fredag 2 april 2010

Lära sig krypa innan man kan gå

HKP 10B är fortfarande planerad att åka till Afghanistan nästa år. Jag är i grund och botten inte särskilt förtjust i tanken eftersom jag anser att insatsen bara är till för att visa att vi kan. Tre stycken HKP 10B lär inte ge så stor effekt i förhållande till kostnaden och riskerna. Visst så är det bra träning och visst så ger det ett mål för helikopterorganisationen att fokusera mot, men när man som Borneo beskrivit låter nya färska piloter stå på backen så är det frågan om det verkligen är värt satsningen. Jag som precis skrev ett inlägg där jag hälsade de nya piloterna välkomna eftersom det är precis vad helikoptersystemet behöver. Att lugnt och sakta bygga upp förmågan igen.

Vissa saker gör man dock helt rätt. Svenska tekniker befinner sig just nu i Norge för att tränas på Bell 412 och sedan deltaga i den norska insatsen. Detta är ett mycket bra sätt att bygga upp erfarenheten av att operera i varm miljö där sanden ställer till stora problem för en helikopter.

Afghanistan är en av de svåraste miljöer för en helikopter att operera i. Engelsmännen tränade under flera månader i USA innan dom skickade sina Merlin helikoptrar till Afghanistan. Detta trots att dom tidigare operarat i Irak. Vi skickar våra svenska helikopterpiloter två veckor till Spanien. Men vi vet väl något som engelsmännen inte vet, eller så är våra helikopterpiloter betydligt mer vältränade än de engelska. (OBS: Ironi!)

Medevac är en mycket svår uppgift då det inte finns några standardmallar för hur en operation kan gå till. Det kan vara allt från att i lugn och ro transportera soldater som skadats vid en bilolycka till att behöva landa i ett område där det bevisligen har förekommit beskjutning.

Den senaste veckan har tre helikoptrar havererat i Afghanistan. Dessa haverier visar var och en på de svårigheter som finns med att operera i denna typ av miljö:

- En helikopter kraschade på grund av motorproblem. Detta visar dels på att det är svårt att underhålla motorer i Afghanistan. Dels visar det att även små problem som hemma i Sverige skulle leda till en nödlandning i skogen blir stora i Afghanistan. Man nödlandar inte gärna var som helst då helikoptern är svår att bärga och besättningen kan råka illa ut om dom hamnar i ett område som behärskas av talibanerna.

- En helikopter havererade efter att ha slagit i en bergstopp. Det visar på två saker. Dels att den typ av flygning som genomförs i Afghanistan kräver att besättningarna är i god flygtrim och dom tvingas ofta ta risker. Dessutom så innebär den höga höjden och värmen att det inte finns så mycket effekt i motorerna att en pilot kan göra sena undanmanövrar. Marginalerna är mycket mindre än i Sverige.

- Den sista blev beskjuten av talibanerna. Helikoptrar är hårdvaluta i Afghanistan och talibanerna riskerar mycket för att skjuta ner dom. Det är mycket bra PR för deras rekrytering då dom visar styrka i lokalbefolkningens ögon.

That did not stop the Taliban from seizing the opportunity to make the most of the helicopter troubles. With almost a sense of humor, the Taliban spokesman deftly played off the NATO explanation.

“NATO claims the helicopter crashed due to technical problems,” said Zabibullah Mujahid, the Taliban spokesman for Southern Afghanistan. “We are amazed and wonder why NATO helicopters have such frequent technical problems.” (I wondered too, but then I realized they weren’t all the same type of helicopter and, well, helicopters do have problems.)

As he elaborated on the “real reason” for the helicopters going down, Mr. Mujahid waxed, well, almost poetic, burnishing the image of the Taliban fighters as plucky adventurers and the Americans as filled with hubris, sitting ducks.

“In reality our brave men now have the courage and training to shoot helicopters down. The Apache and Chinook helicopters are targetable, especially the Apache because it swoops down when targeting the people and it’s easy for the brave mujahedeen fighters to shoot them down, and also the Americans are proud that they are hovering in their helicopters and likewise, we are proud to shoot them,” he said.


Rätt recept just nu är att skynda långsamt. Se till att träna upp de nya helikopterpiloterna så att vi har en helikopterorganisation i gott trim då HKP 14 kommer ut. Skynda på anskaffningen av "gapfiller" helikoptern och ta sedan en rejäl fundering på om inte detta är en bättre lösning än HKP 14.

Vi hade ett väl fungerande helikoptersystem för några år sedan. Vi kan få det igen. Men att försöka ta genvägar brukar alltid sluta med katastrof.

P.S. Bilden ovan är på FRÄD gruppen på F15 i Söderhamn 1994. Det var bara en av Flygvapnets helikopterenheter. Att slå ihop alla dessa tillsammans med Marinens och Arméns helikoptrar till Helikopterflottiljen var ett gigantiskt misstag. Detta borde snarast användas som ett avskräckande exempel inför den aktuella diskussionen att minska på antal enheter i Försvarsmakten och bilda fler centra.

31 kommentarer:

  1. "P.S. Bilden ovan är på FRÄD gruppen på F15 i Söderhamn 1994. Det var bara en av Flygvapnets helikopterenheter. Att slå ihop alla dessa tillsammans med Marinens och Arméns helikoptrar till Helikopterflottiljen var ett gigantiskt misstag. Detta borde snarast användas som ett avskräckande exempel inför den aktuella diskussionen att minska på antal enheter i Försvarsmakten och bilda fler centra."

    Tack! Äntligen någon som håller med mig!

    SvaraRadera
  2. Känner igen många på bilden. Erfarna "fältisar" med minst 2.000 timmar "spetsigt" INNAN de började med tung helikopter !

    Det var inte bättre förr - Det är bara så mycket sämre nu.... ;-)

    GLAD PÅSK

    SvaraRadera
  3. Vad skall svenska hkp:s användas till i Afghanistan? Flyga flickor till skolan? Kan dom inte använda fötterna?

    SvaraRadera
  4. Problemet är inte sammanslagningen av resurserna. Problemet var herrelösheten, Helikopterflottiljen är inte en fjärde försvarsgren.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  5. @ J.K Nilsson

    Genom sammanslagningen uppstod herrelösheten. Helikoptrar är en resurs, inte ett "vapen". Därför, för att man inte ska slåss om resurserna vid händelse av kris, är det bäst om man har egna i sitt ansvarsområde.

    Nåt mer ineffektivt än att en helikoptergren ska bestämma vem som ska få låna resursen vid kris (antagligen även med internfakturering), får man leta efter.

    SvaraRadera
  6. Henrik, resonerar du så om flygplan också?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  7. Hkp FLottiljen är ett skämt som övriga FM.

    Hkp som inköps blir "jack of all trades" men brister uppstår då.

    Vi Måste få Armeflyg och Marinflyg igen.

    Sen bör Fv få sin Kungl Status åter.

    // Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  8. @ J.K Nilsson. Varför inte? Om Marinen skulle behöva flygplan (tänkte på nåt i stil med P-3 Orion), så varför inte? Ska man övervaka havsytor och släppa sonar-bojar, som ett komplement till fartyg och ubåtar (likt helikoptrar kan vara komplement till fartyg), så kan väl Marinen syssla med det.

    Själva pilotutbildningen kan ske hos FV. Men då det inte är FV som skulle bruka planet ser jag ingen anledning till att FV har hand om det. Planet skulle kunna baseras på en flygflottilj, där FV servicepersonal sköter service och underhåll. Men piloterna och själva flygplanet tillhör och brukas av Marinen. Ett samarbete helt enkelt. Men nu är ju inte ett sådant flygplan aktuellt, ville bara visa på att man inte behöver haka upp sig och boxa in sig på vad fordonet gör..

    SvaraRadera
  9. Henrik, nu är det inte riktigt i linje med nuvarande tankar om försvarsmaktens flygoperatör. Men jag går vidare.

    Den samlade tunga transportresursen i våra nu 8 st Tp84, skall den delas upp så att Armén är garanterad en resurs och flygvapnet en andra del så att vi är säker på att kunna ombasera?

    ASC890 med kapacitet att övervaka Sjö, land och hav, vem skall styra över den resursen?

    Skall Marinen ha en egen Tp100 för att kunna frakta högre personal till och från missionsområdet i Adenviken?

    Jag har (otroligt nog) högre förtroende än så för flygtaktiska staben.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  10. J.K: Problemet är inte vem Helikopterflottiljen tillhör. Problemet är att trots att helikoptrarna ser ganska så lika ut så är verksamheten kraftigt skiljd från varandra. Man ska dessutom skilja på INS och PROD spåret.

    Att jämföra med t.ex. transportflyg är inte helt rättvist, då verksamheten är transport oavsett vem som beställer. (Möjligtvis så har vissa försvarsgrenar mindre lätt för att förstå vikten av att packa rätt om man ska tro lastmästarna på F7.)

    Med tanke på deras låga hastighet och Sveriges stora yta så måste helikoptrar i praktiken vara spridda. Att då skapa ett "huvud" på ett ställe som ska sköta den dagliga verksamheten på ett ställe har bevisligen inte slagit väl ut. Jag är personligen inte helt förtjust i begreppet "Försvarsmakten en flygoperatör". Där har man låtit verksamheten styras av RML och inte tvärtom.

    INS/FTS är en helt annan sak. Där är det frågan om ledning av resurser i insatsorganisationen. Att detta sker centralt är självklart.

    SvaraRadera
  11. @ J.K Nilsson

    ASC890 har väl som huvuduppgift att leda in JAS-plan mot luftmål? Men med möjlighet till att upptäcka mål på havet? Om uppgiften är att leda in JAS-plan oavsett vart hotet befinner sig kan väl det fortsätta tillhöra Flygvapnet?
    Då TP100 inte är marint anpassad (den behöver knappast vara det) och är homogen (dvs. passar alla vapengrenar) så kan man väl dela på en sådan, samma sak med Tp84. Dessa kan då fortsätta tillhöra FV.

    Allt det här är egentligen sidospår, det handlade om speciellt marint anpassade helikoptrar, och om dessa ska baseras på Marinens fartyg finns det ingen anledning att blanda in FV. Det ger bara utökad administrativ börda och ineffektivitet genom kulturkrockar och arbetssätt.

    SvaraRadera
  12. CI, Jag diskuterar helikopterfrågan och vilka fördelar jag ser med dagens organisation här.

    Sedan tror jag vi måste vänja oss med tanken på ett huvud och flera vrksamhetsställen i spetsnosbranschen också.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  13. Henrik, ASC890 har förmåga att upptäcka och följa markmål, genom länk16 som också skall in i Marinen så kan flygplanet spana havsytan åt fartyg.

    Men jag är nyfiken på vilka kulturkrockar som sker vid landning på ett fartygsdäck?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  14. @Henrik

    Kommer hkp 15B uteslutande att baseras på fartyg, eller är det måhända något som inte är rutin? Är det kanske så att hkp 15B i själva verket i normala fall kommer att operera från landbaser?

    _Kan_ för övrigt hkp 15B idag vara permanent baserad på något fartyg i Marinen?

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  16. Henrik, ett attackföretag med JAS 39 i samverkan eller ett radarspaningsföretag i samverkan med Marinstridskrafter?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  17. @Henrik

    Oavsett om L10 blir verklighet så blir det förmodligen bara ett enda fartyg. Så det torde fortfarande vara så att majoriteten av helikoptrarna kommer att operera från landbaser.

    Så jag vidhåller att en helikopter som verkar över vatten har mer gemensamt med en helikopter som verkar över mark, än med ett fartyg som verkar på eller under vattenytan.

    När sedan både Flygvapnet och Marinen är prodorganisationer som producerar insatsförband så ser jag helt enkelt inga vinster med att bygga upp parallella organisationer inom dessa försvarsgrenar för att producera i princip identiska flygförband.

    Vi kommer helt enkelt inte att ha helikoptrar som ingår i ett fartyg, vi kommer att ha helikopterförband som normalt sett baseras i land men där enstaka helikoptrar ibland t-baserar ombord på ett fartyg.

    De kulturkrockar som du nämner (jag antar att du syftar på vad Andreas Nordén sagt?) torde mer bero på skillnaden mellan flyg och fartyg än mellan Flygvapnet och Marinen.

    SvaraRadera
  18. @ Uppgiven: Du har fortfarande inte lyckats förklara vad som är så bra med nuvarande struktur. Hur väl har det slagit ut och vilka effektiviseringsvinster har man uppnåt? Centralisering betyder inte per automatik att det leder till effektiviseringar.

    @ J.K Nilsson
    Vad babblar du om? Dags att sluta klyva hår och hålla oss till den lyckade satsningen "helikopterflottiljen"?

    SvaraRadera
  19. @Henrik

    Vad är det som är dåligt då?

    Det som brister idag är antalet helikoptrar och därmed sammanhängande flygtid för piloterna. Det har ingenting med Helikopterflottiljens vara eller inte vara, utan med en misslyckad anskaffning av nya helikoptrar samt den allmänna nedrustningen av Försvarsmakten. Det hade inte varit bättre med en bibehållen uppdelning på tre försvarsgrenar, snarare tvärtom.

    SvaraRadera
  20. Henrik, Uppgiven förklarar de största puckarna varför helikopter lider i dag. Man har inte fogat in flygetygen tillräckligt väl i flygvapnets organisation utan betraktas lite felaktigt som styvbarn.

    Det finns inga vinster i att kraftssplittra flygande resurser. På vilken nivå skall beslut om transport av patrull i skärgården vägas mot beslut om ubåtsjakt? Kan en Arméhelikopter användas att flyga in en befälhavare mitt under brinnande ubåtsjakt för briefing på L24?

    Med role change/Mission capabilities utrustning så finns det ingen anledning att dedikera skrov till sjö eller markoperativ. Måste markoperativa förstärkas p.g.a. haveri eller tillsyn så skruva ur den taktiska utrustningen ur en sjöhelikopter. Flyger man intensiv ubåtsjakt så kommer man att flyga ut tid ur skroven, plocka utrustning ur dom skroven som skall in på tillsyn och montera in i markhelikoptrar så behåller vi en viss förmåga att fortsätta.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  21. Alla spetsiga flygförare JAS 39 Gripen är inte lika dugliga på att hantera sensorer och vapen för alla rollerna Jakt, Attack och Spaning.

    Alla helikopterflygförare kommer aldrig att vara i lika god flygtrim med avseende på alla möjliga uppdragstyper. Det är i bästa fall några utvalda individer som under en viss tid kommer att vara tillräckligt dugliga för skarp insats i en så specialiserad och kvalificerad uppgift som understöd till ISAF.

    Jag tror att Sverige i dagens läge långt innan vi anskaffar tiotalet splitternya Black-/Sea Hawks bör anskaffa ett mindre antal bättre begagnade R 22:or.

    Peru klarar av att flyga helikoptrar "hot-n'-high" insatta i skarpa operationer med målet att bekämpa ideologiskt motiverade och av narkotika finansierade uppror.

    Peru:s väpnade säkerhetspolitiska instrument är alltjämt organiserat i försvarsgrenar och har var och en tillgång till också små enmotoriga i grunden civila helikoptrar för att kunna flyga de enklare uppdragen till ett så lågt flygtimpris som möjligt. Dessa klarar inte allt, men de klarar en hel del.

    Det finns nog ett samband mellan bredd och topp. Ungefär som att vi inte får några OS-medaljer utan att uppmuntra till lek och motion för barn och ungdomar.

    Det går inte att vidmakthålla avancerade helikopterförmågor utan ett stort årligt flygtidsuttag. Och det senare blir orimligt dyrt om all svensk militär flygtid skall produceras på splitternya och därmed omogna tvåmotoriga helikoptrar med låg tillgänglighet.

    Peru:s enkla helikoptrar av väl beprövade konstruktioner har högsta tänkbara tillgänglighet. Det är inte bara en fördel när man vill producera träningstimmar för sina flygelever. Det kan också vara en avgjord fördel vid väpnad strid i otillgängliga områden.

    SvaraRadera
  22. Vàra tyska vänner tycks ha problem pà marken!!
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/tyska-soldater-dodade-afghanska-regeringssoldater-1.1072072

    SvaraRadera
  23. @J.K: Jag håller med dig om att samordning är bra när det gäller den tekniska aspekten av helikopterorganisationen.

    Att dela underhåll och utvecklingskostnader är mycket bra. Att kunna rotera skroven för att undvika snedslitage vid t.ex. ubåtsjakt är också mycket bra.

    Dock så skall man som Gustav skriver också tänka på kostnader samt operativ effekt.

    Att låta alla helikoptrar få samma förmåga är för dyrt. Möjligtvis kan det vara görbart om man kan flytta dyr utrustning från en helikopter till en annan (t.ex. motmedel). Men man måste ändå ställa samma höga krav på alla avseende t.ex. operationer på fartyg (kräver underhåll för att undvika korrossion på grund av saltvatten).

    Den operativa aspekten är piloterna. Likt Gripensystemet som börjar få fler och fler förmågor så börjar vi närma oss gränsen för vad en pilot klarar av (inom ramen för den årliga flygtid han tilldelas). När danska F-16 fick sin MLU uppgradering delades dom in i två flottiljer. En med inriktning på jakt med AMRAAM och en med inriktning på attack med bl.a. AGM-65 Maverick.

    Jag skulle vilja påstå att helikopterorganisationens problem inte enbart beror på bristen på flygtid. Att det efter skapandet av Helikopterflottiljen skett en märkligt stor mängd av haverier med helikoptrar har granskats av SHK.

    http://www.havkom.se/virtupload/news/rm2008_04_Bil_1_Sakerhetskulturutredning.pdf

    "Sedan år 2000 har det inträffat flera allvarliga olyckor med militära helikoptrar och sammanlagt har fjorton personer omkommit.

    Statens haverikommission (SHK) har utrett dessa olyckor och de flesta av utredningarna har pekat på resurs-, omorganisations- och ledningsproblem."

    Som punkt 1 i sin rekommendation anges att:

    "Försvarsmaktens ledning bör skapa en återuppbyggnadsperiod för Helikopterflottiljen för att återställa balansen mellan uppdrag och resurser i verksamheten ("time-out")

    Är time-out samma sak som att skicka HKP-15 till Adenviken, HKP 10 till Afghanistan och ställa nyutexaminerade piloter på backen?!

    Hur får vi då upp kompetensen på helikopterorganisationen igen? Till att börje med genom att använda den. Att överlämningen av sjöräddningen till civila operatörer inte var helt lyckad på pekar bl.a. SHK kritik efter Finnbirchkatastrofen.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sjoraddning-haller-inte-mattet_2237959.svd

    Därför skulle jag gärna se en återgång till att FM får genomföra sjöräddning och sjukvårdstransporter inom ramen för vad resurserna räcker till. Utöver detta får man gärna komplettera med civila resurser. Dock så måste FM få ersättning för att hålla beredskapen så att den inte blir lidande då budgeten minskas.

    SvaraRadera
  24. CI, Mission capabilities som jag skrev, tänker jag mig den taktiska utrustningen som används vid ubåtsjakt. VMS bör inte vara Mission capabilities även om man inte behöver lika många kompletta uppsättningar som skrov med tanke på tillsyner och att använda skrov vid utbildning.

    Att korrosionsskydda skroven för upptrände över svenskt vatten är nog (jag skriver nog då jag inte vet) inte mer krångligt än att korrosionsskydda skrov för att använda i varmt och fuktigt klimat. Vi har ju visserligen olika klimatanpassningsåtgärder i JAS39-flottan men det är ju mer som ett olycksfall i arbetet och om vi ändå beställer hyllvara så verkar det otroligt att man valt en "svensk" profil på korrosionsskyddet. Vi skickar ju Hkp 15 till Adenviken nu och det borde vara fullgott korrisionsskydd även om jag inte skulle vara förvånad om man upptäcker att man saknar den lilla "Detaljen".

    Att man har en annan profil på helikopterpiloterna i Ronneby jämfört i Luleå eller på Malmen ser jag närmast som en självklarhet. Jag är mer förvånad att vi inte delat upp spetsnosdivisionerna som det rycktades om inför Fb04.

    Jag är storligen förvånad hur man ifrån politiskt håll (läs Allan Widman) konstant kräver att vi skall ut med helikoptrar med tanke på den svidande kritik Försvarsmakten fått för sin Helikopterverksamhet. Gilla läget att det blev en felsatsning i försvarsbesluten till år 2000 och rätta till dom. Att splittra helikopterresurserna igen är inte att rätta till dom. Skall sjöperativa helikoptrar konkurera om "icke funktionen" hos Visby?

    Nej jag ser Helikopter som en naturlig del i flygvapenverksamheten, vi skall dela basbataljonsresurser, vi kan dela flygammunitionshantering om bara helikoterpersonal kunde ta sin plats i staberna så är jag säker på att vi har anträtt framgångssagans stig.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  25. Det tar minst tio år (d v s till 2020) innan HKP 14 är fullt operativ om vi omedelbart beslutar oss om anskaffning av ett vapenpaket till den. Integreringen med TMS och "fly-by-wire avioniken" skjuts ytterligare på framtiden om beslutet om vilka vapen som skall integreras till HKP 14 dröjer.

    När HKP 14 är fullt operativ (2025?) tar det ytterligare ett antal år innan systemet är så pass moget att systemets tillgänglighet med planerat underhåll kan hållas så högt att budgeterat årligt flygtidsuttag kan produceras. Finns det då bara ekonomiska resurser, så kan HKP 14 i denna avlägsna framtid bidra till att Helikopterflottiljens redan nu under mer än ett decennium sjunkande flygtidsuttag kan vändas.

    Scenariot ovan är inte överdrivet pessimistiskt. Betänk att spaningskapsel, det vill säga "S:et" i JAS, egenutvecklats sedan 1986 och än är SPK39 inte färdig. Med lite tur så kommer mörkerfotospaningsförmåga att komma med MS 20 om tre år. Redan Lansen S32 kunde fotografera i mörker på sin tid.

    En nyutvecklad eller nyligen modifierad helikopter har alltid lägre tillgänglighet än en sedan länge beprövad och mogen helikopter.

    En tvåmotorig helikopter kostar mer per flygtimme än en enmotorig.

    Försvarsmakten bör i dagens läge överväga ett mindre antal R22:or, som komplement till anskaffningen av ett större antal splitternya och nyutvecklade Black-/Sea Hawks.

    Det blir ju riktigt svårt att återta helikopterförmåga med fortsatt allt lägre årlig flygtidsproduktion på helikopter. Det kommer inte att vara billigare att flyga Black-/Sea Hawk än det varit de senaste åren att flyga HKP 4 och HKP 9, så minskningen fortsätter brant nedåt utan uppstöttning av en riktigt billig och tillförlitlitig enmotorig helikopter.

    Det är bara en beprövad civil helikopter, som klarar uppgiften att vända det senaste decenniets monotont sjunkande flygtidsuttag. Lite av rollen som HKP 5 och HKP 6 fyllde i dåtidens armé- och marinflyg.

    Robinson R22 flög 1975 för första gången. 1979 blev helikoptern certifierad av FAA (i USA) och 1981 blev den certifierad av CAA (i England). R22 blev genast en kommersiell succé tack vare att den är världens mest kostnadseffektiva helikopter. 1983 certifierades den för IFR-träning med beteckningen R22 IFR Trainer. R22 Mariner är beteckningen på en havsanpassad version utrustad med flottörer och extra dragkraft för att kunna flyga under svårare väderförhållanden.

    Det är kanske inte fel på ambitionen att förse Visbykorvetterna med helikopterhangar. Men om det ska realiseras, så bör det vara för en tvåbladig rotor som R22 och inte HKP 15:s fyrbladiga rotor som inte är ihopfällbar utan bara kan monteras isär.

    SvaraRadera
  26. @Gustav: Våra ungerska kollegor har köpt in tre stycken R22 för att använda för grundträning av sina piloter.

    SvaraRadera
  27. Dessa R 22, 8 st vore bra, men kom ihåg att även Jayhawk har man kollat på som ett altenativ/komplement till seahawk.

    // Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  28. Vi behöver inte vara lika teknikglada som ungrarna.

    De har ju inte nöjt sig med den gamla beprövade originalkonstruktionen R22 utan skaffat R44, som certifierades, så sent som 1992 och då med sådana finesser, som bränsleinsprutning istället för förgasare och hydrauliska istället för bara "muskelservon".

    Det är nog att vara överambitiös, dessutom vill vi väl ha den mindre R22 för att passa ihop med Visbykorvetten?

    SvaraRadera
  29. hmm kan nog intergreras med ksp också. R22 är en bra hkp, likväl R44

    Sealynx borde inköpts med.

    Herr G Wasa, era kunskaper och inlägg är alltid intressanta. Man får hoppas att du är anställd vid FM fast du kanske är försmart för att vara en del av det sjunkande skeppet;)

    Önskar Eder och herr CI en Glad Påsk, jag skall nu frossa likt en 20-tim HV man ;)

    // Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  30. @Förste Sergeanten: Glad påsk till dig också! Det är alltid trevligt med personer som orkar bryta påskfrossandet för att bidra i debatten en smula...

    SvaraRadera
  31. Ja, jag för mer än gärna debatt med er och det jag kan erbjuda i kunskap.

    Jag har en god vän som är pilot på en Jayhawk i US Coast Guard. Har fått en genomgång av det systemet men även av den militära versionen.

    Enl Mig bör Hkp 3, 5,6,9,ersättas av R-44 alt R22 samt Hkp 12 Blackhawk alt SuperLynx. Hkp 10 bör ges till KBV samt bibehållas för FRÄD. Hkp 15 bör nyttjas som Pv hkp samt för skolhkp system ihop med grannarna. Hkp 14 bör avbeställas, beställ senaste CH-47 chinnoken. Ang Hkp 4 så finns det gott om billiga reservdelar i USMC. Ang UH-60 kan vi öppna ett sammarbete med Österike. Bra för framtida affärer med.

    Mina Herrar , det råder tvivelaktig info ang Hkp 11 då dessa HAR nyttjas relativt nyligen trots systemet är avecklat.

    // Förste Sergeanten

    SvaraRadera