Solidaritet vs Realism

Jag har fascinerats av Lars Ohlys och (v) vilja att dra sig ur Afghanistan. Han säger i ena stunden att vi inte ska vara en del av ett krig som inte går att vinna och i andra att vi ska bygga upp samhället och dess civila instutioner.

Men vi känner en mycket stor tveksamhet inför att utsätta svenska män och kvinnor för livsfara i ett krig i Afghanistan som vi menar aldrig kan vinnas. Den dödliga attacken utanför Mazar-i-Sharif påminner oss än en gång om att säkerhetsläget i Afghanistan, även i de fyra provinser där de svenska soldaterna finns, har försämrats. Allt större delar av Afghanistan plågas av våld och attacker. De som drabbas allra värst är de civila afghanerna. Under 2009 dödades 2412 civila afghaner, en ökning med 14 % jämfört med 2008.

Den fred som skulle främjas i Afghanistan blir för varje dag alltmer avlägsen. Det är hög tid att vi inser att den militära strategin misslyckats och att utvecklingen på flera områden går i fel riktning. Det är hög tid att misslyckandet i Afghanistan får konsekvenser och att vi byter strategi, från att med militära medel försöka vinna ett krig till att med civila verktyg bygga ett Afghanistan i fred. Vänsterpartiet kräver därför att de svenska trupperna tas hem och att det svenska engagemanget i Afghanistan ökar med bistånd, utbildning och civila insatser.

Nej du Lars, det här håller inte riktigt. Om som du säger att kriget inte går att vinna, så lär det heller knappast vara möjligt att med civila verktyg bygga upp landet. Du har till viss del rätt i att kriget ökar extremismen, men minskar den automatiskt om vi drar oss ur? Drar vi oss ur Afghanistan innebär det med stor sannolikhet inbördeskrig då talibanerna försöker komma tillbaka till makten. Vilka civila hjälporganisationer vill arbeta utan skydd? Läkare utan gränser möjligtvis, men det dom kan göra är att dämpa symptomen men inte bota orsaken till skadan. Om talibanerna tar över, hur ska vi få in hjälp i landet? Drar vi oss ur Afghanistan militärt så innebär det att vi i längden även lämnar afghanerna åt sitt öde.

Statistiken som du redovisar håller heller inte, då den beror på att ISAF under 2009 ökat sina insatser mot talibanerna med syfte att få slut på kriget. Läser man statistiken noggrannare så ser man dessutom att mer än 50% av de civila förlusterna beror på talibanernas bruk av självmordsbombare, IED m.m. Under 2009 dog samtidigt 520 soldater i ISAF vilket visar att det varit hårda strider och jämfört med andra krig har de civila förlusterna proportionellt sett varit mycket låga.

"Solidaritet, jämlikhet och välfärd för alla" brukar det heta i vänsterretorik. Om man tar en titt i (v) partiprogram så går det att läsa:

Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund. Vi är en del av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen, internationellt och i Sverige. Partiets politik och verksamhet bestäms av vårt mål: att förverkliga ett samhälle grundat på demokrati, jämlikhet och solidaritet, ett samhälle befriat från klass-, köns- och etniskt förtryck, ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle där kvinnor och män bygger sin egen framtid i frihet och samverkan.

Hmm.. Lite Monty Python över det här partiprogrammet.



Var har då Lars Ohlys solidaritet tagit vägen? Har den ersatts av den konservativa högerns realism? (v) verkar ha förstått att det är orealistiskt att gå omkring och vara solidariska med alla i omvärlden. (Här kanske man kan säga att regeringen med sin solidaritetsförklaring tvärtom är en smula orealistiska) Vilka andra grupper eller länder är det realistiskt för (v) att vara solidariska med? Palistinerna? Går den urgamla konflikten verkligen att vinna, eller ska (v) ge upp även där? Listan över de som (v) är solidariska med riskerar att bli mycket kort.

Är det den politiska färgen som styr vilka (v) ska vara solidariska med? Under 60-talet var vänstern i Sverige solidariska med FNL och mot USA:s agerande i Vietnam. Då flammade talen och det demonstrerades lite här och där. Var har dessa aktiva demonstranter tagit vägen? En hel del borde tillhöra den äldre generationen av (v) som sitter i riksdagen. Nu är dessa riksdagsrepresentanter mot USA:s agerande i Afghanistan, men vem är dom då egentligen för? Är dom för det afghanska folket? Knappast, det afghanska folket lär inte få lida mindre om vi drar oss ur.

Eller har (v) helt enkelt bara tappat hoppet? Solidaritet innebär att man automatiskt även har ett visst hopp om en bättre framtid. Om vi inte hade varit solidariska mot t.ex. Lech Walesa, vad hade då hänt med murens fall och därmed slutet på det kalla kriget? Det ironiska med den solidariteten är att demonstrationerna i Gdansk ledde senare till en total förändring av världsbilden som resulterade bl.a. i att (vpk) bytte till (v) och att Lars Ohly 2005 fick göra en pudel och hävda att han inte längre var kommunist. Kanske är det den bittra läxan som gör att (v) numera passar sig en smula för internationell solidaritet?

Faktum är att de borgerliga partierna numera visar mer internationell solidaritet än (v). Dom är solidariska med FN, NATO, USA och EU. Dom är också solidariska med en majoritet av Afghanistans befolkning. Dom visar dessutom en större grad av hopp om en framtid för Afghanistan. Precis som Reinfeldt "snodde" arbetarrörelsens retorik i förra valrörelsen så verkar han ha erövrat solidaritetsbegreppet från vänstern. Eller är regeringspartierna bara realister trots allt? Sverige är idag så beroende av omvärldens skydd vid ett eventuellt ändrat säkerhetsläge att vi först måste ställa upp för andra i förhoppning om att en dag i framtiden själva kunna få hjälp.

Men om (v) bara verkar ha tappat solidaritetskänslan så verkar andra gamla kämpar för internationell solidaritet helt tappat förnuftet. Jan Myrdal har tagit steget längre och inte bara fördömer kriget utan önskar livet ur alla utländska soldater.

"My anger is so strong that I can feel the taste of blood in my mouth when I see TV pictures of US marines, Swedish mercenaries or Nato soldiers in Afghanistan, " he told an audience at St Xavier's College in Mumbai, India.

"And my deepest personal feeling then is that the only good foreign soldier on Afghan soil is a dead one."

Är detta slutet för solidariteten?

(v) borde i ärlighetens namn i sitt partiprogram lista vilka länder som dom avser vara solidariska med. Som Orwell sade: "Alla djur är jämlika, men somliga djur är mer jämlika än andra". I (v) tappning skulle det bli något i stil med "(v) är solidarisk med alla, bara mer solidarisk med vissa". Detta nya partiprogram skulle kunna lanseras med pukor och trumpeter som Selektiv Solidaritet.