Nu går korruptionsjakten avseende Sydafrikas anskaffning av Gripen in i nästa fas. Ett antal företrädare för diverse fredsrörelser anser att det fortfarande förekommer mutor i Sydafrika.
Modises närmaste rådgivare var Fana Hlongwane, ett av Saab och BAE:s hemliga ombud. I tisdags fick den svenska överåklagaren Gunnar Stetler ta del av bevis som visar att Hlongwane så sent som förra året tog emot pengar från Saabägda företag i Sydafrika. Detta efter att nya avtal om ersättningar slutits.
Enligt Saab har offsetåtagandet även skapat 73000 nya jobb i Sydafrika, men man redovisar inga underlag. Forskare och journalister har vid åtskilliga tillfällen nekats redovisningar av vad som genomförts, med hänvisning till affärssekretess. Vad vi vet kommer en fullständig rapport om detta presenteras först i april nästa år.
Vi uppmanar Saab att i detalj presentera vilka affärer som har genomförts och hur dessa kunnat skapa 73000 nya jobb.
Ett exempel på att samarbetet med Saab (och BAE) har gett nya affärer är t.ex. att en Sydafrikansk firma vann ett kontrakt att leverera delar till Eurofighter för ca 100 MSEK. Hade man vunnit detta kontrakt utan hjälp? Hade BAE valt att köpa från någon annan utan Gripenaffären? Motköp är alltid en känslig fråga, då det innebär att man gör avsteg från ordinarie upphandlingsrutiner. Ta t.ex. Brasilienofferten där det ligger erbjudanden om att svenska Flygvapnet ska överväga anskaffning av både transportflyg och skolflygplan från Embraer. Är detta också en muta? Det finns motköp i anskaffningen av norska Arthur, där Sverige förbinder sig att köpa bl.a. det norska självförsvarssystemet Protector.
Dessutom hävdar skribenterna att Gripen skulle vara dyrare än sina konkurrenter.
Saab påstår att Sydafrika valde Gripen eftersom systemet var avsevärt billigare än motsvarande system från andra försvarsföretag. Detta trots att den sydafrikanska riksrevisorns granskning visar att den sydafrikanska regeringen valde Gripen för att upphandlingen var manipulerad. Gripen var 2,5 gånger dyrare än sina konkurrenter. Efter att Gripen avfärdats gick dåvarande försvarsminister Joe Modise själv in och lyfte bort kostnadstaket ur upphandlingsförfarandet.
Utvärderingen i Sydafrika skedde i flera omgångar. Ursprungligen var det ett projekt ALFA. Dock så låg budgetramarna så snävt att det enda som erbjöds var rena skolflygplan motsvarande Hawk. Därför delades anskaffningen upp i två delar, ALFA och LIFT. Den konkurrent skribenterna verkar pratar om (baserat på artiklar i Sydafrika) är Aermacchi MB-339. Här blandar man verkligen ihop korten eftersom Aermacchi MB-339 var konkurrent mot Hawk och inte Gripen som LIFT - Lead In Fighter Trainer, d.v.s. det flygplan man skulle använda för att utbilda piloter INNAN de flyger Gripen! Det var också LIFT-kontraktet som fick kritik redan 1999 på grund av att man ansåg det för dyrt.
För Gripen så handlade tävlingen om det s.k. ALFA-kontraktet (Advanced Light Fighter Aircraft). Konkurrenterna var DASA AT 2000 MAKO och Mirage 2000-5. Även Mig-29 var med ett tag i matchen, men kom inte med i den slutliga utvärderingen (Sydafrika kanske hade visst agg mot ryssarna efter deras stöd till diverse grupperingar som Sydafrika krigat mot genom åren). I den första utvärderingen vann AT 2000, men ansågs som ett högriskprojekt då det byggde på att DASA och tyska regeringen hängde på i programmet. I den andra utvärderingen där man omdefinierat vissa krav (jämför gärna med den svanska SEP/AMV-affären) så vann Gripen i alla utvärderingskriterier. Man kan också fråga sig var Sydafrika hade befunnit sig idag om man valt AT 2000 som inte ännu existerar eller Mirage 2000-5 som med tanke på Dassaults fokus på Rafale inte längre lär få särskilt stor uppmärksamhet för vidareutveckling? Att AT 2000 ens var med som ett alternativ i utvärderingen är konstigt då den egentligen kapacitetsmässigt tillhör samma kategori de flygplan som deltog i LIFT-utvärderingen.
Tittar man på motköpen så ska dessa i varje fall enligt engelsk press vara i stort sett genomförda.
The industrial participation programmes of British companies that supplied South Africa with new aircraft under the Strategic Defence Re-equipment programme that was launched in 1999 are now almost totally concluded.
Ett faktum har dock kritikerna rätt i. Sydafrikanska försvarsmakten går på knäna. Men detta är mer beroende på allmänna budgetneddragningar och inte beroende på Gripen i sig själv. Sydafrika köpte trots allt en massa annan materiel i samma upphandling. Dessutom förekommer liknande ekonomiska problem för försvarsmakter i de flesta länder i dagsläget.
fredag 26 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Finner det en smula intressant att dessa debatter tenderar att blossa upp så snart det börjar närma sig avslut i en stridsflygplansupphandling där Gripen ingår. Varför det är så kan man ju naturligtvis spekulera i.
SvaraRaderaStellan T Brååk