Försvarsminister Tolgfors uttalar sig nu om insatsen i Afghanistan.
Vi är i Afghanistan både för afghanernas och vår egen skull. De mänskliga rättigheterna är universella och gäller också afghaner. Deras frihet hotas nu av krafter som vill förstöra de kommande valen med våld. Svenska soldater gör tillsammans med 40 länder en viktig insats med FN-mandat för att valen den 20 augusti ska kunna genomföras på ett säkert sätt. Men Sverige är också i Afghanistan för att det påverkar Sveriges egen säkerhet. Det går inte att låta ett land falla samman och låta det tas över av terrorister.
Dock så har han faktiskt fel på den historiska orsaken till insatsen i Afghanistan. 9-11 var bara möjligheten för USA att få ett FN mandat. Al-Quida har en lång historia med våld mot USA innan dess, med bl.a. den första bombattacken mot Twin Towers 1992, ambassadbombningarna i Afrika 1998 och attentatet mot USS Cole år 2000. President Clinton beordrade därför ett antal anfall med kryssningsmissiler mot Sudan och Afghanistan år 2000. 9-11 kan därför ses som en assymetrisk hämndaktion för attackerna mot Afghanistan året innan.
Jag håller med Tolgfors om att vi har nått långt med de civila åtgärderna, men dessa program planeras tyvärr lite för separat från de militära insatserna. När syftet med vår närvaro går över till att slå ut Talibaner från att stödja Afghaner så har vi misslyckats och då kommer vi aldrig att kunna dra oss ur stridigheterna, förutom om vi som britterna och ryssarna före oss helt enkelt ger upp.
Narkotikan vore det givetvis bra om vi stoppade, men vilka mandat har våra trupper egentligen där?
1983 Aerocenter Trafikflyg/Swedair i Växjö
9 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar