lördag 1 maj 2010

Så nära, men ändå så långt borta

Våra thailändska elever har nu gått EK - Enkel Kommando på JAS 39 Gripen. Samtidigt så pågår utbildningen av thailändska tekniker på FMTS i Halmstad. Vid årsskiftet så är det tänkt att flygplanen ska levereras till Thailand. Frågan är bara hur läget är i Thailand vid den tidpunkten?

Analytiker anser att Thailand står på gränsen till svåra konflikter som kan eskalera till ett inbördeskrig.

ICG skriver i en rapport att Thailand måste överväga att begära internationell medling för att dämpa krisen och undvika ökat våld.

"Det thailändska politiska systemet har brutit samman och förefaller inte i stånd att dra landet bort från randen till en utbredd konflikt", skriver ICG. Organisationen varnar för att kraftmätningen på Bangkoks gator kan urarta i vad som i praktiken är ett inbördeskrig.
...
ICG rekommenderar i sin rapport att framstående politiska ledare från omvärlden får i uppdrag att medla. I ett första steg skulle regeringen övertalas att dra bort militären från gatorna, samtidigt som rödskjortorna kunde nöja sig med mer småskaliga demonstrationer, som inte lamslår livet i Bangkok. Under medlargruppens ledning skulle parterna också kunna förhandla om en provisorisk samlingsregering i väntan på nyval.

Inget tyder dock än på att den nuvarande regeringen vill ha någon utländsk inblandning.

Även människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) vädjar till thailändarna att inleda förhandlingar om en politisk lösning "innan situationen eskalerar".


Faktum är att Sverige borde vara det land som för närvarande har bäst möjligheter att ställa upp med medlare tack vara de kontakter vi byggt upp genom Gripenprojektet. Vad gör vi annars om vi vare sig kan leverera flygplan eller nyutbildade piloter och tekniker innan läget lugnat ner sig? Startar ett detachement för RTAF i Sverige?

6 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Ovanstående inlägg togs bort på begäran av den som skrev det.

    SvaraRadera
  3. Pakistan och Thailand har bägge mycket stridserfarna väpnade styrkor och reella hot riktade mot sina stater.

    Militären är också i bägge fallen den enskilt viktigaste rekryteringsbasen för politisk ledning av respektive land.

    Det är mycket smickrande för svensk flygmateriel att den valts av militärer och politiker som avser använda den i skarpa operationer.

    Det kommer mest sannolikt bli aktuellt med merförsäljning i form av så kallade följdleveranser om flygande radar och JAS Gripen är till full belåtenhet. Order som dessutom oftast kan tas med bättre marginal än när man krigar om att få in "foten-i-dörren" för första gången.

    SvaraRadera
  4. JAS i ett inbördeskrig? Då kan man använda svensk flygmateriel i skarpa operationer?

    SvaraRadera
  5. Stabila statsledningar i Pakistan och Thailand är nog bland det utrikespolitiskt högst prioriterade för USA i Asien.

    Gatudemonstrationer och annan politisk turbulens i dessa traditionellt mycket pro-amerikanska länder riskerar att minska trycket på diktaturer i grannskapet. Få stater bryter sedan länge mer mot mänskliga rättigheter och är oåtkomligare för västliga opinionsyttringar och påtryckningar än Iran och Burma.

    En stormakt vill inte bli överraskad av plötsliga regeringsskiften i vare sig Islamabad eller Bangkok, knappast ens om de i några avseenden kan uppfattas vara i mer demokratisk riktning. Inte sällan är det dessvärre rent militära statskupper, som lett till regeringsskiften i både Islamabad och Bangkok. Det finns ofta väletablerade krafter bakom välorganiserade demonstrationer.

    De amerikanska ambassadörerna har i sin politiska rapportering stor nytta av att följa sina värdländers beredskapshöjningar och militära dispositioner i övrigt. I den mån värdländerna använder amerikanska krypton, så torde detta enkelt låta sig göras.

    Men om pakistanska och thailändska myndigheter använder sig av inköpta nationella svenska datalänkar inom sina flygstridskrafter, så kan de tillverka och använda sig av kryptonycklar, som tar lite längre tid för en utomstående att forcera.

    Militärkuppens essens är att åstadkomma ett fait-accompli. Det kan räcka att ha förmåga att skydda sin avsikter från insyn i ett par timmar extra för att lyckas överrumpla en sittande redan försvagad regering.

    Jag tror inte heller Jacob Zuma är särdeles trakterad av interoperabla och därmed av USA fullt läsbara datalänkar för sin militära stridsledning. Vad skulle B. Obama och H. Clinton ringa upp J. Zuma och säga om de omedelbart som JAS Gripen lyfter från AFB Makhado fick reda på att den sydafrikanske presidenten vill spela en regional roll i Harare och för dess sittande statschef?

    Allt detta är i grunden bara utrerade varianter av argumentet för svensk vapenexport att alla stater inte ska behöva köpa sin försvarsmateriel från en stormakt med de konsekvenser i form av knytningar som detta för med sig.

    - Men det kanske är just återhållande amerikanska band, som ibland behövs?

    SvaraRadera
  6. En av anledningarna att Thailand köpte svenskt var att man ville slippa den amerikanska kontrollen. USA har styrt hårt i denna region vem som fått vad.

    Måhända USA på detta sätt försökte upprätthålla någon slags terrorbalans?

    Den har dock slagits ur spel då många av länderna runt omkring de senaste åren kraftigt moderniserat.

    - Indien och Malaysia Su-30
    - Singapore F-15

    m.m.

    SvaraRadera