Vad vill Sverige?

Jag liksom många andra har under lång ifrågasatt vad den svenska regeringens och Försvarsmaktens "Exit strategy" är i Afghanistan? Vilka mål är det vi vill ha uppfyllda för att kunna lämna landet?`I dagsläget så verkar det vara tidslinjen och USA:s dåliga ekonomi som driver fram det planerade uttåget 2014. Samtidigt så talar man om en förlängd närvaro i form av utbildningsinsatser. Men hur länge ska det pågå? Vilka risker kommer dessa soldater att ta då talibanerna med stor sannolikhet kommer att på ett eller annat sätt försöka ta tillbaka makten?

Libyen var en mer begränsad insats där Sverige militärt uppfyllde alla mål, och det med råge. Men vilket var egentligen det ursprungliga syftet? Frankrike drev på insatsen och Sverige hängde i slutändan på. För den som kommer ihåg så var det under mycket stor politisk vånda som Sverige skickade iväg de Gripenflygplan som stått i beredskap som del av EU Battlegroup. Vilket syfte hade Sverige? Var det bara att knyta banden närmare till NATO? Den stora frågan är kanske vilket syfte hade Frankrike? Gamla koloniala band? Franska medborgare i fara? Civilbefolkning som behövde hjälp? Olja? Kom ihåg att Frankrike bara något år innan insatsen legat i förhandling med Khadaffi om att sälja Rafale till Libyen.

Just nu står Mali på tur. Liksom i Libyen så har Frankrike tagit lead och bombat rebeller innan övriga nationer hinner vakna till. Sverige ställer sig snällt in ledet och skickar C-17 för att bistå med transporter. Men vilka är det vi i praktiken stöder?

I december 2012 antog FN:s säkerhetsråd en resolution att upprätta en afrikanskledd stödinsats i Mali. FN:s medlemsstater uppmanades då att stödja insatsen bland annat med utbildning, utrustning och logistik. Sverige har beslutat att lämna stöd i form av transportflyg. Stödet ställs till medlemsländerna i det västafrikanska samarbetsorganet Ecowas.

På papperet är det Ecowas vi stöder, men är det inte lite märkligt att det svenska stödet kommer först när Frankrike ökat trycket på rebellerna? Ecowas har heller inte imponerat i sina försök att ta ansvar för närområdet.

For about eight years, efforts have been made to establish an effective Ecowas Standby Brigade as part of the AU's African Standby Force. Nigeria ought to be able to play a key role because of its experience.

Nigeria, som är den stora spelaren inom Ecowas, är kända för att använda metoder som kanske inte är fullt förenliga med FN-uppdrag.

The Nigerian force in Sierra Leone in the late 1990s, known as Ecomog, faced a daunting challenge: Preventing marauding, brutal rebels from seizing power in a broken country.

They played a major role in pulling Sierra Leone back from the brink, although the tactics were often heavy-handed and included summary executions.

The same accusations are being made today as the Nigerian military fights the Islamist militant group popularly known as Boko Haram in the north of the country.

Amnesty International says people are caught between the military and the Islamists. An Amnesty report entitled Nigeria: Trapped In The Cycle Of Violence says the army's tactics are even boosting support for Boko Haram.

Omvärldens deltagande i insatsen kan t.o.m. förvärra läget.

"In my view though it is not going to be a cakewalk. My biggest fear is that could attract fellow Islamists from elsewhere as we saw in places like Iraq or Afghanistan," says Abuja-based Mr Aderemi.

If there is a military fight, the Islamists' rallying call would be given extra impetus by the fact that the United States, France and other European countries are offering support to the Ecowas mission - in every way possible except boots on the ground.

Vad är Ecowas drivkraft att ställa upp med trupp? Är det verkligen för att hjälpa civilbefolkning i nöd, eller är det för att stoppa de islamistiska rörelserna från att spridas till de egna länderna? Man kan likna detta vid USA:s dominoteori från Kalla Kriget. Faller ett land för islam (kommunism) så faller snart grannlandet.

De svenska politikerna börjar sluta upp bakom ÖB i hans kritik om att Försvarsmakten inte längre har förmåga att försvara Sverige. Frågan är vad detta kan leda till? Ett svenskt medlemsskap i NATO eller satsningar på nationellt oberoende. Minskningarna på det svenska försvaret har faktiskt ökat behovet av att Försvarsmakten används i strid. Insatserna utomlands och då särskilt mot islamistisk terrorism ökar sannolikt hotbilden mot Sverige. Nu säger jag inte att Sverige ska ge upp och låta terroristerna vinna, men vi måste också vara fullt medvetna om potentiella konsekvenser av våra insatser.

Tyvärr så pekar reaktionerna på ÖB:s uttalande att Regeringen inte vill ha en offentlig debatt om vad Försvarsmakten kan eller inte kan.

Jag tycker att det första politikerna borde göra är att analysera våra internationella insatser. Kanske inte enbart det militära värdet, utan framför allt det politiska. Vad är egentligen syftet med vårt deltagande och vilket mål vill/kommer vi att nå? I stället för att bara ställa upp när omvärlden ber oss så borde vi fråga vad är syftet med insatsen och vad vill vi egentligen själva?

DN1, DN2

Förnuftets seger

Idag frikändes den Continentalmekaniker som tidigare dömts som skyldig till att ha orsakat haveriet med Air France flight 4590.

In 2008 a French public prosecutor asked judges to bring manslaughter charges against Houston-based Continental Airlines, which denied responsibility.

Continental was fined 200,000 euros (£170,000) and convicted of criminal responsibility for the crash. It was also told to pay 1m euros to the Concorde operator, Air France.

Five individuals also stood trial - two Continental US employees and three French ex-officials - and all denied the charges.

- Guilty: John Taylor, the Continental mechanic who allegedly fitted the metal strip to the DC-10, was fined 2,000 euros (£1,700) and handed a 15-month suspended jail term.
- Acquitted: Stanley Ford, a Continental maintenance official
- Acquitted: Henri Perrier, a former head of the Concorde division at Aerospatiale, now part of the aerospace company EADS
- Acquitted: Jacques Herubel, Concorde's former chief engineer
- Acquitted: Claude Frantzen, a former member of France's civil aviation watchdog

Att den första rättegången gick som den gick berodde nog mest på att lynchmobben krävde en skyldig. Concorde var en fransk nationlikon och flaggskeppet i Air France flotta. Det var otänkbart att allmänheten skulle kunna acceptera faktumet att allt här i världen går inte att kontrollera, d.v.s. "shit happens"

Men, med åren har den sårade nationalkänslan kanske dämpats en smula och därmed så fanns det möjlighet att rentvå den mekaniker som pekades ut som skyldig.

Vem var då skyldig? Jag skulle vilja hävda att det var Murphy. Det klassiska "If anything can go wrong, it will go wrong at the worst possible moment" gäller allt för ofta inom flygteknikområdet.

Många händelser kan man som flygplanskonstruktör skydda sig mot. Oftast är det dock fantasin som tryter. Det man inte tänkt kan inträffa skyddar man sig heller inte mot. Nu hade i och för sig Concorde råkat ut för många tidigare punkteringar, men inte med på långa vägar liknande resultat. Först när man efter haveriet förstod konsekvenserna av en allvarlig punktering så försågs Concorde 2001 med ett kevlarskydd under vingen som skulle förhindra liknande olyckor i framtiden.

Modifieringar som infördes efter haveriet

To lessen the effect of a similar impact, six of Alpha Foxtrot's 12 fuel tanks have been fitted with flexible Kevlar liners (tests suggested the other tanks were not at risk of debris strikes). The synthetic, nylon-like material - not available when Concorde was designed - is so strong it is used in bullet-proof vests.

Allt går dock inte att skydda sig mot. Att bygga ett flygplan som klarar alla typer av islag skulle göra det tungt och ineffektivt, alternativt så dyrt att ingen skulle ha råd att tillverka eller operera det. Därför är alla flygplanskonstruktioner en avvägning mellan säkerhet och prestanda.

Hade man lugnat ned sig och erkänt detta faktum redan från början så hade kanske Concorde kunnat flyga ett tag till. Trots allt så var det det första haveriet för Concordes del och den första olyckan med dödsoffer.

Men det är inte bara den stackars mekanikern som är vinnare i denna rättegång. Flygindustrin och flygbolagen är likaså. Om den amerikanska stämningshystering börjat få fäste även här i Europa så skulle det kunna riskera mycket höga avgifter för flygbiljetter i framtiden. Bolagen måste ha marginaler inte bara för sin verksamhet, utan även för potentiella kommande rättegångar.

Alternativet till att kunna hantera stämningar är givetvis att bygga in extra säkerhet i flygplanen. Men, handen på hjärtat. Vem är villig att betala extra pengar för skydd mot det som "aldrig ska kunna inträffa"?











BBC, WSJ, LA Times

Upp på barrikaderna, igen! (uppdaterad)

London brinner igen. En stad som genomgått Blitzen under VK1 och VK2, bombexplosioner från både IRA och Al Qaida och otaliga "fotbollsfans" som skövlat kvarter efter kvarter då deras lag spelat dåligt.

Vad är de som protesterar egentligen ute efter?

Är det protester mot regeringarnas dåliga hantering av ekonomin, mot deltagande i krig som ingen har förståelse för eller för att visa på sin frustration över avsaknad av jobb? Eller är det helt enkelt bara så att de är uttråkade? Fotbollshuliganer som hittat en ny skala på sina slagsmål?

Upproren tog fart efter att fyrabarnspappan Mark Duggan sköts till döds av Scotland Yards specialpoliser på tisdagen. Engelska medier rapporterade om ögonvittnen som sade sig ha sett poliserna skjuta Duggan när han låg på marken. Samtidigt började rykten och berättelser spridas som en löpeld bland ungdomar via sociala medier, och på kort tid utvecklades det som började som fredliga demonstrationer mot våldet utanför polisstationen i Tottenham till regelrätta upplopp.

Mark Duggan var bevisligen en gangster, så det är knappast personer som gillade honom som ställer upp. Internet har säkert sitt finger med i spelet för att våldet ska få den skala det fått. Genom sociala medier så är det lätt att kalla ihop en grupp människor för att "spontant" agera mot staten. Det fungerade i Nordafrika och det verkar fungera i London. Skillnaden är bara att i Nordafrika så stod demonstranterna för något, men frågan är bara vad demonstranterna i London har för agenda annat än att bara slåss?

Han jämför händelserna med andra aktuella upplopp och pekar bland annat på Syrien där det pågår politiska protester, Grekland där protesterna är inriktade på sociala frågor och på rena huliganupplopp.

– Det här förortsrelaterade massprotesterna är en blandning mellan allt och inget. Det finns dynamik men ingen logik i protesterna.

– Är det politiska protester? Ja till viss del, svarar Nihad Bunar på sin egen retoriska fråga.

Anledningen till att protesterna blir så våldsamma är enligt honom dels att det inte finns några tydliga politiska eller sociala organisatörer bakom och att spridningen via sociala medier även drar dit människor som bara är ute efter bråk.

– Via sms, Facebook och Twitter samlas man snabbt och då får de, kanske befogade, sociala och politiska protesterna stora inslag av huliganism.

Sociala medier kan skapa problem för poliserna som inte hänger med, men används även för att samla människor som rensar upp efter upploppen.

Vilka typer av aktioner är egentligen moraliskt tillåtna?

I mitt förra inlägg om OFOG så fick jag kritik för att jag jämförde OFOG med Breivik & Co och ansåg att skillnaden egentligen bara var graden av våld. Bägge grupperingarna tar lagen i egna händer och anser att deras åsikter är viktigare eller mer rätt än övriga samhällets. Frågan är egentligen bara var vi sätter gränsen? Vilken typ av protest är OK? Oftast så är det bara framtiden som kan visa på vem som egentligen hade rätt. Vinnarna skriver historieböckerna.

Är det så att den äldre generationen helt enkelt inte förstår sig på den yngre? Har vi missat något förklarande budskap som sprids på Facebook eller Twitter? Vad skiljer dagens upplopp mot studentupproren -68? Då var det bl.a. anti-krigsrörelsen och medborgarrättsrörelsen som spred ett budskap som många ungdomar var beredda att slåss för. I efterhand så har det visat sig vara rättfärdiga protester, men med våldsamma metoder. De som deltog i studentupploppen -68 har i många fall lyckats göra karriär. Vi ser nog en och annan svensk politiker i Regering och Riksdag som som kastade stenar på poliser, målade Peace-symbolen i pannan och idkade fri sex i parkerna.

Skulle dessa typer av upplopp kunna sprida sig till Sverige? Givetvis. Se bara på upploppen i Göteborg 2001. Det har också genom åren förekommit lokala upplopp i bostadsområden med låg social status. Men det som saknas är en sammanhållande faktor. Vi har kanske ännu inte samma typ av misär i Sverige som i t.ex. Storbritannien. Våra arbetslöshetsersättningar och socialbidrag fyller nog en viss funktion i dessa sammanhang.

Om det skulle bli upplopp så är det också en fråga om vilka resurser Polisen har. Hur mycket har man förbättrat sina metoder och sin utrustning efter 2001? Polisen har brist på helikoptrar, vilket gör att de kommer att få svårt att få överblick över en situation som sprider sig i en storstad. Hur möter man stenar och molotov-cocktails? Det har forskats mycket kring icke-dödliga vapen, men det enda jag har sett som gett resultat är Polisens pepparspray. Annars så är det fortfarande batonger, sköldar, hjälmar och chockinsatser med polishästar, hundar och vattenkanononer som gäller vid upplopp.

Är dessa typer av protester en cyklisk företeelse på samma sätt som att börsen går upp och ner? Är det bara en konsekvens av att vi samlar fler och fler människor på samma plats i storstäderna?

I Frankrike så är man vana vid våldsamma protester. Jag kommer ihåg när jag var i Paris 2004 och en kväll stötte på poliser i full kravallmundering med vattenkanoner utställda. jag frågade en polis vad som var på gång och han svarade att det var brandkåren som skulle strejka. Mycket riktigt så fick jag ett par timmar senare på lokal-TV se fullt slagsmål mellan poliser och brandmän som till vardags arbetar tillsammans. Men när det är strejk i Frankrike så är det strejk och då skyr man inga metoder!

Det är kanske, som man brukar säga med skogar, nödvändigt med en större brand lite då och då? Det ger möjlighet för nya växter och djur att slå sig fram. I den politiska världen så är det kanske branden som ger möjlighet till nya idéer?

Se även Tokmoderaten.





Hmm...intressant att "Russia Today" lägger ut så många videosnuttar på problem i andra länder. Man kanske vill visa att Ryssland inte är så dåligt trots allt.















SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Uppdaterad 11-08-09, 20:31
Hur man än gör så har man ändan bak. Londonpolisen får kritik av "experter" i Sverige som anser att man inte gjort tillräckligt för att hålla en dialog med demonstranterna. Samtidigt får man kritik från de boende i de aktuella områdena som tycker att man inte slår ner tillräckligt hårt på huliganerna.

Mjuk eller hård? Demonstrant eller huligan? Det är inte lätt att vara Bobby dessa dagar.

Uppdaterad 11-08-13, 15:59
Som man kunde misstänka så höjs nu röster även i Storbritannien om att strama åt sociala medier, då dessa använts för att samla ihop till veckans upplopp i London.

Den brittiska premiärministern David Cameron avslöjade, enligt The Guardian, att regeringen undersöker möjligheterna att stänga av vissa personer från sociala medier. De som sprider budskap för till exempel mer plundring bör kunna stoppas.

”Alla som har sett de skrämmande bilderna från kravallerna slås av hur de har organiserats via sociala medier. Fri media kan användas för bra saker, men även för till dåligheter”, citerades Cameron i The Guardian.

Osedvanligt korkat förslag. Man kan dra enkla paralleller till Egypten, Syrien och Kina där odemokratiska ledningar försökt sig på samma sak. Vem definierar vad som får/inte får sägas? Vem utdömer straffet att koppla bort någon? Vem verkställer straffet? Det är inte de sociala medierna i sig som orsakat upploppen, utan britternas ibland usla sociala förhållanden i kombination med en polismakt som inte har haft resurser eller förmåga att stoppa upploppen i tid.

Ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, fördömde de kriminella gärningarna. Samtidigt poängterade han att handlingarna måste sättas i en kontext, skriver The Independent.
..
Cameron har redan före kravallerna fått ta emot mycket kritik för nedskärningarna som bland annat innebär kraftiga besparingar inom polis och rättsväsende.

DN1, DN2

Uppdaterad 11-08-17, 06:54
Nu får två av de bloggare som legat bakom hetskampanjen som ledde till upplopp i Storbrittannien hårda fängelsestraff.

Trots att de två männen, enligt domen, inte orsakat någon specifik handling är polischefen Phil Thompson inte är förvånad över domen, med tanke på vilken roll modern teknik spelade i kravallerna och plundringen.

– Teknologin användes för att sprida hat och sammanföra människor som ville utför kriminella handlingar. Då är det inte svårt att förstå domarna som fälldes i dag.

Jag tycker att detta är en bra markering. Det är dock intressant att se en del kommentarer från andra bloggare (framför allt på vänsterkanten) på händelsen. De anser att Storbritannien fängslar underklass som visar sitt missnöje. Visst var det många som visade sitt missnöje, men det finns bättre sätt att göra det på. Det dog flera människor under upploppen. Vill man göra maktskifte på samma sätt som i Egypten så måste man också vara beredd på konsekvenser. Även om Storbritannien inte har en av världens bästa sociala politiker, så är det trots allt en demokrati.

Jag tycker detta också är en betydligt bättre signal till allmänheten än att försöka spärra av sociala medier. Skriv vad du vill, men det kan få konsekvenser.

DN

Stall = För spaken framåt

Mer fakta börjar nu komma fram från utredningen av haveriet med Air France AF447. Den franska haveiutredningsnämnden BAE - Bureau d'Enquetes et d'Analyses har släpp kabininspelningar som tyder på att piloterna agerade tvärt om mot vad de borde ha gjort.

The transcript shows the pilots tried to blast their way out of the low speed regime by using power alone, without attending to the aircraft's nose-up attitude, and their verbal exchanges indicate that they did not understand why their actions were not producing the results they expected to see.

Varför, kan man fråga sig?

När jag en gång lärde mig att flyga så var det första man gjorde när man hamnade i stall att föra spaken framåt och öka gas för att minska motstånd och öka dragkraft. Om inte dragkraftsökningen räcker till så dyker man för att få upp farten. Detta är särskilt viktigt på hög höjd, då stallfarten är betydligt högre.

Jag har pratat med en del av mina civila pilotkollegor och deras analys är att man på framför allt amerikanska flygskolor lär ut vikten av att hålla höjden. Sjunker man ska man ta spaken bakåt. Låg fart skall lösas enbart genom ökad dragkraft. Tyvärr så pekar detta på en av farorna med moderna flygplan. Digitaliserade styrsystem mtar bort känslan för piloten av hur hans flygplan agerar. han kan därför inte längre flyga med "känslan i baken" utan måste förlita sig på instrumenten. Om han feltolkar instrumenten, eller om de av någon anledning visar fel (t.ex. beroende på nedisning) så har han mycket svårt att lösa situationen.

Air France försöker givetvis att föra över en del av skulden på Airbus och klagar nu på stallvarningen.

The cockpit transcript shows the captain asked the crew what they were doing, to which the non-flying pilot responded: "What's happening? I don't know what's happening."

BEA said its recommendation focused on functioning of the stall warning in extreme angles of attack, one which is "never encountered in flight tests, or even considered". It added that a human factors working group will analyse why the stall warning on AF447 sounded continuously "without provoking any appropriate reaction from the crew".

While the BEA highlighted the crew's actions and training, both Air France and SNPL stressed the technical failings experienced by the A330 - notably the formal finding that icing probably caused an unreliable airspeed indication.

Det här visar också på faran i moderna datoriserade system. De är designade för att klara av alla kända situationer. När det okända dyker upp så kan resultatet bli precis vad som helst. Detta är också en av orsakerna att jag inte tror på helt förarlösa flygplan. Fjärrstyrda som dagens är nog det bästa vi kan hoppas på.

Min rekommendation är att flygutbildning måste fokusera på s.k. Airmanship. Lär dig att flyga flygplan i första hand och flyga dator i andra hand. Idag går allt för mycket av tiden åt att lära sig programera FMS - Flight Management System samt procedurer för start och landning i dåligt väder. Givetvis beror detta på att dessa typer av övningar fungerar bäst i simulator och utbildningstid i simulator är billigare än i riktiga flygplan. Vilken av dagens trafikflygarpiloter har någon gång fått pröva på att dra en Boeing 747 till stallgränsen i luften?

I militär utbildning så har grunden i alla år legat på Airmanship och att ta sig ur okontrollerade lägen (som det finns viss risk att hamna i när man tar sitt flygplan till dess prestandagränser under luftstrid). Tyvärr så blir även militära flygplan allt mer komplexa och de civila luftrummen tränger på. Ett antal kollissionstillbud mellan militär och civil flygtrafik har lett till ökade krav att även militära flygplan och piloter skall kunna hantera civila procedurer. Men om vi lägger mer fokus på detta, så måste vi ta bort något i andra ändan av utbildningen. Pengar och tiden räcker inte till allt. Får jag välja så ska man som militär pilot i första hand kunna manövrera sitt flygplan.

Piloterna i AF447 gjorde allt rätt "by the book", men boken innehöll inget kapitel om att kunna hantera just denna situation. Där är det flygkänslan som måste ta över. Hamnar du i stall för spaken framåt! Det löser problem relaterat både till manöverstall (G-stall) och rak stall.

Läs mer på Flight Globals specialsida om AF447.

Elfenbenskusten och Libyen

I ett tidigare inlägg fick jag en del skäll för att jag inte visade tillräckligt stor respekt för Frankrikes historia som militärmakt. Kanske det. Jag har dock stor respekt för franska soldater, men inte alltid deras befälhavare eller politiker. Nog om det. En kommentator till inlägget tyckte dock att det på tiden att ta upp Frankrikes agerande i Elfenbenskusten, då det varit ganska så tyst om det i svensk press. Jag håller fullständigt med om detta.

Frankrike agerar mycket aktivt i Afrika, till skillnad mot t.ex. USA och Storbritannien som numera fokuserar på de stora insatserna i Irak, Afghanistan och på senare tid även Libyen. Exakt varför går det bara att spekulera i, men det är helt klart inte bara av humanitärt intresse. Förklaringen ligger nog mer på att det ofta rör sig om gamla kolonier med band till Frankrike, många franska medborgare som bor kvar i länderna, industriintressen m.m. Afrika är en växande marknad för många länder och Indien och Kina gör sitt bästa för att få in en fot på denna marknad som Frankrike ser som sin egen.

Vi svenskar har varit med på ett hörn i Frankrikes operationer (under FN- eller EU-flagg) med bl.a. insatsen i Kongo 2003 där franska och svenska specialtrupper deltog i operation ARTEMIS. Likaså i Tchad 2007 där Frankrike har stora intressen och stor närvaro. Sveriges insats inom ramen för UNMIL i Liberia 2004-2006 hade också kopplingar till Elfenbenskusten, vilket bl.a. kan ses i Regeringens proposition 2003/04:61.

"Kriget i Liberia har starka regionala kopplingar och den osäkra situationen i landet har haft en negativ effekt på utvecklingen i hela Mano Riverunionen (Guinea, Liberia och Sierra Leone) samt Elfenbenskusten.
…
Liberianska stridande deltog i kriget som utbröt under hösten 2002 i Elfenbenskusten, som i sin tur anklagas för att ha legat bakom uppkomsten av den nya rebellrörelsen MODEL i Liberia."

Faktum är att det finns ganska så många likheter mellan dagens insatser i Elfenbenskusten och Libyen. Skillnaden är att i Elfenbenskusten så agerar Frankrike mer eller mindre parallellt med den FN-ledda insatsen. Dessutom lyckades man bara efter 10 dagar fängsla den förra presidenten. I Libyen verkar det ta betydligt längre tid. Dessutom så har FN i Libyen enbart tillgång till luftstridskrafter och får för övrigt förlita sig på att rebellerna klarar av Khadaffis regeringsstyrkor och legosoldater.

"In Libya and in Ivory Coast, France has played big. It is in the process, at least in Abidjan [Ivory Coast's capital], of scoring a success that will have a world impact," said military analyst Pierre Rousselin in the pro-Sarkozy daily Le Figaro.

Att med våld avsätta diktatorer var otänkbart för bara några år sedan. Men, genom att nyttja vädjan från arabvärlden och Afrika har FN kunnat driva igenom resolution 1973 mot Libyen och 1975 mot Elfenbenskusten.

"Western diplomat at the UN last night said the resolutions showed members were taking seriously the "Responsibility to Protect" doctrine, adopted in 2006, promising "timely and decisive action" against atrocities.

"TV pictures and the threat of humanitarian catastrophe have made people not want to wait for massacres to happen, as in Rwanda," he said, in language strikingly reminiscent of the Blair-Clinton era.

The diplomat said that crucial in both cases had been the endorsement of action by the respective regional authorities – on Libya, the Arab League and on Ivory Coast, Ecowas and the African Union.

"It's very difficult if you're Russia or China to say 'no' if the Arabs and the Africans themselves are saying 'yes'," he said.

Also important has been the belligerence of Paris. The site of the Chirac-era "Non!" has become gung-ho, ensuring military – and symbolic – backing from the European mainland.

While Mr Obama has stayed almost invisible, the domestically embattled Nicolas Sarkozy has taken personal "ownership" of both interventions, rushing out his statements before anyone else."

Jag har tidigare tagit upp Hans Blix artikel i tidningen Focus där han analyserar FN:s säkerhetsråds nya möjligheter som visats i Libyen och även Elfenbenskusten.

Ett viktigt nytt element är att Kina och Ryssland, trots egna brister i demokratiskt styre, allt oftare tycks beredda att medverka till att FN:s säkerhetsråd sätter press på regimer att respektera valresultat (som i Elfenbenskusten) och kräver att folkliga demonstrationer inte får mötas med kulsprutor (som i Libyen).
...
Detta är intervention som är artskild från det stöd för väpnade motståndsrörelser och annan inblandning i »inre angelägenheter« som länge förknippades med enskilda staters ingrepp för att främja eller skydda sina egna intressen i andra stater.
...
Många stater, särskilt u-länder, förblir misstänksamma och befarar att också att internationella ingrepp kan utnyttjas av starka länder för egen politisk fördel. Den – berättigade – misstänksamheten mot utländsk intervention av gammalt märke smittar av sig till en tveksamhet inför intervention från det internationella samfundets sida.

Bakgrund
Mellan 1893-1960 var Elfenbenskusten en fransk koloni. 1960-93 så fortsatte länderna att ha en nära relation med bl.a. en fransk militärbas i den största staden Abidjan och ca 20.000 franska medborgare. Den första presidenten Félix Houphouët-Boigny hade goda förbindelser med Frankrike och ledde landet under 33 år. Efter hans död 1993, så genomfördes det första öppna valet 1995 (tidigare har valen mest varit en formalitet för att återvälja president Houphouët-Boigny). Valet vanns av Henri Konan Bédié som tidigare pekats ut av Houphouët-Boigny som sin efterträdare. Men, då det inte längre fanns någon stabiliserande person som ledde landet så ledde valet till konflikter mellan etniska grupper samt mellan infödda och invandrare från framför allt Burkina Faso (vissa paralleller finns till Jugoslavien).

1999 genomfördes en statskupp där general Robert Guéi tog makten från den sittande presidenten Bédié som i sin tur flydde till Frankrike.

2000 genomfördes ett i början relativt fredligt val där Laurent Gbagbo tog makten. Alassane Ouattara som representerade det muslimska norra delen av landet tilläts inte delta då han ansågs vara invandrare från Burkina-Faso, vilket givetvis väckte protester från den norra delen av landet.

19 september 2002 startade det första inbördeskriget i Elfenbenskusten. Soldater från den norra muslimska delen av Elfenbenskusten gjorde myteri i protest mot att invandrare inte tilläts deltaga i valen. Den förre presidenten Guéi mördades (oklart av vem, men regeringen gick ut med uttalanden om att Guéi försökt genomföra en ny statskupp) och Quattara tog sin tillflykt till franska ambassaden.

Den 26 januari 2003 så skrevs ett fredsföredrag mellan Gbagbo och rebellerna. Det ledde till att Frankrike och ECOWAS/CEDEAO (Economic Community of West Africa States) skickade dit fredsbevarande styrkor, se nedan.

Freden varade inte särskilt länge. I november 2004 beordrade Gbagbo flyganfall mot rebellerna. 9 franska soldater dödades i samband med dessa, vilket ledde till att de franska trupperna slog tillbaka och slog ut Gbagbos stridsflygplan och helikoptrar. Många civila tog skydd i den franska ambassaden. Striderna ledde till en massevakuering av utlänningar. Franska trupper tog kontroll över flygplatsen i Abidjan.

"It is on a voluntary basis. We are not going to evacuate all our French citizens because they are too many," the official said, speaking on condition of anonymity. "We are evaluating the number of those wanting to leave and we have between 4,000 to 8,000 French who have expressed a wish to leave whether temporarily or for good."

Evacuations began this morning with a convoy of 40 UN personnel, said UN spokesman Philippe Mathieu. The 40 were among more than 1,000 expatriates who have sheltered in a UN headquarters amid four days of looting and attacks, Mr Mathieu said.

More than 1,600 other foreigners who have taken refuge in a French military base in Abidjan are to be flown out. They included 985 French and citizens of 42 other countries, a French official said.
...
Three Boeings with space for 250 people each would run what were expected to be days of shuttles to Paris and to Dakar, Senegal, French officials said. At least two other countries, Spain and Belgium, sent military planes that were on standby in the region today if needed to evacuate their nationals.

Frankrike och FN lyckades få slut på striderna, men landet var delat i ett rebellkontrollerat norr och ett regeringsstyrt söder. Den sittande presidenten Gbagbo tilläts av FN att sitta kvar, då det var svårt att hålla nyval.

4 mars 2007 så skrevs ett nytt fredsföredrag mellan de stridande och i oktober 2010 genomfördes val. Utmanaren Quattara vann med ca 55% av rösterna mot Gbagbos 45. Men Ghagbo vägrade att acceptera valresultatet. Elfenbenskusten uteslöts ur både AU – Afrikanska Unionen och ECOWAS.

I mars 2011 så övergick konflikten till ett andra inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och anhängare till Quattara.

Läs mer på BBC.

FN-missionen
ECOWAS hade under åren 1990-2003 en gemensam insatsstyrka kallad ECOMOG (Economic Community of West African States Monitoring Group). ECOMOG har fått kritik för att deras metoder i Liberia 1990 och Sierra Leone 1997 gränsade till de som används av bägge sidorna i de olika konflikterna.

UNOCI bildades den 27 februari 2004 via beslut i FN-resolution 1528. En bataljon soldater, ca 800 man från UNIMIL i Liberia skickades till Elfenbenskusten. Gradvis så förstärktes insatsen till 8.000 man från 41 nationer.

Ett tag i januari 2011 så verkade det som ECOWAS skulle invadera Elfenbenskusten med 6.500 soldater, men man lät FN och Frankrike fortsätta driva operationen. ECOWAS har länge varnat för att valprocessen i många länder i Västafrika riskerar att leda till våldsamheter.

Frankrikes insats
Frankrike har under alla år haft en militär närvaro i Elfenbenskusten. 2002 förstärktes denna inom ramen för Opération Licorne till ca 4.000 man. Storleken på styrkan har varierat fram till dagens ca 1.600.

Den 5 april 2011 så anföll franska trupper tillsammans med FN-styrkorna Gbagbos posteringar i Abidjan. Anfallet initierades av att 11 FN-soldater skadats under beskjutning från Gbagbos styrkor. Attackhelikoptrar beväpnade med raketer användes för att anfalla presidentpalatset.

"The strikes were carried out by helicopters from the French force Licorne, acting under a UN Security Council resolution from last year, and by Ukrainian Mi-24 helicopters controlled by UNOCI, acting under last week's resolution 1975."

Den 11 april arresterades den förre presidenten Laurent Gbagbo av Quattaras soldater. Frankrike och UNOCI har sagt att man inte har haft något med själva arresteringen att göra. Gbagbo fördes efter arresteringen till hotell Golf där Quattara befunnit sig under beskydd av UNOCI. Gbagbo sitter för närvarande i husarrest i norra delen av landet i avvaktan på rättegång.

Following the arrest, Ouattara's appointed prime minister, Guillaume Soro, called on these troops to switch sides. "To all the forces, I make a last appeal to rally [with us] … there cannot be a manhunt," Soro said, in an address to the Ivorian people on the French television station I-Télé.




En diktator har därmed lämnat scenen. Den 21 maj så tog Qatarra officiellt över som ny president i Elfenbenskusten. Givetvis så var Sarkozy och Ban Ki-Moon hedersgäster. I sitt tal tackade Quattara både Frankrike och FN för deras stöd. Nu gäller det för honom att återuppbygga landet. 45% av befolkningen röstade trots allt på Gbagbo i valet, så Quattara måste gå mycket varsamt fram. Hans plan att skapa en samlingsregering bestående av personer från hans egen likväl som Gbagbos sida kan vara mycket klokt.

Framtid
I Liberia har UNHCR beräknat att ca 175.000 människor har flytt från Elfenbenskusten sedan striderna startade i mars. Ca 1.000.000 människor har flytt från striderna och mer än 3.000 dödats.

Ett av befälen över de liberiska legosoldater som Gbagbo använde sig av har nu arresterats och anklagas för mord på civila.

Quattara städar nu i i statsapparaten. Den 7 juli utsågs en f.d. rebelledare till ny överbefälhavare.

Amnesty varnar för att Quattaras trupper nu hämnas på tidigare anhängare till Gbagbo. UNOCI har dessutom inte kunnat skydda civila.

Alassane Ouattara, championed by the west during a deadly post-election conflict, has failed to condemn atrocities against real or perceived supporters of ousted president Laurent Gbagbo, the human rights group said.

Amnesty also criticised the UN mission in Ivory Coast for ignoring pleas for help and failing to prevent a massacre in the western town of Duekoue.

Frågan är också om det finns pressfrihet i Elfenbenskusten?

A month after the fall of Laurent Gbagbo, newspapers loyal to him are failing to appear, and one - the daily Notre Voie - is even under armed occupation by troops loyal to the new president Alassane Ouattara.

"The absence of an opposition press constitutes a major blow to press freedom in Côte d'Ivoire," said the press freedom watchdog, Reporters Without Borders.

Under striderna passade man på att plundra statliga byggnader. Bl.a. försvann "kronjuvelerna". Detta liknar utvecklingen i Irak där många museum och de gamla ruinerna av Babylon plundrades.

FN har i resolution 1992 visat hur man ser på framtiden.

"Welcoming the joint operations planning implemented by UNOCI and UNMIL around Côte d’Ivoire and Liberia border, taking note of the agreement set out between the two missions to maintain the temporary redeployment from UNMIL to UNOCI of three armed helicopters with crews, further taking note of the arrangements taken by UNOCI to task these assets mainly in western Côte d’Ivoire,

Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
1. Decides to authorize the Secretary-General, further to paragraph 1 of resolution 1968 (2011), paragraphs 3 and 4 of resolution 1967 (2011), paragraph 6 of resolution 1962 (2010), paragraph 1 of resolution 1951 (2010) and paragraphs 4 and 6 of resolution 1609 (2005), to extend until 30 September 2011 the redeployment from UNMIL to UNOCI of three armed helicopters with crews;

2. Requests the Secretary-General to provide it with an updated analysis and recommendations on the inter-mission cooperation arrangements by 15 September 2011;

3. Decides to extend the deployment of an additional 2,000 military personnel to UNOCI, as set out in resolution 1967 (2011) as well as the temporary additional military and police capabilities authorized by resolution 1942 (2010), until 31 July 2011;

4. Requests the support of troop- and police-contributing countries in that regard;

5. Decides to remain actively seized of the matter."

Slutsats
FN har på senare tid lyckats få igenom mycket kraftiga resolutioner där Libyen och Elfenbenskusten är bra exempel. Att tredje världen nu börjar begära hjälp för att städa upp på sina bakgårdar är en positiv utveckling. Tidigare har man skyddat sina diktatoriska ledare, då de flesta har varit av samma skrot och korn. Nu får vi bara se om västvärlden är beredd att ta den utmaningen.

Den stora vinnaren efter insatserna i Elfenbenskusten och Libyen är Nicolas Sarkozy. Han har lyckats undvika att bli beskylld för att ha koloniala intressen i regionerna. Han har dessutom fått positiv kritik hemma i Frankrike och vunnit ett starkt väljarstöd. Likt Obama så har Sarkozy ett val att försöka vinna om ett år. Men där Obama väljer att avsluta konflikter så har Sarkozy valt att starta dem.

