Hur tar man fram en kravspecifikation?

Jag satt och läste ett reportage i FMV:s tidning PROTEC om SEP projektet. Tydligen kom idén fram under en middag och tankarna skrevs ner på en servett som finns bevarad hos projektledningen på FMV. Det är en bra historia och tyvärr också kanske sann.

Lite för ofta så blir våra anskaffningsprojekt teknikdrivna i stället för förmågedrivna. Det är lätt som ingenjör att bli fartblind och ställa krav som innebär att bara det bästa ska anskaffas, i stället för att fokusera på vad som egentligen eftersöks.

På FHS så tvingade våra instruktörer oss elever att skriva uppsatser på 4 sidor. Jag tyckte som ingenjör att detta var en korkad begränsning, då uppsatsen helt enkelt inte blev lika bra som om den hade varit några sidor längre. Men efter ett tag så började jag förstå att det inte bara var mina lärares lathet och ovilja att rätta långa uppsatser som var orsak till begränsningen, utan att ett av syftena med uppsatsen var att få ut rätt information inom en begränsad informationsmängd. En chef som har mycket på sitt bord har helt enkelt inte tid att läsa igenom mängder av information, utan behöver ett kort och koncist underlag som han kan fatta beslut på. Jag hade helt enkelt inte analyserat uppgiften tillräckligt väl. Den bestod inte att ta fram världens bästa uppsats, utan helt enkelt en bra uppsats på 4 sidor!

På samma sätt ska en kravspecifikation för försvarsmateriel tas fram. I stället för att beställa "världens bästa produkt" så måste man utgå från det taktiska behovet som beskrivs i TOEM - Taktisk Organisatoriskt Ekonomisk Målsättning, d.v.s. en kravbild på organisationen. Efter att FM valt inriktning så bryts detta TOEM ned i ett TTEM - Teknisk, Taktisk, Ekonomisk Målsättning, d.v.s. en kravbild på en produkt. Handen på hjärtat, hur många har sett ett fullständigt TTEM? Det vimlar av PTTEM - Preliminärt TTEM och UTTEM - Utkast till TTEM, men TTEM tar ofta så lång tid att ta fram och kräver så många påskrifter att produkten ofta finns framtagen innan det finns ett påskrivet TTEM.

Givetvis finns det en handbok för hur vi ska ta fram TTEM i Försvarsmakten. Men följer vi någonsin processerna i denna handbok?

Innan man kommer så långt som att anskaffa en produkt är det mycket vanligt att det läggs studieuppdrag på FMV, FOI eller direkt på industrin. Exempel på detta är Smyge som var en förstudie till Visbykorvetterna och SEP som var en förstudie till... ja kanske SEP?

Ett UTTEM eller PTTEM kan mycket väl användas som underlag för att beställa en förstudie. Resultatet från förstudierna ligger sedan som underlag för att ta fram ett bra TTEM. Men för att gå till anskaffning ska ett fastställt TTEM finnas!

Detta TTEM ska sedan av FMV brytas ner till en teknisk kravspecifikation som ligger till underlag för upphandlingen från industrin. De intresserade företagen svarar med en offert som innehåller en specifikation på den produkt dom tänker sig att leverera. FMV och det vinnande företaget tar sedan tillsammans fram ett kontrakt där en bilaga brukar vara den överenskomna produktspecifikationen - PS.

Då produkten är färdig så levererar industrin ett en färdig produkt tillsammand med resultat från utprovningen. Därefter så går den till FMV provenhet T&E - Test och Evaluering som kontrollerar om produkten uppfyller kraven samt om den är användbar för kunden. För testades den enbart mot produktspecifikationen, men på senare år ofta även mot TTEM. Förr i tiden brukade s.k. TT-prov genomföras på förband för att verifiera produkten mot TTEM, men numera så ska produkten i stället valideras mot TOEM i en operativ validering av förbandet.

D.v.s. TOEM/TTEM används både för att ställa kraven på en produkt och sedan för att verifiera att förbanden har fått den önskade förmågan.

Hur går då detta till i praktiken? I ett tidigare inlägg så var jag kritisk mot Flygvapnets spaningskapsel till Gripen, SPK. Jag fick en del skäll i kommentarerna till detta inlägg från framför allt officerare i underrättelseorganisationen, som givetvis vill ha den bästa produkten på marknaden. SPK är dock ett typexempel på ett teknikdrivet projekt där det saknas spårbarhet för alla tekniska krav till bakomliggande TOEM. Typiskt för liknande projekt är också att dom ofta inte levererar i tid och att dom blir dyrare än tänkt.

När hade inriktningen för SPK kunnat ändras? Jag kan ge ett exempel. Det finns säkert flera.

Enligt mitt förra inlägg så togs ett UTTEM för Gripens spaningskapsel fram 1985, därefter togs ett PTTEM fram 1997 och ytterligare ett PTTEM år 2000. Gott om tid för studier med andra ord för att få fram ett bra fastställt TTEM. 1993 så levererade FOA ett öppet underlag till HKV för studier av framtida materielupphandlingar, "PROVISORISK CIRKAPRISLISTA FÖR STUDIEÄNDAMÅL". Man tittade på vilka produkter som fanns tillgängliga på marknaden, både vapen och sensorer. Här pekade man redan i sammanfattningen på den synergieffekt av Laserutpekare för attackvapen och Spaningssensor som jag tog upp i mitt förra inlägg.

Ett intressant biresulutat av arbetet var att FS/Prog 3 (Mj Rolf Danielsson) och FST:Prov (Ingemar Johansson) nyligen har testat målspanings/utpekningskapseln TIALD och är intresserade av dess sensordel (men endast den) för spaningsändamål på Gripen. Här verkar det finnas en chans för synergieffekter som det vore mycket synd att inte utnyttja. Alternativt uttryckt finns det en risk för suboptimering om spaningsfrågorna behandlas helt separat från attackfrågorna.

Om man samtidigt köper både hela kapslar från hyllan och enbart sensordelen, skulle detta ge ett större köp och fördelar vad gäller reservdelar, service och ev integrering. Kapselns spaningsprestanda skulle också göra att attackutrustade flygplan som sidoeffekt kunde ge spaningsinformation, och användas för direkt "battle damage assessment.
...
Flygvapnet och FMV har visat intresse för TIALD, vilken i början av april 93 demonstrationsflögs och testades i Sverige med gott resultat. Intresset gäller f.n. dock endast spanings/målinmätningsfunktionen och dess utnyttjande i en spaningskapsel för Gripen. Man har därför begärt att tillverkaren skall räkna på kostnaden för ett system utan laserpekare. En komplett kapsel från hyllan uppges kosta mellan 1,5 och 2 miljoner pund, ca 20 miljoner SEK, medan enbart sensordelen kostar kanske hälften så mycket, vartill kommer kostnad för övriga sensorer, samband mm och integrering i en ny spaningskapsel.

Här förefaller det att finnas möjligheter att genom samordning av utrustningskraven för attack och spaning vinna påtagliga fördelar, vad gäller både kostnad och förmåga — i båda uppgifterna. Inte minst viktigt vore att redan nu försäkra sig om handlingsfrihet att senare kunna utnyttja laserstyrda bomber.

Vad resultaten från den studie som sedan genomfördes av FM sade är hemligstämplat, men upphandlingen har dock helt frångått den princip som FOA rekommenderade, d.v.s. att skapa synergieffekter genom att slå ihop kravbilden för attackförmågan och spaningsförmågan i Gripen. I stället valde man den sämsta lösningen och köpte en helt separat spaningssensor och egenutvecklade det kompletta systemet. Först därefter anskaffades en LDP som COTS. Vad det inneburit för spanings- respektive attackförmågan för Gripen tog jag upp i det förra inlägget. Åren mellan det att AJSF 37 slutade flyga 2006 på Urban Röd och att Gripen har en fungerande spaningskapsel kan med all rätta kallas för ett ordentligt "förmågeglapp". 2007 genomförde F17 det första passet med SPK, men när levereras det färdiga systemet till FM? Nu är det 2010 och den gamla devisen "Utan spaning, ingen aning" är fortfarande aktuell då precisionsvapen kräver precision i underrättelseinhämtningen.

Som mina trupparkollegor brukar säga: "Gör om, gör rätt". Börja om från början med en relevant hotbild och underrättelsebehov och först därefter väljer man teknikspår. Med andra ord, utan fastställda TOEM och TTEM så kan FM aldrig avgöra om dom har fått det dom ville ha, bara i bästa fall att dom har fått det dom har beställt.

P.S: Nu har många år gått sedan 1993, så TIALD kapseln som det talas om i FOA:s rapport är något föråldrad och ersatt i England av just Litening III kapseln som vi även använder i Sverige.