Vem vill egentligen ha Eurofighter?

I Indien så närmar det sig beslutsdags i MMRCA-affären. Valet står mellan franska Rafale och sameuropeiska Eurofighter. De som har lite insikt i affären säger att indierna kommer att välja Eurofighter.

Jag har personligen mycket liten förståelse för detta. I valet mellan Eurofighter och Rafale så skulle jag välja Rafale 10 gånger av 10. Men det är väl något industripolitiskt val som är avgörande och dessutom så har nog fransmännen som vanligt varit för opolitiska. Ödmjukhet tillhör inte det franska folkdraget och de har trots allt redan en gång tidigare straffat ut sig ur MMRCA utvärderingen, då de vägrat att ge indierna de data de önskade. Samma sak i UAE. Fransmännen trodde att de hade affären i en liten ask, men nu lutar det mer åt något amerikanskt. Det är dock inte bara teknik och politik som avgör utan även hotbilden just nu. I ordkriget mellan USA och Iran så väljer de flesta stater kring persiska viken USA:s sida. UAE har precis köpt amerikanska THAAD luftvärnsrobotar och Saudiarabien köper fler F-15 och uppgraderar dessutom sina gamla.

Men åter till Eurofighter.

I operation Unified Protector över Libyen så visade det sig att Eurofighter har mycket kvar för att nå tillräcklig mognadhetsgrad. De enda som idag har markförmåga med sina Eurofighter är britterna. De inledde med ett antal anfall mot markmål, men ersatte snart sina Eurofighter med Tornado då de har tillgång till en mycket större uppsättning vapen och dessutom har spaningsförmåga. Italienarna satte inledningsvis in sina Eurofighter som jaktskydd, men valde efter ett tag att ersätta dessa med fler Tornado och F-16 då jaktbehovet inte var särskilt stort efter de inledande insatserna som slog ut stora delar av Khadaffis luftförsvar (det fanns många flygplan kvar på marken i de inre delarna av Libyen, men likt det irakiska flygvapnet under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003 så insåg de att de var chanslösa och startade inte).

Tyskland valde som bekant att inte ställa upp i insatsen över Libyen.

Britterna modifierade sina Eurofighter för att de skulle användas i Afghanistan. Men även där blev det begränsade insatser. Det var i slutändan Tornado och Harrier som fick göra grovjobbet tillsammans med amerikanska flygplan. Tyskarna ställde upp i Afghanistan med sina Tornado, men har inte haft vare sig möjlighet eller lust att ställa upp med Eurofighter.

Eurofighter saknar alltså stora delar av markförmågan i och med att beslutet togs att stoppa utvecklingen av Tranche 3B. Detta p.g.a. den dåliga ekonomin i Europa.

Nu ska Tyskland återigen ställa upp inom ramen för NATO:s luftbevakning över Baltikum. Men det är inte Eurofighter som får göra jobbet, utan det blir återigen de gamla F-4 Phantom som får ställa upp. När tjeckerna drog sig hem från Baltikum 2009 efter sin mycket lyckade insats med Gripen så var det meningen att Eurofighter skulle ta över. De kom och de stannade på marken på grund av en massa felutfall. Tjeckerna fick stanna kvar en dag extra och efter ett par veckor gav tyskarna upp och ersatte Eurofighter med sina gamla F-4. I Tyskland så kallar de gamla rävarna som flyger F-4 sina högteknologiska kollegor som flyger Eurofighter för det något nervärderande "Wunderwaffe". De tyska F-4 skulle redan ha blivit ersatt av Eurofighter, men "gammal är äldst" som det brukar heta.

Tyskland har lyckats bli av med sina äldsta Eurofighter i en affär med Österrike. De österrikiska piloterna är nog inte så nöjda. Visst så har de ett högprestandaflygplan, men det är bara när det flyger. Underhållskostnaderna ligger på ca 30.000 Euro per flygtimme. Att jämföra med Gripens ca 30.000 kr! Detta har resulterat i att de österrikiska piloterna inte får så värst mycket flygtid per år.

Bevisligen har tyskarna ont om pengar till sitt försvar. Likt Sverige så monterar de i rask takt ner allt som kostar pengar. Den senaste affären var de Patriotrobotar som stoppades i Finland på väg till Sydkorea. Man har liksom Sverige skrotat sin värnplikt och infört en yrkesarmé med än så länge tveksamt resultat.

Nu försöker tyskarna ryktesvis kränga en del av sina Eurofighter till tjeckerna. Jag tvivlar dock på att det blir en affär. Tjeckerna är mycket nöjda med sina Gripen och lär inte ha råd att operera Eurofighter. Det är inte undra på att den tjeckiska regeringen förnekar alla sådana rykten.

Problemet för Eurofighter i allmänhet och tyskarnas försök att bli av med sina dyra maskiner i synnerhet är att de potentiella kunderna finns i två kategorier:
- De som har råd. De väljer hellre amerikanskt för att få en allierad som ställer upp, vilket Tyskland sällan gör.
- De som inte har råd. De skulle kanske vilja ha Eurofighter, men som oftast så är det ekonomin som får styra storleken på länders försvarsmakt snarare än behov eller hotbild.

För leverantörer av små billiga stridsflygplan som ger "mycket pang för pengarna" så borde marknaden se lysande ut. Problemet är nog bara att allt för många länder är i dagsläget ganska så panka. För dem handlar det om stridsflyg eller inte stridsflyg snarare än vilket flygplan de skall välja.

Beslutdags? (uppdaterad)

Det närmar sig slutet i Indiens MMRCA-utvärdering. Två utmanare finns kvar, franska Dassault Rafale och sameuropeiska Eurofighter. I slutet av denna månad så ska valet vara klart. Många tror på att Rafale kommer att ta hem utvärderingen. Erfarenheterna från Libyen pekar på att Rafale är ett betydligt mognare flygsystem än Eurofighter. Men eftersom del två av den indiska utvärderingen bara handlar om ekonomi (anskaffningspris och driftkostnad) och tekniskt samarbete (motköp och tillverkning i Indien) så kan allt hända.

Men faktum är att det kan faktiskt bli ett helt annat resultat än Rafale/Eurofighter.

- Om den indiska ekonomin inte räcker till att skaffa Eurofighter eller Rafale så är man tillbaka på ruta ett. Den indiska utvärderingen har fått mycket kritik från försvarsexperter då det är konstigt att hålla en utvärdering där man i första steget bara tittar på teknik och i andra steget bara på ekonomi. Det säger ju sig själv att betalar man mycket så borde man få mer. Det alternativ som är bäst kan med andra ord vara betydligt dyrare än de andra och om inte bägge parametrarna finns med samtidigt i en utvärdering så blir resultatet ganska så förutsägbart. Nu tror jag i och för sig inte att ekonomin är så avgörande för Indien. Det viktigaste för indierna är nog hur man bäst får till sig kunskap för att kunna bygga upp sin inhemska flygindustri. TEJAS projektet verkar ju inte gå särskilt bra. Det som kan ligga Eurofighter i fatet är att Indien trots allt befinner sig i någon slags kontinuerlig beredskap för att möta eventuella hot från Pakistan. Man är nog inte villig att ge sig in i ett projekt som är instabilt utan vill ha en krigsmaskin här och nu för att möta eventuella hot från pakistanska F-16, JF-17 "Thunder", J-10 och eventuellt framtida J-20.

- Ett antal misstag har begåtts i utvärderingen. Bl.a. så gjordes ett formellt misstag av utvärderingsteamet då man meddelade de länder som inte gått vidare till omgång två. Sedan har information om utvärderingen kommit på avvägar. Risken finns att utvärderingen överklagas. Om inte av de respektive tillverkarna, så kanske utav den politiska oppositionen i Indien.

För Eurofighter och Rafale så är Indiens beslut avgörande då de bägge saknar exportkunder. (Eurofighters försäljning till Österrike var begagnade tyska och till Saudiarabien flygplan som RAF inte hade råd att köpa).

Indiska flygvapnet firar i år sin 79-årsdag. Till 80-årsjubileet så lär nog antingen Eurofighter eller Rafale dyka upp i indiska färger på uppvisningen.









Uppdaterad 11-10-13, 19:18
I november kommer vinnaren av MMRCA utvärderingen att utses.

However, explaining the complexities involved in finalizing the winner, the IAF chief said that after opening of the commercial bids, 'complex calculations' would be done in a tabular format of the entire life-cycle cost, the acquisition cost and the technology transfer. 'It may take two to three weeks to calculate these,' he added.

Vi får hoppas att indierna sätter kaffet i vrångstrupen när de ser livstidskostnaderna för dessa flygplan. Men det tekniska samarbetet/överföringen kanske överstiger de extra kostnaderna?

Samtidigt så testkörs den första hangarfartygsversionen av TEJAS. Det ska bli intressant att följa den utvecklingen. Indiska flygvapnet verkar i varje fall inte vara särskilt känsligt för att operera många olika typer av stridsflygplan.

Eurofighter utan Euro

Den ekonomiska krisen i Europa innebär kraftiga neddragningar i många länders försvarsmakter. I flera länder så reduceras lönerna för försvarsmaktsanställda med 10-20% och i vissa fall degraderas alla officerare ett steg för att ytterligare sänka lönekostnaderna. Detta samtidigt som NATO får skäll från USA för att man inte klarar av att driva en operation som den i Libyen utan stöd från USA. Medlemsländerna i NATO samarbetar för dåligt och kan därför inte få fram gemensamma resurser som t.ex. lufttankning.

För Eurofighterkoncernen så innebär de ekonomiska problemen att man måste sänka på tillverkningstakten. Köparna har helt enkelt inte råd att ta emot sina beställda flygplan.

"The four partner nations in the Typhoon programme have agreed to slow production rates to help ease their budget pressures," said BAE chief executive Ian King.

Four final assembly sites around Europe had been configured to deliver up to a combined 60 Typhoons a year, with 53 planned in 2011, but BAE has confirmed that this rate is to be progressively cut to only 35. This decision has contributed to a plan to axe 843 staff at Warton and in Preston, Lancashire, the company said.

Problemen ökar för Eurofighter. Tranche 3B med den ökade attackförmåga det skulle innebära har redan tidigare blivit stoppad på grund av den begränsade ekonomin i Europa. I operation Unified Protector över Libyen så har Eurofighter använts mycket begränsat. RAF som är den enda Eurofighteranvändarn som har någon typ av markmålsförmåga inledde sina anfall med Tornado. Därefter så användes Eurofighter ett kort tag (för att få "battle proven" stämpeln antar jag), men har dragits tillbaka till förmån för fler Tornado. Italien använde sina Eurofighter i jaktrollen, men de har också dragits tillbaka, då fokus på operationerna är mot markmål. Spanien skickade inte ens några Eurofighter utan valde i stället att skicka fyra stycken F-18.

Den enda fördelen som jag kan se med denna senaste neddragning är att den ger mer tid för att hitta fler kunder innan produktionen av de redan beställda flygplanen nått sitt slut.

Ljuset i tunneln är att man fortfarande är med i MMRCA-utvärderingen i Indien. Frågan är om den beställningen hinner komma innan man måste börja skära ner på personal i tillverkningen?

SvD1, SvD2

Fortsatt kräftgång

Jag har i ett antal inlägg försökt följa utvecklingen på de internationella konkurrenterna till Gripen. Eurofighter verkar ha vissa problem med tillgänglighet, vilket visas av att bl.a. Italien drog tillbaka sina Eurofighter från Unified Protector. (En annan förklaring är givetvis att de italienska Eurofighter enbart klarar av uppdrag i jaktrollen). Rafale verkar ha klarat av uppdragen ganska så bra. Frankrike valde dock att dra tillbaka sitt hangarfartyg, Charles de Gaulle. I stället så väljer man att stationera Rafale på Sigonella för att göra potentiella köpare från UAE mer sugna.

Rafale, Eurofighter och Gripen har därmed fått sina stridsdebuter. För den fjärde kandidaten från väst så dyker det hela tiden upp motgångar.

F-35 har en längre tid fått stå på backen på grund av problem med elsystemet. Precis när den krisen är löst, så hittar man strukturella brister i skrovet på F-35A och F-35B.

Lockheed Martin will retrofit the first 64 production models of the F-35A and F-35B, after discovering a second aluminium part supplied by US-based producer Alcoa failed in durability tests.

The redesigned wing forward root rib forgings will be installed on new aircraft ordered by the US Air Force and US Marine Corps in the fifth yearly lot of low-rate initial production, according to the F-35 joint programme office (JPO).

The new structural problem was revealed even as the test fleet was cleared to resume un-monitored flying on 26 August, after Lockheed fixed a problem with the F-35's power system.

För tillfälligt har Lockheed Martin det mycket jobbigt. Inte nog med att tekniken strular. Förseningar och fördyrningar gör att kunderna börjar dra åt sig öronen.

I Kanada och Australien oroar sig politikerna för att F-35 kommer att levereras för sent. Detta skulle då kräva en dyr mellanlösning för bägge länderna.

Australia is considering acquiring up to 100 JSF aircraft but has so far contracted to buy just 14, with the first to be delivered in 2015. Decision time on the next tranche of 58 will come in 2012-13.
...
Visiting Canadian Defence Minister Peter MacKay said Canada wasn't backing away from plans to acquire 65 JSF aircraft but shared all of the same concerns as Australia.
...
"We are purchasing them at a time when they will be in peak production around 2014-15. Our fleet of F-18 Hornets will have to be taken out of use in 2017," he told reporters. "So there is a degree of urgency for us when it comes to this procurement being on time and being on cost."
...
"I have always been of the view that this project will get up because the US is absolutely committed to the capability," he said. "But the risk for Australia and other partners like Canada is on the delivery side, on the schedule side and also on the cost side."

Mr Smith said an exhaustive risk assessment would be conducted next year. "If I am concerned or worried or not dissuaded there won't be a gap in terms of delivery of the JSF, then an obvious option for us is more Super Hornets," he said. "The last things I will allow to occur with our procurement of the JSF is a gap in capability."

Lockheed Martin blir dessutom offentligt uppläxade av Pentagon för att man envisas med att hävda att en F-35 kostar $65 miljoner per styck när det verkliga priset är mycket högre. (Det är nog bara våra grannar i väster som fortfarande räknar med den lägre siffran).

An official at the JSF program office said Lockheed's $65 million price tag claim is "disingenuous" because it does not include the Pratt & Whitney F135 engine that powers the jet. The program office has repeatedly asked the company to stop using the $65 million figure, he said.

Som konsekvens av av alla problem i kombination med den dåliga världsekonomin så börjar t.o.m. den amerikanska Senaten att fundera på att frysa F-35 programmet under fyra år.

The Senate's defence panel, on the appropriations committee, recommended a $695 million reduction in the F-35 programme, and freezing new production orders at 32 aircraft through FY2013.

Pengarna som frigörs på att frysa F-35 kommer att kunna användas i många andra hål i den amerikanska försvarsbudgeten.

"Our recommendation also ensures that our military forces have the force protection equipment they need to conduct military operations. For instance, the bill includes an additional $250 million to cover shortfalls the Department identified for vehicle survivability upgrades to the Mine Resistant Ambush Protected (M-RAP) vehicles; over $2.4 billion for the Joint Improvised Explosive Device Defeat Organization; an additional $500 million for National Guard and Reserve Equipment; and an additional $240 million for Abrams tank upgrades.

Det är inte lätt i dagens läge, ens om man är världens största tillverkare av stridsflygplan...

Vad vill Indien ha?

Fotöljstrategen pekade i en kommentar i mitt förra inlägg om Gripenexporten på två artiklar (här och här) om Indiens MMRCA-program, samt reaktioner i USA på att USA inte längre är med i utvärderingen. Dessa artiklar pekar i sin tur på en mycket intressant artikel i den indiska tidningen "FORCE" kallad "Decoding Indias MMRCA Decision".

Vad var det som de amerikanska konkurrenterna föll på?

F-16IN "Super Viper" föll på utvärderingskriterierna "Growth potential, carefree handling (and automatic sensing of external stores), sustained turn rate, engine change time and assurance against obsolecense over a 15 year period." Här kan man se F-16 stora svaghet som både UAE och med stor sannolikhet våra polska grannar upptäckt. För att få plats med ny teknik samt mer bränsle i det begränsade skrovet så har man tillfört s.k. CFT - Conformal Fuel Tanks på ryggen. Dessa ger stort motstånd, väger en hel del och till skillnad mot fälltankar så går de inte att fälla om det skulle uppstå ett behov av kraftig manövrering i en luftstrid.

F/A-18E/F "Super Hornet" föll på "The maturity of its engine design, the growth potential of its engine, assorted performance shortfalls and issues related to special preventative maintenance." Den motor som Beoing erbjudit är F414 Enhanced Performance Engine (ERP) som är under utveckling. Utvärderingsflygplanet (som bl.a. misslyckades med motorstart på den högt belägna basen Leh på 10.500 ft) var utrustad med F-414-GE-400. (Det stora indiska intresset för Leh är givetvis närheten till Pakistan). Den nya motorn skulle med stor sannolikhet gett F-18E/F de prestandaökningar som den hade behövt för att gå vidare i utvärderingen. Om det sedan hade innburit att man blivit klarerad till mer än 7,5G är oklart.

Tyvärr tar artikeln inte upp någon analys av varför vare sig Gripen eller Mig-35 föll ur "tävlingen".

USA har inte kunnat erbjuda sina senaste flygplan. F-22 är en ren jaktmaskin som dessutom är belagd med exportförbud och indierna behövde multirole. F-35 är ännu inte tillräckligt mogen för att kunna vara med i utvärderingen och Indien vill ha sitt flygplan idag.

Artikeln nämner också att indierna verkar ha fokuserat på enbart de råa prestanda hos flygplanen där Eurofighter och Rafale varit överlägsna F-18E/F och F-16IN. Fokuset på stridsförmåga, d.v.s. integration av sensorer och vapen för att t.ex. ge BVR-förmåga har varit betydligt lägre. Dessutom har man för att undvika mutor m.m. ännu inte lagt in de ekonomiska aspekterna som kommer att utvärderas först i fas 2 av förhandlingen. Där kommer bl.a. motköp, licenstillverkning, tekniköverföring m.m. att diskuteras.

Dock så finns det ett problem med att utvärdera enbart tekniken, då en pilot givetvis alltid vill ha det bästa oavsett priset och vad som egentligen behövs baserat på strategisk hotbild. "There is no such thing as 'best' technology in the abstract, especially where defence procurement is concerned. The pre-eminent of any war-fighting technology on the world can be judged only in the constraints of price." Risken är att Indien i fas 1 kastar bort alla alternativ som skulle kunnat vara mer ekonomiskt fördelaktiga i fas 2.

Intressant är det faktum att indierna är så rädda för korruption att man väljer detta stela utvärderingssystem. Eurofighterkonsortiet bör darra en smula, då affären med Saudiarabien är kraftigt ifrågasatt. Även i Frankrike är det, som min bloggkollega Klart Skepp precis tagit upp, inte helt ovanligt med mutor. Men kanske så fruktar Indien svenskarna mer än någon annan, då vi har för vana att ange oss själva. Bofors-skandalen avskräcker nog fortfarande många indier. Inte för mutan i sig själv, men att den tack vare dåligt svenskt samvete gjordes så offentlig.

Intressant är också skillnaderna mellan upphandlingsprinciper i de olika länder som Gripen varit med som aktör. I Brasilien så har Gripen redan vunnit flygvapnets tekniska utvärdering och industrins utvärdering avseende motköp, men de politiska aspekterna av beslutet ligger hos presidenten som verkar vela mellan att uppfylla sin föregångares löften till Frankrike eller att ta hänsyn till ekonomin i landet. I Norge så "trimmade" man utvärderingsvillkorn så att F-35 skulle vinna även den ekonomiska utvärderingen i stället för att helt ärligt peka på de politiska fördelarna med ett fortsatt starkt band till USA.

Två faktorer som jag tycker är en smula märkvärdiga i utvärderingen är:

- Både Rafale (10-24,5 ton) och Eurofighter (11-23,5 ton) är ganska så stora/tunga och hamnar i samma klass som de Su-30 MKI (17,7-26 ton) som indierna redan har i sin vapenarsenal. Behöver de inte ett komplement snarare än en konkurrent? MMRCA står trots allt för Medium Multi Role Combat Aircraft. Det kan i och för sig peka på att man är missnöjd med sina Su-30 MKI (man fick stryk i Red Flag mot F-15), vilket i kombination med förseningarna på sitt hangarfartyg från Ryssland och tidigare problem med Su-27 även kan förklara varför Mig-35 föll ur tävlingen. Personligen så ser jag fram emot samövningar mellan Thailand och Malaysia då det kommer att visa hur Gripen står sig mot Su-30 MKM. Malaysia har tidigare visat intresse för Gripen och ser Gripen som ett komplement till Su-30 för att ersätta Mig-29 och F-5. En intressant jämförelse är att i fallet Malaysia så slog Su-30 MKM ut F/A-18 E/F...

- Indien utvecklar sin egen LCA - Light Combat Aircraft i form av HAL Tejas. Projektet har haft stora tekniska problem och många förseningar. Den gång jag såg den i luften på Le Bourget så verkade den ha problem att göra kombinerade manövrar i roll och tipp och efter varje manöver i tipp så råkade den ut för en viss tippsvängning som måste stoppas innan den gick in i nästa manöver. Indien planerar att köpa 140 st Tejas som skall utrusta 7 divisioner. Med tanke på diskussionen avseende F-18 motorn så är det ett intressant faktum att prototypen till Tejas använder General Electric F404-GE-F2J3 och det är tänkt att serieversionen skall använda General Electric F404-GE-IN20 på 85 kN. Ett tag så var det diskussioner om att Tejas skulle få samma motor som Eurofighter. Den stora frågan avseende Tejas kvarstår dock. Hur har man tänkt sig synergin med MMRCA och hur ska de komplettera varandra?

Uppdelningen mellan de bägge utvecklingsprogrammen MMRCA och LCA är inte helt logisk. Det är heller inte de olika offerterna från de flygplanstillverkare som getts sig in i MMRCS-utvärderingen. Både Gripen och F-16IN hamnar någonstans mitt emellan i storlek, medan Eurofighter och Rafale hamnar strax ovanför.

Helt klart är att Indien i första hand givetvis vill ha ett slagkraftigt flygvapen som är till för att neutralisera hotet från Pakistan med deras nyanskaffade F-16 (med det märkliga amerikanska stödet till Pakistan). Men i andra hand så vill man definitivt bygga upp sin egen flygindustri med hjälp av projekt som Su-30 MKI och MMRCA. Just nu så ser det ut som den 5:e generationen indiskt flyg kommer att bli en samutveckling med ryska PAK-FA T-50, då USA än så länge varit ovilliga att exportera Stealth-teknnologi. Obama har dock visat ändrad inställning och är villig att erbjuda indierna F-35. Frågan är bara vilka skillnader som exportvarianten av F-35 har mot den amerikanska? Jag tvivlar på att USA vill avslöja alla hemligheter för indierna, då deras band mot Ryssland är för starkt och en eventuell konflikt mot Pakistan skulle riskera att indisk teknik hamnar i kinesiska händer.

Hur skulle en luftstriod mellan Rafale och Eurofighter sluta? Tja, ska man tro fransmännen så piskade deras piloter engelsmännen vid samövningar förra året. Ett uttalande som nästan startade ett nytt 100-årigt krig mellan länderna. På Red Flag så deltog Rafale tillsammans med Eurofighter, men fransmännen var mycket passiva och verkade mest vara där för att utvärdera Su-30 MKI och spela in radarsignaturer samt trimma sina elektroniska hotbilbiotek. I Libyen så är fransmännen mycket aktiva med sina Rafale medan engelsmännen är mer passiva med Eurofighter och använder sina Tornado för attackuppdrag. Eurofighter verkar av allt att döma vara ett mindre moget flygplan än Rafale.

Vad blir mitt tips om utvärderingen fortsätter med fokus på Rafale och Eurofighter?

Rafale har redan tidigare varit utslagna ur affären, men lyckats ta sig tillbaka in på banan. Indierna har köpt en hel del fransk teknik tidigare och bl.a. innehåller deras Su-30 MKI en hel del teknik från Thales. Eurofighter hade vissa problem under utvärderingen, bl.a. hade man startsvårigheter vid höghöjdsprovet i Leh. Så min gissning blir att Rafale tar hem matchen om inte politikerna gör en helomvändning och plockar in andra konkurrenter i steg 2, då Eurofighter och Rafale trots allt bägge två är dyra alternativ.

Battleproven (uppdaterad)

En aspekt av att deltaga med Gripen i Libyen som, även om det är cyniskt, man inte får förakta i sammanhanget är chansen att testa vår exportprodukt i strid. Rafale har redan varit insatt i Afghanistan och Eurofighter lär nu få sitt elddop i Libyen.

Stämpeln "Battleproven" är värt mycket och en av anledningarna till att F-16 fortfarande är en storsäljare på världsmarknaden. Om Gripen inte sätts in i Libyen så får man en betydligt sämre konkurrensmöjlighet i både Brasilien och Indien-affärerna. Har en köpare två system att välja på och det ena har bevis på att det fungerar bra i strid så ska det till mycket för att köpa något som inte är tillräckligt utprovat (oavsett pris).

En av de kunder Saab hoppats skulle köpa Gripen är Kroatien. Där verkar det som om Tyskland återigen tänker sabba en affär för Saab. Denna gång är det dock inte bättre begagnade Eurofighter som i fallet med Österrike, utan betydligt mer begagnade F-4 Phantom II som erbjuds. De kroatiska Mig-21:orna är på fallrepet och behöver bytas ut snabbt. På detta sätt så kan Kroatien skjuta upp den tidpunkt då man måste bestämma sig för vad man vill ha i framtiden. F-4 Phantom II är dessutom en av de mest stridserfarna kärrorna som går att få tag på!

P.S: Urban lade upp en ljudfil av nedanstående film som finns att hämta här.



Uppdaterad 11-03-22, 09:34
Finns det fler orsaker till att just Libyen anfalls? Diktatorer finns det ju lite här och där. Givetvis är oljan en klassisk orsak.

Om man är cynisk så skulle man också, som en Mellanösternexpert misstänker, kunna se det som ett bra "träningstillfälle" för koalitionens piloter.

Alla dessa aspekter är givetvis riktiga. Men låt oss inte glömma att den stora anledningen till att tillfället ges att störta Khadaffi är i första hand att arabförbundet bad FN att ingripa. Därefter gav Rysslands och Kinas nedläggning av sina röster i omröstningen i FN:s säkerhetsråd möjlighet för resolutionen att drivas igenom. Att sedan länder är intresserade av att vara med i koalitionen finns det givetvis massor av skäl. Nyttan för de egna militära förbanden är en av dem.

Uppdaterad 11-04-01, 19:34
Det är en intressant situation som håller på att uppstå i Libyen där Gripen, Rafale och Eurofighter är insatta i samma operation. För Gripen och Eurofighter är det dessutom första stridsoperationen. Det kanske kommer att komma ett och annat studiebesök från Indien och Brasilien som vill se respektive system i operativ drift?

För Rafale är det inte första insatsen. Man har redan tidigare varit insatt i Afghanistan vid två tillfällen. Det sista var man dessutom baserad på hangarfartyg (Charles de Gaulle). Under denna operation så förlorade fransmännen en Rafale som av den information som läckt ut missbedömt bränslet och helt enkelt fått motorstopp. Detta låter dock en smula märkligt i mina öron eftersom ett hangarfartygsplan alltid har en smula extra bränsle vid landning för att klara ett par försök att landa, då det inte finns så många alternativa landningsfält mitt ute till havs. Men Rafale är dock ett mognare flygplan än Eurofighter. Man har klarerats för de flesta typer av laster och kan operera fullt ut i både jakt- och attackrollen.

Eurofighter har en hel del kvar för att bli fullt operativ. De flesta maskiner är i dagslägert i Tranche 1 eller 2. Storbritannien har precis börjat få sina första Tranche 3, där man börjar klarera attacklaster. Jag har ännu inte lyckatsfå grepp om i vuilka typer av insatser som man använder Eurofighter just nu nere i Libyen. men med tanke på att britterna satt in Tornado GR4 i attackrollen så är det med stor sannolikhet att Eurofighter endast opererar i jaktrollen.

Därmed så har Eurofighter samma operativa begränsningar som Gripen. Men man har det av tekniska och inte som för Gripen av politiska skäl.

Bättre begagnad

Indonesien är sugna på att köpa Eurofighter från Storbritannien.

Indonesia informally approached Britain over the potential acquisition of up to 24 jets. The previous Labour government banned defence exports to the country in 1999 amid claims it had used British-made planes to bomb civilians.

The sale would be worth around 5 billion pounds ($8.1 billion dollars, 5.8 billion euros) in total, the paper said, but would be hugely controversial in light of current concern over the source of weapons being used against Arab rebels.

British military company BAE Systems has separately offered to upgrade Indonesia's fleet of Hawk jets, it said.

Det intressanta med denna affär är att den verkar vara att sälja ut RAF Eurofighters, snarare än att köpa nya från BAE. RAF genomgår just nu stora nedskärningar och flaggar för att sälja ut stora delar av sin flotta av flygplan. De kostnadsökningar som en analys av Eurofighterprogrammet flaggar för är med andra ord inte särskilt välkomna.

The National Audit Office (NAO) said that while the fighter jet was performing some defence tasks, it is unlikely to reach its full potential as a multi-role aircraft until 2018.

Britain originally ordered 232 Typhoons in the 1980s. The number has been cut by 72, but development costs have risen by a fifth to £20.2 billion ($33 billion, 23.8 billion euros) and support costs have also gone up.

The NAO estimates that each individual aircraft is 75 percent -- or £55 million -- more expensive than originally anticipated and the total programme cost will eventually hit £37 billion.

Frågan är nu egentligen hur många Eurofighter som kommer att byggas? Den export som har skett utöver de ursprungliga ländernas anskaffning består av utförsäljning från Tyskland till Österrike av 15 st mer eller mindre oanvändbara Tranche 1B och 72 stycken till Saudiarabien varav 24 är Tranche 2 från de som levererats till RAF och 48 Tranche 3 tillverkas nere i Sudiarabien där RAF minskar sin anskaffning med motsvarande antal. Det innebär att RAF enbart får 40 stycken Tranche 3 maskiner med full markkapacitet! Gissa om dessa 40 maskiner kommer att få slita nere i Afghanistan nu när Harrier har flygit färdigt och Tornado GR4 är på väg att stoppas i malpåse om några år. I budgetneddragningarna pratas det dessutom att reducera RAF till enbart 107 Eurofighter.

Eurofighterkoncernen är mycket försiktiga med att gå ut med att man i praktiken inte har exporterat en enda maskin! Det är bara panka kunder som har sålt sina maskiner vidare. Om nu Indonesien lyckas köpa sina maskiner från RAF, minskar det ytterligare RAF:s flotta ytterligare eller är det från de Tranche 1 flygplan som man ställer i malpåse? Att man ens är i förhandling med Indonesien som tidigare varit på Storbritanniens lista över länder man ska undvika sälja till, visar på hur stor behovet av pengar är i UK MoD.

RAF:s problem växer med tanke på att man också väntar på att få sina JSF och prislappen på dessa stiger hela tiden. I Kanada så räknar man nu med en prislapp på $450 miljoner per flygplan mot det ursprunliga $132 miljoner. Nu är det dock oklart från artikeln vad som avses och jag misstänker att reportrarna gjort det vanliga misstaget att ta anskaffningspriset och dela på antalet flygplan. Man tänker då inte på att kostnaderna antagligen också skall täcka utbildning, simulatorer, underhåll m.m. Norrmännen har dock börjat inse att JSF kan bli tre gånger dyrare än beräknat. Men med tanke på oroligheterna i Nordafrika så kanske man planerar att höja oljepriset för att tjäna in mellanskillnaden i anskaffningspris för JSF?

Antalet JSF som kommer att produceras minskar hela tiden. Kanada har redan skurit ner från 80 till 64. Storbritannien hoppar av F-35B och satsar på enbart F-35C, sänker antalet som anskaffas från 150 till 138 eventuellt ända ner till 50! Dessutom bygger man om det sista av sina två nya hangarfartyg för F-35C. Det första läggs i malpåse redan vid leverans.

Den framtida stridsflygsflottan för RAF hamnar alltså i dagsläget på max 107 Eurofighter av olika standard och max 138 (eventuellt enbart 50) stycken F-35C. Faktum är att det finns tankar på att skippa JSF helt och i stället köpa F-18E/F eller t.o.m. Rafale!

Vilken påverkan kan RAF:s nedskärningar få på Sverige?

- NATO kommer givetvis att kräva mer av andra länder som bidrar med resurser till Afghanistan att ställa upp med stridsflyg i CAS-rollen. Sverige är inte NATO-medlem, men kommer givetvis att få ökad press via EU.

- En hel del RAF-piloter kommer att komma ut på den civila marknaden, vilket kan försvåra för svenska Flygvapenpiloter att t.ex. söka jobb på Ryan Air. Med andra ord så kommer Försvarsmakten givetvis att bli mindre villig att löneförhandla. Å andra sidan så räknar Kina att inom en 5-10 års period köpa in 2000 flygplan till sina civila trafikflygbolag. Detta kommer givetvis att öka behovet av civila piloter internationellt, vilket kan få påverkan ända bort till oss i Europa.

- RAF står för en stor del av NATO:s beredskap över Nordsjön och upp mot Island och Grönland. Detta kan innebära att Norge och i förlängningen också Sverige/Finland inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet får ökat ansvar för detta område.

Hmm...kanske dags att titta på Blocket efter "bättre begagnat stridsflyg - enbart använt till och från kyrkan av äldre dam".

Ekonomin stoppar Gripen? (uppdaterad)

Gripen lanseras ofta som ett stridsflygplan som ger mycket pang för pengarna. Problemet är de som har råd vill köpa det som ger mest pang, oavsett hur mycket det kostar. Ta Norge och Saudiarabien som bra exempel. Oljeinkomsterna gör att det är betydligt lättare att ta ett beslut att köpa F-35 och F-15 utan att ha full koll på vilka kostnader det blir i slutändan. Andra länder som t.ex. Israel har inget alternativ. Rädslan för grannländerna gör att man måste köpa det bästa man kan få för pengarna oavsett kostnad.

Men Saab:s stora problem just nu är att de kunder som även normalt har ont om pengar och som därmed skulle vara ideala kunder, för tillfället är helt panka! Det är med andra ord inte längre en fråga om vilket flygplan de ska köpa, utan OM de har pengar att köpa flygplan över huvud taget. Även stabila ekonomier som Schweiz skjuter upp sina beslut om anskaffning av nya stridsflygplan.

Även de länder som normalt har god ekonomi och råd att lägga stora summor på sina försvarsmakter är utblottade. Sumatra har i ett tidigare inlägg tagit upp den dåliga ekonomin i Storbritanien och vilken konsekvens det får för deras försvarsmakt. I decembernumret av "Air Force Monthly" så redovisas neddragningarna på RAF. Man skrotar Harrier i förtid och väljer att inte anskaffa den vertikalstartande F-35B. Även Nimrod MRA4 läggs ner, vilket innebär att Storbritanien förlorar sin förmåga till långräckviddig havsövervakning. Sentinel R1 ASTOR som levererades 2007 kommer att skrotas efter det att de opererat klart i Afghanistan. Det sista är ett mycket märkligt beslut då britterna i och med detta helt förlorar sin förmåga att följa markmål.

Det som väntar britterna är i mångt och mycket det som Sverige går igenom just nu.

"It is the government's position that today's forces are structured to fight cold-war conflicts, not the low-intensity warfare increasingly confronting her amred services. It further sees britain's future defence as being part of a coalition and with this in mind her forces will be re-structured."

Skillnaden är att man drar ner från jättestort till bara stort. Fortfarande skall det brittiska försvaret samtidigt klara av en längre operation med 6.500 soldater (läs Afghanistan), en kortare operation med 2000 soldater samt ytterligare en kortare med med 1000 soldater. Man skrotar HMS Ark Royal och HMS Illustrious kommer enbart operera helikoptrar. De nya hangarfartygen kommer att levereras. Ändringen blir att det första fartyget HMS Quen Elizabeth kommer att direkt läggas i malpåse (för dyrt att avsluta/ändra det påbörjade kontraktet som innebär att det kommer att byggas för Harrier/F-35B). HMS Prince of Wales konfigureras om för att få katapult och kunna operera F-35C! I stället för 138 st F-35B beställer man enbart 60 st F-35C. Styckepriset för JSF kommer med andra ord att gå upp, något som kommer att drabba de andra kunderna (läs Norge).

Politikerna säger i klartext att man inte längre behöver hangarfartyg. Med andra ord så anser man att t.ex Argentina lagt ner sina anspråk på Islas Malvinas. Dock så kommer RAF fortsätta att operera från Falklandsöarna, men hur ska britterna vid behov förstärka?

Hur ser det ut för de nuvarande Gripenoperatörerna?

- Ungerska Forinten har rasat under 2010, vilket fördyrar deras operationer med stridsflyg med 20-30%. Samtidigt så har man sedan ett år slutat flyga L-39 och Mig-29 går enligt Air Force Monthly i graven vid årsskiftet. Det innebär att man snart enbart har Gripen kvar som stridsflyg. Toppa detta med den giftkatastrof som inträffade under hösten och det ungeska humöret är i moll. Man skulle behöva anskaffa antingen fler Gripen, eller som tjeckerna ett komplement till Gripen, men pengarna lär knappast finnas i statskassan. Ett flygvapen med endast 14 flygplan är mycket känsligt för att t.ex. ett par piloter eller tekniker byter arbetsgivare.

- Sydafrika har en så pass dålig ekonomi att man riskerar att få sluta flyga med sina Gripenflygplan. Vad man bör ta i åtanke här är att Gripen är ett av världens billigaste flygplan att operera. Har det sydafrikanska flygvapnet inte råd att flyga Gripen så finns det inget annat alternativ än att inte flyga över huvud taget. Valet mellan Hawk och Gripen kan jag dock förstå då Hawk används som skolflygplan och lätt attack/jakt. Förutom ekonomin så påverkar det allmänna säkerhetsläget i Sydafrika. Många piloter anser att dom inte längre kan göra karriär och att deras familjer måste bo innanför taggtrådsstängsel och väljer därför att t.ex. börja flyga för australienska flygvapnet! Ryktet säger att Australien även varit och jagat svenska piloter till sina F-18 Super Hornet och svenska ubåtsmän till sina Collins-ubåtar.

- I Thailand ser det dock ljusare ut. Den första supportgruppen är på väg ner och 2011 börjar man operera sina sex första Gripen och en FSR890. Förhoppningsvis så kommer man snart att skriva på avtal om fler.

I de stora affärerna är det än så länge ganska så tyst.

- I Brasilien så har man lagt locket på. Men den avgående presidenten Lula har nog redan skrivit på kontraktet med Dassault om att köpa Rafale. Hans efterträdare Dilma Rousseff har lovat att följa Lulas ekonomiska reform och kommer nog bara att plocka fram ett ifyllt papper ur kassaskåpet. Frankrike kan erbjuda något som Sverige aldrig kan, d.v.s. politisk tyngd.

- I Indien börjar Eurofighterkonsortiet nu att slå på den stora trumman och erbjuder Indien att inte bara bli en kund utan en fullvärdig medlem i samarbetet.

Uppdaterad 10-11-08, 18:28
Nu skriver brasilianska tidningar om att beslutet avseende nästa brasilianska stridsflygplan kommer att tas under övningen Cruzex som slutförs den 19 november. Som av en slump så deltar Rafale i den övningen...

Någon som vågar tro annat än att resultatet redan är klart?

Uppdaterad 10-11-10, 21:51
Ny Teknik hävdar nu att Lula har blivit osams med Sarkozy och därför tänker följa råden från sin flygvapenchef och den brasilianska industrin.

Men efter att Frankrike i våras vägrade att stödja Brasiliens och Turkiets medlingsförslag i den iranska kärnbränslefrågan känner sig Lula da Silva sviken av sin gamla bundsförvant Nicolas Sarkozy och är inte längre lika intresserad av att göra affärer med Frankrike.

I stället säger rykten i Brasilien att han nu kommer att följa rekommendationerna från det brasilianska flygvapnet FAB och industriorganisationen Fiesp i Sao Paolo som förordar svenska Gripen.

"Liten tuva stjälper ofts stort lass", heter det och i detta fall kan ett litet politiskt gräl innebära en stor förlust för Dassault? Men jag misstänker att Ny Teknik som vanligt drar lite för optimistiska slutsatser. Svensk teknik är bra, men i den stora politiska världen väger vi på tok för lätt.

Uppdaterad 10-11-12, 18:16
Sarkozy verkar vara säker på att Brasilien väljer Rafale.

Det sade den franske presidenten efter att ha diskuterat affären med Brasiliens avgående president Lula da Silva och tillträdande Dilma Rousseff vid G20-mötet på fredagen.

Lula har sagt att han ska överlägga med Rousseff om köpet av 36 stridsplan, men att ett beslut kommer före maktöverlämnandet i januari.

Det är ganska så symptomatiskt att Lula diskuterat med Sarkozy om denna affär på G20. Ett forum där Sverige står långt utanför väntelistan för att komma in. De enda gånger vi är inbjudna är när vi agerar ordförandeland för EU. Det är just denna typ av inflytande som Sverige saknar för att vinna de riktigt stora affärerna.

Uppdaterad 10-11-24, 18:05
Nu har äntligen den andra delen av Gripenförsäljningen till Thailand skrivits på och därmed så har Thailand nu köpt 12 st Gripen, två stycken FSR och en extra 340 för VIP-flyg m.m.

Vid sidan av de sex stridsflygplanen omfattar avtalet ett radarsystem av modellen Erieye monterat på en Saab 340 samt en order på sjömålsrobot 15.

Vad som är mycket intressant med denna andra affär är att nu få Thailand också sina skarpa Rb15 och kommer därmed att kunna bli en lokal maktfaktor med stor möjlighet att påvarka fartygstrafiken i regionen.

Den här affären var dock inte oväntad, utan alla väntade bara på att det skulle vara politiskt och ekonomiskt möjligt. Frågan är bara hur framtiden ser ut? Thailand byter ut sina gamla F5 mot Gripen, vilket är ett utvecklingssteg som att gå från J29 till JAS39 här i Sverige. Man genomför dessutom en "mid-life upgrade" av sina gamla F-16A/B. Dessa kommer dock inom ett par år att vara i behov av utbyte trots denna uppfräschning. Då har Thailand behov av fler Gripen. Frågan är bara var det stannar? 24 eller 36?

DN, Ny Teknik

Uppdaterad 10-11-30, 16:18
Saab gör nu en sista ansträngning för att få iland kontraktet med Brasilien.

Brasiliansk press rapporterade i fredags om att Saabs vd Håkan Buskhe kommer till Sao Bernardo, som ligger i Sao Paulo-området, på onsdag med 350 miljoner kronor i fickan som ska investeras i ett nytt forskningscenter. I hans följe finns den svenska infrastrukturministerns statssekreterare, Carl von der Ersch.

"Friskt vågat, hälften vunnet", heter det som bekannt. Frågan är bara vad anti-vapenförsäljningslobbyn tycker om detta i efterhand. Är detta en "muta"?

Fler med problem

Inte bara Gripen har problem med sina Martin Baker katapultstolar. Kommer ni ihåg kraschen i Vidsel 2008 där ett felaktigt designat utskjutningshandtag ledde till att piloten sköts ut ofrivilligt?

Nu har Eurofighter råkat ut för problem med sin katapultstol.

Flightglobal reports that the Eurofighter grounding resulted from an incident last month in which a Saudi pilot was killed after ejecting from a jet operating from Morón airbase in Spain. It's thought that a fault in the design of the Martin Baker seat meant that the Saudi's parachute separated from his harness during the ejection so that he subsequently fell to his death.

Other Eurofighter nations including Germany and Italy also grounded their fighters, though Germany was able to fall back on some remaining veteran F-4 Phantoms to step into the Typhoons' place. The RAF, having now stood down its preceding Tornado F3s, had no operational fighters apart from the Spitfire and Hurricane flown by the Battle of Britain Memorial Flight.

Det blir intressant att se när Spitfire återigen lyfter till skyarna över Storbritanien för att bevaka gränserna...

Debatten pågår

I ett tidigare inlägg så uppstod debatten om att ta fram en topplista över dagens stridsflyg. Inte så lätt som man skulle kunna tro och därför har jag lagt det en smula på is.

Dock så är det en favoritsysselsättning bland stridspiloter att tävla med sin omgivning. Det är inte tekniken som avgör, utan vem som är bäst på att utnyttja den. Dessa typer av diskussioner kan därför lätt leda till skryt och på den gamla goda tiden ett och annat hederligt slagsmål i mässen.

För ett år sedan så skröt USA en smula för mycket efter att Indien 2008 deltagit i en Red Flagövning (det var för övrigt övningen efter den som Sverige deltog i). Man påstod att indiens nya fina Su-30 inte hade en chans mot USA:s beprövade F-15. Det här var givetvis en revanch för att USA året innan åkt på stryk i en liknande övning i Indien. Indierna tog illa vid sig av kritiken från de retsamma amerikanerna och tillsammans med det faktum att USA säljer F-16 till Pakistan så lär nog inte amerikanska stridsflygplan ligga allt för bra till i utvärderingen om nytt stridsflygplan till Indien. I kombination med kvalitetsbristerna hos Mig-29 och Su-30 så ger det en viss fördel för Eurofighter och Gripen.

Nu senast är det den franske divisionschefen Övlt Fabrice Grandclaudon som retat upp både engelsmän och amerikanare, se Air Forces Monthly April 2010. Detta skedde efter en övning i UAE där Frankrike ställde upp med Rafale, England med Eurofighter, Pakistan med F-7, USA med F-16CJ Block 52 och UAE med Mirage 2000-9 samt de senaste F-16E/F Block 60. I periferin på övningen deltog även USA med F-22. Dom var dock enbart där för att testa logistiken vid operationer i varmt klimat och deltog inte aktivt i själva övningen.

Han hävdade bl.a. att:

- Rafale hittat fler markmål med sitt varningssystem än vad F-16CJ från ANG lyckades med. Amerikanarna kontrade och sade att deras flygplan i dessa uppdrag inte hade SEAD som uppgift och därför inte var utrustade med HARM Targeting System.

- I 4v4 mot Eurofighter lyckades Rafale vinna med 4-0 och 3-1. Engelsmännen hävdade dock att i dessa scenarier så simulerade Eurofighter andra måltyper (Mig-29/Su-27) och fick inte använda sin egen kapacitet fullt ut. Bloggdebatten mellan England och Frankrike har pågått för fullt sedan denna övning.

- F-22 lyckades vid åtta tillfällen bara skjuta ner en Rafale. USA såg dock lätt på denna kritik då F-22 användes bara i 1v1 och WVR strid och kunde därför inte utnyttja sina Stealth egenskaper. En del av F-22 piloterna hade enbart 30 timmar på typen.

Iron Falcon, eller ATLC - Advanced Tactical Leadership Course börjar bli ett intressant alternativ till Red Flag eller NATO TLP - Tactical Leadership Program, där bl.a. Tjeckien deltagit med sina Gripen. Enligt den franska divisionschefen har ATLC mycket att erbjuda.

"The purpose of Red Flag is essentially to provide Blue 4 (the youngest pilot) with his or her first ten missions - lessons learnt from sending inexperienced aviators into combat during the Vietnam War. ALTC is a course to qualify a mission commander (an already experienced pilot)."

Grandclaudon och hans Rafaledivision har tidigare deltagit i en Red Flagövning där Indien deltog med Su-30MKI, USA med F-22 och Sydkorea med sina sprillans nya F-15K. (Det var för övrigt efter denna övning som USA skröt över sina resultat mot indiska Su-30MKI).

I Sverige har man insett riskerna med för mycket prestige vid luftstridsövningar. Därför så är alltid ett flygplan utpekat som mål och har andra begränsningar än jaktflygplanet. Tyvärr så har vi i Sverige inte tillgång till så många andra måltyper än Gripen. Därför så är det värdefullt med bl.a. Cross Borderträningen mellan Sverige, Finland och Norge så att Gripen får möta F-16 och F-18. Då får piloterna tillfälle att till fullo utnyttja flygplanens olika egenskaper i s.k. DACT - Dissimilar Air Combat Training.

Men i jantelagens Sverige så är det fult att skryta på samma sätt som fransmän, amerikanare och engelsmän gör. Efter framgångarna i Alaska på CCT 2006 så gick det till och med ut en order från HKV att vi skulle ligga lågt med att berätta om hur bra det gick. HKV ansåg att Sverige riskerade att inte bli inbjudna till fler liknande övningar. Tyvärr så är detta till nackdel nu när vi håller på och försöker exportera Gripen till bl.a. Brasilien, Indien och Schweiz. Vi får inte slå oss för bröstet, men det gör definitivt våra motståndare.

Eurofighter vs Gripen

Jag har tidigare berättat om Tjeckiens mycket lyckade mission i Baltikum, där dom under en fyra månaders period stod beredskap med två startklara Gripen. Det som dock är mest intressant är att jämföra dom med efterträdaren på Siaulia basen, d.v.s. Eurofighter från tyska Luftwaffe JG74 - "Mölders".

Artikeln om JG 74 visar att dom började flyga Eurofighter 2006, men att dom nu tre år senare bara har 10 stycken operativa Eurofighter pekar på leveransproblem. Visst har man sålt Eurofighter Tranche 1 flygplan till Österrike, men som jag beskrivit i ett tidigare inlägg så är nog tyskarna bara glada att vara av med dessa begränsat användbara flygplan. Österrike får sina flygplan uppgraderade till Block 5 standard. (Om vi tycker att det är förvirrande med skillnaden mellan JAS39A/B och JAS39C/D så är det ingenting jämfört med Eurofighters konfigurationsträsk).

All of that is a far cry from his Bavarian home base, where FW74 also carries out domestic QRA duties. With just 10 Eurofighters, the squadron was stretched very thin to meet its obligations, both of which demand at least four aircraft - two at 15min readiness and two more in reserve. Just two were left as spares.

Artikeln nämner också att man haft de gamla F4 Phantom som backup. När man pratar med våra tjeckiska kollegor så var det inte bara för att tyskarna har ont om Eurofighter flygplan, utan att dom har så högt felutfall att det måste finnas en resevplan B.

Running lean has consequences. With only four Eurofighters in Siauliai, it was not possible to fly enough hours to keep all FW74's pilots' licences current. As a result, Germany had to split its four-month Baltic deployment into a pair of two-month sections, with the November-December period picked up by the McDonnell Douglas F-4 Phantoms of the Wittmund-based and gloriously-named FW71 "Richthofen".

Tjeckerna producerade 400 timmars flygtid med fyra Gripen flygplan i Baltikum (två i beredskap och två i reserv). Samtidigt stod man beredskap i Tjeckien med ytterligare två Gripen och en i reserv. Detta med en flotta på 12 st 39C flygplan. De övriga två är 39D som inte har någon inbyggd kanon och därför inte används för denna typ av beredskap. Jämför det med Österrike som producerar 600 timmar under hela 2009! Tjeckernas enda problem just nu är med sina egna politiker. Flygvapnet skulle gärna köpa några extra flygplan, men politikerna har insett hur mycket det går att flyga med enbart 14 stycken att man tvekar...

Att man är stolta över sina Gripen flygplan i Tjeckien visar inte minst den egenproducerade 2009 års Gripenkalendern som många i Sverige ser på med fasa. Men personligen tycker jag att vi måste se på denna typ av publicitet med öppna ögon för vad det är. Det är helt enkelt en nöjd kund! Hmm, det ryktas om en 2010 års kalender, så nu är det dags för mer moralpanik...

En liten intressant blänkare fanns också i artikeln som visar att trots att kalla kriget är slut och trots att vi nu är vänner med Ryssland och låter dom dra gasledningar inom våra vatten så finns det vissa spänningar kvar över "Fredens hav".

It must be assumed that the crew of the A-50 were expecting company, and had their own cameras and radar gear primed and ready for their first-ever contact with a Eurofighter. Meanwhile, approaching the German air force aircraft from behind was a pair of Russian Sukhoi Su-27 fighters, which were duly intercepted by Finnish air force fighters on QRA duty in their sector.

Such a day would have been one of high tension in 1989, but 20 years after the fall of the Berlin Wall there clearly remains no small measure of prickliness in East-West relations.

Snart ångrar Österrike sig

Jag var med och utbildade 2:a Österrike omgången på JA37 Viggen en gång i tiden. Det var för att piloterna skulle få flygtid och lära sig flyga moderna flygplan innan bytet från J35OE Draken till Gripen. Gissa om vi blev snopna när dom inte köpte Gripen! Österrike som tidigare köpt J29, Saab 105O (SK60) och J35OE från Sverige köpte i stället Eurofighter från Tyskland.

2003 skrev Österrike på ett kontrakt att köpa 18 Eurofighter från Tyskland till en kostnad av 2,5 miljarder Euro. Efter valet 2006 började Österrike inse att dom inte hade råd med detta och försökte häva kontraktet. Budet dom fick var att för endast 1,2 miljarder Euro skulle dom få NOLL flygplan... Till sist lyckades dom få till 15 flygplan för 1.63 miljarder Euro (ca 16 miljarder kr).

Gissa om dom blev lurade av tyskarna. Det dom fick var Tranch 1, d.v.s. de första Eurofighter maskinerna som bara har jaktkapacitet (i och för sig användes J35 till enbart detta).

Några fakta:

- 2003 skrivs kontraktet.

- 12 Juli 2007 levereras det första flygplanet.

- 1 juli 2008 tar dom över försvaret av luftrummet i Österrike
- 24 september 2009 levereras det 15:e flygplanet och hittills har flygplanen tillsammans flugit 1100 timmar.

Jämför detta med Gripenförsäljningen till Tjeckien:
- 14 juni 2004 skrivs kontraktet 12x39C och 2x39D.
- April - Augusti 2005 levereras alla 14 flygplan.
- 30 Juni 2005 står Gripen redo i NATO QRA! Piloter och tekniker var redan utbildade i Sverige. Sedan dess har dom haft två flygplan i ständig 15 minuters beredskap dygnet runt, året runt.
- 1 Oktober 2008 har Tjeckien flugit ca 4800 timmar på 5100 uppdrag. Tjeckiska piloter får ca 160 timmar flygtid per år.
- Maj - Augusti 2009 Tjeckiska Gripen bedriver NATO QRA i Baltikum samtidigt som dom bedriver QRA i Tjeckien. Oerhört imponerande att klara av detta med endast 14 maskiner.

Totala kostnaden för Tjeckien inklusive support i 10 år är 19,650 miljarder CZK (ca 5,7 miljarder SEK), d.v.s. ca en tredjedel av Österrikes Eurofighter.

Sammanfattningsvis så skedde leveransen betydligt snabbare för Tjeckien, trots samma förutsättningar. Bägge länderna köpte flygplan ur en pågående produktion (Eurofighter för Tyskland och Gripen för Sverige). Anskaffningskostnaden för Österrike är tre gånger så hög som för Tjeckien. Tjeckerna har flugit 5 gånger mer än Österrike.

Jag misstänker att Österrike drar sig för att samöva med Tjeckien. Det skulle bli en sista spik i kistan om deras flygplan fick stryk av den betydligt billigare Gripen...

Status på internationellt stridsflyg

Jag läste en mycket läsvärd sammanfattning av dom olika flygplansprogrammen runt om i världen. Dels de europeiska Rafale, Eurofighter och Gripen, USA:s F-22 och F-35, Kinas J-10/J-11 och ryska Su-35, PAK-FA. Artikeln är skriven av en medarbetare från Jane´s på pakistanska flygvapnets diskussionsforum. (Varför har inte svenska Försvarsmakten ett officiellt diskussionsforum, är dom rädda för kritik?)

Lite förvånande är att det fortfarande är liv i F15, F-16 och F-18 programmen. Med liggande beställningar så kommer produktionen att pågå lika länge som de liggande beställningarna på Gripen för Sydafrika, Thailand och Sveriges 31 modifierade A/B, det s.k. A2C eller F100 programmet.

Två trender ses bland alla försvarsmakter:

"Force structures in Europe are now increasingly moving towards support of expeditionary capabilities. This has required, and will continue to require, that air force funding be shifted away from combat aircraft and towards a more balanced force structure, largely to address critical shortfalls in tactical and strategic airlift capabilities.

Europe's air forces are progressively moving away from the traditional task of guarantor of airspace sovereignty and towards that of an enabler for the armed forces as a whole, increasingly integrated with their sister services' requirements."

Det vill säga att fokus går över mer mot attack funktionalitet, d.v.s. förmågan att bekämpa markmål och att detta till stor del kommer att ske under internationella operationer utomlands. Vikten av riktiga Multi-role/Swing-role flygplan ökar därmed, vilket Gripen har en lång tradition av. JSF/F-35 är däremot tveksam då det i grunden är ett attack-flygplan.

I slutet av artikeln nämns även USA:s kommande problem med numerären på framför allt jaktflygplan.

En intressant slutsats är att med dagens planerade produktionslinor så kommer det 2035 inte att finnas något alternativ än JSF för de flygvapen som vill uppgradera. Något att tänka på för Sverige då våra Gripen börjar nå slutet på sin livslängd ungefär vi detta datum. Hur får vi Saab att överleva under tiden? Risken är att Ryssland och Kina helt tar över den globala marknaden för flygplan som är billigare än JSF/F-35.

Lite intressant är det också att se vilka delar av texten som författaren har skrivit med fet text. Dagens anskaffning av F-16C/D och en kanske kommande beställning av kinesiska J-10/J-11 till pakistanska flygvapnet?