I väntan på JSF...

När Finland en gång i tiden valde F-18 i stället för Gripen så ansåg jag att dom gjorde ett klokt val. Gripen var vid den tidpunkten ganska så oprövad. Första Gripenförbandet var operativet först 1997. Finland hade precis lämnat VSB pakten bakom sig i samband med Sovjetunionens fall 1991 och behövde ett stridsflygplan här och nu för att visa Ryssland att dom numera var oberoende. Eftersom VSB pakten inte längre tvingade dom till att anskaffa en mix av neutrala länders flygplan (som tidigare svenska Draken) och ryska (som Mig-21) så valde dom som en markering leverans från USA. Den finska flygindustrin fick dessutom stora motköp i form av sluttillverkning av de sista levererade flygplanen. På grund av politiska skäl valde Finland att köpa en ren F-18 utan attackförmåga. Man ville inte att omvärlden (läs Ryssland) skulle anse att Finland planerade för offensiva operationer. Dock så har de finska F-18 efter de senaste två stora uppgraderingarna 2004 och 2007 återfått mycket bra attackegenskaper. Detta beror precis som Sveriges satsning på CAS för Gripen på de internationella trenderna med fokus på Afghanistan. Mycket har dock hänt sedan 1992 och numera så flyger de svenska Griparna i cirklar kring de prestandamässigt något föråldrade finska F/A-18. Men Finland har i varje fall sitt flygvapen säkrat fram till 2030.

Norges val av JSF/F-35 är dock allt annat än här och nu. I utvärderingen mot Gripen pratades det om IOC - Initial Operational Capability kring 2020. JSF programmet går dock för närvarande en smula ryckigt framåt. Norge har precis som de flesta exportkunder förutom England valt F-35A, d.v.s. USAF variant.

Alla har säkert läst om de ekonomiska problemen för JSF (45% fördyrning) där chefen för programmet, generalmajor David Heinz tvingades att avgå. För att kvalitetssäkra den fortsatta utvecklingen tillsatte man i stället en generallöjtnant! Norge har dock gott om pengar och lär inte oroa sig för fördyrningar.

Men hur går det rent tekniskt för utprovningen av JSF? Endast ca 10% av de planerade utprovningspassen under 2009 genomfördes. Fokus har hittills legat på utprovningen av F-35B, då den bedömts som den svåraste att få till. Modellen har stora problem med vikt som krafigt reducerar möjligheten till att ta yttre last i samband med VTOL starter.

England har precis beställt sin tredje F-35B för utprovning (Air International februari 2010). Men precis som USA har England stora ekonomiska problem och budgeten för de två hangarfartyg som var tänkta att basera F-35 är oklar. Även antalet F-35 för engelsmännen är oklart. I det engelska luftfartsregistret finns endast 66 serienummer allokerade för F-35 att jämföra med de ursprungliga planerade 138. Ett minskat antal såda JSF innebär att utvecklingskostnaderna kommer att slås ut på färre enheter med ökat styckepris som resultat.

Den första omkonfigurerade F-35A flög den 14 November 2009 (Air Forces Monthly januari 2010). För att få bättre prestanda (lägre vikt) på F-35A har man 2004 infört produktionsändringar där vissa lösningar från F-35C har införts. Detta gör att hela serien totalt sett blir billigare, men att F-35A blir dyrare per styck. Första flygningen var inte särskilt imponerande.

Lockheed Martin test pilot David Nelson remained airborne for 89 minutes. This allowed several extra test points to be cecked, which included cycling the undercarriage, 360 deg rolls and raising the nose to 20 deg angle of attack.

F-35A är därmed i ungefär samma utprovningsläge som Gripen var 1989. Nu har USA dock mer pengar och kan driva igenom utprovningstakten med betydligt högre tempo än vad Sverige lyckades med i Gripenprogrammet., men tidslinjalen ser skakig ut

Till råga på allt så har de senaste produktionsförändringarna på F-35 påverkat flygplanets stealthegenskaper negativt. JSF goda stealthegenskaper var en mycket avgörande faktor i den tekniska utvärderingen mot Gripen.

Med stor sannolikhet kommer JSF till slut att bli en bra produkt. Eftersom USA har lagt alla sina ägg i samma korg så har dom helt enkelt inte råd med att detta projekt misslyckas. Dom vill säkert heller inte att deras NATO-kollegor tröttnar och köper något annat. Norska JSF kommer därför med stor sannolikhet att flyga i cirklar kring Gripen, men knappast innan 2025.

Vad ska Norge göra under tiden? Deras F-16AM/BM börjar att bli till åren. Det är 30 år sedan dom togs i drift och på den tiden så köptes dom i konkurrens med Mirage och Viggen som är system som för länge sedan tagits ur drift av omvärlden. Sedan 1995 genomgår de norska F16 ett MLU - Mid Life Update program där den fjärde uppgraderingen M4 är genomförd. Det har förbättrat flygplanens elektronik och tekniska förmåga, men i grund och botten är det samma flygplanstrukturer som används och dom bör vara ganska så slitna. Redan 2003 sökte man att ersätta vissa F-16 med mer moderna varianter på grund av att dom var slutkörda. Om nu JSF blir försenat ytterligare så kan man prata om ett kraftigt förmågeglapp där Norge troligtvis måste gå ner i flygtid per år på sina flygplan för att få dom att hålla tiden ut. Alternativt blir det att anskaffa någon typ av "Gap-filler" i form av t.ex. extra F-16.

Men om det ser illa ut för Norge så finns det faktiskt dom som har det värre. Holland har redan börjat sälja ut sina gamla F-16 till bl.a. Chile. De holländska F-16 hade år 2005 flugit ca 3500 timmar per styck. Det innebär att de norska borde ligga kring 4000 timmar idag. Som jämförelse låg Viggen på mellan 2-3000 timmar per flygplan då dom skrotades. I jämförelse med USA så är dessa siffror låga, men USA har också börjat tappa bl.a. F-15 på grund av metallutmattning i vingarna. Liknande problem har uppstått med gamla Mig-29. Allt handlar om vilka risker man vill ta och USA har för tillfället med alla insatser i Afghanistan inte råd att ställa sina gamla flygplan. Att flyga med gamla flygplan är också mycket dyrt, då dom kräver regelbundna inspektioner för att bl.a. bedöma sprickbildning.

Norge har alltså stora fördyringar att vänta i sin budget för flygvapnet.
- Ökat styckepris för JSF
- Ökade underhållskostnader för F-16AM/BM
- Eventuell extraanskaffning av F-16 för att hålla ut tills leverans av JSF

Likt Vladimir and Estragon i Samuel Beckets pjäs "I väntan på Godot" kommer Norge att få vänta länge på JSF. Frågan är bara om historien kommer att upprepa sig och att JSF likt Godot aldrig dyker upp?