Konst eller vetenskap

I ett debattinlägg på SvD så anser Christian Uhr m.fl. att det inte bör inrättas en central ledning i Sverige för att hantera kriser.

Vidare skulle en strikt centralistisk kommandostruktur riskera att kväva handlingsfrihet och motverka nödvändigt beteende som självorganisering och improvisation. En central ledningsfunktion skulle ha svårt att ta hänsyn till den kraft det ligger i lokala kompetenser, som snabbt kan ta tag i en situation och påbörja viktiga åtgärder.

Vansinne. Det vore som att be hockeylagen i slutspelet att gå ut på banan och spela utan taktik, då den hämmar de individuella spelarnas talang och improvisation. Visst så kommer vi säkert att få en roligare match, men vårt lag kommer att förlora trots en massa fina soloräder och massor av skott på mål i stället för att passa.

Jag stöttar forskarnas tanke på att den taktiska ledningen måste ligga lokalt, då de har bäst överblick över situationen. Att sitta centralt i t.ex. Stockholm och besluta om hur sandsäckarna skall placeras är suboptimering.

Men vad händer om det är en stor katastrof? Låt säga att t.ex. Vänern svämmar över och många kommuner råkar illa ut. Är det då inte klokt att ha en central ledning som avgör var de extra sandsäckarna ska skickas för att göra bäst nytta? Efter stormen Gudrun så användes Flygvapnets Tp-84 för att skicka elaggregat och personal för att röja och bygga upp elnäten från norra Sverige ner till de drabbade områdena. Knappast något som en kommunpolitiker i Värnamo skulle kunna fixa genom ett samtal till sin kollega i Kalix.

Tyvärr är det också så att efter nedläggningen av många bygderegementen så saknas lokal militär närvaro i många områden. Vill man få hjälp med liknande resurser så måste det komma från central håll, stöttat av de nya militära regionala staberna och Hemvärnet Nationella Skyddsstyrkorna.

Samma sak gäller för långsiktig planering. För att de lokala räddningsfunktionerna skall fungera så måste de ha resurser. Om detta läggs på kommunal nivå att besluta om så kommer det tyvärr med dagens strutsmentalitet att inte bli något av det hela, då katastrofen aldrig inträffar i folks medvetande. En kommunpolitiker kan få det mycket svårt att motivera varför man har kö till dagis och en brandkår som inte har något att göra om dagarna.

Jag tor att debattörerna tänker på de dåliga egenskaperna hos militära organisationer med chefer som inte kan delegera ansvar. Försvarsmakten är inte någon bra förebild i dagens läge. Man glömmer då bort den princip som kallas för uppdragstaktik. D.v.s. ge de underlydande enheterna ett mål och medel, så löser de uppgiften på bästa sätt. Men för att denna princip skall fungera så krävs det trots allt en central chef som ger uppdraget!

Slutklämmen i artikeln håller jag helt med om. För att en räddningsorganisation skall fungera i en kris så måste man öva innan! Katastrofhantering är inte något som man hostar fram ur rockärmen, utan det måste finnas väl inövade strategier som klarar av de flesta situationer. Sedan kommer det givetvis att dyka upp oväntade händelser, de s.k. "Svarta Svanarna". I dessa fall är det enbart förmågan hos de som deltar i insatserna och de tillgängliga resurserna som sätter begränsningarna. Men som så ofta annars så finns det ingen som vågar (eller har råd) ha dessa resurser stående i berdskap, då man helt enkelt saknar fantasi för att räkna med "Svarta Svanar".

Nyttig idiot (uppdaterad)

Jag satt och tittade på morgonnyheterna där man debatterade om Sverige skulle skicka Gripen till Libyen eller inte. Inbjudna var Anna Ek ordförande i Svenska Freds och Allan Widman (fp).

Anna hade redan tidigare under morgonen fått rubriker då hon hade gått ut med uttalande om att det svenska deltagandet i insatsen i Libyen skulle vara till för att sälja Gripen.

För det första är hela Jas-projektet i behov av en snygg PR-framgång. Skulle Jas Gripen bli, för att tala fikonspråk, ”combat proven” skulle det ses som en enorm fördel för framtida exportaffärer, liksom anledningar till att fortsätta uppgraderingen av systemet här i Sverige. Ytterligare miljardsatsningar på SuperJas skulle bli betydligt enklare att driva igenom i riksdagen.

Det här är nästan kränkande mot svenska Försvarsmakten och borde bemötas skarpt! Visst är det bra att testa våra flygplan och piloter, men i första hand så handlar det om att bli av med en av världens stora diktatorer. Det är bara synd att FN inte gett möjlighet till detta tidigare.

I TV så visar Anna dock upp en mjukare sida. Hon erkänner faktiskt att det ibland behövs ett militärt ingripande! Men samtidigt ska detta inte ske med Gripen?! Någon annan ska alltså göra grovjobbet, så att Sverige kan två händerna utifall något går snett? Att dessutom, som Anna tror, anmäla Khadaffi till ICC och tro att det löser situationen är ganska så naivt. Han lär knappast dyka upp till rättegången om ingen först kommer och hämtar honom. Som ordförande i svenska freds så borde hon också inse att en militär insats innebär att oskyldiga med stor sannolikhet kommer att dödas. Detta måste vägas mot att oskyldiga kommer att dödas om rebellernas offensiv övergår i ett långt inbördeskrig. Frågan är vad som i detta fall är "The lesser evil"?

Allan Widman anser att vi har satsat en massa pengar på att utveckla Gripen och att utbilda insatsförband och det vore konstigt om inte dessa används nu när de är efterfrågade. Att Sverige blir tillfrågad beror givetvis på att insatsen blir mer legitim om ett land utanför NATO deltar. Ännu mer legitim skulle den givetvis bli om fler muslimska länder kunde ställa upp. (Problemet som jag ser det är att de flesta arabländer har just nu problem på hemmaplan och därför inte är särskilt intresserade av att stötta en rebellrörelse, då det kan resultera i att oron sprider sig till deras egna länder). Samtidigt så ska man givetvis även satsa på humanitära hjälpoperationer och vi skulle t.ex. kunna ställa upp med våra C-17 eller Tp-84 i detta arbete.

Jag anser att frågan är egentligen större än Gripen eller inte Gripen. Ska vi över huvud taget ha förband stående i beredskap för internationella insatser om vi aldrig utnyttjar dem? I så fall så anser jag att det är betydligt mer trovärdigt att satsa på ett nationellt försvar i kombination med den gamla svenska modellen med fredsbevarande och humanitära insatser.

Khadaffi har redan startat ett propagandakrig där han utmålar västvärlden som den stora satan och att det är ett krig mot islam. Det gäller då att vi i Sverige inte låter oss bli nyttiga idioter i den debatten. Faktum är att utan en militär insats skulle rebellerna ha blivit överkörda och Khadaffi suttit kvar vid makten. Nu gäller det att rebellerna och de arabiska grannländerna utnyttjar det tillfälle som ges att gå till motoffensiv. En sak är i varje fall helt klar. Vi bör passa oss för att gå in i en markoffensiv. Då riskerar vi bli kvar där länge om det visar sig att rebellrörelsen inte klarar av att ta makten.

Uppdaterad 11-04-01, 10:40
Vilken nytta har Saab av att Gripen nu kommer att användas internationellt? För Rafale har trots allt insatserna i Afghanistan ännu inte inneburit några exporter, medan Gripen exporterats till fyra länder.

Men här finns också en annan bild. Det ansedda internationella analys- och informationsföretaget IHS Janes Defense & Security menar att det absolut finns fördelar för Saab att Gripen nu används i internationell och skarp miljö. Där talar man inte om ”combat proven” utan använder uttrycket ”conflict credential” som blir följden av att Gripen används i Libyen. I praktiken handlar det om att Saab efter en Libyen-insats kommer att kunna ge ”referenser från en konflikt”.

–Det är uppenbart att de som ska fatta beslut om att köpa plan följer vad som händer. Lyckade operationer i Libyen skulle ge trygghet för hur flygplanet fungerar i skarp miljö. Men på samma sätt finns också en risk om det blir någon typ av misslyckande, säger Peter Felstead, redaktör på Janes Defence Weekly.

Personligen tror jag att den största vinsten (förutom de humanitära aspekterna) av att deltaga i Libyen är att vi får testa vårt logistikkoncept. Vi vet att det fungerar i korta övningar som Red Flag, men fungerar det över längre perioder?

Alla vill vara med

FN vill det, Nato vill det, svenska folket vill det, och piloterna vill det. Vad väntar vi på? En inbjudan från Khadaffi?

Se reportage i Sydnytt med divisionschefen för insatsdivisionen.

SvD, DN

Packa resväskorna? (uppdaterad)

Enligt Ekot så har Försvarsmakten lagt fram ett förslag att skicka 8 stycken Gripen till Libyen för att deltaga i operation "Odyssey Dawn", d.v.s. att etablera en NFZ - No Fly Zone.

Försvarsmakten skulle förutom de åtta Gripenplanen kunna skicka utrustning för lufttankning och annan nödvändig materiel. Att samarbeta och kommunicera med Nato-flyg vore inget problem, då Gripen deltagit i fler övningar med amerikanskt flyg.

Vare sig Regeringen eller Försvarsmakten kommenterar det hela och om dessa flygplan är ur EAW är också oklart, men mycket sannolikt.

Läser man mellan raderna på Carl Bildts blogg så diskuteras det villt i de politiska korridorerna...

Under dagen har jag haft en del kontakter om hur länder i den koalition som nu svarar för de militära operationerna ser på den närmaste utvecklingen, och i Bryssel blir det naturligt med närmare kontakter också med Nato:s struktur där för att höra deras bedömningar.

Alldeles självklart kommer också Sverige att stödja genomförandet av resolutionen på det sätt och med de resurser som vi är bäst på.

Resolutionen har ju en rad olika delar, även om det just nu är de mer militära som dominerar händelseutvecklingen.

Aftonbladet, HBL, Nytt24

Uppdaterad 11-03-21, 09:05
Enligt SvD så kommer NATO att skicka ut inbjudan att deltaga i operationerna över Libyen även till PFF - Partnerskap För Fred länder. Då USA inte är intresserad av att låsa resurser till Libyen under någon längre tid, så kommer NATO att behöva all hjälp de kan få. Både från arabvärlden, men även från t.ex. Sverige och Finland.

Eftersom Sverige inte, som Norge och Danmark, är med i Nato så finns naturligtvis frågetecken om hur en svensk flyginsats ska ledas, och vilket inflytande vi kan få om vi deltar. Men ytterst är det en fråga om politisk vilja, om regeringen Reinfeldt vill delta i en FN-aktion mot diktatorn Gaddafi för Libyens folk.

Det ligger nära till hands att jämföra statsminister Tage Erlander som 1961 beslutade om att sätta in svenskt stridsflyg i Kongo. På begäran av FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld hade Sverige inom tio dagar fått ner fem J-29, Flygande tunnan till Kongo. De svenska planen slog snabbt ut hela utbrytarrepubliken Katangas flygvapen.

Detta var möjligt för 50 år sedan, medan Sverige ännu bedrev neutralitetspolitik. I dag är vi med i EU och är partnerland till Nato. För femton år sedan, 1996, gjordes internationella insatser till en huvuduppgift för Försvarsmakten. Trots detta har ingen svensk regering – varken socialdemokratisk eller borgerlig – hitttills sänt svenskt stridsflyg utomlands.

Carl Bildt har tidigare sagt att Sverige avvaktar en inbjudan från NATO. Om den nu kommer, vad gör Regeringen då? Om Sverige tänker fortsätta att erbjuda stridsflyg till internationella insatser, så är det dags att visa att vi menar allvar.

Se även Wiseman.

DN, SVT, SR

Uppdaterat 11-03-21, 10:37
Frågan är vad som sägs i de slutna förhandlingarna mellan Sverige och NATO?

