...och den ljusnande framtid är vår

Så här i examenstider så brukar människor fundera igenom vad dom lärt sig och hur deras framtid ser ut. Jag tänkte göra samma sak, fast för vår kungliga hovleverantör av stridsflygplan, Saab AB.

Historia
Eftersom flyget i Sverige i år fyller 100 så skrivs det många artiklar om hur utvecklingen i Sverige gått till allt sedan flygbaronen Carl Cederström tilldelades Svenska Aeronautiska Sällskapets aviatörsdiplom nummer ett år 1910.

I senaste numret av Flygrevyn (nr 4 ,2010) så finns en kort sammanställning kallad "100 år med svenskt flyg". I den så beskriver man Saab:s födsel 1937 ur en hoper med små flygplanstillverkare runt omkring i Sverige.

Fast frågan var om ett litet land i längden hade råd med konkurrerande flygindustrier. Genom att sockra betet med löfte om monopol på alla militära beställningar i tio år framåt fick politikerna näringslivets storägare att samarbeta. All flygplanstillverkning fördes till Linköping under namnet Saab. Motortillverkningen hamnade i Trollhättan.

Saab har sedan dess levererat flygplan som legat på framkant när det gäller teknik. J29 Tunnan slog flera världsrekord och ansågs som den mest lyckade konstruktionen bland trion J29, F86 och Mig 15. J35 Draken var det första flygplanet i världen med datalänk mellan flygplan och stridsledning. JA37 Viggen hade en datalänk mellan flygplanen 10 år innan något liknande fanns i vare sig USA eller Ryssland.

Med Gripen valde Flygvapnet att bryta den internationella trenden mot allt större och dyrare. Man byggde ett litet och förhållandevis billigt flygplan. USA spårade under tiden iväg med tekniska underverk som F22 och F35/JSF. Dessa flygplan är utmärkta, men kostar 2-6 ggr så mycket att köpa och 10 ggr så mycket att flyga per flygtimme jämfört med Gripen.

A/B versionen av Gripen var anpassad till att försvara Sverige. Den hade nationella datalänkar och radiosystem och kunde landa på vägbaser runt omkring på landsbygden. Nu satsar svenska Försvarsmakten, på order från våra politiker, på internationella insatser och Flygvapnet hänger givetvis på. STRIL systemet minskas till förmån för Länk-16. Bassystemet har i stort sett helt och hållet skrotats. Resultatet är att C/D versionen av Gripen är mer NATO-kompatibel än t.o.m de flesta andra NATO-länders flygplan. Saab har också lyckats med konststycket att sälja flygplan till fler kunder än både Dassault (Rafale) och BAe (Eurofighter).

Framtid
Det finns många frågetecken om vad som kommer att hända de närmaste åren med europeisk flygindustri. Liksom Saab uppstod av en massa små lokala flygplanstillverkare som slogs ihop, så finns det nog inte plats för tre tillverkare av stridsflygplan i Europa. Vi lär nog inom en snar framtid få se konsilidering av storformat. Gripen, Rafale och Eurofighter är idag minst ett europeiskt stridsflygplan för mycket och därför slåss de europeiska tillverkarna mot varandra på den internationella marknaden. Gripen International bildades för att Saab och BAe skulle samarbeta, men dom lyckades trots detta inte sluta att konkurrera med varandra i de olika affärerna och därför tar Saab återigen "lead" i försäljningen av Gripen. När dammet lägger sig finns det risk att alla tre europeiska tillverkare är borta ur leken och då är det fritt fram för USA, Ryssland och Kina att ta över.

Saab har fått ett antal affärer (Sydafrika, Tjeckien, Ungern och Thailand) som gett tidsfrist, men det är fortfarande mycket oklart om de stora affärerna. Norge satsar fortfarande på JSF, trots stora fördyrningar. Men har Holland och Danmark verkligen råd att hoppa på JSF-tåget? Brasiliens utvärdering pekar på Gripen som favorit, men eftersom inget beslut har kommit ännu så lär det dröja tills efter presidentvalet. Den indiska utvärderingen gick mycket bra, både med Gripen C/D och testflygplanet Gripen Demo. Men frågan är vad indierna egentligen är ute efter. Är det bara för att hitta någon lämplig leverantör att kopiera teknik från eller är det verkligen för att köpa det bästa flygplanet?

En smula darrig framtid med andra ord. Därför så känns det bra att det de senaste månaderna har kommit två mycket tydliga signaler att även om de utländska kunderna dröjer med sina beslut så kommer Sverige att fortsätta satsa på Saab och Gripen.

- Saab har precis fått beställning på nästa mjukvaruuppgradering av Gripen kallad MS20. I samma nummer av Flygrevyn som nämts ovan så finns en lång artikel om denna uppgradering. CBRN-skydd, GCAS, GBU-39, utökad Länk 16 och NCTR mode i radarn är mycket välkomna uppgraderingar. Tveksamt är dock den fortsatta satsningen på mörkerförmåga för SPK. SPK har inte imponerat särskilt mycket hittills och en alternativ lösning bör därför letas fram.

- På det stora flygseminariet i samband med flygdagen i Linköping kom mycket tydliga signaler från industri och försvarsministern om att det kommer att bli en E/F version för svenska Flygvapnet i framtiden.

"Sweden has committed itself to using the Gripen beyond 2040," Rosen said at Malmen air base on Saturday. "The question is when to acquire the Gripen NG, and how many." The basic program calls for the new variant to enter service in 2017-18, but Sweden has told export customers that it will adjust its schedule so that Sweden deploys the JAS 39E/F before they do.

Varför gör Försvarsmakten och Regeringen detta? Är det bara för att stödja svensk försvarsindustri? Är det ytterligare ett monopollöfte liksom vid uppkomsten av Saab? Delvis ja, men alternativet kan vara ännu dyrare (om man inte tar till den dramatiska lösningen att helt lägga ner Flygvapnet eller låta Flygvapnet fokusera enbart på UAV, transportflyg och helikoptrar).

Allan Widman beräknar att det kostar 50-70 miljarder att utveckla Gripen E/F. Hur många flygplan det blir för dessa pengar är oklart. 100 som idag? Knappast. Det kommer nog fler nedskärningar av storleken på Flygvapnet de närmaste åren, men jag skulle tippa på minst 64 st (något större än Danmark och Norge som har NATO i ryggen och i samma nivå som neutrala Finland).

Att köpa 48 stycken JSF (exklusive en hel del "småsaker" som att bygga om sin infrastruktur) kostar Norge 20 miljarder. Holland är mer realistisk och räknar med att betala ca 1 miljard per styck för JSF. Alternativen verkar med denna grova analys trots allt billigare eller åtminstone jämförbara med Gripen E/F.

Det man missar är det faktum att fortsätta flyga C/D versionen i 20 år till kräver att det finns en levande flygplansleverantör kvar (annars så är flygplanen inte luftvärdiga). Låt oss säga att Saab kostar 2 miljarder per år att driva runt. Det innebär att svenska staten måsta oavsett beställning eller inte av Gripen E/F pumpa in ca 40 miljarder i Saab de närmaste 20 åren.

Dessa redan låsta 40 miljarder borde användas till något vettigt i stället för att låta ingenjörerna bara gå och rulla med tummarna. Genom att nyttja de ingenjörer som redan finns anställda till att utveckla nästa generation Gripen så kommer det att bli billigare att köpa Gripen E/F jämfört med att om 20 år skaffa något helt nytt. Kostnaden för anskaffning av Gripen E/F blir då i realiteten bara 10-30 miljarder. Dessutom slipper vi bygga om vår infrastruktur.

Om vi inte utvecklar en Gripen E/F så måste vi dessutom efter dessa 20 år lägga ut ytterligare 20-64 miljarder för att köpa ett nytt flygplan. Alltså totalt 60-104 miljarder! Dessutom missar vi arbetstillfällen, teknikutveckling och en potentiell vinst för Sverige om det skulle bli en större export till Brasilien eller Indien.

Detta faktum verkar nu svenska politiker och höga militärer ha förstått. Att fortsätta att ha kvar ett flygvapen är inte gratis, men det finns fortfarande valet mellan dyrt och jättedyrt.

Allt är ännu inte klart. Det finns inga tydliga regeringsbeslut på att det verkligen blir en Gripen E/F, men framtiden ser betydligt ljusare ut för Saab än för bara ett par månader sedan.



P.S: Flygshowen i Linköping förra helgen var bara uppstarten på detta jubileumsår. Det vimlar av flyguppvisningar runt omkring i landet under 2010 och jag rekommenderar bl.a. den 21-22 augusti på Gärdet i Stockholm (klassisk flygarmark) och 28-29 augusti på f.d. F9 i Säve utanför Göteborg.