lördag 13 augusti 2011

Flyghjältar, del 2

Det finns många skickliga piloter där ute i världen. Uppvisningspiloter, testpiloter, stridspiloter, bushflygare, trafikpiloter med 10-tusentals flygtimmar m.m.

Men vem är egentligen bäst, "The greatest pilot that anyone has ever seen"? Det är precis den frågan som huvudpersonerna i den klassiska filmen "Rätta virket" ställer sig.

När jag frågar mina vänner och kollegor är det ofta ett särskilt namn som dyker upp. Robert A. "Bob" Hoover!

Vem är då denne "Bob"?

Som 15-åring så samlade han ihop pengar för att kunna köpa sig flyglektioner. Han hade dock ett stort problem, då han blev flygsjuk under varje flygpass! På sin 18-årsdag 1940 så gick han med i Tennesse Air National Guard, men eftersom han inte fyllt 21 så fick han enbart flyga med som akterskytt. 1940 så sänktes lägstaåldern för piloter från 21 till 18 och Bob fick chansen. Han började på flygvapnets flygutbildning 1941, men lärarna insåg snart att de inte hade något att lära ut.

On his first orientation flight in a Stearman PT-17, his instructor did a roll, and then asked him to try one. After Hoover completed a perfect roll, and then followed up with four-, eight- and 16-point rolls, as well as other advanced maneuvers, the instructor informed his commanding officer of the new pilot's talent. Hoover was soon showing other instructors what he could do in the airplane, and the CO asked the 20-year-old to put on a 30-minute demonstration for the other cadets on graduation day.

Han började sin officiella karriär i USAAF under VK2 där han inledningsvis testflög bl.a. P-40, P-39, P-38, B-25, Spitfire och Hurricane i Nordafrika. Han fick dock slåss med sina chefer för att få en stridande befattning. Han fick Distinguished Flying Cross för at ha lyckats bärga en havererad B-26 som hamnat på en strand med enbart 300 meters startsträcka. En månads reparationsarbete, ut med allt som vägde något och bränsle som räckte till närmaste bas och Bob fick upp flygplanet i luften med någon meters marginal.

Sina första stridsuppdrag gjorde han med Spitfire tillhörande 4th Fighter Squadron, 52nd Fighter Group baserad i Palermo på Sicilien. Krigskarriären höll på att bli kort, då han blev nedskjuten och tillfångatagen(han lyckades skjuta ner en Fw-190 och skada en annan innan han hans eget flygplan sattes i brand). Han lyckades ta sig från från fånglägret Stalag Luft 1 i Tyskland när vakterna flydde för ryssarna. Fräck som han var så passade han på och sno en Focke Wulf Fw190 från en övergiven tysk bas (ryssarna hade redan passerat den) och flög med den över fronten och landade i Holland.

Foto på Chuck Yeagers första överljudsflygning taget av Bob Hoover. Notera de diamantformade överljudschockvågorna i jetstrålen.

Efter kriget blev Bob testpilot på Flight Evaluation Group, Wright Fields och flög till att börja med erövrade tyska (bl.a. Heinkel 162 och Messerchmitt 163 "Komet") och japanska flygplan, men sedan övergick till att testa nya amerikanska flygplan, bl.a. P-80 "Shooting Star" och F-84 "Thunderjet".

Bob var god vän till Chuck Yeager och back-up pilot i Bell X-1 utprovningen. När Chuck Yeager den 14 oktober 1947 för första gången passerade ljudvallen så flög Bob följe i en P-80. Ursprungligen var det tänkt att Bob skulle flyga X-1 före Chuck, men han fick stå tillbaka som straff efter att han flugit upp och ner på låg höjd med en P-80. Tyvärr så bröt Bob bägge benen när han hoppade från en brinnande F-84 och fick aldrig flyga X-1.

Första testteamet på X-1. Bob tvåa från vänster, Chuck fyra från vänster.

Han tog avsked från försvaret 1948 och började jobba som testpilot på North American. Där var han bl.a. med och testade T-28 "Trojan", AJ-1 "Savage", XFJ-2"Fury", F-86D "Sabre" och F-100 "Super Sabre". Men stridsviljan var inte slut trots att han nu var civil. Under uppdrag i Korea där han skulle lära de amerikanska piloterna hur man använde F-86 för störtbombning så passade Bob givetvis på att ta ett par svängar på andra sidan fronten för att leverera bomber.

Detta vore en karriär som vilken pilot som helst hade varit nöjd med. Men det är faktiskt inte detta som gjort Bob till en legend.

Som en del av sitt jobb på North American så började Bob åka runt på flygshower med en P-51 Mustang. Hans första flygplan förstördes tyvärr i en olycka på marken, men den andra har blivit en legend. Den knallgula "Ole Yeller" som än idag flyger omkring på bl.a. Reno Air Show. Bob brukade som flygande starter inleda Reno med orden "Gentlemen, you have a race".

