Mer skrönor...

Dags för en ny kulturgärning. I ett tidigare inlägg så drömde jag mig tillbaka till det gamla goda kalla kriget, då det fanns ett svenskt spaningsflyg att prata om. Nu är det i stället attacken som ska få sig en tillbakablick. Mitt fokus i inlägget ska bli incidenter vid skjutning/bombfällning. Årtalen och de inblandade flottiljerna kanske inte är helt exakta då jag börjar bli en smula tankspridd och till åren kommen.

Ryska ÖB:s (nästan) sista sekund
Under en förevisning för den ryska ÖB så hade hela attackeskadern E1 - ÖB:s klubba skramlat ihop allt vad AJ37 attackviggen som då fanns på F6, F7 och F15. Flygplan fanns det gott, men attackpiloter var det sämre med. Till och med yngsta GFSU fick därför vara med i leken. Dock så kanske han inte riktigt hade fått komplett utbildning i flankanfall i fyrgrupp!

Fyrgrupp efter fyrgrupp kom farande på låg höjd, steg upp till ett par hundra meter, dök ner mot målet och avfyrade varsin full last 4*6*13,5 cm ARAK - Attackraketer. Marken dundrade och CFV log mot den ryska ÖB som nog funderade både en och två gånger om han verkligen skulle anfalla Sverige, när han såg vad Flygvapnets stolthet kunde åstakomma mot en hög plankor med orange färg på.

Till slut var det dags för den sista fyrgruppen med den aktuella fänriken vid spaken. Men i stridens hetta så osäkrade han sina vapen innan stigningen. I en bevarad sikteskamerafilm så ser man hela hedersläktaren fara förbi genom siktet då han svänger in mot målet. Det är stor tur att filmen aldrig visades på den officiella genomgången efter skjutningen. Då kanske den ryska ÖB hade ändrat sitt nyligen fattade beslut avseende Sveriges framtid.

Kuckeliku
För många år sedan fanns det en navigatör med viss humor på F6. På den tiden flög man A32 Lansen och TV:n hade precis gjort sitt avtryck i det svenska folkhemmet. På ett av de populära barnprogrammen i svartvitt så fanns det en tupp som aktuell navigatör gillade att härma.

Hur som helst hade CFV beslutat sig om att E1 skulle fälla bomber på ett skjutmål. Den aktuella navigatören satt i gruppchefens flygplan i en av de sista grupperna som skulle in och fälla 250 kg bomber i planflykt. Grupp efter grupp svepte in över målet och röken lade sig likt Lützens dimma över målet. När vår navigatörs pilot kom in mot målet så var allt dolt i rök. Man fattade då ett snabbt beslut att fälla med röken som indikation på var målet borde befinna sig. Fyra stycken Lansen fällde 6 stycken 250 kg bomber mitt i det stora rökmolnet. Vår humoristiske navigatör kunde inte hålla sig, utan tryckte in radioknappen och ropade "Kuckeliku, vi värper nu!". Sedan återvände en nöjd grupp till F6 och gick in i omklädningsrummet för att ta en snabb dusch och sedan en kopp kaffe.

Vad dom inte visste var att det blåste rätt så ordentlig sidvind vid målet och röken hade därför förflyttat sig en bra bit utanför det avgränsade målområdet. Samtidigt hade den lokala polisen fått in en anmälan om en försvunnen bärplockare. CFV som sett bomberna falla in i skogen adderade 1+1=2 och blodet steg till huvudet. Han kastade sig in i sin tjänstebil och befallde den värnpliktiga bilföraren att genast åka till F6. In på divisionen kom en högröd CFV och skrek "Era jädrans mördare!". Som tur väl var kom bärplockaren snart tillrätta, men bombfällning på rök utgick snabbt ur E1 attackprofiler.

För många knappar
Den sista incidenten inträffade med A29 Tunnan. För att förstå utkomsten av denna historia så bör man veta att den vanligaste signalen för "OK" på radion var att trycka två gånger snabbt på sändknappen. "Klick, klick".

En äldre pilot som inte varit inne och flugit på ett tag fick i uppdrag att skjuta med kanon mot markmål. Under dykningen mot målet så hamnade hjärnan i vinkelvolten. I stället för att trycka på avfyrningsknappen på styrspaken så höll han inne sändknappen. Givetvis så hände ingenting, så han avbröt anfallet och flög runt för ett förnyat anfall. Denna gång med samma resultat. Han återvände för ett tredje anfall. Ner på lägsta, full gas, stigning, hitta målet, sväng, rolla rakt ut på vingarna, dyk ner mot målet, osäkra och skjut.

En lång stund hörde skjutledaren på marken återigen bara pilotens tunga andning. Givetvis hände även denna tredje gång ingenting. Piloten avbröt åter anfallet och flög hemåt. Den hjälpsamme skjutledaren hade nu identifierat problemet och ropade på radio till piloten "Du trycker på sändknappen i stället för avfyrningen". Svaret blev inte det förväntade "Klick, klick", utan "Pang, Pang".