Sista spiken i kistan?

Lite i skymundan i den allmänna debatten om anskaffning av nya helikoptrar till Flygvapnet så redovisas två nyheter på mil.se som jag anser är värda att lyfta fram.

- MEDEVAC träning inför insatsen med HKP10B i Afghanistan 2011-2012 har påbörjats. Jag tycker att det är mycket positivt att vi äntligen börjar använda våra helikoptrar. Men det finns ett par fakta i artikeln som jag tycker är värd att lyfta fram.

Det är ett tag sedan vi hade verksamhet med Ambulanshelikopter i Försvarsmakten så det känns bra att vi har kommit igång och övar det här. Uppdraget i Afghanistan innebär att vi måste jobba på ett helt annat sätt i och med att arbetet dessutom påverkas av yttre hot, fortsätter Hans Rova.

Det här är konsekvensen av att Försvarsmaktens helikoptrar inte får vara med och konkurera om stödet till sjukvården i Sverige. För 10 år sedan så stöttade våra helikoptrar ofta sjukvården och genomförde transporter som ibland var i det närmaste heroiska. Får jag påminna om transporten från Gotland för ett antal år sedan till universitetssjukhuset i Linköping i så tät dimma att den sista biten fick genomföras med en polisbil som hade blåljusen på som guide för att helikoptern skulle kunna hitta rätt.

Helikopter 10A som vi flyger med just nu är en enklare variant än de två Superpumor som ska skickas till Afghanistan. Vi får nyttig träning när vi är med i övningar tillsammans med andra förband som nu under Vintersol, säger kapten Hans Rova, ytbärgare och sjukvårdsinstruktör på skvadronen i Luleå.

HKP 10B är ännu inte klar och de två HKP 10D som ska användas för träning inför ISAF insatsen verkar inte heller vara tillgängliga. Nackdelen är därmed att besättningarna dels tränar med felaktig utrustning, men framför allt vänjer sig vid en för lätt helikopter. I Afghanistan kommer det att vara Hot&High miljö som gäller med sämre motoreffekt och en betydligt tyngre helikopter som konsekvens av extra utrustning, skydd och beväpning. Våra besättningar måste träna i en realistisk miljö!

- Det sista FRÄD - Flygräddningsuppdraget i militär regi har genomförts. Det här är verkligen slutet på en era inom svenskt militärt helikopterflyg. Numera kan vi inte ens stödja vår egen militära stridsflygverksamhet. I stället blir det civila operatörer som kommer att sköta detta i framtiden.

En epok är över, men kompetensen har vi kvar. Är det nödvändigt kan vi även i fortsättningen stödja vid räddningsinsatser, säger Magnus Westerlund, chef för Helikopterflottiljen.

Fel, fel, fel! Vi har utrustningen, men knappast kompetensen eller förmågan. FRÄD är bland det svåraste en helikopterbesättning kan genomföra, då inget uppdrag liknar det andra. Om vi inte regelbundet deltar i skarpa insatser så finns det ingen träning i världen som kommer att kunna ge samma erfarenheter. Vill vi ta tillbaka denna uppgift från de civila företagen så kommer det att krävas lång träning. Tyvärr så har vi delvis oss själva att skylla då helikopterkompetensen i Flygvapnet har sjunkit för djupt. Det är långt för att komma tillbaka till den organisation och kunskap som vi hade vid Estonia. Visst var det problem med vinchar, men det var också en indikation på att det civila samhället tog våra resurser för självklara och därför inte investerade i att helikoptrarna skulle ha tillräckligt bra utrustning. Försvarsmakten hade helt enkelt inte råd att fortsätta. Nu får sjöfartsverket och landstingen bekosta all civil verksamhet själv, vilket med stor sannolikhet är betydligt dyrare än att ge bidrag till ett förband som redan existerar.

När det gäller skvadronen i Luleå och övriga Helikopterflottiljen i landet är det andra uppgifter som står för dörren. Bland annat kommer det från första april nästa år ingå två helikopter 10B (Superpuma) i utlandsstyrkan i Afghanistan. En insats som till att börja med är i två år.
– Det är flottiljens fokus nu, flygräddningen är inte längre någon av våra ordinarie arbetsuppgifter, konstaterar Magnus Westerlund.

Jag förstår inte riktigt varför vi ska behöva välja mellan dessa typer av uppdrag för våra helikoptrar? Då medicinska transporter åt svenska sjukhus och FRÄD är mycket varierande verksamheter så är den mycket bra för att bygga upp en besättnings airmanship och CRM. Det ger också en bra grund för att genomföra insatser i Afghanistan. Nu får vi i stället bara öva på låtsas i Sverige för att genomföra den första skarpa insatsen på plats i Afghanistan. Jämför detta tänk med Red Flag och Top Gun där man för att minska förlusterna i strid vill få piloter att genomföra sina första 10 stridsuppdrag i en fredsmiljö. FRÄD skulle på samma sätt ge våra helikopterbesättningar en bra grund att stå på. Sedan tycker jag att det nationalekonomiskt är vansinnigt att inte utnyttja en resurs som finns i Sverige för internationella operationer även för det nationella fredsbehovet, d.v.s. sjuktransporter och FRÄD. Givetvis bör vi dock komplettera med civila resurser om de statliga inte räcker till.

Därför ta av hatten och böj på huvudet. Nu begraver vi troligtvis för evigt förmågan att genomföra FRÄD och ambulansflyg i militär regi i Sverige.