måndag 29 augusti 2011

Vill de FM vill ha ha FM?

Cornucopia tog i ett inlägg upp USA:s problem att få tag på rätt rekryter. Amerikanska ungdomar är för dåligt utbildade och har för dålig kondition. Även i Sverige har vi sett tendenser av detta då avhoppen från den grundläggande militära utbildningen GMU varit mycket höga. Detta trots att de som tagits ut bevisligen borde vara bland de bättre då de genomgått en uttagningsprocess och dessutom borde vara högt motiverade att genomföra utbildningen. Under värnpliktsåren så berodde många avhopp på att den enskilde helt enkelt inte ville vara där.

För några år sedan så lyssnade jag på en föreläsning av en representant från Pliktverket. Han var redan då kraftigt oroad över den fysiska statusen hos Sveriges ungdomar. Den har nog inte blivit bättre sedan dess. Det finns en del som idrottar mycket och har oerhört bra kondition. Den högsta nivån är nog bättre än någonsin tidigare. Men tyvärr så finns det allt för många som inte idrottar över huvud taget. Medelnivån är därmed också sämre än någonsin tidigare. Dagens datorspelande ungdom klarar säkerligen av pilottesternas öga-hand koordination med bravur, men de faller på konditionen.

Nu när Sverige är inne på samma modell för utbildning av soldater som USA kan man fråga sig hur det ser ut bland de som söker soldatyrket? Än så länge som lever Försvarsmakten i efterdyningarna av värnpliktssystemet. Bland dessa soldater finns det säkerligen en hel del som fått positiva inblickar i Försvarsmakten och som vill gå vidare. Men hur blir det om några år?

Tolgfors har vid många tillfällen slagit sig för bröstet och sagt att Försvarsmakten har massor av sökande (även om man efter den senaste tidens felräkningar på antalet kontrakterade soldater kan börja fundera på de matematiska kunskaperna hos de som rekryterar och inte bara hos rekryterna). Men är det verkligen rätt personer som söker? Vilka är det Försvarsmakten egentligen vill ha och vilka är det som antagningstesterna tar ut?

De som Försvarsmakten vill plocka ut är eliten bland dagens ungdomar. Men Försvarsmakten konkurrerar med många andra yrken om dessa ungdomar. Frågan är vilket yrke som faller dem i smaken och hur länge?

Min erfarenhet av den yngre generationen är att de dessutom är ganska så rastlösa och byter ofta jobb i början av sin karriär. Så även om Försvarsmakten lyckas ta ut de bästa, så är frågan hur länge de stannar kvar? Försvarsmakten vill att soldaterna skall vara anställda 6-8 år och sedan byta jobb. Men hur lätt är det att få jobb som 30-åring när den enda "civila meriten" är att kunna hantera en AK-5? Frågan är också hur dagens pensionssystem tar hand om de som byter jobb för ofta? Kanske konsekvenserna av att välja soldatyrket visar sig först om 40 år? Ungdomarna kanske är dåligt tränade, men de är inte dumma!

Den dåliga fysiska standarden finns tyvärr inte bara hos potentiella rekryter, utan även hos allt för många officerare. Jag har i ett par tidigare inlägg ifrågasatt det nya anställningsavtalet, då det enbart fokuserade på viljan att skriva på ett nytt avtal och inte på förmågan att verkligen kunna åka iväg på en insats. Till skillnad från C INS som inte tillåter personal som inte skrivit på det nya anställningsavtalet att ha en tjänst i insatsorganisationen så borde regeln vara att man ska klara av grundkravet för utlandstjänst för stabsofficerare, d.v.s. 3000 meter löpning på 15 minuter.

Inom NATO så skriver en soldat på t.ex. ett 10-årsavtal. Sedan så är det bara de som visat framfötterna som får chansen att skriva på ett nytt. På så sätt så säkerställer systemet att det är de bästa som stannar kvar. Kanske är det något liknande som borde införas även i Sverige? Detta borde motivera fler att ägna någon timme per vecka ute i motionsspåret.

Chefer skall vara ett föredöme inte bara som ledare utan även avseende fysisk status. När jag gjorde min rotationsutbildning på Livgardet inför utlandstjänst så var de fysiska kraven för min tjänst skrämmande dåliga. Så jag och min blivande chef i Afghanistan, Brigadgeneral Bydén, beslöt oss för att göra alla testerna, inte bara de som vi behövde för våra stabstjänster. Detta uppskattades oerhört mycket av de soldater som gick utbildningen tillsammans med Bydén.

En chef skall vara en föregångsman och visa att han eller hon är beredd att göra det som soldaterna gör och att de dessutom klarar av samma fysiska krav. Tyvärr så finns det allt för många officerare som blivit rena stabsofficerare och mer ser ut som Major Morgonkröök än som Överste Gyllenskalp. Hur får man blivande soldater att träna med dessa officerare som förebilder?

26 kommentarer:

  1. För att höja det civila värdet på de militära meriterna, så kan man ju börja med att synka den militära utbildningen till gällande civila krav, så att exempelvis förarbevis på lastbil också ger C-körkort.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att FM ska bekosta vidareutbildning åt de som är tidvis eller kontinuerligt tjänstgörande. Är man anställd 1 år så blir det ordinarie lön samt ersättning motsvarande fullt studiebidrag och studielån i ett år som placeras på ett vidareutbildningskonto som kan användas när tjänstgöringen är avslutad. Även om man inte vill eller kan läsa på universitet eller högskola så finns det yrkesinriktade eftergymnasiala utbildningar som i stort sett garanterar jobb efter utbildningen.

    Hmm, det kanske inte går att försörja sig på studielån om man har familj, då kan vi sockra ersättningen till 2x studiebidrag+studielån per år man tjänstgjort.

    SvaraRadera
  3. Per A.

    Att locka en yrkessoldat med ett C-kort efter sex till åtta års tjänstgöring känns tunt. Det gick bra att locka värnpliktiga med, men låt istället t.ex. en teknisk soldattjänst leda till en civil ingenjörsexamen, om än av låg valör.

    Vi måste nog höja ribban när det gäller civil meritvärdering. Det kommer inte att finnas tillräckligt med grus- och hemglassbilar för alla civilmeriterade 30-åriga exsoldater som systemet kommer att leverera i framtiden.

    SvaraRadera
  4. @Per A

    När det gäller C-kort så är det i praktiken så idag. Utbildningen till förarbevis ger mer än väl vad som krävs för att ta C-kort. Det enda som behövs är att skriva det civila provet och sedan gör man en uppkörning för förbandets militära trafikinspektör.

    Så fungerade det redan på värnpliktstiden, dock så var det vanligen så att de värnpliktiga bara fick en chans att köra upp.

    SvaraRadera
  5. Min systers man fick de två sista åren i RAF gå civil utbildning på statens bekostnad. Han fick sedan en avgångspremie för uppfylld kontraktstid.

    Detta är något som FM måste ta höjd för, d.v.s. att de soldater som nästan tjänstgjort sin fulla tid inte kommer att vara greppbara de sista åren då det är återbetalning på utförda tjänster. 4-6 år heltidsanställning som soldat och 2 års halvtidsanställning som utbildare för nästa generation soldater och övrigt civil utbildning.

    SvaraRadera
  6. @uppgiven

    C-kort på det sättet var ett stort nej när jag var inne 1987-88. Meddelades omgående innan utbildning drogs igång. Orsak? -kostnad! Räckte med alla trasiga persedlar (kängor, unifom, vapen, radiomtrl, mm) som fick utdelat för att tappa intresset för FM. Men klart, maten var bra!

    SvaraRadera
  7. När vi hade värnplikten så tvingades många (som annars inte kommit på tanken) att pröva FM verksamhet

    Utav dessa blev en del positivt överraskade och fortsatte en karriär i FM

    Denna kategori var sannolikt den som gjorde att vi hade en unik bredd på ledarskapet på "mellannivå" i FM som många andra blev imponerade av när vi var utomlands

    Denna kategori kommer att saknas i det frivilliga försvaret...

    SvaraRadera
  8. @ Sumatra: "Det gick bra att locka värnpliktiga med, men låt istället t.ex. en teknisk soldattjänst leda till en civil ingenjörsexamen, om än av låg valör."

    Låter bra, men jag har svårt att se hur en FM-utbildning skulle kunna få plats med allt nödvändig teoretisk utbildning, om inte hälften av soldatens sex anställningsår spenderas sittandes på skolbänken.
    En FM-lösning där en man med guld på axlarna pekar på soldaten, och utämner honom till 'Ingenjör, motsv.' tror jag skulle ha begränsat marknadsvärde i den verkliga verkligheten.

    SvaraRadera
  9. Efter drygt 20 år i hög underljudsfart på trädtoppshöjd, samt i 9 G på lite högre höjd, har jag inget personligt svårmod med att min kropp idag mer liknar major Morgonkröks än Överste Gyllenskalps bakom det skrivbord FM försett mig med efter diverse nivåhöjande utbildningar.

    Jag har gjort mina "missioner" längs landets gränser och över Östersjön under det kalla kriget, och trivs bra med att nu ägna mig åt administration, stöd och förvaltning i FM 2.0

    SvaraRadera
  10. @anonym 21:58

    Ja, så kanske det var på den tiden. Men det hann hända lite mellan 87-88 och fram tills värnplikten försvann.

    SvaraRadera
  11. Per A

    Den verkliga realiteten kan se ut som CI beskriver i sin kommentar 21:50.

    Skall vi ha några kvalificerade soldater, så lär vi nog få utbilda därefter och erbjuda något att ta med ut i det civila. Extra svårt lär det bli för den vars militära utbildning egentligen inte kvalificerar för någonting i det civila, så varför inte ta efter det brittiska systemet, med utbildning varvat med militär tjänstgöring i slutet av sejouren.

    Själva utbildningen och examinationen skall givetvis vara civil. Det finns dessutom gott om hantverksutbildningar som renodlats och där vanliga skolämnen rensats bort. Vi kan inte släppa iväg soldater med två-tre utlandsturer i skyttet eller på mindre kvalificerade befattningar ombord på våra fartyg och utan utbildning och dessutom närmare de 30.

    Nu tror jag inte att någon vettig utbildning eller någon premie någonsin kommer att materialiseras, så vi får istället inrikta oss på väldigt korttidstjänstgörande soldater och sjömän, ett till högst två år. Även en anställd soldat har en egen framtid att vårda.

    Undrar vilka svenska experter som har bidragit i förberedelserna för den yrkesförsvarsreform i Tyskland som tolgförs i det senaste inlägget från vår försvarsminister?

    http://tolgfors.wordpress.com/2011/08/30/tyskland-har-lamnat-varnplikten/

    SvaraRadera
  12. Studenttidningen Lundagård har ett reportage om soldat + utbildning
    http://lundagard.se/2011/08/29/en-arme-av-akademiker/

    @anonym 29 augusti 2011 22:23
    Med ditt resonemang skulle vi kunna tvinga alla 18-åringar att jobba i skolan ett halvår för att se om någon som inte hade en tanke på att bli lärare ändrar sig efter att ha prövat på det. Eller varför inte låta alla ungdomar köra en 5-årig period där de tvingas tjänstgöra ett halvår inom 10 olika statliga/offentliga sektorer som rättsväsende, utbildning, vård, försvar osv. Tänk vad många människor som skulle få ny syn på sin framtida karriär!!

    SvaraRadera
  13. Jag jobbar med rekrytering och frontas med den här problematiken dagligen.
    Är det inte den potentiella soldaten/sjömannen som frågar kring det civila meritvärdet, så är det föräldrarna. Ett C körkort är inte tillräckligt lockbete att komma med. Vi måste vässa det hela betydligt! Upplägget bör sedan formas så att längre tjänstgöringstid ger större "belöning".
    Ett stort arbete måste också ske mot arbetsgivare. Vad är det för meritvärde och mervärde man får om man anställer en fd soldat/sjöman. Lagstiftningen kring de tidvis tjänstgörande kommer ju under 2012, men måste följas upp med arbetsgivarinformation. Ett idealiskt flöde bör ju vara kontinuerligt-tidvis och sedan hemvärnssoldat. På detta vis skapas också ett bra underlag för Hemvärnet att rekrytera chefer på grupp och plutonsnivå. De HAGS (HemvärnsAvtal Gruppchefer o soldat) GMUer som genomförts visar sig ju i stor utsträckning innehålla individer som hellre ser en annan karriärstart än Hemvärnet. Tyvärr krockar dessa ambitioner ofta med de låga antagningskrav till denna GMU form som diskvalificerar individerna för tjänstgöring vid andra former av insatsförband. Det finns en del att jobba med........