With a presidential election a year off – and his popularity ratings at all-time low – Sarkozy had to do something. First he led the way into Libya, driving through a UN resolution that would let French warplanes loose and make everyone else – except perhaps David Cameron – look indecisive.

Emboldened, France obtained a similar UN resolution allowing its Operation Licorne forces in the Ivory Coast to act "in defence of civilians", which in practice meant support for Ouattara.

Frankrikes ambitioner i Afrika kan vara en förklaring att man till skillnad från Storbritannien vidmakthållit sin hangarfartygskapacitet samt byggt upp en ny förmåga till snabbinsatser med helikoptrar och marktrupper med sina Amphibious Assault Ships av Mistral-klass. Frankrike tänker bevisligen nyttja dessa skepp på samma sätt som USA genom åren har nyttjat sin Marinkår. 2006 nyttjades Mistral i Opération Baliste för att evakuera franska civila från Libanon. Jag är en smula förvånad över att Frankrike för tillfället fokuserar sina Mistral till Medelhavet och insatsen i Libyen, men fransmännen kanske anser att hotet är över i Elfenbenskusten? I sammanhanget kan man kanske fundera på vad Ryssland tänker använda sina Mistral till? Men det återstår bara att se.

Det kan vid en första anblick ses som att Frankrike genomfört ett blixtangrepp och störtat en diktator, men faktum är att Frankrike och ECOWAS, senare UNOCI haft närvaro i Elfenbenskusten sedan 2002 och strider pågick senast 2004 mellan franska styrkor och regeringsstyrkor. Vårens strid är bara den senaste utvecklingen och tyvärr knappast den sista.

Även om det finns många likheter så är skillnaden stor mellan Elfenbenskusten och Libyen.

- I Elfenbenskusten har fria val genomförts, så det finns en legitim ledare att lämna över styret till. Även om rebellerna i Libyen nu blivit accepterade av EU och USA så är det tveksamt om de verkligen representerar folket.

- Gbagbo hade 2.000 man i sitt Republikanska Garde samt mer eller mindre civila supportrar som stöd. Mot honom stod rebellerna under ledning av Quattara. Frankrike satte in 1.650 man och Gazelle helikoptrar. UNOCI hade tillgång till över 8.000 man och ukrainska Mi-24. I Libyen sätter NATO inte in några marktrupper, utan förlitar sig helt på att rebellerna skall klara av Khadaffis trupper. Dock så underlättar NATO för rebellerna genom att bomba luftvärn och stridsfordon.

- Till Elfenbenskustens stora nackdel är att åratal av strider har slitit sönder samhället. Det kommer att bli betydligt svårare att bygga upp än Libyen. Dessutom är det mer etniskt uppdelat. Man skulle kunna jämföra Elfenbenskusten med Afghanistan och Libyen med Irak i detta hänseende.

De ukrainska Mi-24:orna är ett intressant kapitel. Jag har tagit upp dessa i ett tidigare inlägg. De är närmast att jämföra med legosoldater i FN-tjänst och har en kraftig beväpning som fått Ryssland att reagera. FN-insatser är inte längre alltid de fredsbevarande blå baskrarna som vissa svenska politiker går omkring och drömmer om.

Hur kommer FN att gå vidare? Vad kommer att hända med expresident Gbagbo? Kommer att han likt Khadaffi att sändas till krigsförbrytartribunalen ICC i Haag? Men en sådan rättegång kan även dra Quattara med sig i ett domslut.

UN investigators have found that at least 3000 people were killed in violence following the highly disputed presidential election last November. The ICC expressed concern that both internationally recognized leader Alassane Ouattara and his now-ousted rival Laurent Gbagbo waged bloody massacres throughout Côte d’Ivoire. Outtara and Ghagbo have blamed each other’s fighters for the whole scale killing of several hundred people that took place in the western town of Duekoue.

Outtara has claimed that only the Ghagbo is being investigated by the ICC.
According to the statement from the prosecutor, “President Ouattara sent a letter urging the Prosecution to open the investigation and he is working closely with the regional organization ECOWAS to make sure that crimes do not go unpunished in Côte d’Ivoire.”

I Liberia så hade FN byggt upp tillräckliga resurser för att kunna driva DDRR - avväpning, demobilisering, reintegrering och återanpassning. Man lade stort arbete på att bygga upp en fungerande armé och polis, där mänskliga rättigheter var i fokus under utbildningen. En liknande utveckling måste också ske i Elfenbenskusten.

För Sveriges del så kan Frankrikes agerande givetvis vara ett alternativ till att deltaga i de större och mer långsiktiga insatserna som t.ex. Afghanistan. Men vi måste också vara beredda på att vi kan bli inblandade i gamla koloniala strider där det är mycket svårt att skilja på vän och fiende. FN är inte längre helt neutral och det är inte längre enbart fredsbevarande insatser som genomförs i FN:s regi.

Den stora frågan är vilka insatser Sverige skall deltaga i. För hur det än är så finns det inte resurser för mer än en insats i taget. Vi måste dessutom se till att göra klart jobbet i den första insatsen innan vi hoppar till nästa. Annars gör vi om samma misstag som USA när man lämnade Afghanistan åt sitt öde för att ta itu med Irak 2003. Det misstaget betalar vi fortfarande för. Risken är stor att vi kommer att välja ut insatser baserat på egna intressen. Vilka insatser är det som politikernas väljarbas har sympati med? Vilka insatser är det som de som Sverige vill ha goda politiska band med (USA, EU, NATO) väljer?

Frågan är också hur mycket bättre Quattara egentligen är än Gbagbo? Men det är kanske precis som i Libyen att vi får acceptera att den nya regimen knappast kommer att vara demokratisk på samma sätt som vi är vana i Europa. Vi störtar en diktator för att installera nästa.

Guardian har en bra uppföljning på läget i Elfenbenskusten som jag rekommenderar i brist på svenska tidningars intresse.

Glöm aldrig!

I Österrike begravs idag Otto von Habsburg. Bara namnet ger doften av en svunnen tid då det Habsburgska imperiet sträckte sig över halva Europa. I Sverige så har allt för många glömt bort vårt krigiska arv, men i övriga världen är det inte alltid så.

Vi förvånas över konflikterna i forna Jugoslavien där minnen från slag som skedde för snart 1000 år sedan fortfarande tas upp i den dagliga debatten. Vi förstår inte konflikterna i Mellanöstern, Asien och Afrika där blodsband är viktigare än landsgränser och lojaliteten ligger hos familjen, stammen och ibland byn snarare än hos en avlägsen härskare som de flesta aldrig har sett. Vi ser hotet från religionen, men missar att religionen är det band som knyter samman folkgrupper i brist på nationella band.

Men vi behöver inte titta så långt bort för att se mer nationalistiska känslor. Våra egna grannar Norge firar 17 maj med pompa och ståt. Firandet gäller inte som många tror friheten från Sverige, utan friheten från Danmark (unionen med Sverige var bara en parentes i Norges historia).

I Frankrike debatteras det hur man skall fira sin nationaldag, stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789. Vissa moderna politiker vill införa en civil parad genom Paris, men får kraftigt mothugg av traditionalisterna. Den franska armén må vara befriad från segernamn i sina fanor, men fortfarande är armén en del av folket och grunden till rätten att driva devisen "Frihet, Jämlikhet och Broderskap" även i länder som Libyen.

Det är inte bara i Österrike som dagen kommer att uppmärksammas. Ett par av mina gamla kollegor har berättat om vädergenomgångar på Gripendivisionen i Ungern, där meteorologen ibland kunde säga något i stil med att "Vädret i Rumänien, som för övrigt brukade tillhöra Ungern, är bra idag". Minnet av den Habsburgska tiden och unionen med Österrike är fortfarande starkt i Ungern. På den tiden hade man fortfarande en stark flotta. Idag när landet saknar kust är titeln Amiral inte nödvändig. Men, det är nog inte så många ungrar som vill komma ihåg den senaste amiralen, Miklós Horthy som drog in Ungern i VK2 på Tysklands sida med resultatet att landet fick leva i många år under Sovetiskt styre. Tyvärr så börjar det på senare år dyka upp nationalistiska tendenser i form av bl.a. det främlingsfientliga partiet Jobbik.

Nationalism kan vara till nytta, men i allt för många fall så nyttjas den tyvärr av icke-demokratiska krafter. Att bära Sverigedräkt i Riksdagen kan vara gulligt, men i vissa fall så ser jag med viss skeptism på syftet med att ikläda sig symboliska dräkter.

Det behöver inte ens vara en bättre tid som man försöker minnas. Allt för ofta är minnesbilden felaktig.

I Ryssland så drömmer sig många av de äldre tillbaka till kommunismen. Idag är skillnaden mellan fattig och rik stor i Ryssland, vilket visar på hur illa många har det. I dessa lägen kan det vara lätt att komma ihåg en tid då alla hade det lika illa genom ett rosenrött skimmer.

I Österrike har man förträngt händelseutvecklingen i VK1 och VK2, men idag så bubblar "minnet fram av fornstora dar då ärat dess namn flög fram över jorden".

Hmm. Vi kanske borde återuppväcka gamla Svenska minnen och flytta vår egen nationaldag till något mer lämpligt datum än det "mesiga" 6 juni. Det vi glömmer bort är att nationaldagen egentligen är den gamla "svenska flaggans dag" som infördes under nationalismen eller Skandinavismen på 1800-talet, då konservativa svenskar försökte slicka såren efter förlusten av Finland 1809. Med andra ord så firar vi inte för att komma ihåg, utan för att glömma.

Vår egen nationalsång har faktiskt ett tillägg som de flesta svenskar glömt bort.

"Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
Dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand,
/:Din fana, högt din bragderika bära.:/

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
/: Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!.:/"

Lite mer krigisk och med lite mer vilja att återta det som en gång var svenskt. Om så behövs även med vapenmakt. Men den svenska tigern rullar nog som vanligt runt i sängen, slickar sig om munnen och slumrar en stund till. Kanske så är det lika bra.



DN, SR

Utredningen påbörjad

Nu börjar de första resultaten komma fram från analysen av de svarta lådor som bärgats från AF 447.

Den franska luftfartsmyndigheten BEA - Bureau d'Enquetes et d'Analyses har lagt ut preliminära resultat från de första analyserna på sin hemsida. Fligh Global har sammanfattat händelseförloppet.

About 2min later the aircraft's autopilot and autothrust disengaged, and remained so for the rest of the flight. This would have put the jet into 'alternate' law, meaning it lost its angle-of-attack protection.

The aircraft began to roll to the right, and as the pilot made a nose-up left input, the A330's stall warning sounded twice - an indication that the aircraft had exceeded a critical angle-of-attack threshold.

The primary flight display on the captain's side showed a "sharp fall" in speed from 275kt to 60kt, and the aircraft's angle of attack "increased progressively" beyond 10°.

While the jet had initially been cruising at 35,000ft, investigators stated that the aircraft climbed, with a vertical speed of 7,000ft/min, heading towards 38,000ft.

The pilot made nose-down inputs as well as inputs for left and right roll. The vertical speed fell back to 700ft/min, the displayed speed "increased sharply" to 215kt, and the angle of attack reduced to 4°.

In its update the BEA said the non-flying pilot "tried several times to call the captain back".

There was another stall warning and the BEA said the stall warning sounded again. The thrust levers were positioned for take-off/go-around power but the flying pilot "maintained nose-up inputs".

Angle of attack continued to increase, it added, and the trimmable horizontal stabiliser increased from a 3° nose-up position to 13° nose-up - where it stayed for the rest of the flight.

The aircraft reached 38,000ft - its maximum altitude - with its angle of attack having increased to 16°.

AF447's captain returned to the cockpit - just 90s after the autopilot had disengaged - by which time the aircraft had started its fatal descent.

As it passed through 35,000ft the angle of attack increased to more than 40° and the A330 was descending at 10,000ft/min. Its pitch did not exceed 15°, its engine power was close to 100% of N1, and the jet oscillated with rolls of up to 40°.

"The [flying pilot] made an input on the sidestick to the left and nose-up stops, which lasted about 30s," said the BEA.

Just 20s after the captain returned to the cockpit, said the BEA, the thrust levers were set to the 'idle' position, with the engines delivering 55% of N1.

Measured angle of attack values, the BEA pointed out, are only considered valid when the measured speed is above 60kt. It said that the angle of attack, when valid, always remained above 35°.

AF447's had turned almost a three-quarter circle to the right during the emergency, and - having descended for 3min 30s - it struck the ocean surface with a ground speed of just 107kt, a nose-up pitch attitude of 16.2°, with a heading of 270°.

BEA stated that the aircraft stalled but that the inputs from the flying pilot were "mainly nose-up". It added that the engines "were operating and always responded to crew commands".

Ny Teknik citerar en av utredarna som säger att flygplanets datorer stängde ner sig.

Då började sensorn som mäter temperaturen utanför planet plötsligt att stiga flera grader, trots att piloterna flög på samma marschhöjd som tidigare, 11 kilometer.

Felläsningen orsakades av iskristaller som klistrade sig på sensorer utanpå planet. Och det var nu det började att gå katastrofalt illa.

Planet råkade in i åskmolnen som drog fram ovanför Atlanten. Fler och fler sensorer isade igen och sedan även den viktiga hastighetsmätaren, Pitotrören, som sitter utanpå planet.

Larmen avlöste varandra på instrumentpanelen. Sedan stängde det ena systemet efter det andra ned sig.

Autopiloten, den automatiska motorkontrollsystemet och flygdatorerna lade av.
—Det var som om planet fick en stroke, sa Gérard Arnoux till tidningen.

Utredningen fortsätter, men redan nu kan man börja se tendenser till orsak till olyckan.

- Autopiloten stängs av. Troligvis beroende på ett internt fel eller fel på någon givare. Pitotrör som är känsliga för is har nämnts i de tidigare spekulationerna.

- Av någon anledning så tar inte piloterna över styrningen av flygplanet på korrekt sätt. Beror detta på att de är utestängda från normala roderfunktioner, eller är de dåligt utbildade? Att datorerna stängde av kan bero på att de misstolkar data och då tar den interna diagnostiken över och anser att systemet är felaktigt och genomför en återstart.

- Flygplanet hamnar i ett överstegrat läge och sjunger mot marken i något som liknar mer en rak stall än en vikning som gått över i spinn. En rak stall brukar hävas med att helt enkelt trycka spaken framåt och dyka upp farten, d.v.s. raka motsatsen mot vad piloterna gjorde (eller åtminstonde vad systemet registrerat att piloterna gjorde).

Faran med en liknande överstegrad manöver är att man för liknande stora flygplan oftast inte har vågat testa ut det fullständig. Ett stridsflygplan testas i spinn och superstall, men ett trafikflygplan är för strukturellt känslig för att det ska gå att driva manövrarna för långt.

Detta resulterar i två saker:

- Styrsystemet kan ha svagheter i dessa typer av manövrar. I ett digitalt styrsystem så påverkar inte piloten rodrena direkt, utan via en styrsystemdator. Om datorn inte längre förstår vad den ska göra så vet piloten inte längre åt vilket håll rodrena rör sig när han gör ett spakutslag. Detta kan förklara den konstiga spakrörelsedetekteringen. I en liknande manöver kan givare blockeras av dålig luftströmning runt kroppen. Flygplanet verkar ha haft låg fart framåt, vilket kan ge problem för pitotrör att fungera korrekt. Denna svaghet hos styrsystemet kan dessutom försämras ytterligar om några givare, t.ex. pitotrör är blockerade av is. En räddning är att lita mer på data från interna givare som tröghetsnavigering eller GPS-signal. En GPS kan dock bara avgöra var man befinner sig och vilket håll man är på väg åt. Detta kan dock kompletteras med vridning och acceleration från tröghetsnavigering eller interna sensorer i styrsystemet. Tyvärr så designas ofta datorer för det som programmeraren känner till. Okända manövrar som t.ex. ett överstegrat läge eller en spinn bygger oftast enbart på data från simuleringar och vindtunnelprov.

- Förarmanualerna och utbildningen för simulatorer kan sakna rutiner för att hantera ett flygplan i liknande manövrar. I värsta fall så kan det vara felaktiga rutiner på grund av avsaknad av kunskap om flygplanets beteende i ett överstegrat läge. piloter utbildas idag oftast i simulatorer, men en simulator kan bara träna det som är känt. Saknas data om aerodynamik i ett överstegrat läge så går detta heller inte att träna i en simulator. ironiskt nog kan en pilot i ett mindre propellerflygplan vara betydligt mer tränad på dessa typer av rutiner, då vikning och spinn tränas dagligen i små sportflygplan på flygklubbarna.

Med stor sannolikhet kommer utredningen därför få mycket svårt att peka ut en enskild skyldig. Men med hjälp av datat från denna händelse kan styrsystem och simulatorer förbättras, förarmanualer kan uppdateras och piloter tränas.

DN1, DN2, SvD, Expr1, Expr2, AB, BBC, NYT

Försäljningsturnéer

En hel del kritiker till insatsen i Libyen menar att den enbart är till för att de europeiska flygplanstillverkarna skall få en chans att visa upp sina produkter. En ironisk detalj i detta sammanhang är att en av de potentiella kunderna faktiskt var den man som just nu får bomber levererade på ett sätt som han inte tog upp i kontraktsförhandlingarna med Dassault 2007.

I december 2007 så befann sig Khadaffi i Paris för att skriva på de sista papperen om att köpa in 14 stycken Rafale till sitt flygvapen.

Col. Muammar Khaddafi, the Libyan head of state, signed an agreement granting six months' exclusive negotiations for the Rafale when he visited Paris in December 2007. Human rights organizations criticized the visit by the Libyan leader and the prospective arms sales.
...
"Negotiations are still going on with Libya," Jacques-Emmanuel Lajugie, the head of the international division of the Délégation Générale pour l'Armement (DGA), said March 17. The talks were lasting as long as expected, he said. The DGA is the French government's military procurement office.

Rykten säger att affären stoppades då fransmännen inte ville inkludera Scalp-EG kryssningsrobot. Hade Libyen varit innehavare av Rafale och Scalp-EG så hade FN-operationen haft det ganska så tufft innan de hade skjutit bort detta luftförsvar och inga fartyg hade vågat sig närma libyskt farvatten.

