USA ut ur USA (uppdaterad)

Den rödgröna oppositionen visar återigen sin ringa förståelse för internationella försvarsfrågor. I en nostaliogisk återtripp till barrikaderna 68 och Vietnamdemonstrationerna fördömer man nu USA:s närvaro på baser runt om i världen.

Men när SvD reportrar pressar Urban Ahlin (s) och Peter Rådberg (mp) så darrar dom en smula på manchetterna.

De (USA:s baser) symboliserar en stark politisk och militär solidaritet, som även vi är delaktiga i. Skulle de försvinna blir det problem inom EU och Nato. Länder i Östeuropa har en viss misstänksamhet mot Tyskland och Ryssland. Så länge amerikanerna är på plats behöver de inte rusta upp. Är man renodlat antiamerikansk så är det här en frestande lösning. Men har man fred och stabilitet för ögonen så kan konsekvenserna bli direkt motsatta, säger Mike Winnerstig.

Han påpekar att det är inkonsekvent att de rödgröna inte också kräver stopp för Ryssland som nu bygger baser i Abchazien och Sydossetien i Georgien i strid med folkrätten.

–Vi kan inte diskutera varje enskild militärbas, svarar Miljöpartiets Peter Rådberg och hänvisar till att USA har flest baser.

Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin försöker tona ned kravet på en USA-reträtt. Det dagsaktuella är att få bort kärnvapnen, att stänga alla USA-baser är mer ”utopiskt”.

–Vi kommer att ställa krav på det. Men vi inser också att det kommer att ta väldigt, väldigt, väldigt lång tid. Det är svårt att kräva att militärbaser läggs ned när länderna själva starkt vill ha dem kvar. Vi hade ju ett sådant exempel med Island, svarar Urban Ahlin.

Den rödgröna försvarsstrategin förefaller mig mer och mer märklig. Vi ska dra ner på försvarsbudgeten, men vi ska samtidigt bygga upp förmågan att försvara Sverige. Om USA samtidigt ska dra sig ur Europa betyder det att alliansens solidaritetsförklaring slängs på den politiska komposthögen då vi knappast kan räkna med ett starkt EU/NATO som kan komma till hjälp den dagen vi behöver det.

Nej, våra rödgröna vänner har nog läst en och annan pamflett utgiven från Röda Torget för mycket. Vladislav Savics har delvis rätt i sin bok att vi i Sverige har en viss rysskräck, men att fortfarande (så ensidigt som oppositionen verkar göra) tro att USA är den store satan och Ryssland är endast ute efter att skydda sig själva är en smula naivt. Det blev nog ett och annat glas rödtjut för mycket på oppositionens julfest, efter vilken man bevisligen skrev detta uttalande av de tre partiledarna ur (s), (v) och (mp).

Uppdaterad 10-05-25, 20:30
(s) småmös en smula när (fp) uttalande om den svenska försvarspolitiken visade på att det fanns olika tankar inom Alliansen. Dom har nu med sitt uttalande om USA lagt upp bollen för smash för de borgerliga som givetvis kommer med hätsk och välmotiverad kritik. Nu duckar dock Mona Sahlin kraftigt och hänvisar till Urban Ahlin som glatt kör på i samma spår.

- Det är uppenbart att Alliansen vill få det till att Vänsterpartiet bestämmer, de spelar på kommunistspöket än en gång, säger Ahlin som står fast vid kravet.

– Vi har tydligen trampat borgerliga partierna på en öm tå. Själva har de inte tagit några steg mot nedrustning under mandatperioden. Vi vågar kritisera USA och kommer ställa samma krav på alla militära stormakter.

Hmm... exit Ahlin ur den svenska valdebatten, någon som vågar satsa emot detta? Jag förutspår en karriär som landshövding i någon lämpligt avlägsen krok, alternativt en karriär inom UD (långt borta från svensk politik).

(v) har visat sitt sanna ansikte förr. Dom är bevisligen bara solidariska med sig själva. Nu hänger (s) och (mp) på. Ropen skalla "Ut ur Afghanistan och låt dom sköta sig själva". Det man kan börja fundera på är den s.k. Solidaritetsklasulen i Lissabonfördraget och i vår utrikesdeklaration. Vi räknar glatt med hjälp från omvärlden för försvar av Sverige (minus USA givetvis som (s), (v) och (mp) inte vill ha hjälp av). Det vi inte tänker på att det vimlar av Lars Ohlyar även i andra länder som även dom bara är solidariska med sig själva. För vi tror väl inte att alla andra länder är bättre än Sverige?

Se mer på Tokmoderaten och Carl Bildt.

Uppdaterad 10-05-27, 07:45
I tidningen Fokus hade man en intressant partikel om småpartiernas vikt som vågmästare, i ett val där inget av de stora partierna kan få egen majoritet. Det som engelsmännen fruktar har i många år varit en realtitet hos oss. Faktum är att det finns en viss chans/risk att om oppositionen skulle vinna så kommer både (v) och (mp) att kunna få betydligt tyngre poster än deras mandat egentligen ger dom rätt till. En svensk professor i USA kallade det svenska blocksystemet för "51 procents diktatur" då det nästan i alla val blev en liten majoritet som får bestämma över de övriga 49%. Denna majoritet får dessutom kompromissa kraftigt i sin beroende på avtal i förhandlingen med sina partners.

Frågan är egentligen vad som hände under de rödgrönas diskussioner för att få fram sin "skuggbudget" som delvis kommer att definiera deras politik under valdebatten (och kanske som regering)? Hur mycket fick (s) ge vika för orealistiska krav från (v) och (mp)?

Vi har nu sett ett exempel avseende utrikespolitik. FInns det fler? Hur ska dessa skrivningar tolkas? Ahlin (s) verkar inte tolka det på samma sätt som Linde (mp).

Urban Ahlin (S) hukar i den kritikstorm som utbröt sedan SvD i tisdags lyfte fram De rödgrönas USA-linje (Newsmill 26/5): Det är bara en ”vision”. Kort sagt, inget att bry sig om. Enligt Vänsterpartiets ”utrikesminister” Hans Linde ska dock skrivningen i den rödgröna utrikespolitiska plattformen tolkas ordagrant. Alltså som ett krav som den svenska regeringen ska driva.