    SvaraRadera
  14. Enligt Der Spiegel http://www.spiegel.de/schulspiegel/abi/0,1518,758641,00.html :

    "Vor allem der neue freiwillige Wehrdienst, über den der Nachwuchs künftig rekrutiert werden soll, interessiert junge Männer kaum: 498.000 wurden im März und April angeschrieben, nach Angaben des Verteidigungsministeriums äußerten nur rund 1800 Interesse."

    Dvs. av 498000 tillfrågade i april och maj var cirka 1800 intresserade att delta som frivilliga i nya tyska försvaret.

    Tyskland har således problem med att få frivilliga till Wehrdienst som infördes 1 juli 2011.

    Tyskland behöver rekrytera 16000 frivilliga yrkessoldater per år.

    Tolgfors, kommentar?

    SvaraRadera
  15. Så här enkelt är det:

    FM kommer inte att kunna rekrytera lika kompetenta PB och KB elever som man gjorde under värnplikten. Av den mycket simpla anledningen att de toppstudenter som återfinns på gymnasieskolans natur och samhällsprogram aldrig kommer att söka en så 'enkel' befattning som yrkessoldat / sjöman. De kommer att gå direkt till högskolan för att bli civiligenjörer / civilekonomer / läkare etc.

    Faktum är att det var svårt att ens rekrytera ifrån denna målgrupp till officersyrket. I de fall man lyckades får man tacka sin lyckliga stjärna att värnpliktssystemet fanns så att man fick in dom i bolaget och kunde visa vad som erbjöds. Undantag fanns och finns alltjämnt givetvis; flygförare är ett exempel men de är få.

    Så FM får sikta på en annan målgrupp och se till att kvaliteten kommer ifrån kontinuiteten i arbetet - att slippa utbilda en ny kull varje år. Med detta i bakhuvudet kan vi nog sluta drömma om civila mervärden iform av civilingenjörsutbildningar etc.

    SvaraRadera
  16. En nära släkting till mig var i USA som utbytesstudent. Hon placerades i en familj där pappan var läkare. Varför då undrade vi då det antogs att man i armén tjänade mindre. Helt felaktigt, läkare skulle inte "lida" för att de tjänstgjorde i armén utan de betalade ganska fina löner. Nu kanske jämförelsen haltar men det gällde även för flera olika serviceyrken. USA har väl dock en något större försvarsbudget än Sverige.

    FM brukar också prata om att vi har de bästa och senaste datorsystemen och vill man jobba med top notch så är det FM som gäller - till en lön motsvarande under 20.000. Brodern till ovan nämnda utbytesstudent resonerade så här. I och med att jag får över 30.000 som systemtekniker i det civila, varför skall jag då jobba i FM?

    SvaraRadera
  17. Civila meritvärden i all ära. Min uppfattning är att enda sättet att få in "rätt" människor i FM är att erbjuda en bra LÖN. En skoltrött 20-åring skiter fullständigt i meritvärdet. De tänker inte i längre spann är två år iaf, vilket man måste vara medveten om. Ingen tror väl på allvar att man kan göra sig en karriär inom FM idag?

    Ju mer pengar FM lägger på lön, desto fler dugliga sökanden kommer det finnas att välja mellan. Anledningen till att sold och off har dåligt fysiskt stridsvärde idag är att ingen bättre vill ha jobbet.

    Avskaffandet av värnplikten, som rekryteringspool är fanimig det största misstaget vi gjort i Sverige. Det är i klass med tunneln genom Hallandsåsen.

    Hur var det nu? Man märker först efteråt när man är mitt i en systemkollaps?

    /Grisen

    SvaraRadera
  18. Jag är civilingenjör och f.d. officer i FM. Har nu lämnat firman av helt andra skäl än lön och ersättning. Som civilingenjör i FM hade jag en marknadsanpassad lön. Visst fick jag några tusenlappar mer på mitt civila jobb, men jag blev av med många förmåner, t.ex. 6 veckor semester blev 4. För att få 5 veckor semester fick jag förhandla bort övertidsersättningen. Inga tre timmar fys per vecka på arbetstid längre. Med mera. Totalt sett bedömer jag att jag hade en helt rimlig ersättning som anställd i FM. Kanske har det blivit annorlunda idag?

    Viktigare dock för mitt val att inte längre tjänstgöra i FM var helt andra saker. Jag upplevde inte längre att jag jobbade i en kompetent och stimulerande organisation. Jag upplevde att den verksamhet som jag deltog i inte värderades och uppskattades (hade inget med pågående förbandsutbildning eller aktuella insatser att göra - dvs. det var tydligen ingen kärnverksamhet). Jag kände att jag inte kunde ställa upp på förväntningar och de outtalade kraven om internationell tjänstgöring på insatsförband, särskilt som det inte var min huvuduppgift eller den kompetens som jag främst kunde bidra med. Alla karriärmöjligheter låg i Stockholm och jag bor inte, och vill inte bo, i Stockholm. Det finns andra ingenjörsjobb där jag faktiskt bor. Etc.

    Det är många faktorer som påverkar attraktionskraften i ett yrke. Det är också en sak att attrahera folk till yrket. Det är en annan sak att behålla dem man utbildat. Båda delarna bör man ha en god uppfattning om hur de ska hanteras. Tyvärr är väl inte detta område (personalhantering) något som FM brukar visa sig på styva linan inom. CI har några hårresande exempel - som är symptomatiska tyvärr.

    Hemma på trupp brukar det ju räcka med ett säkert uppträdande och att peka med hela handen? Detta funkar bevisligen inte som grund för personalhantering (vi är ju faktiskt bara militärer på arbetstid nu när yrket inte längre är ett kall och har också ett civilt liv att ta hänsyn till), så vi får hoppas att personalstrategier blir utformade på ett mer kompetent sätt i och med de nya utmaningarna att försörja FM alla befattningar. Gratis C-körkort och att utnämna tekniker till civilingenjörer hör kanske inte dit?

    SvaraRadera
  19. @ Anonym 16:18

    Eftersom det var jag som förde in ingenjörsutbildningen i debatten i min kommentar 21:42, så får väl jag gå i svaromål.

    Den svenska skolan lär ha varit som bäst på 60-talet, för att därefter i ökande takt ha chanserat ner till dagens nivå. Förfallet började med att Olof Palme var ecklesiastikminister 1967-68. Som för att grunda för förfallet och få bort allt som är svårt från utbildningen, så ändrades ecklesiastikministertiteln till att bli utbildningsminister under Palmes tid. Det var lättare för barnen (och rörelsens väljare) att stava till.

    Nå, åter till ingenjörerna. Jag skiljer på en civil ingenjör och en civilingenjör, men jag är nog lite gammaldags. Den civile ingenjören som motsats till en militär ingenjör.

    I övrigt delar jag de uppfattningar du för fram i din kommentar. Det finns andra värden än just pengarna. Dessvärre försvinner allt fler plusposter i tjänsten, fler för varje år som går.

    Jag antar att det är samma skillnad mellan en civil och en militär ingenjörs tillvaro, som mellan en civil och en militär läkares eller som militärmusikens förhållande till musik.

    SvaraRadera
  20. @Anonym 22.59: I FM 1.0 så hade jag hållit med dig, men nu är det FM 2.0 där alla anställda skall vara beredda på utlandsinsatser (enligt Tolgfors, ÖB och HRC).

    Då borde det vara ett rimligt krav att man skall uppfylla alla krav på att kunna åka iväg, inklusive fysik, skjuta AK 5 och vaccinationer. Annars är det bara ett spel för galleriet, eller...?

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/08/utlandstjanst-krava-dessa-sprutor.html

    SvaraRadera
  21. Rekryteringsmyndighetens hemsida.

    "Efter GMU blir du krigsplacerad
    Personalförsörjningssystemet som infördes den 1 juli 2010 innebär att du blir krigsplacerad när du har genomfört Försvarsmaktens grundläggande militära utbildning (GMU)…"

    En tredje typ av soldat i våra förband?

    En fjärde typ av krigsplacerad soldat uppstår när man krigsplacerar en före detta sexmånadersrekryt som hoppat av.

    En femte typ av krigsplacerad soldat är en före detta heltids- eller vistidsanställd.

    När skall dessa användas?
    Endast efter regeringsbeslut?
    Hur stor del av förbandet kommer dessa att utgöra?
    Vilka förband?