Ett annat intressant faktum är att Scalp-EG är samma robot som i RAF användning heter Storm Shadow. Det var just denna robot som Storbritannien inledde anfallen mot Libyen med då Tornado GR4 som startade från baser i Storbritannien avfyrade dessa mot mål i Libyen koordinerat med anfallen med Tomahawkrobotar från fartyg och ubåtar.

Det här är nog inget som franska politiker eller Dassault vill kännas vid idag...

Order of Battle

I ett tidigare inlägg så började jag att lista upp de enheter som deltagande nationer bidrar med till "Operation Odyssey Dawn", d.v.s. insatsen i Libyen som bygger på FN Resolution 1973. Varför heter insatsen egentligen "Odyssey Dawn"? En ren slump enligt Pentagon.

Jag tänkte i detta inlägg systematisera det hela genom att lista upp deltagande nationer, enheter och var de är utgångsgrupperade. Wikipedia ligger givetvis en smula före mig...

Bra information finns på US DoD samt på Stratfor. NY Times har en bra karta som visar utvecklingen i Libyen dag för dag.

Därför så kommer detta inlägg att uppdateras regelbundet.
Senaste uppdatering skedde 2011-04-02, 14:12.

Anfallet mot Libyen leds av General Carter Ham, chef för U.S. Africa Command i Stuttgart. Den taktiska ledningen sköts av Amiral Samuel J. Locklear som till vardags är chef för Allied Joint Forces Command i Neapel. Han har sitt högkvarter i det amerikanska fartyget USS Mount Whitney. Startorder för NATO-flyg ges dock från Rammstein i Tyskland under ledning av JFACC - Joint Force Air Component Comander Generalmajor Margaret Woodward, commander 17th Air Force.

USA:s villkor för att deltaga i insatsen var att NATO skulle ta över koordineringen av NFZ. Frankrike och Storbritannien har nu kommit överens om att det blir NATO som leder operationen. 2011-03-23 så sköts beslutet om NATO:s övertagande upp ytterligare en vecka.

- Nato will assume the day-to-day military command of the no-fly zone, using the alliance's military structures. The operation could be run by Admiral James Stavridis, the US supreme allied commander in Europe, who works from the Nato's military headquarters in Mons, Belgium.

- Political oversight will be provided by members of the coalition and not by Nato. Sarkozy will say this shows Nato is not in complete command, as it was in the bombing campaign against Serbian targets during the 1999 Kosovo campaign. In a traditional Nato-led operation, political control would be provided by the North Atlantic Council, the main political decision-making body of the alliance.

11-03-23 så drog Tyskland tillbaka alla marina enheter från Medelhavet från NATO-ledning, vilket indikerar att man inte vill bli inblandade i operationen. Man har dock valt att förstärka med 300 AWACS-personal i Afghanistan, vilket innebär att NATO kan flytta personal från Afghanistan till Medelhavet.

11-03-27 gick Turkiet med på att NATO tog över ledningen av insatsen i Libyen. I praktiken kommer detta att ske om någon vecka. Under NATO:s ledning kommer operationen i Libyen att byta namn till operation "Unified Protector". Den kanadensiske generallöjtnanten Charles Bouchard kommer att leda NATO-insatsen från Allied Joint Force Command i Neapel. Sjöblockaden leds av den italienske Vice Amiralen Rinaldo Veri, Commander Maritime Command i Neapel. Den amerikanske generallöjtnanten Ralp Jodice II är Commander Allied Air Command, Izmir. Här finns den senaste officiella listan på enheter som deltar i "Unified Protector" under ledning av NATO. Notera att den inte stämmer. Danmark har enligt listan fyra flygplan i insatsen, men har skickat sex. Det kan dock vara så att man bara listar de operativa enheterna, så reservflygplan tas inte med. PÅ NATO:s hemsida kan man läsa de senaste uppdateringarna om läget i Libyen.

BBC har en lista över flyg som deltar i anfallet. Aftonbladet har tagit fram en karta med övesikt över de styrkor som deltar.

Belgien
Med tanke på att Belgien ända sedan förra årets val enbart har en interrimsregering så är det mycket intressant att se att denna interimsregering ändå har så pass mycket mandat att man kan besluta om deltagande i internationella insatser.

Luftstridskrafter
- 6 x F-16 på plats i Araxos, Grekland. De var redan där på en NATO-övning.

Sjöstridskrafter
- M923 Narcis, minfartyg

Bulgarien
Sjöstridskrafter
- Ett fartyg

Danmark
Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU som baseras på US Naval station Sigonella i Sicilien.

Frankrike
Frankrike inledde anfallen 11-03-19 mitt under pågående förhandlingar i Paris med motivet att Benghazi höll på att falla för Khadaffis styrkor och det skulle riskera att rebellerna utplånades. Då Charles de Gaulle blir den "flygplats" som kommer att ligga närmast insatsområdet så kommer Frankrike att dra en stor del av lasset i Libyen. På fastlandet används basen Istres. Frankrike går anfallet mot Libyen under namnet "Operation Hármattan".

Luftstridskrafter
- 8 x Rafale C/B, EC 01.007 Provence Escadron, baserade i Mont Verdun, Frankrike.
- 2 x Mirage 2000-5, EC 01.002 Cigogne Escadron, baserade på Solenzara i Korsika.
- 2 x Mirage 2000D, EC 03.003 Ardennes Escadron, baserade på Solenzara
- Mirage F1CR
- 6 x C-135, GRV 02.093 Bretagne Escadron
- 1 x E-3F AWACS, 36ème EDCA
- 8 x Rafale M, 12F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 6 x Super Étendard, 17F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 2 x E-2C Hawkeye, 4F Flottilja (baserad på Charles de Gaulle)
- 1 x C-160G SIGINT, 01.054 Dunkerque Escadron, baserad i Souda Bay
- 32 x NH-90 eller Tigre ombord på Mistral/Tonerre.

Sjöstridskrafter
- Jean Bart, jagare med luftförsvarsuppgifter
- Forbin, jagare med luftförsvarsuppgifter
- Hangarfartyget Charles de Gaulle, lämnar Toulon 11-03-20
- Dupleix, jagare, del av CSG - Carrier Strike Group Charles de Gaulle
- Aconit, fregatt, del av CSG CdG
- Mistral (L9013), Amphibious Assault ship.
- Tonerre (L9014), Amphibious Assault ship
- Meuse, tankfartyg, del av CSG CdG
- 1 atomubåt

Grekland
Grekland har ställt baserna Souda Bay (Kreta), Andravida (Patras), Aktio (Preveza), Araxos (Peloponnese), Kasteli (Crete) och Tanagra (Boeotia) till förfogande för insatsen.

Luftstridskrafter
- 4-6 x F-16
- 1 x Embraer R99 Eriey radarflygplan (med andra ord den enda "svenska" insatsen)

Sjöstridskrafter
- En fregatt med två helikoptrar

Holland
Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU kommer att skickas ner och baseras på Sicilien.
- 1 x Do-228 tillhörande kustbevakningen deltar i operationen "Hermes". Detta är inte en del av NFZ, utan av EU operationen "Frontex".
- 1 x KDC-10 lufttankning

Sjöstridskrafter
- Fregatten Hr. Ms. Tromp deltog i evakueringen, oklart om hon ingår i sjöblockaden.

Markstridskrafter
- Under evakueringsfasen så blev tre stycken holländska marinsoldater tillfångatagna av Khadaffis soldater, men fick senare lämna landet.

Italien
Italien har ställt sju baser (Aviano, Decimomannu, Gioia del Colle, Grosetto, Sigonella, Solenzara och Trapani) till förfogande för koalitionens stridsflyg samt ledning av insatsen från NATO Allied Joint Forces Command i Neapel och CAOC 5 i Poggio Renatico.

Luftstridskrafter
- 4 x Tornado ECR, 155º Gruppo 50º Stormo, ombaserade från Piacenza till Trapanibasen Sicilien
- 4 x F-16ADS
- 3 x Tornado IDS, 154º Gruppo 6º Stormo, ombaserade från Ghedi till Trapani. Har inledningsvis använts för Buddy-Byddy lufttankning.
- (4 x Eurofighter, 9º Gruppo 4º Stormo ombaserade från Grosseto till Trapani)
- 6 x AV-8B (ombord hangarfartyget Garibaldi)
- 5 x Augusta SH-3D eller Augusta/Westland EH101 (ombord hangarfartyget Garibaldi)
- 8 x AV-8B (ombord hangarfartyget Cavour)
- 12 x EH101 (ombord hangarfartyget Cavour)

Sjöstridskrafter
- Andrea Doria, jagare
- Garibaldi, hangarfartyg.
- Cavour, hangarfartyg
- Libra, patrullskepp
- Euro, fregatt (del av NATO SNMG1)
- Etna
- San Giorgio
- Bettica
- Francesco Mimbelli
- Fenice
- Sirio
- San Marco

Jordanien
Luftstridskrafter
?

Kanada
I Kanada så går insatsen i Libyen under namnet "Operation Mobile".

Luftstridskrafter
- 7 x CF-18 från 425 (Tactical Fighter) Squadron, 3 Wing Bagotville. Baserad på Trapani.
- 2 x CC‑177 Globemaster, Valetta Malta. Deltog liksom CC-130J i evakueringen av utländska medborgare i Libyen.
- 2 x CC-130J, Valetta Malta
- 2 x CC-150, lufttankningsflygplan 437 Transport Sqn, 8 Wing Trenton, Ontario

Sjöstridskrafter
- HMCS Charlottetown (FFH 339), Halifax klass korvett med CH-124 Sea King ombord. Del av Standing NATO Maritime Group 1 (SNMG1).

