Trots de protester som den engelska försvarsmakten har lagt fram mot att skicka sina Merlin helikoptrar till Afghanistan så har träning för uppdraget påbörjats genom en 4 månaders övning i USA.Fokus i Sverige har hittills bara legat på hårdvaran och de tekniska problemen inför leverans av HKP-10B. Om nu Sverige skickar HKP-10B till Afghanistan och ISAF 2011, var och när ska träningen av våra besättningar ske?
Det finns ett antal faktorer som kommer att kräva mycket träning och där våra svenska helikopterpiloter har mycket att hämta in:
- Hot&High. Afghanistan är mycket varmt och de flesta insatser sker på hög höjd. Detta sänker prestanda på helikoptrarna och minskar möjlig mängd last ombord. Det kräver även andra typer av start och landing för att få tillräcklig effekt. Besättningarna måste vara förberedda för att t.ex. dricka vatten så att dom kan hålla koncentrationen uppe.
- Ny helikopter. VMS system och den ökade vikten gör att HKP-10B kommer att kräva en del träning för besättningarna innan dom är fullt operativa.
- Nya faror. HKP-10B har i Sverige aldrig använts i denna typ av taktiska scenarier. Hur ska man flyga vid markhot? Frågan är hur väl insatta besättningarna är i kunskapen om hotsystem m.m.?
- Operationsområdet. Väderförhållanden (sandstormar, dust-out vid landning), geografiska förutsättningar m.m.
- NATO taktik. Detta har i stort sett enbart våra piloter i insatsförbanden med Tp-84 och Gripen tränat på.
- CSAR. En nedskjuten eller havererad helikopter innebär att det plötsligt hamnar många personer samtidigt på marken i ett eventuellt hotområde. Hur överlever dessa tills hjälp kommer? Denna typ av utbildning är ett krav för Tp-84 och Gripen besättningar.
Att åka till USA och träna i en öken låter i min värld som ett mycket bra sätt att få en besättning väl tränad för en eventuell insats. Men eftersom våra helikoptrar hela tiden har dröjt så är frågan när denna typ av missionsträning kan starta.
Som jag tidigare sagt så är jag en smula skeptisk till denna typ av insats. Om Sverige tillför en helikopter är det en ISAF resurs, INTE en exklusiv resurs för de svenska trupperna vilket vissa reportrar verkar tro. Med tanke på Försvarsmaktens budget så bör pengarna i stället läggas på att förstärka markförbandet samt Tp-84 förbandet.
Inlägg
Dessa problem har jag också funderat mycket över. Man verkar helt bortse från de mjuka faktorerna. Antalet haverier till följd av mänskliga faktorn (och motverkan) ökar markant vid skarpa operationer, medan de av tekniska orsaker kommer att utgöra en mycket mindre andel. Ändå talar man idel tekniska förbehåll som orsak till att inga svenska helikoptrar är i Afhganistan. Mig veterligen finns det ingen svensk pilot som är hot 'n' high utbildad och att lära sig det on-the-job i Afghanistan anser jag vara en katastrof.
SvaraRaderaDet som är lite intressant är att detta med stor sannolikhet inte går att träna i simulator. HKP-10 använder civila simulatorer som mig veterligen helt saknar VMS och den rätta tyngden. Erfarenheter från USAs användning av AH-64 i Afghanistan var att Hot&High var ett stort problem då inga sådana träningsmöjligheter finns annat än i en högt belägen öken. Simulatorerna kunde inte ens ställa in lufttryck och temperatur som motsvarande Afghanistan. När Gripen åkte till Red Flag i USA var Hot&High en av fokuspunkterna under simuleringar för att förbereda insatsen.
SvaraRaderaJag är inte det minsta förvånad över dessa brister.
SvaraRaderaI samband med NBG08 så uttryckte FV-inspektören (tror jag att det var) sin nöjdhet över att helikoptrarna nu anpassades för att möta den hotnivå som gäller, dvs krigets krav.
Vad tusan har helikopterföreträdarna pysslat med fram till nu? Hur kan det vara möjligt att en anpassning till väpnad konflikt förts görs i ljuset av NBG?
Hur hade man tänkt använda helikoptrarna i invasionsförsvaret då? Som hangarutfyllnad?
Delar av den flygande organisationen har vaknat mycket sent och det vete tusan om de verkligen gnuggat ur alla sömn ur ögonen än. Man slutar aldrig förvånas över FM.
Det är dock inte sista området som slumrar.
SvaraRaderaSom sagt - så länge utvecklingen av FV styrs av piloter (inte officerare) vars största merit är att de har överlevt 9g någon enstaka gång under en begränsad typinflygning och därmed kan "glassa" i fikarummet med industrins accesoarer - så kommer vi aldrig få ett insatsberett Flygvapen med de komponenter som är efterfrågade - läs helikoptrar & transportflyg !
SvaraRaderaProblemet är inte de yngre flygarna som tillika är officerare utan åldersdigna skrivbordspiloter utan redig faktaförankring i skarp verksamhet.
SvaraRaderaPå tok för mycket styrningar handlar om fredsmässiga lösningar och annat tjafs som får Skyways att framstå som krigiska i sammanhanget.
Omvärlden fnissar åt Sveriges Flygvapen eftersom det inte är styrt som en militär organisation utan snarare ett charterbolag.
Hotellboende i Pristina och Gabon för våra flygförare; för farligt att landa i Kinshasa trots att civilkärrorna körde som alltid; särlösningar kontra övriga FM; ja listan kan göras lång på FV:s avvikelser.
Det verkar som att FV är på väg att inlämmas i den skarpa verksamheten som betecknat kontexten för övriga FM. Det är på tiden för Sverige behöver ett FlygVAPEN som kan agera, även när det börjar osa hett.
Jag har sagt det tidigare, men det tåls att säga igen. När Tp-84 skulle deltaga i Sarajevo missionen 1992 så upptäcktes det till allas fasa att det inte fanns ett motmedelssystem på flygplanet. Nu blev det i och för sig snabbt integrerat, men hur sjutton hade FV åkt omkring i 25 år helt utan skydd? Fanns det inte en hotbild i invasionsförsvaret?
SvaraRadera