Clausewitz sade en gång att "Krig är politik, bara med andra medel". Gränsen mellan den "civila" politiken och användningen av de militära maktmedlen blir allt otydligare ju mer odefinierad hotbilden och motståndaren blir. Man kanske t.o.m. kan säga att numera är politiken krigföring, bara med andra medel?
Kritiker till det svenska medlemsskapet i EU har som ett argument att det är icke-demokratiskt, då beslut avseende lagar m.m. inte längre tas i Sverige utan i Bryssel. Detta är ett ganska så trångsynt argument. Att beslut tas av en samling som representerar fler människor än bara vi 9 miljoner svenskar innebär inte att det är icke-demokratiskt. I så fall så skulle beslut i Riksdagen lika väl vara icke-demokratiska om en majoritet av Sveriges befolkning kör över t.ex. vad en majoritet i Sjöbo önskar.
Men i en sak har kritikerna rätt. När man blir medlem i en stor organisation så innebär det inte bara fördelar. För att få möjligheten till ekonomiskt stöd när man kört sitt lands ekonomi i botten, som t.ex. Grekland eller militärt stöd i en kris (som Sverige hoppas på) så måste man ibland vara villig att offra en del av sina ideal.
På senare tid så har debatten om svenskt medlemsskap eller inte i NATO förts på många håll. Vårt nationella försvar blir svagare och svagare och omfokuseras till Internationella Insatser. I all praktikalitet är vi NATO-medlem. Vi saknar dock ett påskrivet medlemsdiplom för att vara säker på att få hjälp när det behövs. Men vad skulle ett sådant medlemsskap innebära? Vad får små länder offra för att få beskydd av de stora bjässarna USA, Storbrittanien, Frankrike och Tyskland?
Dels så handlar det givetvis om att ställa upp när de stora länderna så önskar. Det är inte en slump att "The coalition of the willing" under det amerikanska anfallet på Irak 2003 bestod av "bjässar" som:
Afghanistan, Albania, Australia, Azerbaijan, Bulgaria, Colombia, the Czech Republic, Denmark, El Salvador, Eritrea, Estonia, Ethiopia, Georgia, Hungary, Italy, Japan, South Korea, Latvia, Lithuania, Macedonia, the Netherlands, Nicaragua, the Philippines, Poland, Romania, Slovakia, Spain, Turkey, United Kingdom and Uzbekistan.
Här hittar man en hoper med länder som alla har olika "skulder" till USA. Små otrygga nyblivna NATO-länder som Estland, Lettland, Litauen, Tjeckien, Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Polen. Vi har icke-NATO länder som vill bli medlemmar för att få beskydd från hotande grannar som Albanien (numera medlem), Georgien (lyckades inte så väl, vilket kriget mot Ryssland 2008 visar), Makedonien, Azerbadjan och Uzbekistan. Sedan har vi givetvis NATO-länderna som alltid ställer upp när USA kallar. Det vill säga Storbritannien, Holland och Danmark. De stora giganterna inom NATO har större valfrihet, vilket bl.a. Tyskland och Frankrike bevisade då de protesterade kraftigt mot anfallet mot Irak.
Danmark är ett av de länder som har offrat mest för sitt NATO-medlemsskap. I Afghanistan är Danmark det land som förlorat flest soldater i förhållande till sin folkmängd. I Libyen är Danmark (tillsammans med Norge) det land som fällt flest bomber i förhållande till antalet insatta flygplan i insatsen.
Men Danmarks vilja att ställa upp har gett resultat. Det är inte för inte som Anders Fogh-Rasmussen (f.d. statsminister i Danmark) numera är generalsekreterare för NATO. Som jämförelse så är svenske generalen Håkan Syrén (f.d. ÖB) ordförande för det betydligt mindre mäktiga EUMC. Den posten har Sverige fått för bl.a. sin vilja att sätta upp Battlegroups. Men dessa hedersposter är också dubbelsidiga svärd. Så länge som Danmark/Sverige har ordförandeposten så måste vi också ställa upp till 100% för respektive organisation!
Men det räckte inte bara med att ställa upp med soldater som är beredda att offra sina liv för att Danmark skulle få posten som NATO-ordförande. Man var tvungen att gå med på en hel del politiska eftergifter för att få med sig NATO-kollegan Turkiet.
Turkiet är en mycket stor spelare inom NATO. Man har ett kraftigt försvar (uppfyller med råge, 8.2%, NATO:s krav på 1,5% av BNP i försvarsbudget) och man köper stora mängder vapen från USA, då man dels har ett lågnivå inbördeskrig mot kurdiska separister, dels känner sig hotade av Irak (med ett basområde för kurdiska motståndsmän att träna och vila upp sig på) och dels fortfarande har olösta gränsproblem med Grekland.
Viktigast av allt är Turkiets geografiska läge:
- Transitland för olja och gas från Centralasien.
- Buffertzon mot problemländer i forna Sovjetunionen och Mellanöstern.
- Baseringsområde i händelse av NATO-insatser i forna Sovjetunionen och Mellanöstern. Skulle t.ex. det bli en insats mot Syrien så kommer med stor sannolikhet Turkiet att användas. (Kanske i kombination med basering i det numera USA-vänliga Irak?) Israel kan inte användas av förklariga skäl.
- Baseringsområde för radar och robotförsvar. USA/NATO:s rädsla är framför allt för eventuella angrepp från Iran.
- Muslimsk befolkning, vilket är viktigt för att ge legitimitet till insatser i regionen.
En nagel i ögat på Turkiet har varit de kurdiska TV-sändningarna. Man lyckades stoppa TV-sändningar som utgick från Belgien. Nu är det ROJ TV som kommer att stängas ner i Danmark. Enligt Wikileaks beror detta på turkisk påtryckning mot danska staten i samband med Fogh-Rasmussens utnämning.
Vän av ordning kanske säger att PKK är terroriststämplat 2002 av EU? Detta som en reaktion efter 9-11, då USA via FN drev på att frysa ekonomiska tillgångar för olika internationella terrororganisationer och många andra stater hängde på för att få sina egna interna motståndare stoppade. Detta beslut har sedan underkänts 2008 av EU:s egna jurister.
Jag vill inte debattera för eller emot PKK i detta inlägg. Jag vill bara peka på att ett beroende av andra stater/organisationer leder ibland till att man måste gå med på politiska eftergifter som man annars hade kunnat undvika. Ett nationellt försvar är inte bara till för att försvara det egna territoriet, utan ibland också för att man skall kunna bibehålla rätten att säga vad man tycker i internationella sammanhang. Sverige har under många år varit ett "världens samvete". I framtiden kommer vi kanske inte längre ha möjlighet att fortsätta vara så.
Med andra ord, ingenting här i livet är gratis. Vilka eftergifter skulle Sverige få göra för att bli medlem i NATO? II = Internationella Insatser riskerar att bli IP = Internationell Påverkan och IE = Internationella Eftergifter.
P.S: Läs mer om svenska statens syn på Kurdistan och PKK här.
Inlägg
Vi har knappast vart världens samvete de senaste 25-30 åren... Ingen har iaf behövt bry sig om att lyssna.
SvaraRadera@Anonym 14.02: Vem sade något om att någon lyssnade? ;-)
SvaraRaderaVad menar du med att vi som är kritiska till att EU lägger sig i våra inre angelägenheter skulle vara trångsynta. Jag är visserligen ingen snusare men jag begriper inte vad EU har med svenska snusvanor att göra. Om rökning säger man inget och inga protester mot att hasch får säljas fritt i Holland.
SvaraRaderaSedan vi gick med i EU har jag lyckats fylla en anteckningsbok med alla stolligheter som man försökt påtvinga oss. Nu senast tycker man tex att vi har för många träd på våra betesängar. Hur vårt kulturlandskap skall se ut skall EU ge blanka f-n i.
Det det vår rätt att leva som vi vill som är värd att försvara.
Du har en fantastisk blogg och många bra synpunkter men håll dig till de ämnen som du kan.
Otto
@Otto: Snus är ingen särskilt stor agenda inom EU. Det är bara vi svenskar som har blåst upp en storm i ett vattenglas. Mest så är det EU-motståndare som använt det som ett slagträ i debatten. Kan Holland få fortsätta med statliga bordeller och laglig försäljning av Hasch så tror jag nog att snuset är en mycket enkel sak att få undantag om man vill.
SvaraRaderahttp://www.svd.se/naringsliv/eu-kritiskt-till-svenskt-snus_6361056.svd
http://www.svd.se/naringsliv/eu-behaller-snusforbud_6356804.svd
"EU-kommissionen konstaterar också att svaren från Europaparlamentet visar på svagt intresse för frågan och att ”mycket få” europaparlamentariker svarat."
Korkade beslut vimlar det av från EU. Längden och krokigheten på gurkor är en av dem. Å andra sidan så finns det ett och annat korkat beslut från den svenska riksdsagen och kommunfullmäktige i Sjöbo. Den enda skillnaden är att ju närmare man är den lokala befolkningen, destå mer får man höra när man kliver någon på tårna.
Men om du läser en gång till och noga den här gången så inser du nog att det här inlägget handlade vare sig om för eller mot EU, utan om när man går med i en stor organisation så innebär det nackdelar likväl som fördelar.
Jag håller inte alls med om att det handlar om att dessa länder som gick med i Irakkriget skulle var "små otrygga nyblivna NATO-länder ". Se på vårt grannland (just det - grannland) Polen, som har en befolkning på över 40 miljoner och vars medelklass blott är betydligt större än Sveriges befolkning. Det kan vara nyttigt att komma ihåg.
SvaraRaderaDessutom är de långtifrån nyblivna natomedlemmar.
Den officiella polska linjen handlade om att för att försvara det som är rätt och riktigt - som senare kanske skulle visa sig vara inte särskilt rätt o riktigt, beror på vem man frågar - och att vara beredd att betala priset för detta i form av i värsta fall människoliv. Polackerna hänvisar här till sin erfarenhet av ockupation och förtryck. Nu är detta en officiell version, men det kan för den sakens skull ligga mycket sanning i den och vara något som den allmänna polska opinionen skriver under på. För att göra det rätta får man vara beredd på uppoffringar,
En reflexmässig tanke attPolen skulle vara ett pytteland säger en del omm hur vi svenskar ibland ser på omvärlden. Ibland krävs en stunds eftertanke.
Alla andra synpunkter, som hela den intressanta biten med Turkiet, får ni andra bita i.
@Anonym 23.05: Stycket om Irakkriget är skrivet med läget 2003 som förutsättning, inte läget idag.
SvaraRadera2003 var Polen en ganska så färsk NATO-medlem. Man gick med 1999.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Polens_milit%C3%A4r
"Små" har i inlägget inget med den absoluta fysiska storleken att göra, bara relativt de grannar som man upplever som hot. Bara för att Polen är stort så innebär det inte att man 2003 fortfarande kände sig otrygga med tanke på erfarenheter från VK2 och att det inte var allt för många år sedan man var medlem av Warzawa-pakten.
Det som fanns i form av militär utrustning 2003 var rester av det som ryssarna lämnade efter sig när de drog sig ur landet.
Sedan dess har det skett stora förändringar med bl.a. köp av F-16.
Men att man fortfarande gör sitt bästa för USA och NATO märks bl.a. i frågan avseende robotförsvar.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/02/01/AR2008020101910.html
http://www.guardian.co.uk/world/2009/sep/17/missile-defence-shield-barack-obama
"The US decision will cheer many in government in western Europe who believed the scheme was an unnecessary provocation to the Russians. But today the Czech Republic and Poland expressed disappointment at the White House's decision to reverse track after six years of difficult negotiations. Senior sources in Warsaw and Prague said they would insist on the Americans honouring pledges they made to the Nato allies in return for agreeing last year to the plan for missile defence deployments."
EU är icke demokratiskt i den meningen att de som bestämmer inte är folkvalda på samma sätt som i Sverige. Europaparlamentarikerna har ingen bestämmanderätt som de i den svenska riksdagen. De sitter där mest för syns skull. Kina har också ett parlament men det blir inte en demokrati för det heller.
SvaraRaderaRätt ska vara rätt.
//Limpan
@Limpan: Varje land får ett antal platser relaterat efter antalet innevånare i landet, där de små länderna faktiskt får lite mer procentuellt sett. Därefter så har vi ett val till Europaparlamentet (som i och för sig inte lockar så många svenska väljare).
SvaraRaderaI Europaparlamentet så bildas grupperingar av olika partier i flera länder med samma värderingar.
http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/sweden_sv.html
http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/national_parties_sv.html
http://www.europarl.europa.eu/parliament/archive/elections2009/sv/index_sv.html
En smula intressant blir det då det är den kristdemokratiska falangen som är störst i Europa. Nu tillhör i och för sig både (m) och (kd) denna falang inom EU.
Givetvis så kommer det inom blocken att finnas nationella agendor.
Jag ser ingen större skillnad till Sverige och vår blockpolitik i Riksdagen. I varje fall inte när det gäller själva valprocessen till parlamentet.
Sedan har Europaparlamentet inte samma befogenheter som vår Riksdag. Man delar på det lagstadgande besluten med Europeiska unionens råd/"ministerrådet" där dock vår svenska regering är representerad (av vem beror på aktuell fråga). En viss ineffektivitet uppstår p.g.a. rotationen av ordförandeskapet.
Sedan har vi den tredje instansen Europakomissionen där varje land har en representant och där små länder givetvis får ointressantare poster.
Vi i Sverige väljer fram de personer som skall representera Sverige i parlamentet och vi väljer fram den Regering som ska representera oss i ministerrådet. I EU-kommissionen har vi som svenska väljare inget att säga till om annat än att det är våra valda politiker som föreslår kommisionärer.
Det som kanske är lite intressant är det totala ointresset från svensk TV och press att visa vad som debatteras i EU trots att EU i många frågor bestämmer vad som ska utföras i de olika medlemsländerna.
De slutliga meningarna är skillanden och vari frågan ligger. Är EU då demokratiskt? Ett hjul kan bli en bil i förlängningen. En britt sa en gång att om EU vore ett land hade det aldrig fått bli medlem i EU.
SvaraRaderaOintresset vet jag inte om man kan skylla endast på media. Allt inom EU behandlas bakom stängda dörrar där media inte har tillträde. Även om det finns mängder av klipp på exempelvis youtube där man ser parlamentarikerna kalla varandra fascister och flaxa med armarna vilt mot varandra. Så är det trotsallt inte dessa som bestämmer något. Lissabonfördraget var en lista med hänvisningar till olika paragrafer och det var brottsligt att sammanställa det till något läsvärt. Kan tänka mig att det fungerade något liknade vapenlagen som säger att man inte får samköra registren. Men varför EU:s nya befattning måste hållas hemligt har jag svårt att förstå. Demokrati är ett tämligen utvattnat ord. Många diktaturer i världen råkar inkludera "demokrati" i sina officiella namn. Jag skulle inte sträckt mig så långt att kalla EU för demokrati.
För att spåna vidare på detta med olika internationella konstellationer. Så var det rätt effektivt under torskstriderna mellan Storbritannien och Island. Mitt under kalla kriget sa Island att de stänger Keflavíksbasen. Schackmatt. UK fick ett samtal från USA och Island fick som de ville, utökad ekonomisk zon. Hur hade det sett ut om inte de haft basen eller om det inte varit kallt krig? Stora skillnader. NATO och EU har alla haft sina storhetstider och det beror snarare på yttre faktorer inte på dessa samarbeten.
Då demokratiska beslut ska fattas behövs beslutsunderlag, som kan bestå av ett antal förslag att ta ställning till och som många olika viljor kan få yttra sig över.
SvaraRaderaI en direktdemokrati måste varje man ta del av beslutsunderlaget och sedan i en omröstning lägga sin röst på ett visst förslag. Det förslag som får mest röster vinner – majoritetsbeslut.
I en representativ demokrati (t.ex. i Riksdagen) har folket delegerat beslutsfattandet till personer som de har förtroende för. De förtroendevalda har fått ett mandat att tillvarata den enskilde mannens intressen. Beslut fattas därefter genom omröstning bland de förtroendevalda. För att förtroendet inte ska missbrukas kan folket återkalla mandatet som den förtroendevalde har. Huruvida förtroendevalda ska avsättas eller få förnyat förtroende avgörs lämpligast vid regelbundet hållna val där folket får bestämma. Ju kortare avståndet mellan folket och de förtroendevalda är samt ju mer öppenhet det finns i beslutsprocessen, desto bättre representativ demokrati erhålles.
Beslutsfattandet i Ministerrådet (EU:s högsta beslutande organ) är präglat av det katolska. Den katolska kyrkan är mer elitistisk jämfört med den protestantiska och är inte underställd den världsliga makten. Kanonisk rätt har verkat parallellt med världsliga lagar, vilket innebär att katoliker inte har haft lika hög respekt för världsliga lagar som protestanter har haft, eftersom den protestantiska kyrkan är underställd den världsliga makten.
Inom katolska kyrkan vill man att beslut ska fattas, över folkets huvuden, i en liten men högt utbildad krets. Det latinkunniga prästerskapet blev inför katolikerna uttolkare av Guds vilja. Bibeln översattes nämligen inte till folkspråken utan var skriven på latin. För katolikernas religiösa extas blev således ritualer och symbolhandlingar viktiga.
Generellt sett är hemlighetsmakeriet, allt från hur beslutsunderlag tas fram till hur olika personer har röstat, mer utbrett i Ministerrådet än i Riksdagen, vilket också är ett demokratiskt underskott.
När EU:s högste ledare – presidenten - skulle väljas hade allmänheten minimal insyn i vilka kandidaterna var och även på vilka grunder han skulle utses. (Den nyvalde presidenten Herman van Rompuy presenterades mycket riktigt som katolik!) När Sveriges högste politiske ledare - statsministern - ska väljas, har allmänheten relativt god insyn i den processen.
Som ett led i den svenska förvaltningskulturen och vid myndighetsbeslut har olika remissinstanser haft ett stort inflytande i beslutsprocessen, till skillnad från EU:s förvaltning som mer tar intryck från företag och lobbyorganisationer.
Då många disparata nationalstater är representerade i Ministerrådet så finns det också frågor med nationellt avvikande hållningar. Det kan vara inom jordbruks-, utrikespolitik etc., eller vilka länder som ska vara nettobetalare till EU. För att länder inte ska känna sig överkörda i sådana nationellt viktiga frågor har de kunnat använda veto. Nackdelen med veto är att beslutsfattandet blir något ineffektivt.
Med Lissabonfördraget hoppas man få ett effektivare beslutsfattande, genom att begränsa vetorätten och låta fler frågor inom fler områden avgöras med kvalificerad majoritet, där Sveriges röststyrka är mycket liten.
Jag tycker inte EU är en representativ demokrati, ty jag vet knappt namnen på de som fattar beslut åt mig. Dessutom har svenska ministrar i Ministerrådet haft dubbla lojaliteter i vissa frågor, som har varit till nackdel för Sverige men till fördel för EU. Glödlampsförbudet är en sådan fråga.
EU:s verkliga makthavarna går nog att finna bland de globala finansaktörerna.
Nedan exemplifieras en demokratisk skillnad mellan omröstningar i Ministerrådet och i Riksdagen.
SvaraRaderaAntag att Sveriges hållning är diametralt motsatt till Frankrikes hållning när beslut rörande jordbrukspolitiken ska fattas med kvalificerad majoritet i Ministerrådet, där varje land har ett fast antal röster. Frankrike har 29 röster medan Sverige har 10 röster. Det finns ingen möjlighet för Sverige att ändra detta röststyrkeförhållande vid kommande beslut med nuvarande Lissabonfördrag.
Antag också att ett riksdagsparti, med tillräckligt många riksdagsmandat, har drivit och fått gehör i en fråga, som är till nackdel för Sjöbo-borna. Det Sjöbo-borna kan göra för att fortsättningsvis minimera risken att liknande frågor går dem emot, på grund av det ”Sjöbofientliga partiets” hållning, är att i nästa riksdagsval mangrant rösta på andra partier än det ”Sjöbofientliga partiet” . Därigenom har Sjöbo-borna en reell möjlighet att minska det ”Sjöbofientliga partiets” mandatantal.
@Gruelse och Limpan: Detta resonemang köper jag rakt av när det gäller nationella frågor som t.ex. snus. Men det finns större saker än så. Stod vi helt utanför EU så är risken stor att vi påverkas av EU:s beslut i slutändan utan att ha någon som helst möjlighet att påverka beslutet. Är detta i praktiken demokrati, när jag inte ens kan göra min röst hörd?
SvaraRaderaEn stor organisation blir alltid mer svårrörlig än en liten. Tyvärr så har EU haft svårt att ta de stora svåra besluten och därför fokuserat på de små typ gurkornas böjning. Klassisk dålig chef beteende.
Med ett fungerande EU så kommer Bryssel att sköta de stora gemensamma frågorna och sedan endast distribuera budget mellan staterna så att de själva får sköta de lokala frågorna.
Jag tycker direktdemokrati är bra. Folkomröstning borde genomföras oftare. Problemet är att genomsnittsmedborgaren helt enkelt är för korkad. Hur sjutton kan man lägga ut beslut som t.ex. högertrafik och kärnkraft på svenskar som i allt för många fall inte har en aning om vad det är de beslutar om.
Nej, det man borde ha folkomröstning om är små lokala beslut som om man ska investera i en ny ishall eller sätta ut parkbänkar så att pensionärerna har något att sitta på när de matar fåglarna.
I USA kallar man Sverige för "51% diktaturen". Nu är ju i och för sig deras inte så mycket bättre eftersom det bevisligen skulle kunna kallas för "49,99999% diktaturen" efter Bush vinst över Al Gore.
@Tjifen
SvaraRadera"Problemet är att genomsnittsmedborgaren helt enkelt är för korkad."
Haha! Huvudet på spiken och just detta har lett till den berömda frasen att demokrati inte är bra men det bästa vi har. Med folkstyre får vi helt enkelt vara ödmjuka inför vad "folket" vill. Det är själva grundregeln. Men visst hade jorden varit en bättre plats att leva på där Limpan hade varit enväldig härskare. Nåväl skämt osidå.
Vi påverkas av allt här i världen t.ex Förenta Staternas uppgång och fall. Det betyder dock inte att vi måste bli deras femtio-någonting-de stat. Norge som inte är med EU men väl EES. Ska införa regelverk de inte har haft något att säga till om. Dock har de möjligheten att säga nej. De måste inte införa dem. Vilket de bl.a gjorde med "Postdirektivet" bara för några veckor sedan. Sedan ej förglömma saker "åt andra hållet". Den Nordiska passunionen fanns långt före Schengen, Nordiska miljömärket Svanen är populär långt utanför Norden. Inte minst svenska TCO som pryder dator-, och kontorsutrustning världen över. Vi lver i en global värld och vi påverkar varandra allihop. Jag har debatterat mot greker som inte ville ha Turkiet i EU då de inte var Européer enligt dem. Vi har både kiosker och kåldolmar här i norr med Turkiet som ursprung. Så ska vi vara helt globala så är Europa alldeles för litet. Dessutom som du nämner kommer de viktiga besluten från helt andra ställen än EU. Bl.a FN och andra internationella organ med säte i Schweiz. De är inte ens EU medlemmer ändå har de mer att säga till om hela EU. Tokigt nog. Det handlar istället om att hitta rätt gäng att "hänga" med. Inte kanske de tuffa EU-ungarna i rökrutan utan de nördiga nordiska (nördiska?) snusmumrikarna vid sidan av.
Vi har inget att säga till om inom EU i vilket fall som helst. Vi vet inte det heller eftersom det är hemligt hur parlamentarikerna röstar. Inte som i sverige där vi lätt och ledigt kan entra riksdagen.se och se vad och vilka förslag våra ledamöter för fram. Samt vad de röstar på. I Europaparlamentet får vi lita på deras ord. Vågar vi det?