Internationella insatser

Det närmar sig jul och då brukar den stora frågan vara vilka julklappar man ska köpa till barn, släkt och vänner. Även om den globala ekonomiska krisen grävt djupt i mångas plånböcker så har vi fortfarande råd att köpa allsköns prylar som faster Agda inte visste att hon önskade sig och farbror Bert kommer att slänga in i garderoben så fort dörren stängts bakom den sista släktingen som begett sig hem.

För egen del så har jag tröttnat på julstressen. Jag skulle bara som Karl-Bertil Jonsson vilja få en möjlighet att för en gångs skull få känna av julens innersta mening, d.v.s. att ge glädje till de som behöver det.

I försvarsdebatten pratas det om militära internationella insatser. D.v.s. fred ska framtvingas genom krig. "A just war", som det heter internationellt. A andra sidan så finns det andra som tror att t.ex. situationen i Afghanistan kan lösas med enbart humanitära medel.

Vem som har rätt vette sjutton.

Inom Försvarsmakten så talas det mycket om att hjälpa människor i nöd. Det skrivs bok efter bok om soldaternas erfarenheter från krigen i Kosovo, Irak, Afghanistan och säkerligen mycket snart om Libyen.

Men det finns en grupp hjältar som deltar i internationella insatser som det talas mycket tyst om. De möter samma faror som våra soldater, men de gör det utan vapen eller skyddsväst. De jag talar om är givetvis de internationella humanitära hjälporganisationerna!

Sedan starten på Sveriges militära internationella missioner 1948 så har ca 100.000 personer tjänstgjort och 81 soldater har stupat. Frågan är hur motsvarande siffror ser ut för de internationella humanitära insatserna? Jag skulle inte bli helt förvånad om siffrorna är ganska så lika.

Det vimlar av olika hjälporganisationer. Jag är t.ex. medlem i Röda Korset och jag stödjer Rädda Barnens fadderprogram. Men det finns en organisation som jag tycker utmärker sig utöver de andra.

Röda Korset och Rädda Barnen bägge har skakats i grunden de senaste åren med skandaler kring högavlönade styrelsemedlemmar och omkostnader som gör att en för liten del av bidragen kommer till de som behöver pengarna. SIDA har kritiserats för att på tok för mycket av deras satsningar försvinner i svarta hål hos korrumperade regimer.

Men Läkare utan gränser har visat att de är en organisation som verkligen jobbar ideellt. De har dessutom lyckats med det som Försvarsmakten har som mål. D.v.s. att attrahera välmotiverade och välutbildade svenskar att med låg ersättning arbeta under svåra förhållanden på de farligaste platserna på jorden. Deras enda skydd är att de hjälper alla oavsett sida.

Viljan att ställa upp beror givetvis delvis på chansen att få hjälpa andra, men även på det civila meritvärdet. Att arbeta humanitärt är för en läkare höjden av allt det som läkareden står för. Ska man vara en smula realist så ger tjänsten i ett katastrofområde dessutom mer praktisk erfarenhet under ett halvår än en livstid på en akutmottagning i en storstad. Som läkare är det därför helt klart en merit att ha tjänstgjort inom Läkare utan gränser.

Jag är helt övertygad att det arbete Läkare utan gränser genomför bidrar till en säkrare värld. Genom att visa att vi bryr oss och dela med oss av det vi har så minskar vi lidandet och därmed också indirekt hatet mot omvärlden. Organisationer som Al Qaida och Hamas skulle sakna rekryteringsunderlag om folket i dessa regioner fick det bättre.

När politikerna inte kan ensas om militära insatser och brist på ekonomi och vilja gör att stora dyra förband som NBG08/11 står overksamma i beredskap, så kan hjälporganisationerna vara på plats i ett katastrofområde på bara ett fåtal dagar, ibland timmar. För en bråkdel av beredskapskostnaden för NBG så räddar de massor av liv.

Så varför inte slå två flugor i en smäll? Göra något gott inför julen och bidra till en bättre och säkrare värld. Läkare utan Gränser genomför just nu kampanjen "Hjälp oss plåstra om en sjuk värld".

För mig så blir i varje fall julklappsinköpandet lätt i år.