måndag 27 juni 2011

Flygvapnets stil (uppdaterad)

I en kommentar till ett inlägg hos Wiseman frågade sig Sumatra: "Det är något med FV; bästa blogg av de bloggar Försvarsmakten själv tillhandahåller och de bästa och mestinformativa "privatbloggarna".Vi andra får kämpa för att komma ifatt, hur det nu skall gå till."

Jag har inget direkt svar på den frågan, men det kan ha att göra med den mentalitet som präglat FV ända sedan begynnelsen. I Armén och Marinen så var det ofta en blivande officers bakgrund som var avgörande till hans val av yrke och möjlighet att göra karriär. I Flygvapnet var det skickligheten som pilot som avgjorde om man blev antagen och sedan klarade av utbildningen. Detta ledde till att Flygvapenkarriären ofta innebar en klassresa där alla var "du" med varandra. En fänrik kunde leda en rote med en general som tvåa. Det var erfarenheten och flygtrimmen som avgjorde vem som ledde, inte antal streck eller stjärnor på axelklaffarna.

Jag skulle vilja citera generalen Bengt G Nordenskjöld ur "Att flyga är att leva. Flygvapnet 1926-76", Bra Böcker 1975. Detta är ett utdrag från en tidsskriften "Underrättelser i Flygvapnet", någon gång i slutet på 40-talet.

Med stil menar jag allt det som kännetecknar en person, eller ett förband, det yttre, det man ser och hör - hållning, klädsel, takt, sätt att tala, skriva och hälsa, skick till bords, i rum och ute; det inre, som återspeglar det yttre och alltså är grunden för stil.

Om jag säger att Flygvapnet skall ha stil så menar jag god stil.

För Flygvapnet är effektiviteten i luften det väsentliga. Hur den nås kanske är av mindre betydelse. Kan den nås utan stil så skulle sådan strängt taget vara obehövlig.

Men stil påverkar effektiviteten och dessutom har den en annan betydelse. Genom stil blir man respekterad, uppskattad och kanske unnad fördelar - även i ett land där avundsjuka lär vara vanligt.

Att fostra en försvarsgrens personal till de höga inre egenskaper som framskapar stil kräver ständig verksamhet av alla goda krafter. En enstaka maning som denna kan endast bli en liten påminnelse om dessa egenskaper:

Viljan och förmågan att göra vårt vapen förstklassigt.

Stolthet över detta vapen och därmed dess uniform, men ingen "mallighet".

Lojalitet mot vapnet, förbandet, cheferna och kamraterna.

Hög moral med allt vad det innebär av mod, rättrådighet och ansvarskänsla. Föredömligt befälsskap är ett villkor för hela förbandets stil.

Slang och vulgärspråk höjer i längden ingen "karl".

Vänskap får ej förhindra korrekt uttryckssätt i tjänsten.

Hållningen skall präglas av frimodighet, men också korrekthet - hänsyn och hjälpsamhet. En frimodig hjälpsamhet i allmänna livet skapar good will."

Nu är i och för sig Flygvapenofficerare inte alltid kända för sin puts och studs. I likhet med bl.a. isrealiska pansarsoldater så har man lagt sig till en mycket avslappnad syn på hur uniformen skall bäras. En flygarjacka skall bäras med översta knappen öppen på samma sätt som piloterna i RAF under VK2.

Ej heller så lyckades alltid cheferna föregå med gott exempel.

Jag kommer t.ex. ihåg flottiljchefen på F15, översten Mangdahl, när han skulle skälla ut en värnpliktig kollega till mig för att denna gått omkring utanför kanslihuset utan mössa och med händerna i fickan. Översten plockade upp den värnpliktige på sitt kontor och gav honom en rejäl utskällning, hela tiden stående med sina händer i fickorna.

Generalen Nordenskjölds beslut blev med andra ord inte alltid uppfyllda till punkt och pricka. T.ex. var det hans order att alla gamla flygplan skulle skrotas för att bereda vägen för ett modernt Flygvapen med enbart reaflyg som ledde till bildandet av Flygvapenmuseum. Ett antal officerare blev ilskna på generalens order och började gömma undan gamla flygplan i diverse lador runt omkring landet. Men andan i orden följdes av hans officerare. De hade bara förnuftet att skilja ett bra beslut från ett dåligt.

Fortfarande är det stoltheten över yrket som håller officerarna samman i Flygvapnet och det är också den som gör att de kanske är de som först och högst protesterar när de anser att något är på väg att gå mycket fel. Generalen Nordeskjölds vishetsord har alltså modifierats något. Vapnet och kamraterna går alltid före cheferna.

Uppdaterad 11-06-28
I Italien är det Armani som tillverkar uniformer till sitt flygvapens officerare. Just uniformerna har varit en stor källa till förtret mellan vapenslagen där A föredragit fältgrönt, medan M och FV haft blåuniform och vitskjorta. Skillnaden kan tydligt ses än i dag på HKV. Detta ledde också till en stor debatt när helikopterflottiljen bildades. Inget var svårare än att bestämma huvudbonad och färg på tyget i uniformen. Piloterna fick dock behålla sina respektive flygarvingar från Arméflyget, Marinflyget eller Flygvapnet.

Men det finns ju andra organisationer som lider av samma vånda avseende klädsel. Jag noterade under frukosten att det pågår en dold debatt i Riksdagen avseende hur man ska klä sig på jobbet.

SvD

21 kommentarer:

  1. Varför tar du hedern av A och M? Det var länge sen titeln eller pengarna som avgjorde vem som blev officer. Otroligt lågt för att komma från dig!

    SvaraRadera
  2. @ Anonym 22:10

    En av nackdelarna med dagens skola (från Olof Palmes tid som utbildningsminister och framåt) är att barnen inte längre lär sig att läsa och att förstå vad Tempus betyder.

    Läs om inledningen än en gång:

    ...som präglat FV ända sedan begynnelsen. I Armén och Marinen så var det ofta en blivande officers bakgrund som...

    Ordet "Var" syftar på "dåtid".

    Tycker du att denna text syftar på någon nu aktiv officer, mot bakgrund av att Flygvapnet bildades den 1 juli 1926?

    "Begynnelse" är samma sak som "Början".

    SvaraRadera
  3. @Anonym 22.10: Som Sumatra påpekar ovan var det ett helt annat läge 1926!

    Inlägget var till för att peka på den historiska bakgrunden till vissa skillnader mellan försvarsgrenarnas attityder, inte för att trampa på ömma tår...

    SvaraRadera
  4. Att skilja ett bra beslut från ett dåligt är något våra nya chefer borde kunna göra. Mina erfarenheter är att FV har svårt att få fram chefer med den förmågan. Regler betyder ofta mer än ledarskap/chefsskap och höja rösten och pressa folk är det sätt som ledarskap praktiseras. Jag hoppas FL01 är en väckarklocka för oss då det gäller vilka chefer vi i FV tar fram! Det finns lärdommar från A hur man bygger upp erfarenhet som chef. Hur länge ska vi köra "vår stil" i FV?

    SvaraRadera
  5. Det tidiga flygvapnet bestod ju av officerare från armén och marinen, flera av dem hade säkert bekostat sin flygutbildning själva också. Även efter att flygvapnet bildats tog det ett antal år innan man kom igång med egen officersutbildning. Adliga namn var vanliga ganska länge även i flygvapnet, Nordenskjöld är bara ett exempel.

    När jag läste på MHS hade vi nog fler adliga namn bland FV-kadetterna än bland armékadetterna.

    Att man inom samma familj håller sig till likartade yrken är egentligen inget konstigt. Vissa familjer är läkare, andra snickare och några officerare. Så länge urvalet sker baserat på duglighet och inte efternamn är det helt i sin ordning, anser jag.

    Visst kan urvalet ha påverkat attityderna inom FV, men till stor del tror jag också det beror på hur man har jobbat. En besättning är ganska liten. En flygdivision likaså. Samma sak med en klargöringstropp eller flygbasjägarpatrull. Ett fåtal personer som tillsammans ska lösa uppgiften tror jag mer automatiskt leder till ett annat klimat än när man jobbar med att flytta runt stora klossar med folk och materiel som armén traditionellt gjort, ganska förenklat.

    Efter att ha jobbat i både armén (kav och US) och FV så tycker jag dock det överlag fungerade bättre i armén. ORAS - Ordning, Reda, Ansvar, Stil. Detta förhindrade dock inte att man samtidigt kunde ha både ett gott arbetsklimat och bra förhållningssätt till både chefer och underställda.

    Tyvärr är hela FM dåligt på att ta vara på erfarenheter. Jag vet inte hur många gånger man uppfunnit hjulet. Hur konstigt det än kan låta blir det oftast runt till slut också, även om det tar ett tag.

    SvaraRadera
  6. CI @
    Efter ha lyssnat på min far som är gammal fältis och min granne som är gammal armestammis har jag gjort en helt ovetenskaplig reflektion.

    Flygvapenhistorier är nästan aldrig våldsamma och beskrivs ofta med händerna formade till flygplan. Den som berättar kan ofta vara den som åkte på stryk i duellen. Deltagarna har oftast namn eller callsigns/smeknamn, men sällan grader. Foton på deltagarna i berättelserna visar ofta män i vit skjorta och slips även om de bar overall. Övningarna verkar nästan utan undantag ha bedrivits i fint väder eller i fruktansvärda, hastigt uppkomna oväder av alla slag. En bra övning betecknas av att plan och pilot återkommer oskadda.
    Det viktiga i en flygvapenhistoria verkar vara själva striden, duellen med motståndaren.

    Armehistorier innehåller ofta olyckor, misstag och annat elände. Den som berättar är nästan alltid den som hade rätt och avgick med segern. Oftast finns en namngiven syndabock inblandad i skeendet. Det är av stor betydelse vem som gör vad och vilken grad han hade. Ofta med ett tillägg om vad han så småningom blev och var han hamnade. Vädret är alltid kallt, blött och lerigt. En viss förkärlek till leriga fördjupningar i marken kan skönjas i berättelserna.
    Förflyttningar är av tradition alltid plågsamt långa, blöta, dammiga, leriga, snötyngda och oftast onödiga. Dessutom lagade koktrossen alltid mat i fel antal portioner, vid fel tidpunkt, med fel kryddning, av fel ingredienser och trots detta var den alltid slut.
    Foton på deltagarna är oftast av typen gruppbild före eller efter övning, fullt utrustade och gärna maskerade.
    En bra övning betecknas av att förbandet genomfört en massa oönskade strapatser med påföljande skador, förluster och utan mat. De enskilda deltagarna skall vara helt psykiskt och fysiskt slut, ha skavsår, uttorkade, hungriga och helt genomvåta med lera i höjd med knäna.
    Det viktiga i armens historier verkar vara allt annat än striden.

    Som sagt, helt ovetenskapligt uppfattat av mig. Någon kanske kan göra en analys av vad jag har upplevt under min uppväxt?!?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  7. Det finns en bra bok som tar upp den "klassresa" som många flygvapenpiloter genomgick framför allt under 40-50 talen.

    http://www.bokstugan.se/bok/8383.html

    SvaraRadera
  8. @The Mighty: Delvis har du rätt. FV stora problem är dock att man ofta blir av med sina bästa officerare. Den civila marknaden lockar allt för mycket med bättre löner.

    SvaraRadera
  9. Vill minnas att det stod "Flygvapnet har stil" på speglar här och var på lite finare rum ute på flottiljerna förr. Dessa var från nordenskiöldstiden.

    Sedan är det intressant att se det svenska samhällets förändring från mitten av 30-talet, då FV fick sin egna kadettskola, och 20 år framåt, då FV stod på sin "topp" - Lubbe Nordströms "Lort-Sverige" vs "Hälsingborgsutställningen 1955". Kanske inte klockrena jämförelser, men uppbygganden av vapnet var också en viktig motor i samhällsutvecklingen...och detta kanske inte bara i uppenbara former i form av arbeten etc.

    SvaraRadera
  10. @CI
    Mycket bra boktips det där. Tror dock att orginalutgåvan är slutsåld.

    Törs man gissa att flertalet av de som gjorde "klassresan" var fältflygare?

    Idag är det nog nästan tvärtom, där den som blir officer gör en omvänd klassresa.

    SvaraRadera
  11. Måste fråga: Hur känns det att ej bära Kunglig titel som Flygvapnet förtjänat?

    Jag tycker det är skandal.

    //Förste Sergeanten

    SvaraRadera
  12. En annan bra skildring är boken "Guldvingen 2"

    http://www.guldvingen.se/

    SvaraRadera
  13. @Teaterdirektören

    Du har så rätt. I Kgl Flottan lärde vi oss tidigt att Örlogsmässighet är som Fältmässighet - fast bättre. Vid Klart Skepp lättade vi på slipsknutarna och gjorde oss reda för anfall. Efter strid intogs middag i Gunrummet. Skål Chefen!
    /Charles

    SvaraRadera
  14. Man kan ju hoppas på att den dagen nuvarande uniform typ 87 skall bytas att det blir en Armani eller dylik design. Men det blir nog nån "uniforms specialist" från FM som sköter den designen. Militärer är som bekant allround och kunniga inom alla områden om man frågar dom själva.

    SvaraRadera
  15. "Man kan ju hoppas på att den dagen nuvarande uniform typ 87 skall bytas att det blir en Armani eller dylik design."

    Hugo Boss påstås ju ha erfarenhet av uniformsdesign, har jag hört...

    SvaraRadera
  16. @Teaterdirektören,
    efter att ha läst ditt inlägg flera ggr och tänkt till så kan jag tyvärr bara konstatera att din reflektion kring Arméhistorier stämmer väldigt bra. Svider extra mkt då jag själv är "grön".

    @Per A.
    "Hugo Boss påstås ju ha erfarenhet av uniformsdesign, har jag hört... "
    Lite bitchy men roligt ;-)

    Lille Erik.

    SvaraRadera
  17. Känner igen det. Gjorde vpl i flygvapnet och har en hållning som en påse nötter. Ofta klankades det ned på armén som kort och gott kan sammanfattas med "fyrkantig".

    //Limpan

    SvaraRadera
  18. Bussresan: Längst fram sitter armén och ritar kartor. Bakom sitter kustartilleristerna och försöker lära sig hur man gör. Mitt i bussen sitter flottisterna och dricker öl och längst bak sitter FV och sover.

    SvaraRadera
  19. Flygvapnets still försvann tillsammans med m/30.

    Beträffande Hugo Boss är detta verkligen en seglivad myt. Hugo Boss designade INTE vare sig SA, SS eller några andra uniformer. HB var en skrädderifirma bland många andra i Tyskland som sydde upp uniformerna.

    SvaraRadera
  20. Jag tror som en del andra i kommentarsfältet att FV:s informella och resultatinriktade anda kommer sig mer av små grupper och 'besättningsmentalitet'. Men en annan viktig faktor är att FV till skillnad från Armén (men i likhet med Flottan) under kalla kriget konstant arbetade skarpt. Medan Armén planerade och övade för vad som teoretiskt sett skulle kunna hända (men bara om FV och Flottan inte gjorde sitt jobb, vilket de gjorde), utkämpade FV det Kalla Kriget varje dag. Då tvingas man fokusera på att få ut största möjliga effekt. Att FV därför sjangserat något under senare år bör kanske därför inte komma som någon överraskning.

    SvaraRadera
  21. @ Sumatra
    Kan det vara så att de iaf har det gemensamt, att de alla väntar på föraren?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera