Sverige planerar nu att skicka ner extra fordon till Afghanistan insatsen och nyttjar därmed också för första gången den C-17 som leverats till HAW på Pápa.
Det blir 30 fordon inklusive Patria och Galten. Mycket bra! Man ska dock vara fullt medveten om att inget av dessa fordon skyddar mot IED. Galten har också ett tveksamt skydd mot allt annat än finkalibrig eld. Det gäller att inte vaggas in i en falsk trygghet som det extra skyddet kan ge, utan våra soldater måste fortfarande färdas på ett planerat sätt där vikten av kontakt med civilbefolkningen är stor för att ha ett bra underrättelseläge.
Jag efterlyser fortfarande en genomgång av syftet med Afghanistaninsatsen. Är vi där bara för att visa vårt internationella deltagande, eller ska våra soldater ha ett väl definierat mål? I så fall borde det vara att koordinera sig bättre med de civila hjälpinsatserna (framför allt de svenska), vilket långsiktigt är det enda sättet att få slut på konflikten.
Vår insatsorganisation borde bestå av en gemensam stab med en militär del och en civil del bestående av Sida, svenska röda korset m.m. På så sätt så kan vi i en insats både använda piskan (militära resurser) och moroten (civil hjälp). Målet med instsen blir då att se till att den civila hjälpen kommer fram till rätt mottagare och att skydda denna verksamhet. Genom att låta den civila delen bestämma när den behöver militärt stöd så kommer inga konflikter att uppstå där vi som militärer genom vår närvaro ökar hotnivån mot de civila hjälpresurserna.
Äntligen har vi dock i Sverige fått tillgång till en transportresurs värd namnet! Det här borde också innebära mer utlandsstationering av Tp-84/C-130 där C-17 strategiskt kan leverera stora laster till centrala flygbaser och Tp-84/C-130 taktiskt sprider ut den i mottagarlandet.
onsdag 29 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar