörjningen redan i fråga om livsmedel. samtidigt finns skäl att tro att vikande nivåer vad gäller oljeproduktion är en av de tyngsta skälen till den politiska viljan att hitta lösningar på problemet - utsläpp.
Det är klart att det finns goda skäl för Sverige att söka stöd hos andra när genomsnittsmedborgarens "ekologiska fotavtryck" multiplicerat med invånarantalet kräver mer yta än vad som ryms inom gränsen. Det finns ju inga fler kontinenter att exportera övertalig befolkning till.
Tobias Wallin
@Tobias: Nu är vi i och för sig på gränsen till off-topic, men jag kör på.
SvaraRaderaEn intressant aspekt av dilemmat av att vara beroende av befolkningsimport är att tendensen är att alla länder när dom når I-landsstatus får en sjunkande nativitet.
Dessutom får I-länder en allt ökande livslängd, vilket automatiskt medför att ett minskande eller i varje fall inte lika drastiskt ökande antal medborgare skall försörja en ökande pensionärsmängd.
Vad göra? Ättestupa, eller senarelagd pension? I Frankrike och Grekland har ändringar i pensionsreglerna skapat upplopp.
För tillfället löser vi det med import av billig arbetskraft (jämför gärna med slaveran, fats numer en smula mer polerad fasad). vad händer när "slavarna" får det för bra?
För att vara lite cynisk så är vi med andra ord beroende av att någon har det sämre..
I "Västerlandet i fara!" (1934) beskriver Herman Lundborg bland annat med ett ursprungligen tyskt diagram den sjunkande nativiteten i befolkningsgrupper som får det bättre. Hans recept är att motverka inflyttning till städerna eftersom lantsortsbefolkningen har högre nativitet. Allt sådant har Socialdemokrater i alla länder känt till sedan de kom till makten men alla politiker behandlar ändå samhällsförändringar som om de vore oväntade.
SvaraRaderaAlla som kan frågan vet att välfärdspolitiken är omöjlig efter den generation som nu lämnnar arbetslivet.
"Topic" enligt Din mening?
För egen del tror jag att personer inom kronan kalkylerar med alternativen att betala Dig och skapa ett prejudikat eller ge Dig ett 9 mm vaccin och skapa ett prejudikat. Ni är ju ganska många som tidigare fyllde en funktion men nu efteråt kräver något som kostar pengar.
Tobias Wallin
@Anonym 16 december 2010 00:41:
SvaraRaderaMåhända drar även jag iväg lite off-topic... Du skriver om "EU som garant för fred och säkerhet i Europa". Jag är medveten om att detta är tanken bakom, men hur jag än försöker så kommer jag inte ifrån att 1) den jättekatastrof som VK2 innebar och 2) USA och USSR:s kärnvapen var de mest fundamentala orsakerna till att vi inte haft fler krig i Europa. Inte EU. Efter Sovjets fall fick vi kollektivt glädjefnatt, men det blev visst ändå krig i Europa, i dåvarande Jugoslavien. Vad är det jag missar, som gör att jag underskattar EU och kol- och stålunionen?