NATO
E-3 AWACS är en gemensam resurs inom NATO. Det är bara USA, Frankrike och Storbritannien som har egna E-3. AWACS var den första resurs som sattes in i Medelhavet som del av att man utökade operation "Active Endeavor" till 24/7.

Luftstridskrafter
- 3 x E3A AWACS, Trapani

Norge
Norska statsministern säger 2011-03-21 att norskt stridsflyg enbart kommer att sättas in efter det att det blir klart vem som långsiktigt kommer att leda insatsen. 2011-03-24 så startade de två första norska F-16 mot Libyen efter det att Turkiet gått med på att NATO tar över ledningen av operationen.

Luftstridskrafter
- 6 x F-16MLU, men det tar ett par dagar innan dessa kommer fram. De norska flygplanen lämnar Bodö 11-03-21, ca 11.00. De kommer att operera från Souda Bay på Kreta.
- 1 x C-130J för att transportera ner personal till insatsen.
- 1 x P-3 Orion för havsövervakning har tidigare utlovats.

Portugal
Luftstridskrafter
- 1 x Casa 295 som tillhör kustbevakningen deltar i operationen "Hermes".

Quatar
Luftstridskrafter
- 6 x Mirage 2000-5EDA/DDA, Används för spaning med Damocles kapsel. Baseras i Souda Bay.
- 2 x C-130

Rumänien
Sjöstridskrafter
- Fregatt

Spanien
Luftstridskrafter
- 4 x F-18, baseras på Decimomannu AFB på Sardinien. 2 st F-18 har 2011-03-22 deltagit i insatser efter godkännande från den spanska regeringen.
- 1 x Boeing 707 lufttankningsplan (samma grundtyp som KC-135)
- 1 x CN-235 MPA havsövervakningsflyg

Sjöstridskrafter
- Méndez Núñez, F100 frigate
- Tramontana, S-74 ubåt

Storbritannien
Den brittiska delen av anfallet mot Libyen går under kodnamnet "Operation Ellamy". Man operarar från Marham i Storbritannien, Gioia del Colle i Italien och den engelska basen Akrotiri på Cypern.

Luftstridskrafter
- 8-12 x Eurofighter, från RAF Coningsby kommer att tillsammans med Tornado GR4 ombasera till Gioia Dell Colle i Italien. Tillsammans med Tornado så har man bildat 906 Expeditionary Air Wing.
- 6-12 x Tornado GR4, startade från RAF Marham. De ska ha avfyrat långdistansrobotar samtidigt som anfallet med Tomahawkrobotar. Troligtvis så är det 2 Sqn 138 Expeditionary Wing som satts in. Man använde sig av Storm Shadow robotar.
- 3 x E-3D Sentry AWACS, Akrotiribasen på Cypern. Tillsammans med lufttankningsflygplanen och Sentinel bildar man 907 Expeditionary Air Wing.
- 1 x Raytheon Sentinel R1, Akrotiri
- Lockheed Tristar K1 Lufttankning, 101 sqn RAF Brize Norton
- 2 x Vickers VC-10 Lufttankning, Akrotiri
- Nimrod?
- C-17
- C-130

Sjöstridskrafter
- HMS Cumberland, Type 22 fregatt
- HMS Westminster, Type 23 fregatt
- HMS Triumph, Trafalgar Class atomubåt som tillsammans med amerikanska styrkor inledde anfallet med kryssningsrobotar.

Markstridskrafter
- Under evakueringsfasen så blev sex stycken SAS-soldater tillfångagna av rebeller, men släpptes senare. Om andra SAS-soldater stannat kvar under anfallet för att t.ex. agera FAC är oklart.
- MI6, underrättelseinhämtning på samma sätt som CIA.

Sverige
Regeringen har 11-03-29 efter förfrågan från NATO antagit en proposition att skicka flyg till Libyen. Riksdagsbeslut förväntas under veckan.

Luftstridskrafter
8 x JAS 39C/D Gripen från 1:a div F17, Ronneby, baseras på Sigonella. De första tre flygplanen lämnar Sverige 11-04-02, 10:00. Mellanlanding på Kecskemét AFB i Ungern. Med sig får de "Regeringsflygplanet" en Tp-102 Gulfstream med bekväma säten för att transportera tekniker och bevakningspersonal. Resten av styrkan lämnar 11-04-03, 09:00.
1 x Tp 84 AAR Herkules från F7, Såtenäs. En Tp 84 Herkules baserades tidigare även på Malta som del av evakueringen av utländska medborgare. Ytterligare tre Tp-84 används för nedtransporten av utrustning till Sardinien.
1 x S-102 Gulfstream från F7 detachement Malmen

Turkiet
2011-03-24 gick Turkiet med på att NATO ska ta över ledningen av operationen. Det kan innebära att man även kommer att erbjuda stridsflyg. Basen Incirlik används för insatsen. 2011-04-03 genomfördes en evakuering av skadade från staden Misrata med skydd av två turkiska fregatter och tio stridsflygplan.

Flygstridskrafter
- 6 x F-16 baseras på Sigonella

Sjöstridskrafter
Turkiet erbjuder sex fartyg till insaten. En ubåt, fyra fregatter och ett stödskepp.

UAE
I pressen sägs det 2011-03-21 att UAE enbart deltar i humanitära insatser. Vad detta innebär och vad flygplanen på Sardinien ska användas till är oklart.

Luftstridskrafter
- 12 x Mirage 2000-9, Decimomannu AFB Sardinien.
- 12 x F-16 Block 60

USA
USA har tydligt markerat att man enbart avser vara med i inledningen av operationen för att sedan bidra med "enablers" som t.ex. lufttankning. Det är val nästa år i USA och Obama har redan fullt upp med den dåliga ekonomin i kombination med insatserna i Irak och Afghanistan.

Luftstridskrafter
- 31st Fighter Wing med två divisioner (510 och 555) F-16 på Avianobasen i Italien. På film landar F-16CJ med fenmärke SP som står för 480th Fighter Squadron, 52 FW Spangdahlem AFB, Tyskland. Under vingarna verkar det hänga AGM-88 HARM, alltså är dessa flygplan utrustade för SEAD.
- En division F-15E ur 492nd Fighter Squadron och 494th Fighter Squadron, 48th Fighter Wing RAF Lakenheat har ombaserat till flygplatsen Souda på Kreta. En F-15E förlorades p.g.a. mekaniska problem i närheten av Benghazi 2011-03-22.
- EA-6B Prowler, Souda Bay, Kreta
- EA-18G Growler, VAQ-132, Aviano Air Baseanvänds för första gången i en skarp insats i Libyen! Tidigare baserade i Irak.
- KC-135, 100th Air Refueling Wing, RAF Mildenhall och 92nd Air Refueling Wing, Fairchild AFB, baserade på Souda Bay
- KC-130J, Sigonella
- 4 x F-18, Aviano
- 2 x C-17, Aviano
- 1 x C-130J, 37th Airlift Squadron at Ramstein Air Base, baserade på Aviano
- Global Hawk
- 4 x P-3C Orion
- 1 x EP-3E Ares
- E-3A AWACS
- 4 x AV8B Harrier II, ombord USS Kearsarge
- 22 x V-22 Osprey, ombord USS Kearsarge
- 3 x B-2 startade från 509th Bomb Wing, Whiteman AFB i USA och fällde i det första anfallet 45 st JDAM över libyska flygfält.
- 2 x B-1B
- B-52
- 1 x EC-130J Commando Solo, 193rd Special Operations Wing, Pennsylvania Air National Guard
- 2 x AC-130
- 6 x A-10, SP på fenan 52 FW Spangdahlem AFB, Tyskland baserad på Aviano
- U-2, baserad på Akrotiri

Sjöstridskrafter
- USS Mount Whitney. Mount Whitney är ett unikt skepp byggt enbart för att vara en flytande stridsledningscentral.
- USS Providence (SSN 719). Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Florida. Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Scranton. Attackubåt med Tomahawkrobotar.
- USS Barry, Arleigh Burke klass robotkryssare.
- USS Stout. Arleigh Burke klass robotkryssare. USS Barry och USS Stout inledde tillsammans med tre amerikanska och en brittisk ubåt attacken mot Libyen med över 110 kryssningsrobotar.
- USS Kearsarge, Amphibous Assault Ship med 22 st V-22 Osprey, 4 st AV-8B Harrier II och 6 st SH-60 Blaxkhawk.
- USS Ponce, Amphibious Transport Dock
- USS Mason, jagare med 2 st SH-60 Blackhawk ombord.
- USS Bataan?, Amphibious Assaul ship
- USNS Lewis & Clark, stödskepp
- USNS Robert E Peary, stödskepp
- USNS Kanawha, stödskepp

Markstridskrafter
- CIA SOG, okänt antal. I första hand underrättelseinhämtning, bygga upp kunskap och kontaktnät med rebellerna. I andra hand eventuellt utbildning.

I Röda havet ligger även en hangarfartygsgrupp ledd av USS Enterprise. För att flyg från denna styrka ska kunna deltaga krävs dock lufttankning samt tillstånd att flyga över Egypten för att nå Libyen. Denna styrka är nog mer förberedd på att hantera problem i Jemen än att blanda sig in i insatserna i Libyen.