    Spel för galleriet?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  22. @ CI 21:14

    Kan någon uppfatta detta som något annat än ett spel för galleriet ?

    FM 2.0 har inte råd att hålla 16.000 avlönade i den status att alla är omedelbart gripbara för internationell tjänst.

    F.ö så tål ÖB:s uttalande i Officerstidningen nr 6/2010 att återupprepas:

    "När avser Försvarsmakten att kommendera
    folk i utlandstjänst?

    – För huvuddelen kommer ingenting att förändras när du omreglerar. Jag har ingen
    ambition, och det har ingen annan i organisationen, att tvinga folk. Varför ska jag
    bestiga berg när jag kan gå över en kulle? Det
    är normal personalplanering i dialog med den
    enskilde som gäller."

    När "organisationen" kan visa en individuell personalplanering där jag kan se när jag skall vara i form för en mission - då skall leta fram Lejonskorna igen och ge mig ut i löpspåret.

    Intill dess fortsätter jag betrakta vardagen som ett avancerat sällskapsspel... ;-)

    SvaraRadera
  23. @Anonym 17.54: Du har nog helt rätt. Det skall bli intressant att syna den nya organisationen närmare i fogarna och räkna hur stor del av det insatta insatsförsvaret som egentligen är insatsberett vid en och samma tidpunkt. Sedan skall det också bli intressant att jämföra rotationstiden för officerare och hur den har ändrats under säg de senaste 10-20 åren. Att vara insatsberedda är inte gratis.

    @Teaterdirektören: Hur är det egentligen tänkt att en mobilisering skall se ut i framtiden? Är det tänkt att vi skall få tillräckligt lång förvarning för att kunna återuppta värnplikten, eller är det så att de som en gång skrivit på ett åtta-årskontrakt aldrig blir riktigt fria från sina åtaganden?

    SvaraRadera
  24. Jag gjorde värnplikt och blev sedan civilingenjör.

    Min största anledning till att inte ens titta efter jobb hos Försvarsmakten är snarare den urusla organisationen än dålig lön.

    Jag har helt enkelt inget förtroende för högre chefer och när jag inte trodde att förtroendet kunde sjunka lägre sparkade de Chefsingenjören med SMS...

    Ärligt talat tror jag att det enda som skulle få mig att söka till Försvarsmakten skulle vara om Mikael Odenberg åter blev försvarsminister (alternativt Mikael Oscarsson) och Ulf Henricsson blev någon form av Mannerheim light. Då skulle jag i alla fall ha förhoppningar om öppenhet, ärlighet och en förmåga att faktiskt strida sig ut ur en blöt papperspåse.

    SvaraRadera
  25. @ CI

    Jag har väldigt svårt att besvara dina frågor.
    Ibland när man läser ett dokument eller genomlever någon slags genomgång får jag uppfattningen att man inte tänkt överhuvudtaget.

    Är mobskedet tänkt så akut att man säger sig behöva stående yrkesförsvar kan ju inte ett kortutbildat "vplförsvar", som behöver år av förberedelser, behövas?

    Nej, jag vet inte hur det är tänkt!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  26. @ CI

    Jag visste att jag sett ett koncept på hur en mobilisering skulle kunna gå till.
    Nu har jag hittat det HKV 02520:59157
    2011-05-30.
    Mobkoncept version 2.0

    Det liknar ett försök att ur minnet återskapa någonting som jag hittat tidigare nämligen MobA.
    (Mobiliseringsavisningar)
    Rent praktiska råd och anvisningar för hur en mobilisering skall genomföras och vem som förväntas göra vad.

    Vi har nog inte haft något reglemente som behandlar denna fråga sedan Prov MobRF 1993 års utgåva (M7740-7000031 Provisoriskt Mobiliseringsreglemente för Försvarsmankten)

    Efter en snabb genomläsning (31 sidor) kan jag nog konstatera att jag ser fram emot nästa version. Jag saknar en del bitar i konceptet.

    Sedan tillkommer ju frågan när och hur man skall ta beslutet att genomföra en mobilisering.
    Uppställda regler för återtagande m.m. visade sig ju ha en tendens att tyna bort allt eftersom tiden gick.
    Jag undrar hur man skall göra den här gången?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera