I elektroniksammanhang så brukar man prata om begreppet "stegsvar" när en signal övergår från ett tillstånd till ett annat. En dåligt reglerad krets kan ha en lång insvängningstid innan signalen stabiliserar sig i det nya läget. I andra fall sker ingen stabilisering utan signalen hamnar i sjävsvängning där amplituden snarare ökar än minskar. För att få en stabil insvängning så brukar den bästa metoden vara att ha en långsam ökning av utsignalen mot det önskade värdet. Det resulterar dock i en fasförskjutning och fördröjning.
Om man flyttar fokus från elektronik till den s.k. "arabiska våren", så finns det många paralleller. Samhället ska från ett tillstånd till ett annat. Alla vet var de står och många vet var de vill hamna. Frågan är bara hur vägen dit ser ut. Har man för bråttom blir det insvängningsproblem. Går det för långsamt kommer befolkningen att tröttna på fördröjningen mot det tillstånd de önskade redan igår. Då kommer de att kräva ett nytt försök mot ett nytt börvärde.
Steg 1, att kasta ut den förra diktatorn Mubarak gick förvånansvärt enkelt. Tyvärr så togs bara makten över av en ny bunt med diktatorer. Enligt Amnesty är de nya herrarna på täppan minst lika illa som Mubarak.
Steg 2, att slänga ut även dessa kan bli minst lika besvärligt som steg 1.
Jag varnade i ett tidigare inlägg att revolutioner har en viss förmåga att få oväntade slut. Historien pekar på att det i det flesta fall brukar gå åt pipan både en och två gånger.
I Libyen så har landet ännu inte kommit ut ur fas 1. Khadaffi är borta och hans söner antingen dödade eller fängslade. Men vilka kommer att ta över makten i landet? Vilka kommer att ta över de pengar som libyska staten har stoppat undan på utländska konton? Vilka kommer att ta över de lönsamma kontrakten med utländska oljebolag? Det finns en hel del att slåss för om den demokratiska processen spårar ur. Vad gör NATO i detta läge? Anfaller på nytt tills man anser att det finns en regim i landet som man kan acceptera? EU har en hel del att bevisa i detta läge. Man har visat att det går att bryta ner en regim. Frågan är om det går att bygga upp en ny? Afghanistan och Irak är ett par rätt så avskräckande exempel på hur det kan gå när västvärlden försöker att bygga en demokratisk regim modellerad på västerländska förebilder i länder som till stora delar lever kvar på feodaltiden.
I Syrien så har ingen vågat göra något aktivt ännu. Det enda land som egentligen ställt upp med resurser är Turkiet. Misstänksam som jag är så kan man alltid fråga sig vilka motiven är till detta. Är det bara för att stabilisera en orolig granne, eller har man likt de turkmenska områdena i Centralasien och de kurdiska områdena i Irak en egen agenda? troligtvis olja i Centralasien och motverka bildandet av en kurdisk stat i Irak. Vad gör Sverige? Vi får se vad (s) löften om insatser i länder som Syrien, Sudan och Tchad är värda.
Risken är att alla inblandade har för bråttom. I Ryssland innebar Perestrojkan att några få fick det mycket bättre, vissa fick det mycket sämre och många upplevde ingen större skillnad. Frågar man folk på gatan så är det förvånansvärt många som vill ha tillbaka "den gamla goda kommunisttiden". Visst var det eländigt, men alla hade det lika eländigt och det fanns ingen större vetskap om att det fanns andra som hade det bättre. Dessutom slipper man med en diktator all den ineffektivitet som tyvärr ofta blir en konsekvens av allt käbbel som en demokrati resulterar i när politiker slåss för sin egen sak snarare än för landet eller folkets.
I Afghanistan finns det stor risk att antingen Talibanerna tar över landet som det enda starka alternativet eller att landet bryter ihop till ett antal regioner med självstyrande f.d. krigsherrar som provinsguvernörer och feodalliknande herrar över sina territorium. I Libyen finns också denna risk. Skillnaden mellan Libyen och Afghanistan är att landet inte har hunnit gå ner sig lika djupt som Afghanistan efter över 30 års kontinuerligt krig.
Den arabiska våren övergick snabbt i en kylig arabisk höst. Något säger mig att vi inte sett slutet ännu utan självsvängningen kommer att pågå ett tag till.
Se även Försvar och Säkerhet.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar