
I luften så var det en kavalkad av de flygplan som en gång i tiden var med och byggde upp det tredje starkaste Flygvapnet i världen. J29 Tunnan får man som flygnostalgiker suga ut det sista ur, då det inte är så många gångtimmar kvar på motorn. Efter det blir det bara statisk uppställning på marken för Gul Rudolf. J32 Lansen är också en behaglig upplevelse att titta på och i mina ögon så är det bara J34 Hawker Hunter som har mer behagliga flygegenskaper bland de jetflygplan som funnits i Flygvapnet (för teknikern var dock J34 en mardröm...).
Men höjdpunkten för min del var en rote Spitfire. Tyvärr inte den version som en gång i tiden som flög i Flygvapnet i form av S31. Men bara att få höra två Rolls Royce Merlin motorer i luften gör gott för ett ingenjörshjärta!
Vissa tekniska problem tycks det ha varit då varken B17, P51 Mustang (J26) eller SK37 Viggen kom upp i luften. HKP 14 kom i luften, men med fransk pilot vid spakarna. Tyvärr har nog alla leveransproblemen inneburit att vi inte har någon svensk pilot som är tillräckligt influgen för att flyga uppvisning...
Min enda besvikelse var att inte Team 60 kom i luften. Som jag har tagit upp tidigare så har underhållsavtalet för SK60 inte medgett tillräcklig träning. Dock så hade man samlat ihop en hel del flyglärare med erfarenheter från Team 60 och avslutade dagen med ett par förbipassager i 9-grupp som utfördes på ett snyggt sätt. Den civila professionella gruppen Breitling Jet Team fick i stället fylla ut det tomrum som Team 60 lämnade.
Tyvärr hann jag inte gå på det nya Flygapenmuseet, men en recension från den nya utställningen lär dyka upp förr eller senare.
Tummen upp alltså och ett stort grattis till de som varit med och arrangerat flygdagen. Det här ger mer PR för Flygvapnet än den aktuella rekryteringskampanjen. Reklam i all ära, men vill vi rekrytera nya anställda är det viktigast att visa att vi fortfarande gör ett bra jobb!
Uppdaterad 10-06-14, 16:35
SK37:an kom inte i luften då alla papper inte var i ordning (känner vi igen det från HKP10/14?). Det har varit ett långvarigt krig i veteranflygkretsar om vem som ska driva ett Viggenflygplan. F7 har ett par stycken AJ37 stående (dom är inte cerifierade p.g.a. att luftvärdigheten gått ut på regulatorn till RM8A motorn). F.d. F16 har ett par JA37 stående som är i gott skick, men eftersom dom innehåller betydligt mer elektronik än AJ37 så kan det bli ett halvt elände att hålla dom i luften i framtiden.
Ett annat problem är att underhållet för Viggen och även till viss del Draken/Lansen sköts via den gamla databasen DIDAS. DIDAS håller på att sakta men säkert försvinna ur Flygvapnet då den ersätts av Fenix. Med andra ord så blir det snart dags att gå över till pappersuppföljning då gamla datorsystem är betydligt värre än flygplanen att hålla igång.
Det pekar på ett problem som vi kommer att få i framtiden. Att köra Mustang och Spitfire som veteranflyg är inte särskilt svårt. Att göra det med Viggen är i det närmaste omöjligt. En framtida veteran-Gripen är nog bara att glömma...
Uppdaterad 10-06-19, 10:16
Jag rekommenderar alla att besöka Flygvapenmuseum och titta på den nya utställningen. Det gäller att passa på så länge som det varar, för till skillnad från Wasaskeppet så kommer inte DC3:an att vara i evighet.
—Största hotet är definitivt saltet som har trängt in i spalter och skarvar. Visserligen tvättades planet med industriell högtryckstvätt men allt salt gick inte att få bort, då hade man fått bada planet i ett jättebad, säger Christina Tengnér, metallkonservator på Armémuseum.
Den fråga som jag fortfarande ställer mig är vad som hände med de fyra besättningsmän (alla FRA radiospecialister) som inte hittades ombord. Hoppade dom i fallskärm? Blev dom upplockade av ryska fartyg? Historien har ännu inte fått en slutlig lösning! Att besöka DC3:an är nyttigt för att förstå hur våra relationer med Sovjetunionen var för bara några år sedan.