Planering pågår?

Jag kommer säkert att få skäll för detta inlägg. Att analysera problem i Mellanöstern tas av många för att man antingen är en krigshetsare eller en antisemit. Men man kan inte blunda utan måste se verkligheten i denna region för vad den är.

Vad är sant och vad är falskt avseende den munhuggning som just nu pågår mellan Israel och Iran? Vad är riktiga hot om anfall om vad är bara politisk retorik? Helt klart känner sig Israel hotad av Irans kärnkraftsprogram. Shimon Perez går nu ut och kräver att omvärlden ingriper för att stoppa Irans potentiella planer på kärnvapen.

Calling the recent media buzz surrounding Iran's nuclear program unnecessary, the president said it is "a mistake to speak about the operational aspect" of an Israeli strike on Iran. According to Peres, the focus should be on the "political-international aspect" instead.
...
In an interview with Channel 2 on Friday, Peres said that he believes Israel is closer to utilizing the military option in dealing with Iran's nuclear program than it is to finding a diplomatic solution to the threat.

The president suggested that the media speculation about a potential attack on Iran may have some basis in truth. "Intelligence services in many countries are looking at the clock and warning their leaders that not much time remains. I do not know if these world leaders will act on this advice."

Omvärlden verkade redan 2010 tro på Israels hot. Frågan är om de också spelar med i spelet?

World leaders "believe absolutely" that Israel may decide to take military action against Iran to prevent the latter from acquiring nuclear weapons, Italian Prime Minister Silvio Berlusconi said Saturday.

“Iran is not guaranteeing a peaceful production of nuclear power [so] the members of the G-8 are worried and believe absolutely that Israel will probably react preemptively,” Berlusconi told reporters following talks with other Group of Eight leaders north of Toronto.

CIA stöttar politikerna i denna analys.

A longtime CIA officer who spent 21 years in the Middle East is predicting that Israel will bomb Iran in the fall, dragging the United States into another major war and endangering US military and civilian personnel (and other interests) throughout the Middle East and beyond.
...
Baer was especially impressed by the unprecedented warning about Netanyahu's plans by former Mossad chief Meir Dagan. Dagan left the Israeli intelligence agency in September 2010. Two months ago, he predicted that Israel would attack and said that doing so would be "the stupidest thing" he could imagine.

Vad har Israel att vara rädd för? Iran stödjer aktivt båda Hamas och Hizhollah. De är dessutom mycket aktiva i stödet till Gaza. Den iranske presidenten Ahmadinejad har också vid ett flertal tillfällen uttryckt att staten Israel inte bör fortsätta existera. Men ett direkt anfall mot Israel från Irans sida är mycket osannolikt. Fortsatt iranskt stöd till terrorism är dock inte osannolikt.

Vad har Iran att vara rädd för? Ett storskaligt anfall från Israel är mycket osannolikt. Det ligger för många länder mellan Iran och Israel för att göra detta praktiskt möjligt. Israel har inte resurser och USA är knappast villig att ge sig in i ett nytt Irak. En precisionsattack för att slå ut kärnreaktorer är dock ett sannolikt scenario. Det har gjorts förr mot Irak och Syrien. Stuxnet-viruset var med största sannolikhet ett "mjukt" försök att stoppa Irans kärnreaktor. Men i bästa fall så har det bara resulterat i fördröjningar. Den politiska argumentationen som pågår just nu kan vara ett försök från Israel att motivera en liknande attack, att tvinga USA att stötta Israel för att mildra konsekvenserna av attacken så att Iran ska tänka sig för både en och två gånger att slå tillbaka. På så sätt kan man genomföra en precisionsattack med mindre politiska konsekvenser. Märk väl att även USA nyttjade Preemtive Strike doktrinen vid sitt anfall mot Irak 2003.

Men ett anfall på kärnanläggningen i t.ex. Bushehr har ett stort praktiskt problem. Avståndet från Israel är oerhört långt. I anfallet mot Irak 1981 så opererade israeliska F-15 och F-16 på sina maxräckvidder. De fick fälla sina extratankar när de var tomma för att minska luftmotstånd och vikt och därmed också öka räckvidden. F-15 och F-16 tar i och för sig en massa last, men om man bär tre fälltankar så blir det inte plats för så många vapen. Med tanke på att en kärnanläggning är ett stort mål och en reaktorbyggnad är designad för att stå emot jordbävningar så krävs det en hel del flygplan för att vara säker på att göra tillräcklig skada. Lufttankning är svårt, då Israel knappast kan lägga lufttankningsflygplan över Saudiarabien, eller?