Hoover flew Ole Yeller for 20 years as the Reno Unlimited Class's official pace and safety plane. On March 29, 1985, Hoover set a world speed record for prop planes in Ole Yeller that still stands today: Los Angeles, California, to Daytona Beach, Florida, in 5 hours, 20 minutes.

North American Rockwells Aero Shrike Commander 500S var svårsåld, då många tyckte att den var ganska så trögmanövrerad och tråkig. Bob fick i uppdrag att ta fram en flyguppvisning för att visa vad flygplanet kunde göra (se video nedan). Han lyckades över förväntan!

People describing Hoover's aerobatic performances usually included the word "incomparable." He had many spectacular maneuvers, but over the years, audiences particularly enjoyed his signature "Dead Engine Energy Management Maneuver." Performing from 3,500 feet above the ground, Hoover would dive the plane, with both engines shut off and propellers feathered, and then pull the nose up into a loop and complete an eight-point hesitation slow roll. Upon recovery, he'd maneuver the plane through a 180-degree turn before heading toward the runway. He ended by landing one wheel at a time.

Genom åren har Bob flugit mer än 300 olika flygplanstyper och skrapat ihop över 30.000 flygtimmar. Han satt som ordförande i Society of Experimental Test Pilots under två perioder och var USA:s lagledare vid World Aerobatic Championships 1966 i Moskva.

Bob har fått massor av utmärkelser under sin flygkarriär. 1986 fick han Lindbergh medaljen. 1988 togs han upp i National Aviation Hall of Fame. 2002 och 2005 blev han utsedd till Eagle av Maxwell Air Force University. Smithsonian utsåg honom år 2007 till vinnare av National Air and Space Museum Trophy för sin karriär som pilot. Samma år blev han av Airports Journal tilldelad Living Legends Freedom of Flight. Se mer här.

In "Forever Flying," by R.A. "Bob" Hoover with Mark Shaw, Chuck Yeager refers to Hoover as the greatest pilot he's ever seen and "a magician in the cockpit." Astronaut Wally Schirra says Hoover's "the finest acrobatic pilot we've seen in our lifetime." Fellow acrobatic giant Leo Loudenslager says Hoover set the "standard of excellence," and Barron Hilton compares the pilot in flight to "poetry in motion." Jimmy Doolittle called Hoover the "greatest stick-and-rudder man who ever lived."

Men till slut så kom verkligheten ikapp. FAA groundade Bob 1994, då de tyckte att han blivit för gammal! Detta skapade en global protestkampanj kallad "Let Bob Fly!" Bob var tillbaka i luften år 2000, men då hade försäkringsbolagen höjt hans försäkringspremie. Så 2003 så flög Bob sin Shrike Commander till National Air and Space museum i Washington där den nu finns utställd bredvid Concorde.

En dokumentär om Bob Hoover är under produktion. Tills vidare så finns mer finns att läsa i Bobs bok "Forever flying".

P.S: Bob trodde sig vara den ende allierade pilot som snott ett flygplan från tyskarna, men det fanns minst en till.















9 kommentarer:

  1. Själv hade jag fundering på att lansera en serie inlägg om Sjöhjältar, men så tänkte jag att då kollapsar Internet, så jag avstod.

    SvaraRadera
  2. @ Sumatra
    Det skulle väl bli en kort serie...
    Hornblower räcker väl inte hur länge som helst... :-)

    SvaraRadera
  3. Jag ser att en av suggestions är roll+hälla upp dricka.
    Orginalet är förstås Hoovers och finns här: http://www.youtube.com/watch?v=Xp2Uc9XvmjY

    Sen länge har jag haft för mig att han flög YF-17 som uppvisningspilot, men min Google-fu räcker inte för att hitta bekräftelse; Nån som vet?

    SvaraRadera
  4. Jag lade till ett litet P.S. i slutet av inlägget, då jag kom ihåg den här historien.

    http://tailspinstales.blogspot.com/2011/01/fighter-pilots-story.html

    SvaraRadera
  5. Visst kommer del 3 att handla om Stefan Kaarle?

    SvaraRadera
  6. @Anonym 15.20: :-)

    SvaraRadera
  7. "internationella flygävlingen 1966 i Moskva" = World Aerobatic Championships. Han saknar cowboyhatten, den långe som går först efter skyltbärerskan: http://www.airportjournals.com/Photos/0702/X/0702024_8.jpg

    SvaraRadera
  8. Tack Lae. Jag förtydligar i inlägget!

    SvaraRadera
  9. Jag hade nöjet att se Bob Hoover flyga sin uppvisning i Oshkosh vid ett tillfälle för ett antal år sedan. En imponerande uppvisning. Det var någon bokförsäljare som hade honom som gäst där han signerade sin bok. Det var knappt någon som var fram till honom. Det verkade som att det inte var speciellt många som kände igen honom. Jag var för försynt för att gå fram och prata med honom och be om en autograf.

    Bob Hoover och Chuck Yeager var imponerande piloter, men de hade lite för mycket "Cowboy"-stil i mitt tycke. Mina flyghjältar är Scott Crossfield och Milt Thompson.

    SvaraRadera