Enligt våra politiker och höga militärer så är Kalla Kriget slut. Försvaret av Sverige är nedprioriterat och allt satsas på Internationella Insatser. Jag vet att det finns politiska signaler om att ta tillbaka förmågan att försvara Sverige, men med brist på krigsbaser och stridsledning så är det i stort sett bara incidentberedskap som vi klarar av.Man har börjag från Försvarsmaktens håll städa upp i historiken.
- Kongoveteraner har belönats för tapperhet i strid med Försvarsmaktens belöningsmedalj i guld för internationella insatser.
- Familjen till besättningen på den DC-3 som blev nedskjuten av ryskt jaktflyg har erhållit Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld.
Tittar jag runt i fikarummet på en division så ser jag en massa hjältar. Tyvärr så när dom har uniformen på sig och möter sina utländska kollegor under de internationella insatserna så finns det inget som visar på detta. Amerikanarna får medalj för allt från att dom lärde sig knyta på skorna på West Point till den fina uppsatsen dom skrev på chefskursen. I Sverige har vi maximalt en värnpliktsmedalj och ett antal minnesmedaljer för nedlagda flottiljer.
Skärpning!
Om nu Kalla Kriget verkligen är slut så är det dags att straffa de skyldiga och belöna de som förtjänar det för ett gott utfört arbete.
Allan Widman har i sin Veteranutredning pekat på behovet av bl.a. medalj för sårade/dödade soldater under insatser, samt en medalj till hemmavarande familjer för att dom stöttar sina soldater på insats.
Jag skulle vilja gå ett par steg längre:
- Kalla Kriget minnesmedalj. Ges till samtliga Flygvapen och Marinofficerar som deltagit i skarpa incidentinsatser mellan 1945-2010. Ges dessutom till FRA, FOA/FOI och FFA personal som deltagit i signalspaningen.
- Medalj för tapperhet under krigsliknande förhållanden. Ges i guld till familjen till alla de som stupat i tjänst. I första hand till alla de som är upptagna med namn på Flygvapnets minnesvägg på Tre Vapen. Ges i silver till alla de som skadats vid t.ex. haverier.
- Medalj för Internationellt samarbete och stöd till svensk Export. Ges i silver till alla de som tjänstgjort i diverse utlandsmissioner under fredsförhållanden under minst 6 månaders tid. T.ex. supportgrupperna i Tjeckien, Ungern, Thailand samt ubåtsutbytet med USA. Ges i guld till de som av de utländska myndigheterna särskilt uppmärksammats för gott arbete.
- Jag har tidigar skickat in ett förslag till före detta Flygvapeninspektören att återupprätta medaljen för berömlig Flygargärning. Jag har för mig att det var Stockholmstidningen som en gång i tiden delade ut denna medalj. Men det var länge sedan sist det inträffade. Mitt förslag var den pilot som för ett par år sedan lyckades landa en Gripen på F21 som i stort sett inte hade ett fungerande system ombord efter en mycket allvarlig kollission med en Sångsvan i 1000 km/h. Inget hände dock med detta förslag! Tanken har tidigare varit uppe på motion i Riksdagen, men slagit ned.
Riksdagen uttryckte sig på detta vis förra gången:
Utskottet vill erinra om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt beredningsarbete. Konstitutionsutskottet framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande antalet statsanställda. Enligt utskottets mening har de argument som låg till grund för reformen fortfarande viss tyngd. En översyn av det offentliga belöningssystemet bör mot denna bakgrund avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift.
Har inte läget ändrats tillräckligt nu när Regering och Riksdag så tydligt anser att Försvarsmakten ska anpassa sig till de internationella sätten att arbeta? Att Försvarsmakten skulle vara ett klassystem är för mig mycket förvånande. Värnplikten var ett instrument som verkligen såg till att detta inte var fallet. (Vilket man kan fundera på med det reformerade personalsystemet).
Sedan så är det dags att börja lyfta fram en del av t.ex. SSG operationer. Varför inte skriva en bok om operationen i Kongo? Givetvis är en hel del fortfarande hemligstämplat, men personalen förtjänar en viss uppmärksamhet.
Jag skulle vilja gå tillbaka en del i historien och belysa vilka som fått t.ex. Svärdssorden och tapperhet i fält/till sjöss. Hur många vet att en svensk har fått Victoriakorset och säkerligen en och annan amerikan med svenskt ursprung fått Medal of Honor?
Varför då göra detta som i mångas ögon anses som mycket "osvenskt"?
1 - Vi lyfter fram goda exempel, vilket kommer att vara en moralhöjning för organisationen och kan inspirera fler till att göra ett bra jobb.
2 - Försvarsmakten får ett tillfälle till lite positiva skriverier. Detta kan behövas, särskilt med tanke på all negativ press som dom utstår just nu.
3 - Vi anpassar oss till internationella standarder. Utan medaljer på bröstet så kan det i vissa fall t.o.m. vara så illa att utländska officerare tror att vi svenskar är inkompotenta.
"Ära de som äras bör"
Inlägg
Tycker helt klart att medaljhängandet skall återupptas. Men risken blir att vi får en mentalitet där vissa personer tar stora onödiga risker för en medaljs skull. I strid kan så vara till godo, men när man sitter på med någon budget skall inte personer ha utrymme att tänka "men gör jag såhär så borde vi klara ekonomin bättre och då får jag medalj"
SvaraRaderaVill avsluta med att jag personligen tycker att exeptionella insatser med fara för eget liv för Sverige skall kunna belönas med riddarorden.
MvH
Musen
Ära till de som äras börs men vår moderna tradition med blygsam medaljering är något jag anser att vi kan vara stolta över.
SvaraRaderaLikt Israelerna har våra soldater inga oceaner av medaljer (om man räknar bort medlemmar i glorifierade drickesföreningar ["tempelherrarna", "St Lazaros" osv]). Vill amrisarna se ut som julgranar för att de lärt sig lämna av trupp ordentligt så står detta dem fritt men låt oss medaljera de som visat sig tappra i farans närhet och därmed låta medaljernas värde stiga i sig.
För övrigt anser jag att Svärdsordern ska återuppväckas för att bli ett svenskt VC som kan tilldelas de som visar otroligt mod. Låt oss hoppas att den slipper delas ut.
Att det svenska samhällsklimatet/normen inte tål hjältar (själva ordet skys som pesten med undantag av vardagshjältar då) kan nog anses vara något av ett faktum. För hur många - ens inom flygvapnet - har hört talas om att en svenskfödd, William Yngve Andersson från Kramfors, faktiskt blev officiellt klassad som flygaress (genom att han med råge överskred 5 luftsegrar) och att USA:s flygaress nr 1 var svenskamerikan: Richard Bong. Hans helsvenske pappa var f.ö. amerikanska infanterisoldat i första världskriget vidriga skyttegravar.
SvaraRaderaEn färsk intervju med Anderson publiceras om några dagar. För mer om svenskar och andra nordbor som dekorerats av olika stater utom Sverige, se min engelska blogg: http://larsgyllenhaal.blogspot.com/
F.ö. tycker jag vi borde titta på hur och varför man dekorerar i vårt västra och östra broderland.
Vänliga hälsningar,
Lars
Bra föreslaget CI!
SvaraRaderaBör HM K dela ut dessa ordnar då? Annars saknar de ju ett värde i sig.
SvaraRadera//Förste Sergeanten
Jag kan endast delvis hålla med dig.
SvaraRaderaEnligt medalj.nu har Sverige 879 olika medaljer med bärandetillstånd, så problemet är knappast att vi har för få. Problemet är att vi har fel medaljer och hela systemet borde reformeras.
Som du mycket riktigt påpekar har många svenska flygvapenofficerare inte särskilt mycket utmärkelser på bröstet, vilket är helt rätt så länge de bara varit hemma i Sverige och skött sitt jobb. Då är det svårt att få medaljer för deltagande i insatser, strid och liknande.
För den som deltagit i räddande av liv eller andra berömliga insatser har det funnits en medalj i två valörer i 15 år för insatser inom landets gränser och en för internationella insatser, de har nu slagits samman till en medalj.
För den som engagerat sig i olika frågor antingen inom eller utom tjänsten har det inte alls varit omöjligt att få en massa medaljer av frivilligorganisationer och liknande.
Det är här det börjar bli lite komiskt. Eftersom svenskar trots jante också vill ha lika mycket på uniformen som exempelvis amerikaner på film börjar man på 90-talet instifta en massa Kalle Anka-medaljer och folk går glatt omkring med en massa krafs på bröstet som i vissa fall inte ens har bärandetillstånd. Ännu märkligare blir det när ett hemvärnsbefäl som "tog befälet" i samband med helikopterhaveriet i Ryd tilldelades tre olika medaljer för samma händelse.
Exempel på Medaljer som aldrig borde funnits är alla satans nedläggningsmedaljer, minnesmedaljer och förtjänstmedaljer från enskilda förband och skolor. Jag kan inte minnas något annat land som har nedläggningsmedaljer.
Det äldre systemet var bra därför att man var mer restriktiv med tilldelning av medaljer, vilket innebar att det som bars faktiskt betydde något och samtliga kunde känna igen vad det var. Samma sak gäller inflationen i utbildningstecken och facktecken, t ex att nu ska hela FV ha vingar.
Om man istället jämför med britterna så har de väldigt få medaljer, men de som finns betyder något.
SvaraRaderaAtt vi inte har någon motsvarighet till Distinguished Flying Cross är riktigt dåligt.
Stockholmstidningens medalj för berömlig flygargärning delas ut av Aftonbladet. Sedan har KSAK en kunglig medalj i två valörer, med eller utan vingar. Men en statlig/militär medalj borde finnas.
Att vi inte har någon medalj för skadade och dödade i strid är rikskass. USA, Norge och Danmark vet jag har det, och säkert fler.
Dödad i tjänsten oavsett anledning vore väl också önskvärt. Skadad i fredstid är mer tveksamt, det skulle i förlängningen innebära att man får medalj för att vara klantig. Fredstida övning är inte krigsliknande förhållanden.
Förtjänstmedaljer borde inte tilldelas av lägre än försvarsgren, möjligtvis truppslag. Frivilligorganisationernas och hemvärnets medaljer och förtjänsttecken borde samlas som ett fåtal gemensamma medaljer/tecken ifall de inte kan använda övriga försvarets.
Om man tittar på vad amerikanska officerare har så är det inte särskilt mycket baccismedaljer utan huvudsakligen sådana de fått för att de varit runt om i världen och tjänstgjort samt deltagit i strid. Man kan dock se en uppdelning i medaljer för personligt mod, för förtjänst under längre tid (krig eller ej), deltagande i insats, förtjänstutmärkelser för enheten (unit citation) och släpspännen utan tillhörande medalj för skytte och liknande.
Släpspännen/medaljer som tilldelats på militärakademierna, under ungdomsutbildning och liknande har inte bärandetillstånd i det amerikanska försvaret. Däremot har jag bekanta som tilldelats amerikanska medaljer på lösa grunder, t ex "Army Good Conduct Medal".
Medaljer för väl utfört arbete under längre tid är det dåligt med, särskilt efter att ordnarna försvann.
Tyvärr har man devalverat värdet av förtjänstmedaljen för internationella insatser. Tidigare tilldelades den ett fåtal utvalda, t ex efter kravallerna på KS09. Självklart diskuteras det ifall det var rätt personer som fick dem, men hur som helst var det ett fåtal. Efter skjutningen i Boka på FS11 (2 år senare) fick samtliga medalj. De gjorde säkert sitt jobb, men var verkligen alla förtjänta av en förtjänstmedalj? Vad är då inte FS19 som varit i strid fler gånger än jag kan räkna till.
Mitt förslag är att man ser över hela systemet med medaljer och vilka som har bärandetillstånd.
Till att börja med borde man ta bort bärandetillståndet för allehanda nedläggningsmedaljer och lokala förtjänstmedaljer.
Sedan borde man återinföra ordnarna (med tillhörande medaljer) med ett reviderat system för tilldelning.
När det gäller resterande medaljer borde man se över hela systemet och slå ihop så många som möjligt så att man kanske tilldelas arméns förtjänstmedalj istället för det lokala regementets.
Det måste till ett system med utmärkelser på olika nivåer, men ändå så att de har kvar sitt värde. Genom att minska antalet kommer det finnas en rimlig chans att de flesta i försvaret känner igen dem och vet vad de innebär. Idag kan många medaljer både innebära hjälte eller medaljkåt tönt utan andra fritidsintressen än det militära.
Någon sorts medalj för antingen "tapperhet i luften" (för krigstida bruk) och/eller en motsvarighet till DFC borde införas.
En medalj för sårade i strid borde införas å det snaraste.
Men att instifta medaljer bara för att svenskar ska ha lika mycket som sina utländska kollegor verkar ju helt galet.
Om man tittar på vad amerikanska officerare har så är det inte särskilt mycket baccismedaljer utan huvudsakligen sådana de fått för att de varit runt om i världen och tjänstgjort samt deltagit i strid. Man kan dock se en uppdelning i medaljer för personligt mod, för förtjänst under längre tid (krig eller ej), deltagande i insats, förtjänstutmärkelser för enheten (unit citation) och släpspännen utan tillhörande medalj för skytte och liknande.
SvaraRaderaSläpspännen/medaljer som tilldelats på militärakademierna, under ungdomsutbildning och liknande har inte bärandetillstånd i det amerikanska försvaret. Däremot har jag bekanta som tilldelats amerikanska medaljer på lösa grunder, t ex "Army Good Conduct Medal".
Medaljer för väl utfört arbete under längre tid är det dåligt med, särskilt efter att ordnarna försvann.
Tyvärr har man devalverat värdet av förtjänstmedaljen för internationella insatser. Tidigare tilldelades den ett fåtal utvalda, t ex efter kravallerna på KS09. Självklart diskuteras det ifall det var rätt personer som fick dem, men hur som helst var det ett fåtal. Efter skjutningen i Boka på FS11 (2 år senare) fick samtliga medalj. De gjorde säkert sitt jobb, men var verkligen alla förtjänta av en förtjänstmedalj? Vad är då inte FS19 som varit i strid fler gånger än jag kan räkna till.
Mitt förslag är att man ser över hela systemet med medaljer och vilka som har bärandetillstånd.
SvaraRaderaTill att börja med borde man ta bort bärandetillståndet för allehanda nedläggningsmedaljer och lokala förtjänstmedaljer.
Sedan borde man återinföra ordnarna (med tillhörande medaljer) med ett reviderat system för tilldelning.
När det gäller resterande medaljer borde man se över hela systemet och slå ihop så många som möjligt så att man kanske tilldelas arméns förtjänstmedalj istället för det lokala regementets.
Det måste till ett system med utmärkelser på olika nivåer, men ändå så att de har kvar sitt värde. Genom att minska antalet kommer det finnas en rimlig chans att de flesta i försvaret känner igen dem och vet vad de innebär. Idag kan många medaljer både innebära hjälte eller medaljkåt tönt utan andra fritidsintressen än det militära.
Någon sorts medalj för antingen "tapperhet i luften" (för krigstida bruk) och/eller en motsvarighet till DFC borde införas.
En medalj för sårade i strid borde införas å det snaraste.
Men att instifta medaljer bara för att svenskar ska ha lika mycket som sina utländska kollegor verkar ju helt galet.
Uhma, folk i Kongo-insatsen fick medalj. Bland annat en Stålnacke fick någon form av medalj av(tror jag) kungen. Han fick medalj pga sitt mod i strid. Han blev träffad av en kula i käken och fick tungan ner i halsen när han försökte slå ut en pansarbil med en granatkastare.
SvaraRaderaHan hade sinnesnärvaron att dra ut tungan ur halsen och hålla den med ena handen och granatgeväret i andra.
Därefter retirerade han till där de två soldaterna som igentligen skötte granatkastarn låg i chock och tvingade iväg dem mot säkerhet.
Så han räddade inte bara sig själv utan även två av sina kamrater.
Han fick medalj.
http://www.facebook.com/topic.php?uid=85585925605&topic=10218
@Anonym 10.56: Stålnacke och några till fick Vasamedaljen personligen av kungen. Detta då han helt enkelt blev förbaskad på Försvarsmakten som inte belönade de soldater som visat stort mod i strid. Vasamedlajen är egentligen till för att belöna bönder för att deras kossor mjölkar bra, men det var det enda kungen hade möjlighet till.
SvaraRaderaLäs "FN-soldat i strid, svenskar i Kongo 1961-1962" av Inge Kamstedt som har en hel del mycket intressanta berättelser.
Där kan man också läsa det faktum att en hel del svanska soldater belönads med medaljer för mod från både Indien och Irland.
Eller varför inte helt enkelt en rejält tilltagen livränta till de familjer vars ena försörjare fått skallen avskjuten i en meningslös insats ?
SvaraRaderaMedaljer i all ära, men ...
@CI
SvaraRaderaNär du rekommenderade att en flygförare tilldelas medaljen för berömlig flygargärning, gjorde du det bara till FVI eller även till Aftonbladet, som är de som tagit över utdelandet efter Stockholmstidningen?
Prova annars att göra rekommendationen direkt till Aftonbladet och/eller KSAK. Än är det inte för sent. Dessutom har F21 en egen förtjänstmedalj i guld.
Mycket bra inlägg, och många intressanta kommentarer!
SvaraRadera