Dubbel användning = bättre beredskap

Staten har de senaste åren försökt lägga ut kärnverksamhet på privata bolag. Ett exempel som har har upprört mig oerhört under lång tid är utförsäljningen av Sjöräddningen. Men nu ger Norrlandsflyg upp. Det går helt enkelt inte att driva denna typ av verksamhet med vinst. Regeringen planerar därför att köpa tillbaka verksamheten och lägga ut den på Sjöfartsverket. Därmed så har Regeringen backat på sin tidigare styvnackade inställning att Staten inte får konkurrera med privata bolag.

Totalt berörs sju helikoptrar. Regeringen ska skriva under propositionen om köpet den 15 september och lämna den till riksdagen. Om riksdagen säger ja tar Sjöfartsverket över personalen för alla sju helikoptrar baserade runt om i landet och leasingavtalen för fem helikoptrar.

Norrlandsflyg har precis beställt nya helikoptrar. Frågan är om det är de nya S-76D som Sjöfartsverket tar över, eller S-76C++ som Norrlandsflyg använder idag? Storleksmässigt så är det samma klass. Kabin på 5,78 m3, max startvikt på 5,3 ton och räckvidd 818 km. Detta att jämföra med UH-60M 11,2 m3 kabin 9,9 ton max startvikt och 511 km räckvidd.

Norrlandsflyg har gjort ett bra jobb och personal och utrustning håller hög kvalitet. Men hur tjänar man pengar på en sådan här verksamhet? Jo, genom att dra ner på kostnader till ett minimum. Detta innebär att man tar en risk genom att inte ha kapacitet den dag det behövs något mer än bara normalberedskapen.

Tidigare utförde Försvarsmakten delar av sjöräddningen. Med våra stora HKP 4 - Boeing Vertol och HKP 10 - Super Puma så hade vi en resurs som genom åren genomfört många svåra uppdrag. Men problemet var att sjöräddningen var inte en huvuduppgift och då Försvarsmakten drog ner på sin verksamhet beroende på budgetneddragningar så fick ofta räddningsystemen dra in på svångremmen. Konsekvenserna av detta kunde ses vid bl.a. Estoniakatastrofen då vinchar och annan utrustning helt enkelt inte höll måtten.

Debacklet med anskaffning av nya helikoptrar blev ytterligare en spik i kistan. Då HKP 4 skrotades i förtid, HKP 10 gångtidsförlängts enbart för att flyga i Afghanistan och HKP 14 aldrig blir levererad så finns det inte någon helikopter inom Försvarsmakten som håller måttet för sjöräddning. Flygvapnet klarar idag inte ens av att hålla sin egen flygräddning, utan har fått förlita sig på civila bolag även där. Förlusten av kompetens inom den militära helikopterverksamheten har varit stor. Sjöräddning är en mycket bra verksamhet att träna Försvarsmaktens piloter på, då det i mångt och mycket liknar MEDEVAC och CSAR rollerna.

Samtidigt så är det rent slöseri av investerade pengar vid anskaffning av nya helikoptrar (HKP14/16) att inte utnyttja dem så mycket det bara går. Försvarsmaktens driftbudget lär nog inte räcka till mer än att bara utnyttja helikoptrarna till 50%. Liksom HKP 4 så kommer de att om 20-30 år att bytas ut med massor av tid kvar i skroven att utnyttja. Genom att nyttja dessa redan betalda helikoptrar för sjöräddning så blir timpriset lågt (lön, underhåll och bränsle).

Mitt förslag är därför att låt Sjöfartsverket ta över sjöräddningen till den nivå som Norrlandsflyg har haft kontrakt på, eller kanske något lägre. Komplettera sedan med Försvarsmaktens helikoptrar. HKP 14 (när den dyker upp) bör vara lämpad för detta. Den nyanskaffade HKP 16 UH-60M Blackhawk som börjar levereras till årsskiftet används av många länders kustbevakning i sjöräddningsrollen. Nu saknar säkert våra HKP 14 en del utrustning som de behöver i form av vinch, IR/optisk sökutrustning, havsövervakningsradar och pejl för nödsändare, men detta borde vara möjligt att integrera då de trots allt fins i många andra länders Blackhawk.

På så sätt skulle vi kunna få både bättre utbildade piloter i Försvarsmakten, merutnyttjande av statliga investeringar och en extra resurs för sjöräddningen att ta till vid större olyckor.

Verksamheter som sjukvård, polis, brandkår och försvar är mycket svåra att lägga ut på privata bolag. Det går ofta inte att tjäna pengar om man inte skär in på överflödet i form av extra beredskap för den olycka som kanske bara inträffar någon gång vart annat år. Har man dessutom inom staten en resurs som redan är betald är det inte särskilt ekonomiskt att inte utnyttja den till allt den går att använda till.