Bokslut

Enligt våra politiker och höga militärer så är Kalla Kriget slut. Försvaret av Sverige är nedprioriterat och allt satsas på Internationella Insatser. Jag vet att det finns politiska signaler om att ta tillbaka förmågan att försvara Sverige, men med brist på krigsbaser och stridsledning så är det i stort sett bara incidentberedskap som vi klarar av.

Man har börjag från Försvarsmaktens håll städa upp i historiken.

- Kongoveteraner har belönats för tapperhet i strid med Försvarsmaktens belöningsmedalj i guld för internationella insatser.

- Familjen till besättningen på den DC-3 som blev nedskjuten av ryskt jaktflyg har erhållit Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld.

Tittar jag runt i fikarummet på en division så ser jag en massa hjältar. Tyvärr så när dom har uniformen på sig och möter sina utländska kollegor under de internationella insatserna så finns det inget som visar på detta. Amerikanarna får medalj för allt från att dom lärde sig knyta på skorna på West Point till den fina uppsatsen dom skrev på chefskursen. I Sverige har vi maximalt en värnpliktsmedalj och ett antal minnesmedaljer för nedlagda flottiljer.

Skärpning!

Om nu Kalla Kriget verkligen är slut så är det dags att straffa de skyldiga och belöna de som förtjänar det för ett gott utfört arbete.

Allan Widman har i sin Veteranutredning pekat på behovet av bl.a. medalj för sårade/dödade soldater under insatser, samt en medalj till hemmavarande familjer för att dom stöttar sina soldater på insats.

Jag skulle vilja gå ett par steg längre:

- Kalla Kriget minnesmedalj. Ges till samtliga Flygvapen och Marinofficerar som deltagit i skarpa incidentinsatser mellan 1945-2010. Ges dessutom till FRA, FOA/FOI och FFA personal som deltagit i signalspaningen.

- Medalj för tapperhet under krigsliknande förhållanden. Ges i guld till familjen till alla de som stupat i tjänst. I första hand till alla de som är upptagna med namn på Flygvapnets minnesvägg på Tre Vapen. Ges i silver till alla de som skadats vid t.ex. haverier.

- Medalj för Internationellt samarbete och stöd till svensk Export. Ges i silver till alla de som tjänstgjort i diverse utlandsmissioner under fredsförhållanden under minst 6 månaders tid. T.ex. supportgrupperna i Tjeckien, Ungern, Thailand samt ubåtsutbytet med USA. Ges i guld till de som av de utländska myndigheterna särskilt uppmärksammats för gott arbete.

- Jag har tidigar skickat in ett förslag till före detta Flygvapeninspektören att återupprätta medaljen för berömlig Flygargärning. Jag har för mig att det var Stockholmstidningen som en gång i tiden delade ut denna medalj. Men det var länge sedan sist det inträffade. Mitt förslag var den pilot som för ett par år sedan lyckades landa en Gripen på F21 som i stort sett inte hade ett fungerande system ombord efter en mycket allvarlig kollission med en Sångsvan i 1000 km/h. Inget hände dock med detta förslag! Tanken har tidigare varit uppe på motion i Riksdagen, men slagit ned.

Riksdagen uttryckte sig på detta vis förra gången:

Utskottet vill erinra om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt beredningsarbete. Konstitutionsutskottet framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande antalet statsanställda. Enligt utskottets mening har de argument som låg till grund för reformen fortfarande viss tyngd. En översyn av det offentliga belöningssystemet bör mot denna bakgrund avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift.

Har inte läget ändrats tillräckligt nu när Regering och Riksdag så tydligt anser att Försvarsmakten ska anpassa sig till de internationella sätten att arbeta? Att Försvarsmakten skulle vara ett klassystem är för mig mycket förvånande. Värnplikten var ett instrument som verkligen såg till att detta inte var fallet. (Vilket man kan fundera på med det reformerade personalsystemet).

Sedan så är det dags att börja lyfta fram en del av t.ex. SSG operationer. Varför inte skriva en bok om operationen i Kongo? Givetvis är en hel del fortfarande hemligstämplat, men personalen förtjänar en viss uppmärksamhet.

Jag skulle vilja gå tillbaka en del i historien och belysa vilka som fått t.ex. Svärdssorden och tapperhet i fält/till sjöss. Hur många vet att en svensk har fått Victoriakorset och säkerligen en och annan amerikan med svenskt ursprung fått Medal of Honor?

Varför då göra detta som i mångas ögon anses som mycket "osvenskt"?

1 - Vi lyfter fram goda exempel, vilket kommer att vara en moralhöjning för organisationen och kan inspirera fler till att göra ett bra jobb.

2 - Försvarsmakten får ett tillfälle till lite positiva skriverier. Detta kan behövas, särskilt med tanke på all negativ press som dom utstår just nu.

3 - Vi anpassar oss till internationella standarder. Utan medaljer på bröstet så kan det i vissa fall t.o.m. vara så illa att utländska officerare tror att vi svenskar är inkompotenta.

"Ära de som äras bör"