Billigt eller dyrt?

IED - Improvised Explosive Devises är ett av de stora problemen i krigsområden som Afghanistan och Irak. De är billiga att bygga och material finns i stora mängder att få tag på (gamla minor, artillerigranater m.m.). Även om dagens stridsfordon får bättre och bättre skydd så är det mycket svårt att skydda sig mot IED, då laddningarna kan vara oerhört stora. Fem stycken staplade stridsvagnsminor eller ett par tre 155 mm artillerigranater välter de flesta fordon och även om explosionen inte slår igenom golvet så kan tryckvågen eller stöten från explosionen döda besättningen ombord.

Man kan i grova drag säga att det finns tre nivåer i ett effektivt IED-skydd.

1 - Var någon annanstans! Undvik att använda samma rutter från dag till dag. Ha god kontakt med lokalbefolkningen så kommer de kanske att varna dig. Använd PSYOPS för att lura motståndaren om vilka dina avsikter är. Hämta in underrättelser från aktörer (t.ex. humanitära hjälporganisationer) och lokalbefolkning. Att hjälpa civila är inte bara för att vara snäll, utan det ger oftast massor av information tillbaka.

2 - Försök att upptäcka och neutralisera IED innan de aktiveras.

3 - Ha ett skyddat fordon som är designat för att tåla en träff av en IED.

Jag tänkte i detta inlägg fokusera på punkt nr 2.

Det har utvecklats massor av metoder för att upptäcka eller slå ut IED. Vissa bra och andra sämre.

- Hög fart. Teorin bakom detta är att terroristerna inte skall hinna med och bomberna därför skall smälla bakom ditt fordon. Pesonligen tycker jag att detta är en usel metod som endast bör användas i nödfall t.ex. om man drar sig ur ett bakhåll. Nackdelen är att hög fart ger dig själv sämre möjligheter att reagera om du skulle upptäcka något konstigt. Dessutom finns det stor risk att fordonen skadas på de dåliga vägarna i Afghanistan och då är man "sitting ducks". Sist men inte minst så skrämmer det civila och man riskerar att krocka. En krock mellan ett stridsfordon och ett civilt fordon eller fotgängare innebär oftast svåra skador eller dödsfall för de civila. Detta kan leda till mycket dåliga relationer med civilbefolkningen som helt klart motverkar metoderna i punkt 1.

- Avspaning. Vid misstänkta punkter (analyserats via karta under förberedelser för uppdrag) så stannar man och kontrollerar området. Finns det möjlighet till stöttning med UAV så är det ett ypperligt hjälpmedel för att apana av större områden, men nedgrävda ledningar och laddningar kan vara svåra att se. Fjärrstyrda bombfordon finns med kameror som kan granska en misstänkt bomb och sensorer som kan avgöra om det finns sprängmedel. Bomben kan sedan neutraliseras eller detoneras på en säker plats. Det finns givetvis en stor risk att stanna för att spana. Om attentatsmännen är listiga så kan de placera laddningar eller minor på områden som skulle kunna användas för att just stanna och inspektera t.ex. en misstänkt vägtrumma. USA och NATO använder bl.a. flygplan och UAV med IR sensorer för att se om det grävts nyligen i marken. Jord som flyttats har en annan temperatur än omgivande. Men har laddningen t.ex. lagts i en vägtrumma så funkar givetvis inte detta. Är det lång tid sedan laddningen grävdes ner fungerar det inte heller. Men genom att inte uppträda vanemässigt så måste motståndaren hela tiden flytta sina minor (om han nu inte har oändligt många) och då är han lättare att upptäcka. Andra tekniker som används är att med datorhjälp jämföra gamla och nya foton över ett vägområde. I teorin en bra idé, men det är oerhörda mängder data som skall analyseras och frågan är om det är görbart inför en snabbutryckning?

- Förbättring av vägar. Att hjälpa afghanerna att bygga bra vägar fyller flera funktioner. Befolkningen blir nöjda över att kunna transportera sig snabbare. Våra trupper kan röra sig snabbare. De egna fordonen håller längre. Dessutom så är det betydligt svårare at gräva ner en bomb mitt i en asfalterad väg. Då innebär det att motståndaren måste fokusera på att lägga bomberna under broar eller vägtrummor som är lättare att övervaka. Alternativet är bomber med stor kraft eller som avfyras på avstånd. Detta minskar givetvis effekten av dessa IED.

USA har en viss vana att försöka förlita sig på teknik. Störutrustning har tagits fram för att neutralisera IED som aktiveras av mobiltelefoner eller radiosignaler. Men givetvis så leder detta bara till taktikanpassning hos motståndaren som använder andra sätt att trigga detonationen. I vissa fall används en IED bara för att få soldaterna att stanna och bli lättare mål för prickskyttar eller RPG.

