Varför har jag lagt ner större delen av mitt vuxna liv på Försvarsmakten? Jo, därför att jag trivs med mina arbetsuppgifter och majoriteten av mina arbetskamrater. De konflikter som jag har haft genom åren har varit med min arbetsgivare. Tyvärr så känner jag att det förvärrats de senaste åren. Anledningen tror jag är att det som tidigare var en lokal anställning vid varje enskilt förband förvandlades till en central anställning i Försvarsmakten och numera leds av en cetral HR-fuktion i form av HRC. Centraliseringen har lett till att personalcheferna har tappat greppet om att det är människor dom hanterar. HRC är för lite HR och för mycket C skulle man kunna säga...
Allt för många saker de senaste åren pekar på ett stort förtroendegap mellan personalen och ledningen.
- Viljan att få igenom det nya anställningsavtalet och att kunna bemanna den nya organisationen enligt vad som programmerats in i PRIO är så stor att man på vägen glömt bort att förankra förändringarna med personalen.
- Våra soldater klagar på sin utrustning, men cheferna är mer intresserade av att upphandlingsrutinerna följs än att insatserna fungerar på bästa sätt.
Jag är bara ett litet kugghjul i ett väldigt stort maskineri, men mina egna ledarskapserfarenheter pekar på vikten att ha personalen med sig och försöka att sätta deras bästa före systemets bästa. Givetvis ska man följa order, men inte utan analysera, försöka se logiken i den och slutligen eventuellt ifrågasätta. Wiseman har i sitt senaste inlägg på Newsmill helt rätt ställt sig frågan om hur försvarsmaktens rekrytering påverkas av den bild av hur man i dagsläget hanterar sin redan anställda personal som sprids i pressen?
Därför så ställer jag mig helt och hållet bakom Johanne Hildebrandts påstående att vi i Försvarsmakten har "världens bästa jobb, men världens sämsta arbetsgivare".
Inlägg
Hear, hear!!! Väl sammanfattat! Tror vi är många som känner detsamma...trögjobbat system men ini h-e roliga människor att jobba med!
SvaraRadera/Flir
Helt rätt. Du har många med dig.
SvaraRaderaJohannes artikel visar också på mycket av det som är sjukt i organisationen.
Det var inte för inte som man på senaste chefsmötet tryckte på att det är korrekt utrustning som gäller. Om korrekt utrustning är rätt utrustning för soldaten behövs det nog inte ordas så mycket om.
SvaraRaderaMan brukar säga att gränsen för när demokrati är möjlig går vid nationalstaten. Måhända utgör EU.s demokratiunderskott ett bevis för denna tes.
SvaraRaderaDet kan vara samma förhållande i Försvarsmakten. Gränsen för fungerande personalhantering kanske går vid förbandsnivån och HRC:s avpersonifierade, datorstödda personalhantering utgör ett bevis som stärker den tesen.
Försvarsmakten har jurister och personalutbildade som kan och vet allt om vad som är MÖJLIGT att göra inom lagens råmärken.
SvaraRaderaKanske dags att skaffa någon som är riktigt klok (Obs ordvitsvarning) och kan och vet något även om vad som är LÄMPLIGT och klokt att göra inom personalområdet.
Blir lite sur. Det är inte upphandlingsregler (som inte är regler, utan lagar) som ger oss SV2K i Afghanistan, utan oförmåga att erkänna fel, stelbenthet och revirpinkeri.
SvaraRaderaKan bara medge att man känner igen sig i orden "världens bästa jobb, men världens sämsta arbetsgivare". Efter drygt tio år i FM så är jag barnsligt glad att snart få gå på arbetsintervju hos en annan arbetsgivare och se om vi kanske ska slå följe i framtiden istället.
SvaraRadera//JOPP
Eftersom alla nivåer i FM är lysande exempel på fenomenet Groupthink, är detta inte det minsta förvånande. Att tron på den egna förträffligheten är stor och vida spridd även till andra instanser, hördes i Skövde för en vecka sedan på det försvarspolitiska seminariet om rekrytering. -Vårt ledarskap är enastående och förmågan är oomkullrunkelig - på alla områden. Att tro att olika nivåer inom denna organisation, alla med tolkningsföreträde skall kunna driva gemensamma utvecklingsprojekt faller på sin egen orimlighet. Det är dock tragiskt att vår personal som ligger längst ut i linan är de som skall behöva drabbas.
SvaraRadera//Drog i handtaget