@ Undrande:
SvaraRaderaInte f-n vet jag vad du missar. Nuvarande politik är nuvarande politik till dess den ändras. Att den kanske är fel påverkar inte det faktum att det är den som styr besluten. Att ifrågasätta och diskutera besluten om Försvarsmaktens dimensionering med utgångspunkt från ett helt annat perspektiv leder sällan till något konstruktivt gehör. Istället för att diskutera om det är rätt beslut som fattas för Försvarsmakten utifrån föreställningen att vi vill ha en stark "nationalstat", så borde vi inse att besluten fattas inte på den gemensamma uppfattningen att försvaret är till för en stark nationell förmåga att hävda svenskt territorium. Den gemensamma uppfattningen som styr är en helt annan säkerhetspolitik, och det är då möjligen den som ska ifrågasättas först. Något som bloggaren "Sverige och världen" länge har försökt påtala. Så länge den nuvarande politiska uppfattningen om svensk säkerhetpolitik ligger kvar som beslutad inriktning, så talas det för döva öron. Debattörerna avfärdas som mindre vetande eftersom de uppenbarligen inte ens har förstått den förändrade bakgrunden till besluten. Initierade politiker och beslutsfattare tar inte intryck av debattörer som med emfas hävdar att vår säkerhetspolitik fortfarande är att vara "alliansfria i fred, syftande till neutralitet i krig". Debattörer som helt enkelt hävdar svensk neutralitet är helt ointressanta, för de har inte ens förstått den gamla säkerhetspolitiken. Riksdagen beslutade den "nya" säkerhetspolitiken för 14 år sedan. Kom upp på banan. Så blir förmodligen de flesta "nationalstatsivrare" bedömda. Synpunkter på Försvarsmaktens utformning blir helt ointressanta om de inte ens tar utgångspunkt i relevanta grunder för Försvarsmaktens utformning. Relevanta grunder är de av riksdagen beslutade grunderna, oavsett om det är rätt eller fel ur den enskilda betraktarens ögon. För min del får du gärna underskatta EU och kol- och stålunionen och tanken på EU som garant för fred och säkerhet i Europa. Oavsett vad du tycker så har det ingen betydelse för de beslut som fattas om Försvarsmakten. Det som har betydelse är dock vilken svensk säkerhetspolitik som definierar Försvarsmaktens syfte och roll. Den debatten finns inte, och t.o.m. tunga media och samhällsgranskare sällar sig till skaran som vägrar att förstå att Sverige har beslutat om en helt ny politik för att värna svensk säkerhet och svenska intressen. Tänk om de skulle ha debatterat den istället på tiden då det var aktuellt. Tyvärr säljer inte frågan några lösnummer, varken då eller nu. Som sagt, jag har min uppfattning, du har din, och båda är lika ointressanta. (De är säkert inte så olika, dessutom). Det som har betydelse är vilken uppfattning våra politiska beslutsfattare har beslutat och driver. Den diskuteras aldrig! Det är den vi måste förstå, och det är den jag har försökt redovisa. Det är inte mig som du behöver lägga energin på att debattera med.
Här går några av bloggarna i bräschen, bland annat CI med ovanstående inlägg. Det är rätt väg att gå.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen inre fienden och en reell sådan,kan även vara av det slag som den Europeiska Monetära Unionen utgör. Grekland, Spanien , Irland m.fl länder kommer inte att kunna bli konkurrenskraftiga igen, så länge de är kvar i denna monetära union. Så kan en inre fiende se ut, som inte är direkt kopplad till den egna nationalstaten, men verkar inifrån likväl.
SvaraRaderaVi ser en social oro växa fram i dessa länder, som vi inte vet vart den bär hän.
En inre fiende kan även vara någon som genom, i och för sig, demokratiska beslut, får den egna verksamheten att kollapsa. Carl Bildt har synpunkter i ämnet:
"Det olycksaliga riksdagsbeslutets konsekvenser är att UD nu måste skära ner med 135 miljoner kr under de närmaste åren.
Rimligt är att vi också konsulterar riksdagen. Jag skall lyssna på riksdagens utrikesutskott på tisdag i ärendet.
Nedläggningarna är deras – och då får de också ta ansvaret för dem."
Kloka ord från Carl Bildt. Nu väntar vi bara på att Försvarsmaktens "vänner" i Riksdagar och Regeringar kliver fram och tar ansvar för de försvarsmaktsnedläggningar som fört oss hit där vi nu är; till sammanbrottets rand.
Hittills har det bara varit skattebetalarna och de anställda med familjer som drabbats och fått ta konsekvenserna av besluten.
Välkomna fram att ta ansvar.
@Brezjnev
SvaraRaderaMen Ryssland är och förblir, ansträngda europeiska försvarsbudgetar till trots, betydligt svagare än NATO. Detta är den huvudsakliga anledningen till att Ryssland till så stor grad tvingas förlita sig på sina taktiska kärnvapen för att framstå som jämbördigt.
Så länge alliansen håller ihop finns det ingen för Ryssland inbjudande svaghet.
Min poäng är att det försvar vi behöver bygga upp under de kommande årtiondena inte har mycket gemensamt med det invasionsförsvar vi hade under kalla kriget.
Spridda ryska luftlandsättningar i bataljonsstorlek vore extremt sårbara. Ett bättre alternativ för dem vore att bekämpa våra flyg- och marinbaser med medelstans- och kryssningsrobotar; bomba ett handfull ställverk; slå ut Öresundsbron samt minera Bälten och farlederna in till Göteborg.
Men inget av det här kan ske i ett vakuum; världskartan består inte av Sverige, Ryssland och en mycket stor vit fläck.
Forsno:
SvaraRadera"Min poäng är att det försvar vi behöver bygga upp under de kommande årtiondena inte har mycket gemensamt med det invasionsförsvar vi hade under kalla kriget."
Visst, men alltför lite görs som vanligt alltför sent. Samt att en hel del som varit bra raserats i onödan.
Apropå "Spridda luftlandsättningar..." Min stötosten är att Ryssland har och utvecklar moderna och väldigt lättrörliga förband i form av VDV-bataljoner/brigader, helikopter-bataljoner/brigader, specialförband.
Förresten vilka vill skicka soldater att dö långt upp i Luleå älvdal för att återta vattenkraftverk i ett temperaturintervall på -20 till -35. Vilka klarar av subarktisk krigföring? Det enda snälla landet med större subarktisk förmåga inom rimlig tid är Finland. Finland är inte med i NATO, men när skiten träffar fläkten spelar detta kanske å andra sidan ingen roll.
@Brezjnev
SvaraRaderaSom många kritiker av den expeditionära inriktningen av FM under de senaste årtiondet påpekat så har lätta snabbrörliga förband svårt att hävda sig i strid med en tung mekaniserad motståndare.
I en duellsituation mellan BMD-2 och Strf 9040 så sätter jag mina pengar på den senare.
Utöver våra egna, och grannländernas, manöverförband vad sägs om UKNLAF?
De ryska förbanden behöver ju inte stanna, det räcker med att snabbt gå in och göra skada och sedan försvinna. Det krävs inte mycket för att lamslå och skapa panik.
SvaraRaderaForsno:
SvaraRadera"dance like a butterfly and sting like a bee" :-)
Alltså, naturligtvis har en motståndare med mindre skydd och eldkraft svårt att rå på en mekaniserad motståndare, rent generellt. Men t.ex. i Luleå älvdal finns en "stor" pulsåder nämligen väg 97 som går på norra sidan om Lule älv och en mindre väg på södra sidan om Lule älv. Sen kan man vara hur mekaniserad som helst, dessutom går inte 97:an upp till norska gränsen. Vidare är området kring t.ex. Harsprångets kraftstation klart obra för tungt mekaniserade förband(även med översnökapacitet). Terrängen på båda sidor om älven/kraftdammen gynnar en lättrörlig motståndare(särskilt på norra sidan). Det finns ett sätt att ta sig över dammen med fordon och det är efter bilvägen nedför den branta älvbrinken och över dammen och uppför ännu en brant älvbrink, något annat är otänkbart.
9040:an är ruggigt bra men den kommer inte att möta BMD-2 utan BMD-4 samt 2S25. Särskilt BMD-4 med både en 10 cm huvudbeväpning samt en 3 cm sekundärbeväpning(samt även utrustad med pv-robot) plus 2S25 med en 12,5 cm kanon. Japp...a walk in the park??
Sverige har ju inga större manöverförband utöver bataljon. Dessa tar dessutom 10 dygn att sparka igång. UKNLF måste ta Blå vägen eller E10:an till området norr Harads. Eller åka skidor 30 mil i högalpin och subarktisk terräng. Detta tar flera dygn, för att inte tala om överskeppningen/transport till Nord-Norge.
Alltså, ett rysk luftlandsättning i Luleå älvdals övre del ger Ryssland drygt 10 dagar att lattja omkring på. Det enda som kan störa är Norrbottens insatskompanier(typ 5-6 stycken). Dessa saknar dock t.ex. Grk och bepansrad transport. Men de har översnö-kapacitet.
Artikelns inledning lyder, "Ett klassiskt knep för att ena en grupp är att skapa en yttre fiende."
SvaraRaderaSenare i texten följer ett resonemang om att FM:s resurser inte kommer att tas i anspråk för inre säkerhet.
Kommentarer handlar om Rysk invasion.
Det förhåller sig nog dock på det sättet att risken för både terrordåd och etnisk rensning för närvarande är mer påtaglig än risken för Rysk invasion av Övre Norrland. Vad är poängen med att dra upp yttre fienden Ryssland men inte nämna inrikessituationen?
Tobias Wallin
Hm,
SvaraRaderanär jag såg rubriken, trodde jag det handlade om att avslöja en konspiration för att avskaffa ÖB och FML för att införa en mer normal myndighetsledning. Det är ju inte utan att man undrar vad Generalplanen bakom besluten om semesterbreven är. Men som Clarkes lag påpekar "Sufficiently advanced cluelessness is indistinguishable from malice."
Tobias W:
SvaraRaderaFör mig hänger det yttre hotet, Ryssland, ihop med det inre hotet, islamister mfl. Svenska myndigheter släpper in folk utan identitets-handlingar vilket resulterat i att diverse militanta och västfientliga organisationer etablerats i Sverige.
Vad händer ifall tjetjener utför terrordåd i Sankt Petersburg och sen gömmer sig i Sverige eller har svenskt medborgarskap??
Eller varför inte en tjetjensk attack mot ett kärnkraftverk utanför Petersburg. Och skulle Sverige överlämna dessa individer(svenska medborgare) till rysk domstol och rättvisa?? Och vad händer när Sverige nekar och hänvisar till diverse statuter, kommer detta att accepteras av Ryssland?
Ryssland är definitivt kapabel till en liten straffexpedition till ödemarken i Fo63 för att visa de slöa och dekadenta svenskarna vem som bestämmer. Eller??
@Tobias: Helt enkelt för att inrikessituationen tas om hand om av andra aktörer än FM. Att Rysslandscenariot är statistiskt osannolik innebär inte att den är noll. Hur mycket ska vi bygga vår säkerhetspoilitik på chansningar?
SvaraRaderaRisk = sannolikhet*konsekvens! Sannolikheten i detta fall mycket låg, men konsekvensen är oerhörd.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/02/riskanalys-101-afghanistan.html
Brezjnev och CI: Yttre och inre hot hör garanterat ihop, liksom risken för folkresning vid konkurrens om det allmännas resurser.
SvaraRaderaOch på den här och andra bloggar finns återkommande inlägg exempelvis om geopolitiska förändringar, av ytterst allvarlig karaktär. I alla sådana sammanhang är det då inte bara staten och kapitalet, utan också arbetstagarorganisationer som sitter i samma båt, eftersom i Sverige all friktion sedan länge stoppas in och döljs i en löneförhandlingstratt.
Det är exempelvis helt enkelt uppenbart att det i den svenska befolkningen finns en hel del individer som kommer att behöva samlas upp enligt principerna för arbetskompanierna i Sikfors, när något händer utanför gränsen.
Så vad gäller att bygga säkerhetspolitik på chansningar, kan Ni lika gärna fråga Er varför all inrikespolitik ska bygga på problemförnekelse?
Det är ju samma statslednings representanter som sitter och förhandlar hållbar utveckling i WTO och anger att 2-graders målet ska hållas, som inte vill väcka den björn som sover i fråga om allt som rör försvaret.
Tobias Wallin
Dessutom:
SvaraRaderaI en tidigare tråd här på bloggen diskuterades "Gula faran", alltså bland annat de ökade resursuttag som följer av utvecklingen i Kina. För egen del har min -kanske naiva (?) - utgångspunkt varit att EU, NATO, Ryssland borde ha gemensamma intressen i förhållande till denna starkare stat. I DN eller Svd fanns nyligen också en sådan koppling, då rörande missiler vid ryska gränsen i öster. Kommentarer kring detta, frågas?
Samt:
Undertecknad har inte gått OHS utan är blott Vpl med 3 utlandsmissioner på balkan som mil. erfarenhet. Däremot kan undertecknad arbetsmarknadsfrågor, och VET således att den berömda svenska modellen alltsedan Anton Nilssons bomb mot Amalthea 1908 framför allt skall betraktas som en metod för undvikande av blodsutgjutelse. Lojalitet kan köpas, vilket har betydelse i ett skede då det allmännas ekonomi är i vikande, och staten kanske inte längre har råd att betala.
Vad gäller kalla kriget är det ju för övrigt i dag inte någon hemlighet att sveriges belägenhet under kärnvapenparaplyet möjliggjorde betraktandet av egna FM som industrins bästa referenskund. Och då är det väl i dag kanske referenskunden, inte försvarsförmågan som avvecklas...
Tobias Wallin
Att Kina har en helt annan approach än Ryssland syns om inte annat på deras ekonomiska politik.
SvaraRaderahttp://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kina-redo-kopa-europeiska-skulder_5828527.svd
Vem köper upp skulder bara för att vara snäll? Hells Angels hade ett tag ett inkassoföretag om jag inte minns helt fel...