Britterna försökte sig på att använda Hägglunds BvS10 Viking bandvagnar och undvika vägar helt och hållet. Tanken var god, men tyvärr så måste fordonen förr eller senare ut på vägarna och dessa fordon hade inget som helst skydd mot IED och var även känsliga för RPG och grovkalibriga vapen. Efter ett antal uppmärksammade dödsfall så drog britterna tillbaka sina Viking. Det har funnits liknande tankar i Sverige genom att låna in bandvagnar från Holland.

Personligen tycker jag att det bästa sättet att transportera trupp är i helikoptrar, då man mer eller mindre helt undviker IED och dessutom med en liten styrka kan behärska stora områden. Men helikoptrar är inte osårbara de heller, vilket den senaste veckans nedskjutning visar på. Då det ger stora rubriker är en helikopter ett eftertraktat mål för talibanerna. Helikoptrarna förbrukar massor av drivmedel och detta måste trots allt föras fram på marken och bränsletransporterna blir då utsatt för IED. Dessutom finns det redan i dagsläget alldeles för få helikoptrar, så det blir nog till att fortsätta använda markfordon och apostlahästarna.

I ett inlägg på Wired så visade man ett av USA:s tekniska fiaskon. JINS - "Joint Improvised Explosive Device Neutralizers” var tänkta att utlösa bomber framför ett fordon med hjälp av en gigantisk "blixtmaskin". Kostade oerhörda pengar att utveckla och ska man tro på Wireds analys så var det inte bara dyrt, utan också byggt på mycket tveksam teknik. Nackdelen med dyr teknik är att det oftast bara räcker till ett fåtal enheter. Afghanistan är ett stort land och det finns många vägar och massor av fordon som behöver skyddas.

Tyvärr så finns det allt för många personer på hög nivå utan teknisk förståelse som låter sig imponeras av fyrfärgsbroschyrer och teknisk mumbojumbo. Hitler är nog kanske en av de mest kända teknikfanatikerna. Jag satt precis och läste en artikel om de tyska "stridsvagnarna" "Maus", "Ratte" och "Monster" där den tyngsta vägde 1500 ton och hade en 800 mm kanon!

Raka motsatsen till JINS är den lilla radiostyrda bil som ett par amerikanska soldater tagit med sig på eget initiativ och som de hävdar har räddat deras liv ett antal gånger.

The military does what it can to protect its troops in Iraq and Afghanistan -- they travel in armored vehicles and are trained in how to patrol for bombs -- but IEDs, or Improvised Explosive Devices, have been a constant danger. Ernie says he once asked Chris, "Doesn't the army have ways of checking for these things?" The answer: "If it does, I don't know about them."

That was what led Ernie and Kevin to send the model truck, a brand called a Traxxis Stampede. After they added the video camera, with a small monitor Chris could mount on his rifle, Kevin guesses the total cost came to about $500.

In his email, Chris Fessenden said the little truck has successfully found four IEDs since he first got it.

"We do mounted patrols, in trucks, and dismounted by foot," he wrote. "The funny thing is the Traxxis does faster speeds than the trucks we are operating in under the governing speed limit... so the traxxis actually keeps up with us and is able to advance past us and give us eyes on target before we get there."

Vi svenskar har under många år lärt oss att utnyttja hundar för att söka efter minor. Faktum är att även USA på senare tid har fått upp ögonen att det gigantiskt dyra projekt som de utvecklat för att kunna lukta till sig bomber i de flesta fall inte är lika träffsäkert som en hundnos. Men det är inte bara fördelar med hundar. Hundar blir precis som soldater trötta i värmen, deras signaler kan misstolkas av en trött hundförare och de klarar inte av att springa framför en konvoj i rörelse. Sedan måste man in ganska så nära en misstänkt bomb och utsätter sig då för en viss risk om attentatsmannen utlöser bomben via fjärrstyrning.

Därför så är det bäst att fokusera på punkt 1, d.v.s. att göra sitt bästa för att undvika IED. Tyvärr så är det inte alltid möjligt och därför måste man även ta med punkt 2-3 i sina förberedelser för ett uppdrag. Jag tvivlar på att det finns några tekniska underverk som är lösningen på IED-problemet. Det bästa är nog sunt förnuft. Problemet för våra trupper är att sunt förnuft får man av erfarenhet och vi roterar våra trupper var 6:e månad. Därefter så måste man lära känna lokalbefolkningen på nytt, lära känna vägarna för att se vad som är normalt m.m.









Några filmer för alla "pansarnördar" där ute.







SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3