Anfallet på Osirak-reaktorn utanför Bagdad 1981

Det finns ett par potentiella lösningar på det taktiska problemet.

- Saudiarabien (som heller inte är särskilt förtjusta i Iran) blundar och tillåter lufttankning över sitt territorium. Dock ganska så osannolikt. Kommer detta ut så kommer det att leda till stora politiska problem för den saudiska regimen.

- Israel utnyttrar Buddy-Buddy lufttankning på samma sätt som Storbritannien gjorde vid anfallet mot Falklandsöarna 1982. Där använde britterna ett antal Vulcan/Victorflygplan som tankade upp varandra för att nå ända fram. Nackdelen med denna lösning är att det blir en mycket komplex operation för att få fram ett fåtal flygplan. Britterna hade också fördelen av att kunna genomföra lufttankningarna över internationellt vatten. Men liksom britternas insats 1982 så kan en liknande operation ge effekten att visa att Israel har förmågan till anfall. Det är dock oklart om Israal har Buddy-Buddy förmåga på sina F-16 eller F-15. Problemet är att de israeliska F-15/F-16 är designade för tankning med bom. Men den israeliska flygindustrin har definitivt kapacitet för att ta fram en liknande förmåga på egen hand.

Existerande lufttankningsgränssnitt på F-15 mot bom.

Möjlig lösning för att kunna tanka mot korg.

- USA stöttar med lufttankningsflygplan över Persiska viken. Med stor sannolikhet så har USA fortfarande tillräckliga resurser på plats för att stötta operationerna i Irak. På vägen in mot Iran så kan detta maskeras, men hur gör man på vägen ut när det israeliska anfallet med stor sannolikhet väckt upp det iranska luftförsvaret? Man vill i detta läge knappast lägga sig bakom ett lufttankningsflygplan. Då gäller det att ha kvar alla tre yttre fälltankar och hoppas på att det räcker tillbaka till Israel.

- För att skapa en mer direkt rutt till Iran så kan man med falska transponderkoder maskera flygplanen som ett eller ett par civila flygplan tillhörande det statliga flygbolaget El Al. Flyger man i tillräckligt tät formering så kommer det bara att synas ett radareko från det flygplan som har sin transponder aktiverad. Men även detta är svårt, då El Al inte har några rutter som går över arabiskt luftrum annat än till Egypten. Att maskera sig som ett annat flygbolag kan ge allvarliga politiska problem för Israel.

- Man undviker att gå ända fram till Bushehr och avfyrar långräckviddiga attackvapen från sina F-15 när de når räckviddsmaximum för vapnen. nackdelen med detta är att man inte har möjlighet till samma precision. Dock så skulle man med en UAV över anläggningen, alternativt med kommandosoldater på backen ha möjlighet till slutfasstyrning av attackrobotar för att få upp precisionen. det är oklart vilka typer av långräckviddiga vapen som finns tillgängliga i Israel. Många länder har de senaste åren koncentrerat sin förmågeutveckling på korträckviddiga precisionsvapen (även Sverige). Men jag tvivlar på att Israel har utelämnat denna förmåga i sin arsenal.

- Man skippar flyganfall helt och hållet och koncentrerar sig på en kommandoräd. Israeliska soldater är bra på detta, men ett uppdrag inne i Iran är rena självmordsuppdraget. För att få tag på frivilliga soldater så måste dessa verkligen se Irans känvapenförmåga som ett reellt hot. Så den politiska retoriken kan mycket väl även vara ett sätt att bygga upp stridsviljan inom den israeliska armén? Även här skulle USA kunna stötta genom att tillåta israeliska UAV att starta från amerikanska baser eller t.o.m. hangarfartyg. UAV:erna skulle kunna användas för att leda insatsen, ge taktiskt stöd till soldaterna på marken och även leda insatser med laserstyrda robotar. Svårigheten ligger i att få dessa soldater att komma fram till basen. Stöd från USA krävs med t.ex. ubåt för att landsätta små förband så nära kärnanläggningen i Bushehr som möjligt.

Det som definitivt är ett faktum är att Israel inte kan göra något på egen hand. Det krävs stöd från USA samt att omgivande arabiska stater ger sitt tysta medgivande. Det minsta som krävs är stöd från USA med underrättelser från deras spionsatelliter i området. Det enda sättet att få till detta är genom att bygga upp en hotbild från Iran. Israel har haft ett ont öga till Irans kärnkraftsprogram under många år. Dagens politiska argumentation skall därför ses som en fortsättning och eskalering snarare än något nytt.

Se även Försvar och Säkerhet.



SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN