Regeringen lade idag fram sin proposition avseende den svenska insatsen i Afghanistan.I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 855 personer till förfogande för deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) till utgången av december månad 2011, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd. Under 2011 kommer den svenska planerade militära insatsen på plats i Afghanistan att vara cirka 500 personer. Ett tillskott för att förbättra säkerheten genom två räddningshelikoptrar sker dessutom. Därutöver ingår i den begärda personalramen om 855 personer resurser för förstärknings- och oförutsedda evakueringsbehov.
Man lämnar dock öppet för en fortsatt svensk militär närvaro, även efter 2014 då ANA/ANP enligt planen tagit över säkerhetsansvaret.
Inriktningen är att säkerhetsansvaret successivt ska överföras till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Under 2012 ska en förändring från stridande till stödjande säkerhetsinsatser kunna ske. 2014 ska de afghanska säkerhetsstyrkorna kunna leda och genomföra operationer i alla landets provinser.
Hur länge den svenska militära närvaron därefter blir kvar i landet kunde Carl Bildt inte svara på.
– Vi var kvar i Kosovo tio år efter kriget och tio år i Bosnien efter fredsuppgörelsen, sade Bildt.
Jag ser fram emot hur detta kommer att lösas i prektiken. Det finns en hel del frågor som behöver besvaras.
- Hur integrerar vi en civil chef i den militära strukturen? En chef för en gemensam civil och militär insats måste trots allt fortfarande vara underställd ISAF för att säkerställa att vi jobbar mot samma mål. Annars blir det helt plötsligt minst fem stora operationer i Afghanistan. ISAF, OEF, UNAMA, EUPOL och en svensk special PRT. För att inte nämna alla NGO som agerar med egna agendor i landet.
- Ska vi bygga om FS-förbandet till kommande missioner för att passa ett mer civil-militärt arbetssätt?
- Hur samarbetar vi med det turkiska PRT:t?
Men den viktigaste frågan av alla är dock vad de andra ISAF-nationerna gör de närmaste åren. Alla har vacklande ekonomi och tidslinjen bestäms därmed mer av hur länge nationerna har råd, snarare än av hur länge insatsen krävs.
DN
Uppdaterad 10-11-04, 20:15
Analys av propositionen visar en mycket viktig skillnad i ramvillkoren.
Precis som under tidigare år så sägs visserligen att Sveriges styrka ska uppgå till 500 personer. Men genom att lägga till orden ”på plats” öppnar regeringen för fler soldater:
”Under 2011 kommer den svenska planerade militära insatsen på plats i Afghanistan att vara cirka 500 personer”, skriver regeringen.
Eftersom den ordinarie styrkan i Afghanistan nästan aldrig varit fulltalig ”på plats” så finns det utrymme att utöka den. Under sex-sju månaders tjänstgöring åker nämligen fredssoldaterna hem på en tvåveckors ”leave” två-tre gånger. Enligt utrikesminister Carl Bildt kan därmed numerären öka:
–Av den formella styrkan är 20 procent aldrig på plats. För att ha en styrka på 500 soldater på plats måste man ha en styrka på 600, säger Carl Bildt.
Detta är lysande då de svenska reglerna för leave i och för sig är bra för familjelivet, men ger sämre effekt för förbandet på plats.
Ett mycket stort problem för denna typ av insatser är att det handlar om att bygga långsiktiga relationer med lokalbefolkningen. De flesta militära enheter roterar var 6:e månad och då får dessa relationer byggas upp på nytt igen. vi skulle tjäna på att liksom finnarna rotera i flera omgångar. Eller som många andra länder ha delar av styrkorna där under längre tider. På samma sätt som för svenska observatörer. Kanske borde t.ex. OMLT, G2 (underrättelse) och G9 (CIMIC) personalen ha längre perioder på plats?
DN
Uppdaterad 10-11-05, 08:08
Carl Bildt förnekar på sin blogg att skrivningen ska tolkas som att styrkan i Afghanistan kan förstärkas. Men samtidigt skriver man i klartext i propositionen att insatsen med MEDEVAC-helikoptrar inte ska påverka markstyrkans storlek, vilket i praktiken innebär en förstärkning.
Det vore dock mycket intressant att få höra vad som kom fram vid diskussionen med den svenska ambassadören i Kabul.
På eftermiddagen träffar jag också vår ambassadör i Kabul Torbjörn Pettersson för att diskutera inte minst hur processen med övergång från stridande och stödjande insatser, och övergången till en civil ledning för vårt s k PRT 2012, mer konkret skall kunna gå till.
På det nordiska utrikesministermötet i Reykjavik i går hann vi inte fullt ut med den fördjupning av våra diskussioner om Afghanistan som nu kommer att krävas.
Själv så ska jag bege mig ut på staden och köpa Kai Eides bok. Den har nog en hel del att avslöja om hur samarbete inom FN fungerar, med tanke på hur det gick till när Kai slutade i Afghanistan.
Inlägg
Försvarsmakten har under betydande vedermödor, allt sedan 2005, ansträngt sig till det yttersta för at ta fram ett användbart MEDEVAC-helikopterkoncept. Nu, när man är närmare målet än någonsin, beslutar regeringen att sända två RÄDDNINGSHELIKOPTRAR till AF.
SvaraRaderaMärkligt eller bara logiskt? ;-)
@Anonym 10.49: I detta fall finns det ett par olika anledningar. En del bra, en del sämre.
SvaraRadera- Uppbyggnad av kunskap för att framöver kunna operera HKP16 i Afghanistan. BRA. Vi gör dock detta även med de svenska teknikerna som stödjer de norska helikoptrarna. Men det är bra för pilotkåren att få operativ erfarenhet av Brown Out och Hot&High operationer.
- Ge Flygvapnet möjlighet att deltaga i internationella operationer. SÄMRE, då Tp-84 faktiskt fyller samma funktion då dom avlastar de tyska räddningshelikoptrarna då de annars ofta används som transportresurs.
- Hålla de politiska löftena. SÄMRE, men mycket svårt att backa ur, då debatten förra året var våldsam. Håll även i minnet att de svenska helikoptrarna inte är en unik svensk resurs under ställs under COM ISAF.
Jag kan dock hålla med om att två helikoptrar är i klenaste laget, då det i stort sett är omöjligt att garantera att två alltid kommer i luften.