Vem är den skyldige? (uppdaterad)

Försvarsmakten har varit drabbad av tre stora officiella spionfall. Stig Wennerström och Stig Bergling är allmänt kända och har erkänt sina brott, men Bertil Ströberg har många glömt bort. Nu vill riksåklagaren på nytt ta upp fallet Ströberg. Var Ströberg oskyldig? Fanns det någon annan bakom som var den egentliga spionen? Eller var det bara så att Sovjetunionen mitt under ubåtsjaktkrisen behövde något som tog åt sig strålkastarljuset?

Om man jämför Ströberg med Wennerström och Bergling så framkommer en bild av personer som är lätta att manipulera, samt att det i samtliga fall har funnits indikationer på fler inblandade.

Wennerström är död och den skada han ställde till har FM efter lång tid lyckats åtgärda. Eftersom Wennerström var aktiv över 10 år lyckades han skicka mängder med information till Sovjetunionen.

I över tio år hade han arbetat som spion för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten. Och han hade sålt allt till dem. ALLT. Inte som föregångarna i Enbomligan obetydliga småsmulor eller som efterträdaren Bergling i princip ett enda hyperhemligt aktstycke. Bara under de sex åren före avslöjandet beräknas han ha överlämnat runt 20.000 sidor hemliga dokument. En stor del av det svenska försvaret var lagt i blotta: organisation, mobiliseringsordningar, krigsplaner, stridsledningssystem, hemliga baser, flygplantyper, vapenprestanda. Han hade avslöjat Sveriges långtgående samarbete med NATO, exempelvis den topphemliga ombyggnaden av svenska flygfält så att de skulle kunna ta emot amerikanskt flyg; han hade tipsat ryssarna om den signalspanande DC-3:a som strax efteråt blev nedskjuten ute över Östersjön, varvid hela besättningen på åtta man dödades. På ett aggressivt och förslaget vis hade han dammsugit sin omgivning på allt som kunde tänkas intressera hans uppdragsgivare, och slängt med hött och mött: prestanda på ett amerikanskt bombplan, en holländsk försvarsplan, en beskrivning av en fransk radarstation, en rapport om kinesisk kärnkraft. ALLT. Och ryssarna hade svarat med pengar, tre höga ordnar och generalmajors grad.

Vi får därmed aldrig veta den egentliga orsaken till Wennerströms spioneri, men med stor sannolikhet var det ren fåfänga. Han ville känna sig mäktig och tyckte om pengarna han fick för spioneri. Men eftersom detta var mitt i den mest hysteriska kalla krigsperioden så fick det stora konsekvenser. Björn Hagberg beskriver i sin bok "DC-3:an, På jakt efter sanning" att Wennerström var direkt ansvarig för nedskjutningen av det svenska signalspaningsflygplanet. Fakta är i varje fall att Sovjetunionen hade tillgång till data om flygningarna.

Planet sköts ned den 13 juni. Den 13 februari hade Stig Wennerström fått en fullständig redogörelse för vad flygningarna syftade till av chefen för sjätte gruppen och generaldirektören vid Försvarets forskningsanstalt. När Wennerström berättade det för ryssarna fick han till svar att "då ska vi skjuta ned det när det kommer tillräckligt nära". Det erkände Wennerström 1963.

Därmed var han indirekt skyldig till minst åtta svenska Flygvapen- och FRA-anställdas död.

Med stor sannolikhet har det funnits andra större spioner i svenska försvaret som aldrig upptäckts. Det spekulerades att det vid samma tid som Wennerström fanns ytterligare en spion med kodnamnet "Getingen". Det intressanta med Wennerström är hur han kunde få dessa höga positioner med tanke på att spionmisstankarna fanns ett bra tag innan han åkte fast? Hade han någon som hjälpte till med hans karriär? Kanske svaret på vem "mannen i bilen" är ligger i de som deltog i befordringsnämnderna som placerade Wennerström på rätt ställe.

Stig Bergling var polis och reservofficer i kustartilleriet. Om skadan som Wennerström åstakom var mer av politisk tyngd, d.v.s. avslöjandet av samarbetet med NATO så var Berglings skada mer fysisk, d.v.s. positionerna på alla våra hemliga bergsanläggningar. Idag hade kanske inte denna information gjort särskilt stor skada då både USA och Ryssland har tillgång till spionsatelliter med bra kvalitet. Men på den tiden så ledde det till en stor ombyggnad av bl.a. Flygvapnets baser och ledningscentraler.

Precis som Wennerström så drevs Bergling till spionerandet inte av politisk övertygelse, utan av äventyrslust och fåfänga. Bergling skryter om sina kvinnoaffärer och fina middagar på ambassader runt omkring i världen och tycker att åren på flykt undan den svenska rättvisan var mycket spännande. Även i Berglings fall så finns det oklarheter hur han kunde få tillgång till den information som han senare läckte. Bergling hävdar själv att det fanns någon som skyddade honom. Problemet med Bergling är att han är urtypen för en mytoman. Det behövs mer fakta för att kunna avgöra vad som är sant eller inte. Att SÄPO inte lade särskilt stor vikt vid Bergling som person visar den usla bevakningen han hade i samband med sin flykt. Eller så ville SÄPO att Bergling skulle fly och därmed kunna spåra honom till hans uppdragsgivare? Hur som helst så lyckades det inte särskilt bra och affären resulterade mest till möjlighet för bl.a. Jan Guillou att kunna driva med SÄPO.