Enligt Stefan Ring har inte Sverige några formella skyldigheter att ställa upp militärt i Libyen.

– Fast säger vi nej skulle vi möjligen förlora politiskt inflytande, säger han.

Någon officiell förfrågan om Sverige ställer upp har ännu inte inkommit. Men när en sådan kommer har marken redan beretts.

– Det normala är att man får en förfrågan först när man sagt ja bakom lyckta dörrar, säger Stefan Ring.
...
Ring menar att det finns ett relativt starkt behov av ytterligare flygstridskrafter i operationerna.

– Frankrike, USA och Storbritannien har relativt begränsade flygstridskrafter på plats. Jas-planen behövs säkert, säger han.

För att Sverige ska kunna ställa upp krävs riksdagens godkännande. Enligt Stefan Ring är det viktigt att Socialdemokraterna ställer sig helt bakom att sända planen till Libyen.

– Det krävs att merparten av oppositionen säger ja. Det vore inte bra om man startade en sådan här operation i ett oklart politiskt läge. Löpsedlar av typen "Jas-plan bombar civila" skulle genast gör det hela till en svår inrikespolitisk fråga, säger Ring.

Uppdaterad 11-03-21, 10:55
(s) och (v) förespråkar en insats i Libyen. Detta innebär att om Regeringen vill så finns stödet från oppositionen. Inom regeringen så vacklar man. (fp) och (kd) stöttar också en insats, medan (m) är mer avvaktande.

På måndagen ställde sig även Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin bakom ett svenskt deltagande i aktionen.

– Vi socialdemokrater gick ut väldigt tidigt och sade att vi tycker att det är viktigt att Förenta nationerna den här gången står upp och skyddar civila som riskerar att dödas av sin egen regim, säger han till TT.

Urban Ahlin säger att det är viktigt att det är FN som tagit beslutet så att operationen genomförs i enlighet med folkrätten.

– Om FN tar ett sådant beslut så ska Sverige också vara berett att delta, fortsätter han.

– För mig har det ingen betydelse om det (en förfrågan om svenskt deltagande) kommer ifrån Frankrike, från FN eller från Nato. FN har gett uppdraget.

Carl Bildts uttalanden om att Libyen är en NATO-insats och att Sverige därför skulle ha svårt att deltaga är mycket märkliga. I så fall så borde vi genast dra oss ur både Afghanistan och Kosovo som är lika mycket NATO-ledda insatser baserade på mandat från FN.

Uppdaterad 11-03-21, 13:37
Flygvapeninspektören Anders Silwer uttalar sig nu om en möjlig insats med ett Gripenförband i Libyen.

Försvarsmakten bekräftar nu att regeringen ställt frågor om "flygdelarna" i den nordiska stridsgruppen med anledning av Libyen-krisen.

– Regeringen har naturligtvis ställt några fördjupande frågor med anknytning till vårt förband, säger Anders Silwer, chef för flygtaktiska staben till TT.

– De resurser som Försvarsmakten har, som är mest vältränade och i högst beredskap, det är de i den nordiska stridsgruppen.

Silwer betonar att inga förberedelser får göras förrän ett politiskt beslut fattats att delta i insatsen.Stridsgruppen har kravet på sig att kunna vara på plats tio dagar efter ett beslut. Om det skulle bli aktuellt att skicka Gripen-plan skulle det gå snabbare och handla om "dagar", enligt Silwer.

De åtta planen i stridsgruppen, är av den senaste versionen av Gripen, 39 C/D versionen. De är helt kompatibla med Nato, och kan även använda sig av Natos lufttankning.

TT: Skickar Sverige ned egna resurser för lufttankning om en insats skulle bli aktuell?

– Vi har ett Herculesflygplan som vi har för att öva lufttankning med i Sverige och det går naturligtvis också att lufttanka med vid en insats. Det är en möjlighet att ta med det, för oftast är det så att lufttankningsresurser är sådant det är mest ont om, säger Silwer.

TT: Hur mycket personal behövs om Sverige skulle skicka åtta plan?

– Ett tiotal piloter. Totalt 90 soldater och officerare.

TT: Vad kostar det?

– Vi håller på att räkna på det. Jag har inte de siffrorna, säger Silwer.

Uppdaterad 11-03-21, 22:11
I morgon på morgonnyheterna ska ett svenska deltagande i Libyen debatteras. Det ska bli intressant att höra hur tongångarna går.

I SvD skrivs det om möjlighet till ett snabbt beslut. Detta gäller givetvis enbart utifall partierna lyckas komma överens. Det gäller att förankra den politiska processen så att allt finns klart om och när NATO:s inbjudan kommer. Då insatsen ännu inte har tagits över av NATO så lär inbjudan dröja ytterligare några dagar.

Carl Bildt funderar dock fortfarande på vem det är som leder insatsen och hur framtiden ser ut. Men insatsen kommer nog att vara över innan alla hans frågor hinner besvaras. Hade vi varit smarta hade vi gjort som norrmännen och illa kvickt skickat iväg flyg och sedan ställt krav på hur de ska användas. Då hade vi setts som beslutskraftiga. Nu ses Sverige bara som handlingsförlamade.

Uppdaterad 11-03-22, 22:01
Uppe på försvarsdepartementet så bränns det "Midnight Oil". Ska vi delta med Gripen i Libyen?

–Det har varit informationsutbyten om det här sedan mitten av förra veckan. Vi har bett att få information om vissa förmågor och beredskapsdelar. Det har varit på handläggarnivå, säger Michael Moore, departementsråd på försvarsdepartementet.

Frågan som däremot återstår är hur mycket inflytande Sverige skulle få vid en insats i Libyen, med tanke på att vi inte ingår i Natoalliansen. Enligt Anders Cedergren, professor och chef för Militärhistoriska avdelningen på Försvarshögskolan, finns stora begränsningar.

–Vi har inte tillgång till hela stridsledningssystemet som Nato använder, kallat länk-16. Det är naturligtvis så att vi inte kan få fullfölja uppgifterna när vi väl är där nere. Sannolikt kommer vi att få icke-stridande och mer patrullerande uppgifter, eller spaningsuppgifter.

Än så länge så väljer dock våra politiker aktivt att avvakta...

Utrikesminister Carl Bildt sade på måndagskvällen att han vill veta "hur den här operationen ska ledas, hur den ska inriktas och vad den ska ha för omfattning".

Försvarsmaktens ställföreträdande insatschef Anders Brännström betonar vikten av att den internationella insatsen mot Libyen har tydliga mandat och mål.

- Det är ju jätteviktigt att det blir en tydlig uppgift, säger han till TT.

- Allt måste ju hänga ihop. Det som är nummer ett är att man har ett mandat och sedan måste det hänga ihop hela vägen ned. Operationsplanen måste ha tydliga insatsregler om vad man får skjuta på, i vilka situationer man får öppna eld och vilka befälhavare som ger order. Det är jätteviktigt. De politiska besluten får ju fattas av politiker, men hela kedjan ned måste man ha tydliga direktiv. Militära chefer ska inte behöva ta politiska beslut.

Uppdaterad 11-03-24, 21:53
Nästa vecka räknar Sverige med att få frågan om vi kan åka ner till Libyen eller inte.

Sverige ställer nu in sig på att en eventuell begäran om stöd till insatsen i Libyen kommer i samband med en Libyenkonferens i London nästa vecka.

– Som det ser ut just nu verkar det vara tisdag det handlar om, men det kan förändras. Och det är tilltagande sannolikhet att det blir Nato-kommando på alltihopa, säger utrikesminister Carl Bildt efter ett möte med Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen i Bryssel.

– Det är i den riktningen det rör sig.

Det blir en lång helg för alla inblandade:

- FMV och HKV får räkna på alla materiel som ska tas med och om allt verkligen funkar. För det kan ju inte vara så att vi ställer förband i R10 beredskap utan att allt är på plats?

- Politikerna får skapa några hemliga överenskommelser för att få till ett Riksdagsbeslut. Egentligen ska det bara krävas ett Regeringsbeslut eftersom detta är ett insatsförband, eller?

SvD1, SvD2, SvD3, DN

Förrådsmentalitet

VARNING!

Jag har inga detaljkunskaper om hur den politiska processen i EU fungerar. Detta inlägg bygger därför enbart på sunt förnuft, en hyffsad inblick i vilka Förmågor som finns inom Försvarsmakten samt en önskan att som skattebetalare få valuta för mina pengar.

VARNING!

För en massa år sedan så gick en av mina kollegor ner till förrådet på F17 för att byta sin trasiga skinnjacka. Svaret han fick var att det inte fanns någon ny som han kunde få ut. Min kollega pekade då på en skinande ny jacka som hängde precis bakom disken i förrådet. Han höll på att svimma när svaret blev "Nej, den kan du inte få. Det kan komma någon som behöver den."

Lite grand på samma sätt verkar det fungera inom EU. Ingen vill/vågar nyttja de förband som står i beredskap eftersom det kan dyka upp en annan insats där de behövs bättre.

Detta skapar en hel del frågor som jag skulle vilja att någon politiker svarar på:

- Vad krävs för att sätta in en Battlegroup? Ett nytt krig i Jugoslavien?

- Vilka typer av insatser är det som en Battlegroup är tänkt att verka inom? Ska det vara rena stridsuppgifter, eller finns det en gråskala mot mera humanitära insatser?

- Kan man skicka ut delar av en Battlegroup eller är det tänkt att det ska vara allt eller inget?

Insatsen i Libyen gick för snabbt för den europeiska beslutsprocessen. Detta trotrs att signalerna om att ett anfall skulle inträffa har varit mycket tydliga under ett antal veckor.

Ingen kan hävda att Libyen inte påverkar Europa. Italien importerar 30% av sin olja från Libyen, Khadaffi sponsrar terrorism och flyktingströmmarna kommer förr eller senare hit. Libyen ligger definitivt inom den radie från Bryssel som en Battlegroup ska kunna verka.

EU behöver heller inte skicka hela NBG11. Delar som t.ex. EAW - Expeditionary Air Wing skulle definitivt vara möjligt att sätta in i insatsen. Det är precis denna typ av uppdrag som svenska Flygvapnet tränat på i bl.a. Red Flag Alaska 2006 och Red Flag Nellis 2008 med mycket gott resultat.

Tyvärr är nog sanningen att om Sverige skulle be EU om lov att använda EAW så skulle nog svaret bli nej. Tyskland lade ner sin röst avseende Libyen i FN säkerhetsråd och deltar heller inte i insatsen. Liksom många andra europeiska länder har man en risig ekonomi. En insats av en Battlegroup finansieras av alla EU-länder, så skulle frågan komma upp på agendan skulle definitivt bl.a. Tyskland säga nej! Så förutom politisk vilja så måste det finnas ekonomiska medel för insatser.

Är det inte därför dags för att lägga ner experimentet Battlegroup? Jag håller helt med vår statsminister att EU är till för annat än militära insatser. Borde inte Försvarsministern och Försvarsmakten snart inse detta och istället för att sätta upp stora klossar som NBG11 införa PARP-målen på bredden bland våra insatsförband så att de är greppbara med kort förvarning. Det är ju dessutom just för dessa typer av insatser som vi infört vårt nya anställningsavtal!

EU kommer nog även fortsättningsvis, precis som förrådet på F17, varje gång något inträffar säga "Vi kan tyvärr inte skicka ut vår Battlegroup, för det kan dyka upp viktigare saker.". Resultatet blir att våra Battlegroups precis som skinnjackan på F17 bara är något som ligger synligt framme på disken och samlar damm.

Eld! (uppdaterad)

Nu har "Operation Odyssey Dawn", d.v.s. anfallet mot Libyen startat. Som väntat så började man med spaningsföretag och sedan anfall med kryssningsrobotar.

Då koalitionen framför allt är överlägsen i strid i mörker så kommer det inledande flyganfallen att starta så fort som möjligt för att utnyttja den förvirring som uppstått efter robotanfallen. Anfallen kommer att säkerställa att luftförsvaret är bekämpat. Flygplatser, luftvärn, radarstationer och ledningscentraler måste slås ut.

Därefter kommer man i fas 2 att upprätta en NFZ - No Fly Zone. Troligtvis så kommer man också att stötta rebellerna med precisionsbekämpning av stridsvagnar och andra markmål. Men eftersom rebellerna använder samma typ av utrustning som regeringssidan så kräver detta att man har allierade soldater på marken som i samarbete med rebellerna kan leda insatser med stridsflyg.

Källor i Libyen säger att ett franskt flygplan ska ha skjutits ner, men det förnekas av Frankrike.

Carl Bildt applåderar anfallet på sin blogg, men får en hel del välförtjänt kritik. Varför är inte Sverige med när Danmark och Norge ställer upp? Varför har vi förband i beredskap utan att någonsin använda dem? Hur kan vi ha en solidaritetsdeklaration som bygger på att andra ska hjälpa oss, när vi själva inte ställer upp när det behövs? Visst så har vi fullt upp i Afghanistan, men det har även Norge och Danmark!

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, SVT, SR
BBC, Washington Post, NY Times, MSNBC, RIANovosti, WSJ, Al Jazeera



Uppdaterad 11-03-20, 10:37
Under natten så har koalitionen fortsatt med flyganfall. Nu återstår att så fort morgonljuset kommer genomföra spaningsföretag med UAV, som t.ex. Global Hawk, satellitspaning och givetvis fotospaning med t.ex. Mirage F1 för att bedöma verkan i målen. Om luftförsvaret anses vara utslaget så kommer man snarast att aktivera NFZ och gå över till steg 3, d.v.s. att stötta rebellernas framarch.

USA:s kommentarer på anfallet visar att även om det lybyska luftförsvaret är gammalt, så är det en faktor att räkna med. Det man siktat in sig på är de fasta SA-2/3/5. Mobila SA-6/8 tas senare. Hotet kommer senare framför allt att bestå av bärbara system som SA-7 och eldrörsluftvärn.

Adm. Gortney compared Libya's network of air defenses to those previously operated by the Iraqi military. The U.S. and its allies for years operated a no-fly zone over northern and southern Iraq. The "shock and awe" campaign that deposed the regime of Saddam Hussein in 2003 also included extensive air strikes.

"This is an integrated air and missile defense system, much like the one Iraq had that surrounded Baghdad -- built on older Soviet technology, but still good capability," Adm. Gortney said.

Most of those air-defense installations, Adm. Gortney said, were "on or near the coast, a fact which made their destruction vital to the enforcement of a no-fly zone, since so much of the air activity that we have seen and so much of the regime's military efforts have been in this part of the country."


SvD, DN, Expressen1, Expressen2, Aftonbladet
CBS, BBC, WSJ, NY Times

Uppdaterad 11-03-20, 20:57
I de inledande anfallen så deltog RAF Tornado GR4 som flög en 3000 mile lång rutt tur och retur från England till Libyen.

We have launched Tomahawk Land Attack Missiles from a Trafalgar Class submarine and Stormshadow missiles from Tornado GR4s. The fast jets flew 3,000 miles from RAF Marham and back making this the longest range bombing mission conducted by the RAF since the Falklands conflict.

"This operation was supported by VC10 and Tristar air-to-air refuelling aircraft as well as E3D Sentry and Sentinel surveillance aircraft.

Även danska F-16 har satts in i striderna.

Libyens armé har gett order om eld-upphör. Om detta bara är en taktik för att kunna dra sig tillbaka i lugn och ro, eller ett första steg till att han ger upp är oklart. Det förra eld-upphörstillståndet varade inte lång stund innan regeringsarmén fortsatte sina anfall mot rebellerna i Benghazi.

Det gäller dock för koalitionen att vara mycket lyhörda för att inte förlora arabförbundet stöd. Det råder tudelade åsikter i arabvärlden om legitimiteten i anfallet. Att det dödas civila är tyvärr omöjligt att undvika. Det skulle vara omöjligt att skapa en NFZ över Libyen om deras luftvärn inte slogs ut.

Med stor sannolikhet så är det nog även så att en och annan despot i området som misstänker att om Khadaffi kan slås ut av omvärlden så riskerar de själva att dela samma öde.

DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Uppdaterad 11-03-21, 22:22
I USA är man ganska så krigstrött och dessutom hårt ansträngda av insatserna i Afghanistan och Irak. I kombination med den dåliga ekonomin och det faktum att det är presidentval så innebär det att USA kommer att dra sig ur insatsen snarast möjligt och lämna över ledningsansvaret till någon annan, troligtvis NATO eller Frankrike.

Uppdaterad 11-03-23, 22:33
RAF meddelar att man neutraliserat det libyska flygvapnet. Detta innebär att man går in i fas 3, d.v.s. att stötta rebellerna genom att slå ut tyngre stridsfordon.

"Our targeting priorities are mechanized forces, artillery [and] mobile surface-to-air missile sites," he said, in a teleconference with reporters from the USS Mount Whitney.

In addition, Adm. Hueber said coalition aircraft were hitting Libyan military supply lines, "interdicting their lines of communications which supply their beans and their bullets, their command and control."

The coalition says it controls Libyan airspace, after a concerted series of strikes to destroy the regime's air-defense systems.

Givetvis så försöker man också att slå ut det mobila luftvärnet.

Order of Battle

I ett tidigare inlägg så började jag att lista upp de enheter som deltagande nationer bidrar med till "Operation Odyssey Dawn", d.v.s. insatsen i Libyen som bygger på FN Resolution 1973. Varför heter insatsen egentligen "Odyssey Dawn"? En ren slump enligt Pentagon.

Jag tänkte i detta inlägg systematisera det hela genom att lista upp deltagande nationer, enheter och var de är utgångsgrupperade. Wikipedia ligger givetvis en smula före mig...

Bra information finns på US DoD samt på Stratfor. NY Times har en bra karta som visar utvecklingen i Libyen dag för dag.

Därför så kommer detta inlägg att uppdateras regelbundet.
Senaste uppdatering skedde 2011-04-02, 14:12.

Anfallet mot Libyen leds av General Carter Ham, chef för U.S. Africa Command i Stuttgart. Den taktiska ledningen sköts av Amiral Samuel J. Locklear som till vardags är chef för Allied Joint Forces Command i Neapel. Han har sitt högkvarter i det amerikanska fartyget USS Mount Whitney. Startorder för NATO-flyg ges dock från Rammstein i Tyskland under ledning av JFACC - Joint Force Air Component Comander Generalmajor Margaret Woodward, commander 17th Air Force.

USA:s villkor för att deltaga i insatsen var att NATO skulle ta över koordineringen av NFZ. Frankrike och Storbritannien har nu kommit överens om att det blir NATO som leder operationen. 2011-03-23 så sköts beslutet om NATO:s övertagande upp ytterligare en vecka.

- Nato will assume the day-to-day military command of the no-fly zone, using the alliance's military structures. The operation could be run by Admiral James Stavridis, the US supreme allied commander in Europe, who works from the Nato's military headquarters in Mons, Belgium.

- Political oversight will be provided by members of the coalition and not by Nato. Sarkozy will say this shows Nato is not in complete command, as it was in the bombing campaign against Serbian targets during the 1999 Kosovo campaign. In a traditional Nato-led operation, political control would be provided by the North Atlantic Council, the main political decision-making body of the alliance.

11-03-23 så drog Tyskland tillbaka alla marina enheter från Medelhavet från NATO-ledning, vilket indikerar att man inte vill bli inblandade i operationen. Man har dock valt att förstärka med 300 AWACS-personal i Afghanistan, vilket innebär att NATO kan flytta personal från Afghanistan till Medelhavet.

11-03-27 gick Turkiet med på att NATO tog över ledningen av insatsen i Libyen. I praktiken kommer detta att ske om någon vecka. Under NATO:s ledning kommer operationen i Libyen att byta namn till operation "Unified Protector". Den kanadensiske generallöjtnanten Charles Bouchard kommer att leda NATO-insatsen från Allied Joint Force Command i Neapel. Sjöblockaden leds av den italienske Vice Amiralen Rinaldo Veri, Commander Maritime Command i Neapel. Den amerikanske generallöjtnanten Ralp Jodice II är Commander Allied Air Command, Izmir. Här finns den senaste officiella listan på enheter som deltar i "Unified Protector" under ledning av NATO. Notera att den inte stämmer. Danmark har enligt listan fyra flygplan i insatsen, men har skickat sex. Det kan dock vara så att man bara listar de operativa enheterna, så reservflygplan tas inte med. PÅ NATO:s hemsida kan man läsa de senaste uppdateringarna om läget i Libyen.

BBC har en lista över flyg som deltar i anfallet. Aftonbladet har tagit fram en karta med övesikt över de styrkor som deltar.

Belgien
Med tanke på att Belgien ända sedan förra årets val enbart har en interrimsregering så är det mycket intressant att se att denna interimsregering ändå har så pass mycket mandat att man kan besluta om deltagande i internationella insatser.

Luftstridskrafter
- 6 x F-16 på plats i Araxos, Grekland. De var redan där på en NATO-övning.

Sjöstridskrafter
- M923 Narcis, minfartyg

Bulgarien
Sjöstridskrafter
- Ett fartyg

Danmark
Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU som baseras på US Naval station Sigonella i Sicilien.

Frankrike
Frankrike inledde anfallen 11-03-19 mitt under pågående förhandlingar i Paris med motivet att Benghazi höll på att falla för Khadaffis styrkor och det skulle riskera att rebellerna utplånades. Då Charles de Gaulle blir den "flygplats" som kommer att ligga närmast insatsområdet så kommer Frankrike att dra en stor del av lasset i Libyen. På fastlandet används basen Istres. Frankrike går anfallet mot Libyen under namnet "Operation Hármattan".

Luftstridskrafter
- 8 x Rafale C/B, EC 01.007 Provence Escadron, baserade i Mont Verdun, Frankrike.
- 2 x Mirage 2000-5, EC 01.002 Cigogne Escadron, baserade på Solenzara i Korsika.
- 2 x Mirage 2000D, EC 03.003 Ardennes Escadron, baserade på Solenzara
- Mirage F1CR
- 6 x C-135, GRV 02.093 Bretagne Escadron
- 1 x E-3F AWACS, 36ème EDCA
- 8 x Rafale M, 12F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 6 x Super Étendard, 17F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 2 x E-2C Hawkeye, 4F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 1 x C-160G SIGINT, 01.054 Dunkerque Escadron, baserad i Souda Bay
- 32 x NH-90 eller Tigre ombord på Mistral/Tonerre.

Sjöstridskrafter
- Jean Bart, jagare med luftförsvarsuppgifter
- Forbin, jagare med luftförsvarsuppgifter
- Hangarfartyget Charles de Gaulle, lämnar Toulon 11-03-20
- Dupleix, jagare, del av CSG - Carrier Strike Group Charles de Gaulle
- Aconit, fregatt, del av CSG CdG
- Mistral (L9013), Amphibious Assault ship.
- Tonerre (L9014), Amphibious Assault ship
- Meuse, tankfartyg, del av CSG CdG
- 1 atomubåt

Grekland
Grekland har ställt baserna Souda Bay (Kreta), Andravida (Patras), Aktio (Preveza), Araxos (Peloponnese), Kasteli (Crete) och Tanagra (Boeotia) till förfogande för insatsen.

Luftstridskrafter
- 4-6 x F-16
- 1 x Embraer R99 Eriey radarflygplan (med andra ord den enda "svenska" insatsen)

Sjöstridskrafter
- En fregatt med två helikoptrar

Holland
Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU kommer att skickas ner och baseras på Sicilien.
- 1 x Do-228 tillhörande kustbevakningen deltar i operationen "Hermes". Detta är inte en del av NFZ, utan av EU operationen "Frontex".
- 1 x KDC-10 lufttankning

Sjöstridskrafter
- Fregatten Hr. Ms. Tromp deltog i evakueringen, oklart om hon ingår i sjöblockaden.

Markstridskrafter
- Under evakueringsfasen så blev tre stycken holländska marinsoldater tillfångatagna av Khadaffis soldater, men fick senare lämna landet.

Italien
Italien har ställt sju baser (Aviano, Decimomannu, Gioia del Colle, Grosetto, Sigonella, Solenzara och Trapani) till förfogande för koalitionens stridsflyg samt ledning av insatsen från NATO Allied Joint Forces Command i Neapel och CAOC 5 i Poggio Renatico.

Luftstridskrafter
- 4 x Tornado ECR, 155º Gruppo 50º Stormo, ombaserade från Piacenza till Trapanibasen Sicilien
- 4 x F-16ADS
- 3 x Tornado IDS, 154º Gruppo 6º Stormo, ombaserade från Ghedi till Trapani. Har inledningsvis använts för Buddy-Byddy lufttankning.
- (4 x Eurofighter, 9º Gruppo 4º Stormo ombaserade från Grosseto till Trapani)
- 6 x AV-8B (ombord hangarfartyget Garibaldi)
- 5 x Augusta SH-3D eller Augusta/Westland EH101 (ombord hangarfartyget Garibaldi)
- 8 x AV-8B (ombord hangarfartyget Cavour)
- 12 x EH101 (ombord hangarfartyget Cavour)

Sjöstridskrafter
- Andrea Doria, jagare
- Garibaldi, hangarfartyg.
- Cavour, hangarfartyg
- Libra, patrullskepp
- Euro, fregatt (del av NATO SNMG1)
- Etna
- San Giorgio
- Bettica
- Francesco Mimbelli
- Fenice
- Sirio
- San Marco

Jordanien
Luftstridskrafter
?

Kanada
I Kanada så går insatsen i Libyen under namnet "Operation Mobile".

Luftstridskrafter
- 7 x CF-18 från 425 (Tactical Fighter) Squadron, 3 Wing Bagotville. Baserad på Trapani.
- 2 x CC‑177 Globemaster, Valetta Malta. Deltog liksom CC-130J i evakueringen av utländska medborgare i Libyen.
- 2 x CC-130J, Valetta Malta
- 2 x CC-150, lufttankningsflygplan 437 Transport Sqn, 8 Wing Trenton, Ontario

Sjöstridskrafter
- HMCS Charlottetown (FFH 339), Halifax klass korvett med CH-124 Sea King ombord. Del av Standing NATO Maritime Group 1 (SNMG1).

NATO
E-3 AWACS är en gemensam resurs inom NATO. Det är bara USA, Frankrike och Storbritannien som har egna E-3. AWACS var den första resurs som sattes in i Medelhavet som del av att man utökade operation "Active Endeavor" till 24/7.

Luftstridskrafter
- 3 x E3A AWACS, Trapani

Norge
Norska statsministern säger 2011-03-21 att norskt stridsflyg enbart kommer att sättas in efter det att det blir klart vem som långsiktigt kommer att leda insatsen. 2011-03-24 så startade de två första norska F-16 mot Libyen efter det att Turkiet gått med på att NATO tar över ledningen av operationen.

Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU, men det tar ett par dagar innan dessa kommer fram. De norska flygplanen lämnar Bodö 11-03-21, ca 11.00. De kommer att operera från Souda Bay på Kreta.
- 1 x C-130J för att transportera ner personal till insatsen.
- 1 x P-3 Orion för havsövervakning har tidigare utlovats.

Portugal
Luftstridskrafter
- 1 x Casa 295 som tillhör kustbevakningen deltar i operationen "Hermes".

Quatar
Luftstridskrafter
- 6 x Mirage 2000-5EDA/DDA, Används för spaning med Damocles kapsel. Baseras i Souda Bay.
- 2 x C-130

Rumänien
Sjöstridskrafter
- Fregatt

Spanien
Luftstridskrafter
- 4 x F-18, baseras på Decimomannu AFB på Sardinien. 2 st F-18 har 2011-03-22 deltagit i insatser efter godkännande från den spanska regeringen.
- 1 x Boeing 707 lufttankningsplan (samma grundtyp som KC-135)
- 1 x CN-235 MPA havsövervakningsflyg

Sjöstridskrafter
- Méndez Núñez, F100 frigate
- Tramontana, S-74 ubåt

Storbritannien
Den brittiska delen av anfallet mot Libyen går under kodnamnet "Operation Ellamy". Man operarar från Marham i Storbritannien, Gioia del Colle i Italien och den engelska basen Akrotiri på Cypern.

Luftstridskrafter
- 8-12 x Eurofighter, från RAF Coningsby kommer att tillsammans med Tornado GR4 ombasera till Gioia Dell Colle i Italien. Tillsammans med Tornado så har man bildat 906 Expeditionary Air Wing.
- 6-12 x Tornado GR4, startade från RAF Marham. De ska ha avfyrat långdistansrobotar samtidigt som anfallet med Tomahawkrobotar. Troligtvis så är det 2 Sqn 138 Expeditionary Wing som satts in. Man använde sig av Storm Shadow robotar.
- 3 x E-3D Sentry AWACS, Akrotiribasen på Cypern. Tillsammans med lufttankningsflygplanen och Sentinel bildar man 907 Expeditionary Air Wing.
- 1 x Raytheon Sentinel R1, Akrotiri
- Lockheed Tristar K1 Lufttankning, 101 sqn RAF Brize Norton
- 2 x Vickers VC-10 Lufttankning, Akrotiri
- Nimrod?
- C-17
- C-130

Sjöstridskrafter
- HMS Cumberland, Type 22 fregatt
- HMS Westminster, Type 23 fregatt
- HMS Triumph, Trafalgar Class atomubåt som tillsammans med amerikanska styrkor inledde anfallet med kryssningsrobotar.

Markstridskrafter
- Under evakueringsfasen så blev sex stycken SAS-soldater tillfångagna av rebeller, men släpptes senare. Om andra SAS-soldater stannat kvar under anfallet för att t.ex. agera FAC är oklart.
- MI6, underrättelseinhämtning på samma sätt som CIA.

Sverige
Regeringen har 11-03-29 efter förfrågan från NATO antagit en proposition att skicka flyg till Libyen. Riksdagsbeslut förväntas under veckan.

Luftstridskrafter
8 x JAS 39C/D Gripen från 1:a div F17, Ronneby, baseras på Sigonella. De första tre flygplanen lämnar Sverige 11-04-02, 10:00. Mellanlanding på Kecskemét AFB i Ungern. Med sig får de "Regeringsflygplanet" en Tp-102 Gulfstream med bekväma säten för att transportera tekniker och bevakningspersonal. Resten av styrkan lämnar 11-04-03, 09:00.
1 x Tp 84 AAR Herkules från F7, Såtenäs. En Tp 84 Herkules baserades tidigare även på Malta som del av evakueringen av utländska medborgare. Ytterligare tre Tp-84 används för nedtransporten av utrustning till Sardinien.
1 x S-102 Gulfstream från F7 detachement Malmen

Turkiet
2011-03-24 gick Turkiet med på att NATO ska ta över ledningen av operationen. Det kan innebära att man även kommer att erbjuda stridsflyg. Basen Incirlik används för insatsen. 2011-04-03 genomfördes en evakuering av skadade från staden Misrata med skydd av två turkiska fregatter och tio stridsflygplan.

Flygstridskrafter
- 6 x F-16 baseras på Sigonella

Sjöstridskrafter
Turkiet erbjuder sex fartyg till insaten. En ubåt, fyra fregatter och ett stödskepp.

UAE
I pressen sägs det 2011-03-21 att UAE enbart deltar i humanitära insatser. Vad detta innebär och vad flygplanen på Sardinien ska användas till är oklart.

Luftstridskrafter
- 12 x Mirage 2000-9, Decimomannu AFB Sardinien.
- 12 x F-16 Block 60

USA
USA har tydligt markerat att man enbart avser vara med i inledningen av operationen för att sedan bidra med "enablers" som t.ex. lufttankning. Det är val nästa år i USA och Obama har redan fullt upp med den dåliga ekonomin i kombination med insatserna i Irak och Afghanistan.

Luftstridskrafter
- 31st Fighter Wing med två divisioner (510 och 555) F-16 på Avianobasen i Italien. På film landar F-16CJ med fenmärke SP som står för 480th Fighter Squadron, 52 FW Spangdahlem AFB, Tyskland. Under vingarna verkar det hänga AGM-88 HARM, alltså är dessa flygplan utrustade för SEAD.
- En division F-15E ur 492nd Fighter Squadron och 494th Fighter Squadron, 48th Fighter Wing RAF Lakenheat har ombaserat till flygplatsen Souda på Kreta. En F-15E förlorades p.g.a. mekaniska problem i närheten av Benghazi 2011-03-22.
- EA-6B Prowler, Souda Bay, Kreta
- EA-18G Growler, VAQ-132, Aviano Air Baseanvänds för första gången i en skarp insats i Libyen! Tidigare baserade i Irak.
- KC-135, 100th Air Refueling Wing, RAF Mildenhall och 92nd Air Refueling Wing, Fairchild AFB, baserade på Souda Bay
- KC-130J, Sigonella
- 4 x F-18, Aviano
- 2 x C-17, Aviano
- 1 x C-130J, 37th Airlift Squadron at Ramstein Air Base, baserade på Aviano
- Global Hawk
- 4 x P-3C Orion
- 1 x EP-3E Ares
- E-3A AWACS
- 4 x AV8B Harrier II, ombord USS Kearsarge
- 22 x V-22 Osprey, ombord USS Kearsarge
- 3 x B-2 startade från 509th Bomb Wing, Whiteman AFB i USA och fällde i det första anfallet 45 st JDAM över libyska flygfält.
- 2 x B-1B
- B-52
- 1 x EC-130J Commando Solo, 193rd Special Operations Wing, Pennsylvania Air National Guard
- 2 x AC-130
- 6 x A-10, SP på fenan 52 FW Spangdahlem AFB, Tyskland baserad på Aviano
- U-2, baserad på Akrotiri

Sjöstridskrafter
- USS Mount Whitney. Mount Whitney är ett unikt skepp byggt enbart för att vara en flytande stridsledningscentral.
- USS Providence (SSN 719). Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Florida. Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Scranton. Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Barry, Arleigh Burke klass robotkryssare.
- USS Stout. Arleigh Burke klass robotkryssare. USS Barry och USS Stout inledde tillsammans med tre amerikanska och en brittisk ubåt attacken mot Libyen med över 110 kryssningsrobotar.
- USS Kearsarge, Amphibous Assault Ship med 22 st V-22 Osprey, 4 st AV-8B Harrier II och 6 st SH-60 Blaxkhawk.
- USS Ponce, Amphibious Transport Dock
- USS Mason, jagare med 2 st SH-60 Blackhawk ombord.
- USS Bataan?, Amphibious Assaul ship
- USNS Lewis & Clark, stödskepp
- USNS Robert E Peary, stödskepp
- USNS Kanawha, stödskepp

Markstridskrafter
- CIA SOG, okänt antal. I första hand underrättelseinhämtning, bygga upp kunskap och kontaktnät med rebellerna. I andra hand eventuellt utbildning.

I Röda havet ligger även en hangarfartygsgrupp ledd av USS Enterprise. För att flyg från denna styrka ska kunna deltaga krävs dock lufttankning samt tillstånd att flyga över Egypten för att nå Libyen. Denna styrka är nog mer förberedd på att hantera problem i Jemen än att blanda sig in i insatserna i Libyen.