måndag 15 februari 2010

Riskanalys 101 - Afghanistan

En av fördelarna med att vara skrivbordsgeneral är att man lär sig att räkna fram risker i stället för att själv behöva ta dessa. Hur räknar man då ut hur stor en risk är i en given situation? Enkelt sammanfattat så är risk = sannolikhet * konsekvens. För att minimera risken måste man antingen minimera sannolikheten eller konsekvensen. Det är oftast inte så svårt. Det svåra är att väga risken mot verkan. Vi kan t.ex. inte motivera att lägga en miljard per år på vår närvaro i Afghanistan utan att få någon verkan. Där ligger därmed de svåra chefsbesluten.

Hur gör man då en riskanalys i praktiken?

Låt mig exemplifiera med våra trupper i Afghanistan.

Det enklaste metoden att minimera risken är den som bl.a. (v) förespråkar, d.v.s. att ta hem trupperna från Afghanistan. Men då gör dom inte särskilt mycket verkan. Varken för det afghanska folket eller för att upprätthålla syftet och målsättningen med svensk säkerhetspolitik. Ett alternativ för svensk säkerhetspolitik kan vara att fokusera mer på fredsbevarande insatser som t.ex. i Kongo och helt lämna insatser som t.ex. Afghanistan åt USA och NATO. Men dessa insatser väger nog inte lika tungt i den internationella politiken. Ska vår statsminister kunna hävda sig i EU samarbetet så måste vi nog dra vårt strå till stacken, även i insatser som inte alltid är särskilt trevliga och defintivt inte ofarliga.

Nästa steg på riskskalan är att närvara i Afghanistan, men att inte exponera sig. Det kan man göra genom att låsa in sig på Campen (lägre sannolikhet) eller använda minsäkra tunga fordon när man är ute och besöker omgivningen (lägre konsekvens). Problemet är att då tappar vi helt kontakten med lokalbefolkningen, vilket är A och O i en COIN strategi där målet är att vinna "Hearts and Minds". D.v.s. liten risk, men verkan blir heller inte så stor. Tvärt om kan det genom att inte få befolkningen på vår sida lämnas utrymme för talibanerna att styra området. Därmed så ökar vi sannolikheten för att något inträffar. COIN strategi förutsätter goda kontakter med lokalbefolkningen. Fotpatruller är därför mycket effektiva, d.v.s verkan blir större. Men både sannolikheten och framför allt konsekvensen av ett anfall ökar.

Att öka de medicinska resurserna i missionen minskar givetvis på konsekvensen. Att ha tillgång till MEDEVAC helikoptrar gör att soldater kommer under behandling snabbare och därmed överlever en skada. Dessa helikoptrar behöver gietvis inte vara svenska som många debattörer framhåller. Det är betydligt bättre med en avancerad tysk eller amerikansk helikopter i området än en svensk nödlösning med otränade piloter. Ännu bättre är att ha tillgång till svenska trupptransporthelikoptrar. Genom att flytta soldater i luften undviks möjligheten för talibaner att ligga i bakhåll (minskad sannolikhet). Å andra sidan är helikoptrar ganska så farliga i sig själva och operationsmiljön i Afghanistan är inte helt enkel (ökad konsekvens). Många ISAF soldater har de senaste åren omkommit i just helikopterolyckor.

En TUAV skulle öka informationsinhämtningen inför uppdrag samt övervaka soldater under uppdrag. Underrättelseinformationen skulle kunna leda till att bakhåll undviks (minskad sannolikhet), men även då soldater råkar ut för bakhåll så kan den ökade realtidsinformationen leda till att dom har större chans att klara sig (minskad konsekvens). Verkan av förbandet ökar då insatserna kan riktas där dom verkligen behövs i stället för att famla omkring i blindo. Vi gör dessutom större verkan inom ISAF då underrättelseinformationen kan spridas till omgivande PRT.

(fp) förespråkar nu att vi ska utöka styrkan i Afghanistan för att dels skydda oss själva bättre och dels få mer verkan i enheten. Jag kan inte annat än hålla med. Just nu är missionen ganska baktung på lednings- och stödfunktioner. Verkansdelarna med skyttesoldater och OMLT är en smula för liten i förhållande till storleken på förbandet. Vad händer då om vi ökar dessa delar? Givetvis så ökar vi verkan då vi kan vara mer ute bland befolkningen. Detta ger effekt i form av ökad informationsinhämtning och bättre kontakt med befolkningen som i sin tur gör att vi kan undvika bakhåll i form av IED (lägre sannolikhet). Dock så får vi mer trupper ute på landsbygden, vilket ökar vår exponering för överfall (högre sannolikhet). Man kan sammanfatta att en ökning av styrkan minskar risken för varje enskild person, men kan öka risken att någon i missionen råkar ut för något under missionsperioden.

Så därför kära politiker som gärna förespråkar den ena eller den andra lösningen. Tänk på begreppen verkan, risk, sannolikhet och konsekvens. Var dessutom medveten om att en COIN strategi inte är ofarlig. Vare sig för de egna trupperna, som måste exponera sig för både lokalbefolkningen och motståndaren, eller för civila som riskerar att skadas då motståndaren bekämpas. Om motståndaren ska bekämpas med metoder som är säkra för egen trupp (UCAV, CAS eller artilleri) så är det stor risk för att civila skadas. D.v.s. riskminimering för civila innebär ökad risk för egen trupp. De svåra besluten för politiker och militära chefer att ta är att väga verkan mot risk. Då gäller det att ta dessa beslut baserat på rätt ingångsvärden och väga dom mot varandra.

14 kommentarer:

  1. Greasemonkey. Försökte komma på någonting som kunde ytterligare vässa din utmärkta analys, men jag kom inte på något.

    Att poliker skulle tänka på begreppen verkan, risk, sannolikhet och konsekvens för militär verksamhet ett valår - när man har viktigare saker att tänka på - är dock att begära lite väl mycket av våra folkvalda.

    Skarp analys...

    SvaraRadera
  2. Det tråkiga är att fokus på en siffra, antalet soldater, är mer rubrikmässigt. En högre siffra betyder mer krig; i alla fall på löpet.

    Vi har ju lika tråkigt nog inte så många politiker som kombinerar moraliskt mod med pedagogisk förmåga, vilket är vad som krävs för att gå bortom "sifferexercisen".

    SvaraRadera
  3. @Sumatra: Verkan och risk är nog något som våra politiker förstår till fullo. Dock inte på samma sätt som oss militärer. Risken i deras fall är förknippad med politikernas chans till omval. Verkan med hur det förbättrar Sveriges utrikespolitik.

    SvaraRadera
  4. Jag passar på att slänga i en fråga rörande FS som berördes i inlägget. I den här bloggen och flera andra i samma 'anda' är de svenska proportioner mellan ledning/underhåll/skytte ständigt återkommande. FM har helt enkelt för lite 'skyttesluskar' relativt det totala bidraget. Så därför undrar jag varför är proportionerna så skeva?

    SvaraRadera
  5. Vid några tillfällen då jag varit ute har skattemyndigheten tagit den största risken.
    De tog iallafall huvuddelen av risktillägget.
    Vid ett annat tillfälle kunde vi konstatera att det var dubbelt så farligt att jobba för SIDA som för oss. Deras chaufförer hade dubbelt så stort risktilläg som våra.
    D.v.s. Dubbel risk betyder inte alltid dubbel sannolikhet eller verkan.
    Begreppen verkan och konsekvens är väl inte varken vår försvarsmakt eller våra politiker kända för att riktigt förstå innebörden av.
    Risker, framför allt okända, och sannolikheter är väl mer deras melodi. (jmfr med sannolika ubåtar o.s.v).
    Att begära att de skall sätta samman dessa begrepp och få ut någon slags analys, så småningom även beslut och genomförande är väl att ta i.
    Teaterdirektören.
    OBS, inslag av ironi förekommer.

    SvaraRadera
  6. Det är nog (sannolikt) så att politikerna är bättre på (Risk) än på verkligheten vilket (verkar) få ödesdigra (konsekvenser).

    SvaraRadera
  7. Till en börja vill jag tacka "ingenjörn" för utormordentlig blogg.

    Gällande risk 101 redan under tidiga BA bataljonerna va meningen att den svenska bataljonen skulle grupperas i området tuzla ett lungt område för politikerna vad man inte visste va att detta område skulle inte vara så lung samt att ett kompani grupperades i Sarajevo. Den risk våra politiket och FM tar är enl min mening att är utrustningen soldaterna ha TOP Of THE LINE???

    Själv bar jag skyddsväst M/90 som av våra norska kollergor kallades för wellpapp västen denna väst hade inte många lager av kevlar, skyddsspanelerna var inplastade hur denna var att bära under den bosniska sommaren behöver man inte vara akademiker för. Senare bataljoner har väst M/94K eller pansar västen nyttjas denna väst är väl med framtagen för pansar och fordons personal med passform NOLL.
    Till denna har man 2 st keram plattor (i bästa fall) om det inte är brist.
    I dag finns flera tillverkae av västar av material och passform kanske är mer passande för Sveriges internationella åtaganden
    (http://nfm.no/Default.aspx?PagId=162)
    Personalen som vi sänder iväg internationellt mmåste känna det stödet att dom har den utrustning av TOP of the Line som finns att uppbringa lika så gäller för fordon, vapen och SJUKVÅRD med evakuerings resurser

    SvaraRadera
  8. @Anonym 14.28: Svaret är enkelt. Vi har en för liten trupp i ett för farligt område.

    I ett mindre farligt område kan det räcka med en mycket liten slimmad organisation med fokus på verkansdelarna. Jämför med FN-observatörerna som är mer eller mindre på egen hand.

    I ett område som Afghanistan så krävs det en infrastruktur med kockar, sambandspersonal, underrättelsetjänst, chefer, bevakning av camp, transporter m.m. Sätter man då som politiker en övre gräns på 500 man (FM begärde 600) så innebär det att det är verkansdelarna som skärs ner.

    Jämför Afghanistan missionen med Bosnien där vi hade 850 man och tillsammans med de övriga nationerna var över 1000 i bataljonen.

    SvaraRadera
  9. @Anonym 22.06: Tack. Personalen som åker iväg måste ha en skalbar utrustning för att kunna möta de olika hotnivåer som kan uppstå.

    För COIN är kanske det optimala fotpatruller (med skyddsväst anpassad för väderleken i Afghanistan), men vid behov ska terrängfordon finnas tillgängliga. Annars kommer en ändrad hotnivå att tvinga oss till en defensiv strategi där talibanerna styr händelseutvecklingen.

    Det är en smula pinsamt att det ska vara brist på en sådan enkel sak som uniformer som är anpassade för Afghanistan. En överhettad skyttesoldat är en ouppmärksam skyttesoldat och i Afghanistan kan en sådan enkel sak vara ödestiger. Nu finns det mesta åtminstone tillgängligt på plats i Afghanistan, men trupperna tvingas ofta öva i Sverige med enklare materiel på grund av dessa brister. Alltså krävs det en viss miljöträning på plats.

    SvaraRadera
  10. En viktig skillnad mot Bosnien och de flesta andra platser vi har haft trupp är dessutom att det där funnits tydliga parter att förhandla med. Dessa parter har egentligen haft fullt upp med varandra, medan vi sällan har upplevts som något större hot mot deras intressen annat än fläckvis och momentant.

    Ingen av parterna i en 'normal mission' brukar EGENTLIGEN ha något särskilt att vinna på att slå ut en liten svensk patrull eller OP (även om de har försökt rätt ivrigt ändå på vissa platser). I den mån det skjuts brukar det ha högst 'lokala orsaker'.

    I Afghanistan är det annorlunda - där utgör vi huvudmotståndaren. Det gör att vi saknar 'fredade zoner' på det sätt man normalt kan röra sig under en mission - vilket gör det svårare att situationsanpassa.

    Jag gillar din analys, förresten. Har suttit och fnulat på samma frågor ur en annan synvinkel - och publicerade nyss.

    /Morgonsur

    http://morgonsur.wordpress.com

    SvaraRadera
  11. En aspekt Du inte tar upp är utbildnings-värdet för svensk trupp. Eller är det något som inte anses relevant eller tas om hand av svenska krigsmakten?

    SvaraRadera
  12. @Anonym 04.16: Om insatsen i Afghanistan anses som relevant för framtida svenska insatser så är utbildningsvärdet givetvis bra, om vi siktar mot någon annan typ av insats så är det mer tveksamt. Då handlar utbildningsvärdet enbart om att vara utbildad för Afghanistan.

    Men, snarare än utbildning så handlar det om att härda trupp. Detta ger samma effekt som nya läkare som får tjänstgöra ett tag på akutmottagningen.

    SvaraRadera
  13. Afghanistan-insatsen är verkligen som en AT-tjänst på Akutmottagningen. AT-tjänst är ett krav för läkare väl?
    Andra insatser kanske mer liknar en specialistavdelning, vad vet jag?

    Jag har svårt att se att man inte skulle dra nytta av sina erfarenheter från Afghanistan i ett annat insatsområde.
    Förmågan att föra väpnad strid, att skilja på mål och inte mål, att gräva värn, att samarbeta med andra nationer, och att i gemen uthärda i en komplex och hotfull miljö, torde vara applicerbart i vilken konflikt som helst.

    SvaraRadera
  14. @Cynisk:

    Förutsatt att erfarenheterna medvetet tas upp och vidareförmedlas av organisationen.


    Dessutom och mera allmänt om utbildningvärdet. Om det får väga för tungt så har vi i slutändan svensk trupp i strid för att kunna ha svensk trupp i strid.

    Insatsen måste vara medlet, inte målet.

    SvaraRadera