Jämför man Bergling och Wennerström så var Wennerström en mer utstuderad spion som sökte upp den information som han ville skicka vidare. Det kan i hans fall även ha funnits ett visst mått av vilja att dämpa det kalla kriget. Någon utnyttjade dock den önskan till att förmå Wennerström att bli spion. Denna någon beskyddade sedan Wennerström under sin tid som aktiv spion. Bergling verkar mer ha placerats på rätt ställe för att få tag på vissa intressanta data. På egen hand hade han inte kunnat göra särskilt mycket skada. Frågan är här vem det var som såg till att Bergling hamnade på rätt ställe?

Wennerström och Bergling har erkänt sitt spioneri. Ströberg är dock en helt annan sak. Han har hela tiden hävdat att han var oskyldig och det har funnnits stora frågetecken kring bevisen i fallet. Nu har Kalla Fakta börjat granska förloppet kring Ströbergs gripande. Jag får helt klart en känsla av "Wag the Dog". Någon har hamnat under press och beslutat sig för att offra en kanske inte helt oskyldig, men dock i sammanhanget betydelselös "bonde" för att skydda sig själv.

Se och hör själv och gör din egen analys.
- Kalla fakta del 1
- Kalla fakta del 2
- SR intervju del 1
- SR intervju del 2
- Columbicolumn
- Skalman.nu

Jag för min del skulle definitivt skrika "Maskirovka!!" när Polen av alla länder lämnar ut data som skulle fälla en svensk spion. Som gammal spaningsflygare så har jag många gånger stört polska signalspaningsfartyg vid Bornholm och vi piloter fick under kalla kriget lära oss att begreppen polska tavelförsäljare och bärplockare inte bara var en myt. Polen var definitivt en aktiv partner till Sovjetunionen under kalla kriget. Möjligtvis skulle det kunna vara en tredje part som använt polska ambassaden som bollplank. Om jag vore polack och fick ett liknande erbjudande i min näve så skulle jag misstänka att SÄPO försökte gillra en fälla och därför skicka tillbaka brevet. Varför SÄPO skulle falla för detta uppenbara falsarium verkar mycket märkligt. Vem var den okände Sven Roland Larsson? Varför var det så viktigt att fälla Ströberg att SÄPO inte grävde djupare i detta spår?

Jämför man personligheten på dessa tre så ser man att Wennerström och Bergling delar den självgode äventyrarens drag, medan Ströberg mer är en något godtrogen akademiker. Jag känner en del tidigare kollegor till Bertil Ströberg och alla har i alla år hävdat att han varit oskyldig. Tyvärr så är det inte bra för karriären för en militär att hävda att en dömd spion är oskyldig...

Hmm.. Detta kan vara värt ett separat inlägg i framtiden.

Som dömd officer så glömmer dina vänner bort dig, även om du kanske är oskyldig. I fallet Tony Stigsson kan jag förstå att alla vänner gömt sig trots att anklagelserna egentligen var betydligt mildare. Men i fallet Ströberg så tyder avsaknaden på offentligt ifrågasättande även på en viss feghet, vilket inte är särskilt smickrande för officerskåren. Läser man en del av kommentarerna på länkarna ovanför så är det många tidigare kollegor som betvivlat att Ströberg skulle varit skyldig, men ingen sade något. Tyvärr så är det så att vissa aktiviteter står över sunt förnuft och där slutar den svenska lagprincipen gälla att man är oskyldig tills dess att motsatsen bevisats. När ordet spioneri stämplas på någon så skapas även i Sverige en viss McCarthyhysteri och mediadrevet kräver att någon fälls. Idag så driver journalisterna på att Ströberg ska få en rättvis prövning. Tyvärr gällde inte riktigt samma sak när han dömdes första gången. Fakta är i varje fall att alla bevis inte lades fram vid rättegången.

Det ska bli mycket intressant att granska det som riksåklagaren lyckas komma över. Jag hoppas att man även passar på att titta över fallen Wennerström och Bergling. I samband med granskningen av DC 3 affären så kom mycket ny information ut som t.ex. att FRA inte bara fick begagnad utrustning från USA, utan även den allra senaste tekniken för signalspaning. Nu har ett antal år förflutit efter det att Wennerström, Bergling och Ströberg åkte fast. De flesta anläggningar som röjdes till ryssarna har lagts ner. Försvarsmakten är inte längre inriktad mot enbart försvar av Sverige. Vi samarbetar helt öppet med NATO och vi använder NATO kommunikationssystem i våra flygplan. Med andra ord borde riksåklagaren kunna ändra sekretessklassningen på ganska så mycket data i Försvarsmaktens register. Säkerhetspolisen har redan gjort så, vilket gav Kalla Fakta underlag för sitt inslag.

Kanske är det nu dags att granska de som skyddade Wennerström och Bergling och som dessutom kanske satte dit Ströberg?

Uppdaterad 10-02-28, 13:03
Johanna Hildebrandt skriver i ett inlägg idag att Sverige borde städa upp ur de gamla STASI arkiven. Jag håller helt med. Argument som ungdomens oförnuft m.m. håller inte.

Professor Birgitta Almgren har fått avslag i kammarrätten på sin begäran att ta del av dessa uppgifter.

Övriga länder har öppnat sina arkiv men i öppenhetens och demokratins högborg Sverige hålls namnen dolda vilket är märkligt. Gissningsleken om vilka personerna är och varför de inte avslöjas är redan i gång.

Frågan är varför SÄPO håller på dessa data? Är det för egen vinnings skull? Att bara vara snäll mot svenska medborgare köper jag inte som argument. På FHS håller man på med ett projekt om Sverige under det Kalla Kriget. Ett intervjuarbete med svenskar som arbetat för STASI vore en utmärkt del av detta projekt.