Vi bloggare har länge klagat på bristen av s.k. Hot&High träning för svenska helikopterpiloter. Detta är en erfarenhet som man inte bara bör utan skall införskaffa innan förbanden skickas till varma operationsområden som t.ex. Afghanistan.
Tittar man på de incidenter som inträffat i både Irak och Afghanistan är majoriteten att klassas som olyckor beroende på de tuffa operationsförhållandena. Nedskjutningar sker, men de dödligaste tillbuden har inträffat under vad som i Sverige skulle klassas som vanlig transportflygning. Värmen tillsammans med tunga skydd, beväpning m.m. innebär att man opererar med betydligt mindre marginaler än i Sverige. Den konstanta risken för beskjutning innebär att start och landning sker med högre fart än i Sverige. Lägger man sedan till den s.k. Brownout-effekten som tar bort sikten vid start och landning och som sliter på motorer och rotorer så blir resultatet en mycket svår miljö att operera i.
Övningen Azor 10 genomförs med deltagare från nio EU-nationer och över 40 helikoptrar finns på plats. Sverige har tre Helikopter 10 (Superpuma) och tre Helikopter 15 med sig. Övningen, som håller på till 26 juni, fokuserar på besättningsträning i de olika miljöerna. Inget direkt scenario finns för övningen. ... När det gäller träningen på hög höjd (3000-4000 meter) så sker den i Santa Cilia i Pyrenéerna. När det gäller övning i stoftrik terräng under dagsljus och mörker så sker det i San Gregorio utanför Zaragoza.
Mycket bra, mer av detta! Det är dock ingen engångsföreteelse. Ska vi vidmakthålla dessa kunskaper krävs årlig träning i denna typ av miljö.
Låt oss för en stund spekulera i att dessa mineralfyndigheter verkligen existerar. Låt oss dessutom anta att det tekniskt är möjligt att utvinna något i den svårtillgängliga terrängen och att talibanerna åtminstone i början inte ställer till några problem.
Jag ser två potentiella utvecklingar av en sådan möjlighet.
- Den positiva skulle innebära att Afghanistan helt plötsligt får ett värde annat än att vara en buffertstat mellan Indien, Pakistan, Iran, Irak och andra potentiella oroshärdar. I mitt exempel på lyckade COIN operationer i Malaysia så var en avgörande faktor för att britterna lyckades besegra motståndsrörelsen det faktum att Malaysia hade en oerhörd tillväxtpotential. På så sätt så fanns det vinster för lokalbefolkningen att stödja kampen för ett demokratiskt land. På samma sätt skulle Afghanistan själv kunna finansiera sjukvård, skola, polis m.m. och få en statsapparat som fungerar utan att vara beroende av omvärldens stöd. ISAF skulle även upplevas som betydligt mindre av en ockupationsmakt då pengarna skulle kunna användas för att se till att ANA/ANP får den utbildning och utrustning dom behöver och snabbare kan ersätta ISAF:s egna trupper.
- Den negativa innebär att omgivande länder får ekonomiska vinstintressen och försöker att få egen kontroll över landet. Vi har historiskt sett många liknande exempel. Indianernas kamp om de heliga Black Hills som beslagtogs (trots tidigare fredsförhandlingar med den amerikanska armén att bergen skulle få vara i fred) då stora guldfyndigheter upptäcktes vilket ledde till en av de stora guldruscherna under 1800-talet. Diamanter från Sierra Leone har finansierat många konflikter i denna region. Sverige har indirekt blivit påverkat då vår insats i Liberia 2004-2006berodde på oroligheterna i regionen. Ett annat "svenskt" exempel är Lundin Oils agerande i Sudan. Avslutningsvis givetvis oljan som legat bakom många av de största konflikterna det senaste århundradet. I detta läge skulle ISAF få det mycket svårt då intressenter skulle kunna finansiera talibanerna för att få tillgång till mineralerna. Talibanerna skulle helt plötsligt få tillgång till ett "lagligt" alternativ till opium för att finansiera sin verksamhet.
Himmel eller helvete? Utkomsten av ett verkligt fynd kan innebära både det ena eller det andra. Men lyssna först på min bloggarkollega Carniucopia, "Allt är inte guld som glimmar". Än så länge är mineralfynden i Afghanistan bara spekulationer och få vågar nog utmana talibanerna för att se om det verkligen är sant. Möjligtvis ska ISAF hålla ögonen öppna efter "humanitära" organisationer som använder sig av "livvakter" från företag som Xe/Blackwater. Vi bör därför förekomma i stället för att förekommas, se till att analysera om det finns något utvinningsbart i Afghanistans berg och sedan säkerställa att det positiva utvecklingsaltenativet ovan är det som slutligen inträffar.
– Det är redan tidigare känt att det finns en hel del fyndigheter i Afghanistan, problemet är att det inte finns någon utvinning i drift, säger vd Per Storm.
– Afghanistan är extremt svårt att utvinna metaller ur och därmed också ett av de mest kostsamma ställena i världen att göra det på, säger Marian Radetzki.
Ja, det man lätt glömmer i debatten om värdefulla mineraler är att vinst = inkomst - utgifter. 1 biljon i inkomst är bra, men det kan bli mycket dyrt att utvinna och då blir vinsten inte särskilt stor. Det är vinst de internationella företagen är ute efter, inte inkomst!
–Man kör med Bruce Willis-sekvenser för att visa upp en häftig verksamhet och locka med jobb. Men detta gäller unga människors yrkesval inför insatser som ytterst kan gälla liv eller död. Man får inte använda reklamtrick i så allvarliga frågor.
Mats Ekdahl vänder sig även mot kampanjens värderande påståenden som: ”Din kollega kan leva med att Sverige kränks”, ”Din mamma tycker inte att vår demokrati måste skyddas”. En myndighets information kan inte genomföras som ett företags säljreklam, anser han.
–Reklamens medel måste av en stor statlig myndighet användas med samhällsansvar. Detta ger ett lättsinnigt och ansvarslöst intryck. Det är för stora reklampengar och alltför svåra sakfrågor för att hantera på detta sätt. En kampanj måste vara glasklar. Denna är luddig, utan röd tråd och med tankekullerbyttor rakt igenom, säger Mats Ekdahl.
Tja, jag hatar att behöva säga det, men "vad var det jag sade?".
Snälla ÖB. Gör oss officerare en stor tjänst och placera en känga storlek 42 i baken på "reklammupparna". Satsa i stället pengarna på bra övningar eller uppvisningar som allmänheten får ta del av. På så sätt så får vi "gratis" reklam i alla tidningar och vi kan nöja oss med att presentera yrket som det är i våra rekryteringskampanjer.
Men likväl som det finns dålig, så finns det bra reklam! Man ska inte försköna verkligheten när det som finns är bra nog.
P.S: Flaggan på den lilla bordningsbåten i en av reklamfilmerna är rakskuren. Tillhörde jag marinen skulle jag skrika rakt ut av fasa...
Uppdaterad 10-06-15, 22:08 Den aktuella reklambyrån försvarar sitt upplägg på reklamkampanjen. Jag håller med om att det inte är filmerna i sig själv och de små tekniska bristerna som är värda att kritisera. Snarare så är det vi borde kritisera faktumet att Försvarsmakten nu hamnat så långt utanför det svenska samhället att vi måste göra reklam för att ungdomar ska söka jobb hos oss. De flesta företag nöjer sig med att låta produkten som dom säljer tala för sig själv. Varför inte göra likadant? Mer "embedded" journalister och låt Combat Camera dokumentera och visa för svenska folket vad vi gör för skattepengarna.
Värnpliktsrådet klagar på att reklamen riktar sig till "stridisar". Men faktum är att det kanske är just den personlighet som FM numera vill rekrytera? Vi är faktiskt ett insatt insatsförsvar och det kan kanske kräva en annan typ av personlighet hos de anställda än vad det gamla invasionsförsvaret hade? Har FM tagit ett medvetet beslut om detta, eller är det som vanligt något som dyker upp som en överaskning om några år?
Dags för en ny kulturgärning. I ett tidigare inlägg så drömde jag mig tillbaka till det gamla goda kalla kriget, då det fanns ett svenskt spaningsflyg att prata om. Nu är det i stället attacken som ska få sig en tillbakablick. Mitt fokus i inlägget ska bli incidenter vid skjutning/bombfällning. Årtalen och de inblandade flottiljerna kanske inte är helt exakta då jag börjar bli en smula tankspridd och till åren kommen.
Ryska ÖB:s (nästan) sista sekund Under en förevisning för den ryska ÖB så hade hela attackeskadern E1 - ÖB:s klubba skramlat ihop allt vad AJ37 attackviggen som då fanns på F6, F7 och F15. Flygplan fanns det gott, men attackpiloter var det sämre med. Till och med yngsta GFSU fick därför vara med i leken. Dock så kanske han inte riktigt hade fått komplett utbildning i flankanfall i fyrgrupp!
Fyrgrupp efter fyrgrupp kom farande på låg höjd, steg upp till ett par hundra meter, dök ner mot målet och avfyrade varsin full last 4*6*13,5 cm ARAK - Attackraketer. Marken dundrade och CFV log mot den ryska ÖB som nog funderade både en och två gånger om han verkligen skulle anfalla Sverige, när han såg vad Flygvapnets stolthet kunde åstakomma mot en hög plankor med orange färg på.
Till slut var det dags för den sista fyrgruppen med den aktuella fänriken vid spaken. Men i stridens hetta så osäkrade han sina vapen innan stigningen. I en bevarad sikteskamerafilm så ser man hela hedersläktaren fara förbi genom siktet då han svänger in mot målet. Det är stor tur att filmen aldrig visades på den officiella genomgången efter skjutningen. Då kanske den ryska ÖB hade ändrat sitt nyligen fattade beslut avseende Sveriges framtid.
Kuckeliku För många år sedan fanns det en navigatör med viss humor på F6. På den tiden flög man A32 Lansen och TV:n hade precis gjort sitt avtryck i det svenska folkhemmet. På ett av de populära barnprogrammen i svartvitt så fanns det en tupp som aktuell navigatör gillade att härma.
Hur som helst hade CFV beslutat sig om att E1 skulle fälla bomber på ett skjutmål. Den aktuella navigatören satt i gruppchefens flygplan i en av de sista grupperna som skulle in och fälla 250 kg bomber i planflykt. Grupp efter grupp svepte in över målet och röken lade sig likt Lützens dimma över målet. När vår navigatörs pilot kom in mot målet så var allt dolt i rök. Man fattade då ett snabbt beslut att fälla med röken som indikation på var målet borde befinna sig. Fyra stycken Lansen fällde 6 stycken 250 kg bomber mitt i det stora rökmolnet. Vår humoristiske navigatör kunde inte hålla sig, utan tryckte in radioknappen och ropade "Kuckeliku, vi värper nu!". Sedan återvände en nöjd grupp till F6 och gick in i omklädningsrummet för att ta en snabb dusch och sedan en kopp kaffe.
Vad dom inte visste var att det blåste rätt så ordentlig sidvind vid målet och röken hade därför förflyttat sig en bra bit utanför det avgränsade målområdet. Samtidigt hade den lokala polisen fått in en anmälan om en försvunnen bärplockare. CFV som sett bomberna falla in i skogen adderade 1+1=2 och blodet steg till huvudet. Han kastade sig in i sin tjänstebil och befallde den värnpliktiga bilföraren att genast åka till F6. In på divisionen kom en högröd CFV och skrek "Era jädrans mördare!". Som tur väl var kom bärplockaren snart tillrätta, men bombfällning på rök utgick snabbt ur E1 attackprofiler.
För många knappar Den sista incidenten inträffade med A29 Tunnan. För att förstå utkomsten av denna historia så bör man veta att den vanligaste signalen för "OK" på radion var att trycka två gånger snabbt på sändknappen. "Klick, klick".
En äldre pilot som inte varit inne och flugit på ett tag fick i uppdrag att skjuta med kanon mot markmål. Under dykningen mot målet så hamnade hjärnan i vinkelvolten. I stället för att trycka på avfyrningsknappen på styrspaken så höll han inne sändknappen. Givetvis så hände ingenting, så han avbröt anfallet och flög runt för ett förnyat anfall. Denna gång med samma resultat. Han återvände för ett tredje anfall. Ner på lägsta, full gas, stigning, hitta målet, sväng, rolla rakt ut på vingarna, dyk ner mot målet, osäkra och skjut.
En lång stund hörde skjutledaren på marken återigen bara pilotens tunga andning. Givetvis hände även denna tredje gång ingenting. Piloten avbröt åter anfallet och flög hemåt. Den hjälpsamme skjutledaren hade nu identifierat problemet och ropade på radio till piloten "Du trycker på sändknappen i stället för avfyrningen". Svaret blev inte det förväntade "Klick, klick", utan "Pang, Pang".
Nu har turen kommit till en konflikt som kanske av många inte direkt identifieras som Counter Insurgency, nämligen den brittiska militärens och polisens insatser mot "provisoriska" IRA i Nordirland 1967-2007. Denna konflikt är just nu mycket aktuell då en brittisk utredning snart kommer att presentera en rapport om vad som egentligen hände under "Bloody Sunday" den 30 januari 1972 (mer information kommer så fort jag tagit del av denna rapport). Dessutom så går det att dra paralleller mellan denna incident och Israels misslyckade bordning av Mavi Marmara. Givetvis så kommer jag även att dra paralleller med ISAF insats i Afghanistan.
Klockan var strax efter fyra på eftermiddagen när fallskärmsjägarna körde in bland demonstranterna. Tretton människor sköts ihjäl, en fjortonde dog senare av sina skador. Inga vapen hittades vid de döda kropparna.
Två och en halv månad senare lämnade lord Chief Justice Widgery, en hög brittisk domare, sin rapport om händelsen. Han fastslog att soldaterna upplevt sig angripna, och därmed skjutit i självförsvar. Han tillade också att även om de döda var obeväpnade då de sköts, kunde man »mycket väl misstänka« att de tidigare under dagen kastat bomber eller på annat sätt provocerat soldaterna.
Känns retoriken igen från Mavi Marmara?
Se även mina tidigare inlägg om COIN i Vietnam och Malaysia. Precis som i de tidigare inläggen så har jag använt boken "Counterinsurgency in Modern Warfare" av redaktörerna Daniel Marston och Carter Malkasian som utgångspunkt för analysen. I detta fall kapitel 9 "Britain´s Longest War, Northern Ireland 1967 - 2007" av överste Richard Iron.
Bakgrund Medborgarrättsrörelsen som startade i USA kom under 60-talet över till Irland och fann grogrund bland den katolska befolkningen. De kände sig diskrimerade och ansåg att de lokala valen riggats så att det fanns en protestantisk majoritet även i katolska områden som Derry. 1969 så eskalerade dessa demonstrationer då protestantiska extremister blandade sig i bråken. För att förhindra upploppen så kallades den brittiska armen in i augusti 1969 för att hjälpa den nordirländska ledningen. Eftersom den nordirländska ledningen var protestantisk blev fokus för de brittiska instserna därmed automatiskt de katolska grupperingarna.
"The local police force, the Royal Ulster Constabulary, and its reserve forces, the B specials, were largely from the Protestant community; they were widely seen as supporting the protestant cause and being anti-Catholic."
Detta är även ett av de stora problemen i Afghanistan där både ANA och ANP består av mycket små andelar Pashtuner som i stället utgör majoriteten av talibanerna. ANA och ANP blir därmed automatiskt motståndare snarare än beskyddare.
IRA som bildats under den irländska frihetsrörelsen 1919-20 och det irländska inbördeskriget 1920-21 sågs som för marxistiska och inte beredda att ta till det som krävdes för att skydda de katolska intressena. I stället bildades PIRA - Provisoriska IRA av medlemmar ur IRA som var beredda att ta till våld för att vinna. Snabbt så raserades möjligheterna för den lokala polisen att patrullera genom bl.a. användning av IED - Improvised Explosive Devices. Denna metod är aktuell än idag i både Irak och Afghanistan.
Britterna insåg till slut att dom stöttade en illa omtyckt regim och 1972 upplöstes därför den lokala styrningen och Nordirland övergick till att styras centralt från London. Men då var det redan för sent!
Fängelsestrejker I mars 1971 pbörjade britterna en strategi att fängsla alla ledare av PIRA. Denna taktik har fått stor kritik av omvärlden, men faktum var att den i realiteten lyckades med att kraftigt påverka PIRA:s ledningsstruktur. (Frågan är hur USA:s Guantanamo och Abu Graib påverkat utvecklingen i Afghanistan och Irak?)
Som ett svar på denna taktik så ändrade PIRA fokus. I stället för att militärt slå ut de brittiska trupperna fokuserade man på att bryta viljan hos de brittiska medborgarna. Man byggde upp en struktur baserad på självständiga celler för att motverka de brittiska försöken att infiltrera.
1981 så inleddes hungerstrejker där 10 PIRA och INLA medlemmar svälte sig själva till döds. Detta ledde till internationell publicitet och fördömande av britterna. (Jämför med det internationella fördömandet idag av Israel). Dessa aktioner ledde till utecklingen av den politiska grenen inom PIRA, Sinn Fein. Britterna insåg dessutom att dom hade att göra med politiskt mycket motiverade motståndare och började förhandla. 1985 skrevs den s.k. "Anglo-Irish Agreement" där Irland gavs möjligheter att påverka utecklingen i Nordirland.
När tog kriget officiellt slut? Genom insatser av bl.a. president Clinton så skrevs 1998 den s.k. "Good Friday Agreement". Striderna togs då över av "The Real IRA". (Jämför utvecklingen med Hamas, Fatah m.m. i palestina). 1996 så meddelade PIRA eld-upphör och 2007 så medgav Sinn Fein den nordirländska polisen möjligheter att agera inom de egna områdena.
"Militära" insatser Parallellt med de politiska insatserna så planerade PIRA stora militära kampanjer. Dessa blev stoppade i sista sekunden när britterna 1987 lade beslag på MV Eksund, ett fartyg (tidigare svenskt med namnet Ölandssund II) som kom från Libyen lastat med 150 ton vapen och sprängmedel. Detta var en stor seger för den brittiska underrättelsetjänsten. Utan denna insats hade konflikten med stor sannolikhet fått en mer militär prägel.
PIRA genomförde ett antal bombdåd i England, t.ex. 1982 i London och 1989 i Deal. Dessa visade sig vara kontraproduktiva då opinionen ändrades mot PIRA. (Jämför med de palestinska raketbeskjutningarna av Israel). Ett antal bombdåd riktades därefter mot ekonomiska instutioner. Bl.a. 1983 då Harrods bombades, 1990 i centrala London, och 1993 då en bomb åstakom skador för en miljard pund.
"These attacks against the UK's economy almost certainly had greater impact on the British government's negotiation than the killings of soldiers, policemen and civilians in Northern Ireland during the same period."
Hmm... jag undrar om Al Qaida insåg den ekonomiska betydelsen som 9-11 fick på USA. De direkta kostnaderna var inte de största, men insatserna i Irak och Afghanistan kan vara en stor orsak till det ekonomiska kaos världen befinner sig i just nu (givetvis i kombination med usel ekonomisk politik av alla inblandade länder).
PIRA:s övergång till små, men vältränade enheter innebar också att man inte vågade utsätta sig för risken för egna förluster. Här har ISAF ett kraftigt underläge i Afghanistan med en motståndare som är fullt villig att bli martyr. Samma problem har Israel i konflikten med palestinierna. Men å andra sidan så ger samma tänk oss möjlighet till ändrad strategi. "With a long war strategy, there was little sense in taking a risk today when the same effect could be achieved with lower risk tomorrow". Kanske detta är läxan som ISAF måste lära sig? Har vi bråttom så tar vi onödiga risker. Satsar vi på en långvarig kampanj kan vi drastiskt förändra våra metoder. Mindre exponering av egna trupper. Mindre risk för att vi skadar civila.
Britterna fokuserade på att förhindra PIRA att fly efter ett eventuellt attentat. Detta ledde till att fem av sex planerade attentat ställdes in. Mot en självmordsbombare fyller dessa metoder dock ingen effekt! I stället ger utspridda säkerhetsstyrkor fler mål för krypskyttar, IED och självmordsbomber.
De säkerhetskontroller som genomfördes hittade sällan vapen, men de tvingade PIRA att ändra sina metoder. Oftast blev metoderna mer komplexa, vilket ökade chansen att upptäcka någon som var inblandad. Detta är något som framför allt journalister och politiker har svårt att förstå. Vi måste lära oss att utbilda våra beslutsfattare så att dom förstår vikten av operationer som inte syns.
Likheter med Gaza och Afghanistan Britterna kunde använda helikoptrar för att undvika IED. Detta är betydligt svårare i Afghanistan där den stora ytan gör det mer eller mindre omöjligt att stoppa talibanernas rörelser. Gränsen mellan Irland och Nordirland är ca 400 km lång. Detta att jämföra med gränsen till Gaza som är ca 50 km lång och gränsen mellan Afghanistan och Pakistan som är 2640 km lång. Det fanns 20 godkända och 137 icke godkända gränspassager mellan Irland och Nordirland. Detta att jämföra med Gazas tre och ett oändligt antal i bergsregionerna mellan Afghanistan och Pakistan. Britterna gav därför upp alla försök att bygga en fysisk gräns utan fokuserade på patruller och befästa posteringar. Gaza och Afghanistan är varandras motsatser och man kan därför förstå Israelernas försök med en mur. Kanske det hade varit bättre med en längre gräns som inte lett IDF in i denna "frestelse"?
En av de stora orsakerna till att britterna lyckades i Nordirland var att man hade goda underrättelser tack vare infiltratörer i PIRA. Detta är nog också en av anledningarna till omvärldens stöd till Israel, då Mossad är en av de få underrättelsetjänster i västvärlden som har goda konskaper om islamistiska terrorgrupper. Men att nå de nivåer som man hade i Nordirland även i Afghanistan är nog en ren fantasi. Engelsmännen lade även stor vikt vid att alla soldater skulle lära känna igen ansiktet på några lokala kända motståndsmän. Jämför med USA:s "Most Wanted"-kortlekar under kriget i Irak 2003. Man byggde upp databaser över hur PIRA rörde sig, vilka bilar som användes m.m. för att känna igen mönster i deras operationer. I Afghanistan vimlar det av underrättelsedata från alla UAV:er som flyger omkring. Problemet är att analysera denna mängd av data. När det kommer till kritan är det kontakten med lokalbefolkningen som är den viktigaste källan till bra underrättelser. Då måste vi få dom att lita på att vi kan beskydda dom. Annars kommer dom aldrig att frivilligt ge oss information som riskerar att talibanerna i framtiden dödar dom själva tillsammans med deras familjer. Ett moment 22 med andra ord. Säkerhet kräver underrättelser som i sin tur kräver säkerhet...
Slutsatser Under striderna mellan britterna och PIRA dog 293 PIRA medlemmar, 655 brittiska soldater, 275 poliser, 621-644 civila dödade av PIRA och 188 civila dödade av britterna. Här ser man ett intressant förhållande som jag kommenterade i Israels taktik mot palestinierna i Gaza. I konflikten Storbritanien vs PIRA så dog det betydligt fler på den brittiska sidan, trots att dom hade möjligheter att ta till kraftigt våld på samma sätt som IDF. Men man insåg från politiskt håll att det var kontraproduktivt. Detta är en slutsats som IDF ännu inte dragit!
En intressant slutsats som författaren drar är att allt som tiden gick så försvann de ursprungliga orsakerna till konflikten och tiden gav också den brittiska styrkorna möjlighet att analysera och förstå sin motståndare. Problemet som ISAF har i Afghanistan är att det är stora kultur och språkskillnader som gör det mycket svårt att förstå och infiltrera talibanerna. i Gazakriget ser Hamas och de konservativa krafterna i Israel till att göra allt för att hela tiden påminna sig själva om varför man hatar varandra. Så länge dessa mekanismer finns kvar ges det inte samma möjligheter att lyckas som i Nordirland.
Britterna gjorde ett stort misstag som stödde den lokala regimen i Nordirland. Därmed sågs dom av lokalbefolkningen som en del av problemet och inte lösningen. Därmed kom PIRA att fokusera sina angrepp mot britterna i stället för regimen i Nordirland. Samma problem har ISAF i Afghanistan där den sittande presidenten Karzai är mycket korrupt. Problemet är att han är vald av folket i någorlunda demokratiska val. Vem ska ersätta honom? Om ISAF avsätter honom så underkänner vi också de afghaner som deltog i valet. Dessutom är det ett faktum att talibanerna med sina Shariadomstolar och koranskolor faktiskt ger befolkningen en viss säkerhet där ISAF misslyckas. USA:s stora problem i Irak berodde på att man störtade Saddam Hussein och upplöste militär och polis samt alla Bath-relaterade statsfunktioner. Men man hade initialt inget att ersätta det med. Vi måste ta lärdom av hur vi hanterade Tyskland och Japan efter VK2. Där fick stora delar av statsapparaturen (polis, rättsväsende m.m.) sitta kvar, trots att det i många fall gick att misstänka att dom varit inblandade i krigsförbrytelser. Det är bättre att i dessa fall se mellan fingrarna för att få någon som kan hantera landet så att vi slipper agera ockupationsmakt och göra jobbet själva.
Britterna besegrade aldrig IRA, utan övertalade dom att starta upp fredsprocessen. För att kunna få till en fred krävs det en fungerande ledning på motståndarsidan som man kan förhandla med. Därför så var det från att fredsdialogen påbörjades mycket viktigt för britterna att skydda IRA:s ledningsstruktur i stället för att bekämpa den. Detta är kanske något för IDF att tänka på. Hamas må vara en regim som föraktar Israel som stat, men vad är alternativet? Detta bör också vara vägen till framgång även i Afghanistan. Det gäller bara att hitta rätt häst att satsa på.
"In the end, the Northern Ireland conflict was ended not by the insurgents who were killed, but by those who lived".
Självklart så är U2:s "Sunday Bloody Sunday" ett passande avslut på detta inlägg!
P.S: För att inte skapa samma snedvridna debatt som i mitt förra inlägg om "att vända kinden till" så vill jag trycka på att jag inte tar ställning för någon sida i konflikten, utan försöker bara att beskriva händelseutvecklingen och belysa det ur en COIN-aspekt. I ett inbördeskrig så är det, som Teaterdirektören helt riktigt tidigare påpekade, vinnaren som skriver historien...
Det har hunnit gå tolv år sedan domaren Lord Saville började sin utredning om det som kallas Bloody Sunday i nordirländska Derry 1972. Flera gånger har den slutgiltiga utredningen skjutits upp.
Men nu släpps den gigantiska rapporten som kostat nästan nästan 2,2 miljarder kronor att sammanställa. Över två tusen personer har hörts som vittnen, bland dem dåvarande premiärminister Ted Heath.
I know some people wonder whether, nearly 40 years on from an event, a prime minister needs to issue an apology.
For someone of my generation, this is a period we feel we have learned about rather than lived through. But what happened should never, ever have happened. The families of those who died should not have had to live with the pain and hurt of that day – and a lifetime of loss.
Some members of our armed forces acted wrongly. The government is ultimately responsible for the conduct of the armed forces. And for that, on behalf of the government – and indeed our country – I am deeply sorry.
Kanske är detta den sista akten i dramat om Nordirland? Kanske kan Israel dröja mindre än 38 år innan dom presenterar utredningen om Mavi Marmara? Frågan är dock om de på samma sätt som David Cameron kommer att be om ursäkt?
Uppdaterad 10-07-12, 16:20 Liksom i Israel och det Palestinska självstyret så finns det i Nordirland gott om falanger som försöker provocera fram nytt våld.
De extrema protestantiska grupperna har en tradition av att hålla marcher varje år. Varje år slutar det med våldsamma demonstrationer. Detta är även fallet i år. På samma sätt som extremhögern i Sverige marcherar i Salem varje år så är det ett sätt att dels enas inom de egna leden och dels att provocera motståndaren, i detta fall katolikerna. Liksom anti-fascisterna i Sverige varje år nappar på betet så ställer katolska grupperingar upp i motdemonstrationer och ökar på våldsspiralen.
Min personliga åsikt är att enda sättet att gå vidare är antingen att negligera demonstrationerna, eller låta polisen förbjuda dom och sedan slå ner hårt. I Nordirlands fall är det sista alternativet inget vidare, då det kan leda till en tillbakagång då de olika grupperna tappar förtroende för staten och polisen ses som folkets fiende.
Jag har tillbringat helgen i Linköping och givetvis passade jag på att besöka Försvarsmaktens huvudflygdag. Vädergudarna var med på vår sida och trots regn dagen innan och hotande moln i horisonten så var det ett utmärkt uppvisningsväder. 50.000 åskådare höll med om detta!
I luften så var det en kavalkad av de flygplan som en gång i tiden var med och byggde upp det tredje starkaste Flygvapnet i världen. J29 Tunnan får man som flygnostalgiker suga ut det sista ur, då det inte är så många gångtimmar kvar på motorn. Efter det blir det bara statisk uppställning på marken för Gul Rudolf. J32 Lansen är också en behaglig upplevelse att titta på och i mina ögon så är det bara J34 Hawker Hunter som har mer behagliga flygegenskaper bland de jetflygplan som funnits i Flygvapnet (för teknikern var dock J34 en mardröm...).
Men höjdpunkten för min del var en rote Spitfire. Tyvärr inte den version som en gång i tiden som flög i Flygvapnet i form av S31. Men bara att få höra två Rolls Royce Merlin motorer i luften gör gott för ett ingenjörshjärta!
Vissa tekniska problem tycks det ha varit då varken B17, P51 Mustang (J26) eller SK37 Viggen kom upp i luften. HKP 14 kom i luften, men med fransk pilot vid spakarna. Tyvärr har nog alla leveransproblemen inneburit att vi inte har någon svensk pilot som är tillräckligt influgen för att flyga uppvisning...
Min enda besvikelse var att inte Team 60 kom i luften. Som jag har tagit upp tidigare så har underhållsavtalet för SK60 inte medgett tillräcklig träning. Dock så hade man samlat ihop en hel del flyglärare med erfarenheter från Team 60 och avslutade dagen med ett par förbipassager i 9-grupp som utfördes på ett snyggt sätt. Den civila professionella gruppen Breitling Jet Team fick i stället fylla ut det tomrum som Team 60 lämnade.
Tyvärr hann jag inte gå på det nya Flygapenmuseet, men en recension från den nya utställningen lär dyka upp förr eller senare.
Tummen upp alltså och ett stort grattis till de som varit med och arrangerat flygdagen. Det här ger mer PR för Flygvapnet än den aktuella rekryteringskampanjen. Reklam i all ära, men vill vi rekrytera nya anställda är det viktigast att visa att vi fortfarande gör ett bra jobb!
Uppdaterad 10-06-14, 16:35 SK37:an kom inte i luften då alla papper inte var i ordning (känner vi igen det från HKP10/14?). Det har varit ett långvarigt krig i veteranflygkretsar om vem som ska driva ett Viggenflygplan. F7 har ett par stycken AJ37 stående (dom är inte cerifierade p.g.a. att luftvärdigheten gått ut på regulatorn till RM8A motorn). F.d. F16 har ett par JA37 stående som är i gott skick, men eftersom dom innehåller betydligt mer elektronik än AJ37 så kan det bli ett halvt elände att hålla dom i luften i framtiden.
Ett annat problem är att underhållet för Viggen och även till viss del Draken/Lansen sköts via den gamla databasen DIDAS. DIDAS håller på att sakta men säkert försvinna ur Flygvapnet då den ersätts av Fenix. Med andra ord så blir det snart dags att gå över till pappersuppföljning då gamla datorsystem är betydligt värre än flygplanen att hålla igång.
Det pekar på ett problem som vi kommer att få i framtiden. Att köra Mustang och Spitfire som veteranflyg är inte särskilt svårt. Att göra det med Viggen är i det närmaste omöjligt. En framtida veteran-Gripen är nog bara att glömma...
Uppdaterad 10-06-19, 10:16 Jag rekommenderar alla att besöka Flygvapenmuseum och titta på den nya utställningen. Det gäller att passa på så länge som det varar, för till skillnad från Wasaskeppet så kommer inte DC3:an att vara i evighet.
—Största hotet är definitivt saltet som har trängt in i spalter och skarvar. Visserligen tvättades planet med industriell högtryckstvätt men allt salt gick inte att få bort, då hade man fått bada planet i ett jättebad, säger Christina Tengnér, metallkonservator på Armémuseum.
Den fråga som jag fortfarande ställer mig är vad som hände med de fyra besättningsmän (alla FRA radiospecialister) som inte hittades ombord. Hoppade dom i fallskärm? Blev dom upplockade av ryska fartyg? Historien har ännu inte fått en slutlig lösning! Att besöka DC3:an är nyttigt för att förstå hur våra relationer med Sovjetunionen var för bara några år sedan.
Jag sitter med senaste numret av två tidningar och konstaterar att Försvarsmakten förändras, men är kanske ändå densamma.
Värnpliktsnytt har gett ut sitt sista nummer. Det blev 39 år som en böld i baken i på många höga generaler. I detta sista nummer har man bl.a. en roande "recension" av försvarsmaktsledningen. Man konstaterar också att det kommer att bli ett vacuum i den allmänna debatten. Den vanliga pressen kommer givetvis då och då att göra stickprov i aktuella debattämnen, men den breda undersökande journalistiken som rotar i Försvarsmaktens byrålådor kommer att försvinna. Det kommer därför att behövas en ersättare. vem kommer t.ex. att arbeta för de kontraktanställda soldaterna? Vilket fackförbund kommer dom att tillhöra? Intresseorganisationen Svensk Soldat har precis startat upp, men dom kommer att behöva en tidning som sprider deras budskap.
Ett helt annat tonläge är det i tidningen Hemvärnet. Hv fyller 70 år och är "still going strong", vilket konstateras av deras egen tidning. Med nedläggningen av värnplikten så kommer vikten av Hv att öka. Tillsammans med de deltidsanställda kontraktsoldaterna så kommer Hv att stå för den svenska folkförankringen av Försvarsmakten. I det senaste numret finns en kavalkad av händelser, allt från födseln (efter finsk förebild precis som Lottakåren) under brinnande krig, via kalla kriget och övergången till insatsförsvar och krigsförband. En intressant resa, men hela tiden med fokus på försvaret av Sverige. Till skillnad från så mycket annat i FM så har Hv hela tiden haft bägge fötterna på jorden. Möjligtvis kan man beklaga den tillfälliga fokuseringen på internationella insatser, men nu är man tillbaka i det nationella försvaret och att stödja det svenska samhället i allt från eftersök av försvunna barn till att bära sandsäckar vid översvämningar.
Det är som man brukar säga. För varje dödsfall så föds det någon ny. Hur som helst. Grattis Hemvärnet och beklagar sorgen Värnpliktsnytt!
Vi bloggare har länge klagat på bristen av s.k. Hot&High träning för svenska helikopterpiloter. Detta är en erfarenhet som man inte bara bör utan skall införskaffa innan förbanden skickas till varma operationsområden som t.ex. Afghanistan.
Inlägg
