torsdag 29 juli 2010

LFS 2025 Del 2 - Flygbassystemet (uppdaterad)

Mitt sommarprojekt fortsätter. I förra inlägget startade jag med ledningsorganisationen då STRIL är en av de delar i Flygvapnet som hamnat på sparlåga de senaste åren och ledningsorganisationen är en grundförmåga som vi måste ha oavsett scenario. Kai kompletterade med lite förtydliganden avseende sambandsfunktionen.

Fokus i debatten i alla de senaste 20 årens försvarsbeslut har legat på vilka fredsflottiljer som ska vara kvar eller inte. Lite grand i skymundan så har kanske det viktigaste nästan helt och hållet försvunnit, d.v.s. våra krigsbaser och våra basbataljoner.

Som grund i detta inlägg använder jag bl.a. "Flygbassystem Bas-60" och "Flygbassystem 90" av Jörgen Rystedt, Försvarets Historiska Telesamling Flygvapnet F02/09, 2009-04-25. Dessutom givetvis lite underlag från de utmärkta Internetsajterna bergsrum.se och flygbas.se.

Historik
Flygvapnets krigstida skydd har allt sedan andra världskriget byggt på spridningskonceptet. Om det skulle börja osa till i omvärlden så skulle en order ges att snabbt flyga ut alla flygplan från fredsflottiljerna till krigsbaserna. Därmed så skulle det vara svårt för en fiende att snabbt slå ut flygplanen på marken där dom är som mest sårbara.

Detta strukturerades sedan med Bas 60-konceptet som vanligtvis bestod av en huvudbana och en sidobana, s.k. smalbana. Vid mitten av 70-talet fanns ett femtiotal flygfält av varierande storlek och materielbestyckning som tillhörde Försvarsmakten. Av dessa var tjugotalet flottiljer eller f.d. flottiljer och resterande s.k. hemliga flygbaser belägna "någonstans i Sverige".

Successivt pågick under hela sextio- och sjuttiotalet en fortifikatorisk och teknisk utbyggnad till Bas 60 standard. Ett utökat fortifikatoriskt skydd av basens operativa ledningsfunktion, kommandocentralen (KC) byggdes och det interna/externa sambandet förstärktes.


Bas 90 utvecklades efter erfarenheterna från sexdagarskriget 1967 där Israel slog ut hela egyptens flygvapen på market. Även den tekniska utvecklingen av s.k. multipelvapen, som gjorde det möjligt att bekämpa många mål på marken, låg bakom den nya basfilosofin.

För att möta detta hot byggdes på varje krigsbas 2-4 stycken 800 m kortbanor (1200 m inklusive 200 m avsmalning i varje ända) i närheten av huvudbanorna som kunde utnyttjas av Viggenflygplan med kort start-/landningssträcka. Totalt fanns därmed ett hundratal start/landningsmöjligheter spridda över Sverige. Dessutom utökades det fortifikatoriska skyddet med en ledningscentral för basledningen som även var central för den flygande personalen, s.k. Bascentral (BasC). Det skulle därmed krävas många anfall för att slå ut samtliga banor på en krigsbas. 20-40 flygplansplatser byggdes på varje bas längs med vägar i anknytning till bansystemen där flygplanen klargjordes. Detta gjordes med s.k. rörlig klargöring för att minska tiden som den tekniska personalen var i riskzonen kring banorna. Beroende på lastalternativ kunde ett flygplan vara i luften mellan 10-20 minuter från det att det landade. På så sätt kunde få flygplan få större verkan!

För att kunna verka från en Bas 90 hade divisionen stöd av Basbataljon 85. I en fullt utbyggd krigsbas 90 så rörde det sig om ca 1500-2000 man beroende på uppgifter (basbataljonen kunde även ha som uppgift att sköta en sidobas). Till detta kom armén som stöttade med bl.a. luftvärn. Personal och vapenförråd var normal grupperade utanför riskzonen för anfall. Ett av de stora problemen för en krigsbas var all trafik som pågick inom området och risken för dödsfall i bilolyckor var nästan större än risken att dö vid ett flyganfall.

Basbataljon 85 har sedan gradvis utvecklats till Basbataljon 04 och numera Flygbasbataljon 08 där man infört bl.a. en mobil flygplatsenhet. Utvecklingen har framför allt inneburit förmåga att verka under internationella insatser baserat på bl.a. erfarenheter från insatsen med flygplatsenhet i Kongo. Det senaste utecklingssteget kallas EAW - Expeditionary Air Wing. För att stötta detta nytänk har man på F21 prövat ut det s.k. skvadronupplägget modellerat från bl.a. NATO där division och kompani slås ihop till en enhet med gemensam ledning.

Hade konceptet fungerat i ett eventuellt krig?

Om man tittar på t.ex. Kosovokriget där den allierade sidan hade stor luftöverlägsenhet (inte totalt luftherravälde då man bevisligen förlorade några flygplan och serberna var uppe i luften med sina Mig-29) så misslyckades dom till stor del att slå ut det serbiska flygvapnet på marken. Serberna använde sig bl.a. av Mig-29 modeller i skala 1:1 som skenmål, vilket resulterade att dom lyckades behålla en stor del av sitt flygvapen även efter alla flygplan rapporterats som förstörda av NATO.

De insatser som gjorts i Afghanistan har till viss del lett politiker att dra falska slutsatser. Insats med precisionsvapen kräver även precision i underrättelser för att ge bra måldata för insater. Detta försvåras i "normala" fall då användning av UAV för att spana efter mål är inte lika enkelt om man saknar luftherravälde.

Scenario och hotbild
För att kunna ställa krav på ett fungerande Flygvapen så bör man definierade det mot ett gränssättande scenario. I förra inlägget om ledning så hoppade jag över detta steg, då ledning krävs över hela Sveriges yta oavsett scenario och det måste finnas redundans.

Bassystemet måste dock anpassas mot ett gränssättande scenario.

- Invasion av Sverige kan inte vara detta scenario då det helt enkelt blir för dyrt och våra politiker har uttryckligen sagt att detta inte är tänkbart inom överskådlig tid. Den dagen en invasion kommer så lär vi få klara av den med de resurser vi har tillgängliga och hoppas på att hjälpen utifrån verkligen kommer.

- Internationella insatser kan inte heller vara gränssättande då detta är något som vi ska kunna göra med de resurser vi har tillgängliga.

- Det scenario som jag anser vara mest troligt är att kunna hävda Territoriell Integritet (incidentbevakning) när det uppstår en kris i vårt närområde (Baltikum, Norra Ishavet och Östersjön). Samtidigt måste vi ha förmågan att kunna möta ett Strategiskt Överfall med t.ex. kryssningsrobotar eller sabotage mot våra ledningsfunktioner och offensiva flyg- och marinförband. Jag tvivlar på att det går så långt som att en potentiell fiende skulle luftlandsätta trupp, utan dom nöjer sig nog med att slå ut Sveriges förmåga att bistå ett annat land i regionen. Detta innebär att fokus för skyddet av Sverige är större städer, flygbaser, marinbaser, infrastruktur (el, kommunikation m.m.). För Flygvapnets del består uppgiften i att skydda dessa funktioner från anfall från luftarenan.

OBS: Detta ska dessutom kunna ske samtidigt som vi har ett krav på oss att stötta exportkunder av Gripen i Tjeckien, Ungern och Thailand med reservdelar och utbildning av piloter och tekniker. Även fortsatt utbildning av svenska piloter och tekniker ska ske och detta t.o.m. med ökad intensitet då våra politiker i ett sent läge givetvis kommer att komma på att vi behöver mer resurser.

Fredsbaser
En fredstida flottiljs läge ska egentligen bara bestämmas av en enda sak och det är närheten till övningsområden. Men trots det är en annan mycket viktig faktor vilken ort den ligger i närheten av. Det måste finnas rekryteringsunderlag på orten, alternativt en attraktiv ort som personal vill flytta till. Attraktionen styrs av boende, skolor, jobbmöjligheter för medföljande och inte minst avstånd till släkt och vänner. Men vad är det egentligen som har styrt de senaste årens nedläggningar? Jo, kommunalpolitik och grannar som klagar på buller.

Resultatet har blivit att vi nu sitter med en flottilj i Kallinge utanför Ronneby, en flottilj i Såtenäs nära Lidköping/Trollhättan och en i Kallax utanför Luleå. Sedan har vi Helikopterflottiljen i Linköping med tillhörande flygskola och TU JAS. Förutom flottiljerna med flygverksamhet så har vi skolor på gamla F14 i Halmstad och LSS stab på gamla F16 utanför Uppsala. Transportflyget använder sig av Bromma som bas då det är närmaste landningsplatsen för kungen, generalerna och våra politiker. Slutligen har vi Vidselbasen som är en hybrid mellan gammal krigsbas och övnings-/utprovningsområde för bl.a. FMV.

Jag har kollegor som har intervjuat blivande piloter och det har inträffat att när mina kollegor nämnt att valen om man vill bli stridspilot står mellan Kallinge, Såtenäs och Kallax så har aspiranten tackat för sig, vänt sig om och gått ut genom dörren. Jag har andra kollegor som arbetat på mer attraktiva orter som Ängelholm och Uppsala som hellre tog avsked än flyttade familj och barn. Inget ont om dessa städer och flottiljer. Jag har själv arbetat och bott på alla tre flottiljerna och trivts bra, men för dom som är uppvuxna i storstäder så saknar man liv och rörelse (Lidköping en lördagskväll i november är INGEN nöjesmetropol). Det finns en anledning till att HKV rekryterar så många officerare till Stockholm och inte är det de attraktiva arbetsuppgifterna!

Men nu sitter vi där vi sitter och det är för dyrt att backa. Ryktena säger dessutom att ytterligare en flottilj ska skäras bort. Givetvis så kommer detta att starta en ny smutskastningskampanj mellan de inblandade kommunerna och en del officerare kommer tyvärr att dras med i kriget.

Ur flygtidsproduktions synvinkel så är det delvis bra att klumpa ihop fler flygplan på färre flottiljer. Man kan då effektivt utnytta underhållsresurser och vid behov flytta flygplanen mellan kompanierna. Men det är inte gratis att bygga upp en storflottilj då hela infrastrukturen måste anpassas. Fler flygplan betyder fler hangarer och underhållsplatser. Det kan också krävas att man sprider på flygverksamheten så att någon division flyger mörkerflygning varje kväll. Detta för att det kan ur trafikavvecklingssynpunkt vara svårt med många flygplansrörelser samtidigt. Det kan dessutom vara svårt att belägga övningssektorerna på ett effektivt sätt, vilket leder till längra an- och återflygningar från en övning, d.v.s. lägre verkningsgrad. Mer mörkerflygning ger upphov till mer buller, vilket kan ställa till problem med grannar. Frågan är vad dagens s.k. koncessionstillstånd säger om antalet flygrörelser som får genomföras per dag på de nya storflottiljerna? Ett alternativ kan givetvis vara att under längre tider ombasera till krigsbaser, men det sliter på familjen om en familjemedlem tvingas vara hemifrån längre tider vilket inte lär förbättra rekryteringsmöjligheterna.

Bristen på fredsflottiljer ställer också till problem i övningsplanering då det är långt till alternativbaser om något skulle hända. Nu finns alltid möjligheten att landa på en civil bas, men eftersom det där inte finns några tekniker som kan ta hand om flygplanen så blir dom stående tills hjälpen kommer.

Ur säkerhetssynpunkt är det givetvis korkat att lägga alla äggen i samma korg. Wiseman gjorde för ett tag sedan en jämförelse mellan en svensk fredsflottilj och en NATO-bas som har fortifikatoriska skydd och luftvärn på sina baser. Vi placerar alla flygplan i en hangar med stängsel och brandskydd. Bevisligen har en och annan plogbillare kommit åt flygplan och böjt pitotrör, men vad händer om någon med mera allvarliga planer kommer in i en hangar?

Ett av de förmågor som jag anser Flygvapnet måste uppnå är hävda Territoriell Integritet och kunna möta ett mindre Strategiskt Överfall. Om t.ex. Ryssland skulle vilja ge sig på Baltikum och Sverige har i sin utrikesdeklaration hävdat att vi ska ställa upp för länderna i Östersjön så kan Ryssland ta till samma knep som Tyskland under VK1 och VK2. D.v.s. slå ut den potentiella fiende som kan ställa till problem först. Detta behöver inte innebära invasion, men med ett par strategiskt placerade kryssningsmissiler i varje hangar så är Flygvapnet utslaget!

Större fredsbaser innebär behov av utökat skydd. Men eftersom vi numera använder civila bevakningsbolag att stå i vakten på våra flottiljer så är vi nog tillräckligt säkra? (svag ironi)

Därför så utav samma orsak som det krävs mer än en stridsledningscentral (redundans) så kan vi inte minska antalet fredsbaser. Vi har nått smärtgränsen för länge sedan. Det vi tjänar in i minskad overhead (flottiljledning) kommer vi att få betala i att bygga upp infrastruktur för att ta hand om den ökade flygverksamheten på de baser som finns kvar. Vi ökar dessutom risken kraftigt för att våra resurser slås ut i ett enda snabbt anfall/sabotage.

Krigsbaser
Idag finns det inte så många krigsbaser kvar. Ta exemplet med Byholma som en gång i tiden var en fullt utbyggd Bas 90 och numera används som virkesförråd efter stormen Gudrun. Många andra baser har helt lämnats åt sitt öde. Utrustningen är nedplockad och i flera fall har banorna grävts av för att förhindra civil trafik (inklusive smugglare) från att använda dom utan tillstånd. En del gamla krigsbaser lever kvar i form av civila flygplatser som drivs av Svedavia (tidigare Luftfartsverket). Med den dåliga ekonomi som de civila bolagen har idag så finns det stora frågetecken hur dessa baser finansieras (ekonomin har förbättrats, men gäller detta även de mindre regionala bolagen?). Den militära infrastrukturen är med undantag för Visbybasen i dåligt skick.

Spridningskonceptet i kombination med fortifikatoriska skydd är även i dagens värld med precisionsvapen ett gott skydd för flygplan på backen, vilket erfarenheterna från Kosovokriget bevisar. Om man roterar positionen på flygplanen på marken snabbare är underrättelseloopen (upptäck - bearbetning av data - uppdragsplanering - anfall) så undviks bekämpning av precisionsvapen och kryssningsmissiler.

Anskaffningen av den nya radarjaktroboter Meteor motiveras ibland med att den ska få förmåga att bekämpa kryssningsmissiler. Jag betvivlar dock nyttan av denna förmåga eftesom det krävs att det finns flygplan i luften som dessutom ska detektera missilerna innan dom träffar målet. En passiv lösning med spridning av resurserna är därför helt klart att föredra!

Ett oroväckande förmågeglapp är den minskade mängden luftvärn i Sverige som ska skydda baserna och befolkningscentra. Jag kommer att gå in närmare på detta i inlägget om jaktflyg.

Jag gjorde i ett tidigare inlägg en jämförande stridslinjal baserat på hur långt man har från en bas till operationsområdet. Av den kan man se att färre baser innebär längre insatstider och sämre verkan av luftförsvaret. Vapen måste ersättas av bränsle på flygplanen. I värsta fall har vi lika lång insatstid till ett område vi ska kunna försvara som fienden, vilket innebär att vi måste detektera anfallen redan när dom lyfter (går kanske att lösa med bra underrättelsesystem och jägarförband placerade på fientligt territorium?)

Varför inte nyttja lufttankning, kanske någon frågar sig? Lufttankning är tyvärr ingen bra lösning. Ett lufttankningsflygplan är en sårbar resurs som måste ligga väl utanför stridsområdet och dessutom ofta måste förses med jakteskort som beskyddar lufttankningsflygplanet (som i sin tur kräver lufttankning). I och för sig kan det delvis lösas genom att de flygplan som för tillfället inte fyller på bränsle utgör eskorten, men detta är heller ingen bra lösning då dom måste räkna med att ha en extra stridsmarginal när dom når lufttankningsflygplanet, vilket ytterligar förkortar tiden i insatsområdet. Det enda alternativet där ett lufttankningsflygplan kan fylla en funktion är som "flygande T-bas" (Tillfällig), d.v.s. i stället för att mellanlanda på en bas för att fylla upp bränsle för att nå sin O-bas (Ordinarie) så används lufttankning. Vi kan med andra ord inte bygga upp ett försvar där vi förlitar oss på lufttankning för att det ska fungera. Jag ser därför inget behov av att skaffa en svensk lufttankningsresurs annat än för att kunna träna i fredstid och då är det nog mer ekonomiskt att hyra in från andra länder.

Den mobilitet som basbataljon 08 och EAW har fått innebär att internationella insatser inte längre bara innebär länder som Afghanistan, utan kanske också basering i länder i närområdet. NATO-baser har ett fortifikatoriskt skydd som kan användas och därmed behövs inte spridningskonceptet på samma sätt. Det finns också personal som sköter skalskyddet på baserna, så basbataljonen behöver enbart koncenterera sig på produktion av flygtid.

Vid behov kan civila baser användas, men dessa saknar i dagsläget helt fortifikatoriskt skydd och de kortbanor och uppställningsplatser som krävs för att skydda flygplanen på marken via spridning. Min rekommendation är därför att civila baser enbart används för snabbtankning i banändan.

Läser man VU10 - Verksamhetsuppdrag 2010 så ser man också att antalet basbataljoner i dagsläget och i framtiden endast är två! Med det nya personalsystemet så är jag dessutom lite fundersam på om vi i praktiken ens kan bemanna dessa två.

Beslutet för 172. och 218. flygbasbataljonerna är att dessa skall inta spridd lokalisering vilket innebär att basbataljonerna kvarstannar i dagens gruppering i Ronneby, Linköping och Luleå.

Antalet anskaffade mobila flyplatsenheter är därmed också enbart två och vi har endast planer på en EAW för internationella insatser inom ramen för NBG11.

Tittar man på de potentiella områden som vi måste kunna verka från så rör det sig om tre zoner: Mälardalen (Gotland, befolkningscentra och infrastruktur), övre Norrland (norra ishavet och elförsörjning) och södra Sverige (Baltikum och Östersjöns utlopp). Varje område kräver för redundans utöver fredsflottiljen 2-3 krigsbaser, varav två O-baser och två T-baser. Detta innebär ett minimum på sex basbataljoner (förutsatt att en basbataljon klarar av att bemanna en huvudbas och en sidobas). Möjligtvis skulle vi kunna skära ner till fyra basbataljoner om vi anser att hotet enbart är fokuserat till norr/söder. Försvaret av huvudstaden med infrastruktur måste dock finnas hela tiden. Gotland bör dessutom vara bemannat hela tiden med incidentjakt.

Hur ska vi då bemanna flygbaserna? Värnpliktssystemet var tidigare enda möjligheten att lyckas med detta då det krävdes volym på förbanden. Det man ofta glömmer bort i arbetet med att reducera storleken på insatsorganisationen är att Basbataljonernas storlek har en positiv bieffekt och det är bevakning av basens område. Kunskaperna om klargöring räknades som färskvara så värnpliktiga mekaniker hade snabb omsättning i krigsförbanden. Efter 5-10 år som krigsplacerad inom Flygvapnet var det dags för ny karriär inom arméns cykelskýtteförband. Att tro att vi ska har råd med kontraktsanställda soldater för att bemanna vid behov sex stycken basbataljoner a ca 1000 man är inte troligt.

Kanske FVRF kan fylla samma funktion för Flygvapnets basförband som Hv för det nationella försvaret? Man har idag uppgiften att repetitions- och vidareutbilda gamla värnpliktiga, men exakt roll i det nya personalsystemet har jag ännu inte hunnit sätta mig in i.

I krigstid fyller alltså krigsbaserna två syften.

- Skydd genom spridning.

- Verkan genom att korta tiden från start till insats och kunna täcka en större yta av Sverige inom en viss given tidsperiod.

Jag skulle därför vilja påstå att för att vi ska kunna försvara Sverige på ett effektivt sätt så krävs det fler krigsbaser! Antalet baser och placeringen på dessa baser beror framför allt på vilka områden vi vill försvara. Visst går det att basera på civila baser som Sturup, Landvetter, Bromma och Arlanda, men i ett skymningsläge kommer detta att försvåras av att det fortfarande kommer att finnas civil trafik från dessa flygplatser. Dom saknar dessutom allt fortifikatoriskt skydd och förmågan till att sprida flygplanen på basen.

Slutsatser
Att minska antalet fredsbaser yterliagre är förenat med minskad effekt av övningar i fredstid samt en ökat riskexponering för sabotage. Dessutom minskar det flygvapnets exponering för allmänheten och försvårar därmed rekrytering av personal. F17 och F21 ligger bra till för verkan med incidentflyg i norr/söder och fungerar även i krigstid bra som T-baser. F7 ligger sämre till för att basera incidentflyg på, men fungerar bra som T-bas attack och utbildningsflottilj då den ligger inne i landet och därmed är mindre sårbar för anfall. Det som saknas är en flottilj i närheten av potentiella rekryteringsorter och som dessutom kan användas som incidentbasering för bevakning av luftrummet över Stockholm i fredstid (läs gamla F16).

Antalet krigsbaser och basbataljoner måste åter ökas om våra politiker ska med gott samvete i behåll kunna fortsätta hävda att vi satsar på försvaret av Sverige. Gripen utan krigsbaser och STRIL har inte förmågan att kunna hävda den territoriella integriteten! Tanken med Bas 90 var att skydda våra fåtal flygplan och få ut större effekt av dom. Att reducera krigsbaserna SAMTIDIGT som man reducerar antalet flygplan verkar inte särskilt genomtänkt. Ett minimum är sex krigsbaser utöver dagens existerande fredsbaser med tillhörande sex basbataljoner. Möjligen så klarar man av det med fyra basbataljoner om man kan fokusera försvaret till norr/söder.

OBS: Med en utökad politisk vilja så är det inget som förbjuder att för det norra scenariet används baser i Norge och Finland som T-bas, samt i det södra scenariet används baser i Danmark, Finland och Baltikum. Det innebär att en basbataljon i aktuell zon flyttas utomlands. Med den NATO-anpassning som Gripen har så handlar det framför allt om att flytta personal och viss markutrustning. Flygbasbataljon 08 och EAW koncepten har den mobilitet som krävs. Därmed så gäller det framför allt att ha tillgång till transportresurser, vilket jag kommer till i ett senare inlägg om transportflyget.

Se även mina tidigare inlägg om Bas 90.

Uppdaterad 10-07-30, 11:58
Gyllenhal lyfter fram tre inlägg i DN & SvD som pekar på hur omvärldssituationen måste kontinuerligt analyseras för att anpassa Sveriges säkerhetspolitik.

Hur påverkar innehållet i dessa tre artiklar min ovanstående analys?

- Bo Pellnäs om Rysslands närmande till väst avseende Arktis. Detta är givetvis mycket positiva signaler. Samtidigt så kommer en ökad kommersialisering av Arktis att öka områdets strategiska betydelse.

- Joschka Fischer om betydelsen av gas och olja för Rysslands export. Rysslands politik avseende gas och olja påverkar oss direkt i två fall. Nordstreams gasledning i Östersjön med infratruktur i svenskt ekonomiskt intrssezon. Utvecklingen i Afghanistans grannländer och då framför allt Turkmenistan som har behov av att kunna exportera olja och gas för att bygga upp sin ekonomi. Planer har funnits att dra ledningar genom Afghanistan till Pakistan, men oroligheterna stoppar dessa tankar. Alternativet är genom Iran (vilket USA inte är sugen på) eller via Ryssland (som hittills inte har visat särskilt stor välvilja att stötta dessa länder. För att stabilisera Afghanistan krävs det att länderna i regionen också stabiliseras och där har Ryssland ett stort ansvar för sina f.d. delrepubliker.

- Per Blomqvist om behovet av en militärstrategisk analys. I motsats till Tolgfors finner man att från Rysslands gynnsamma militärstrategiska läge är möjligheten att snabbt nå till exempel den norska Atlantkusten avgörande. Nato måste hindras. Mot Sverige börjar då angreppet – i motsats till vad Tolgfors tror – inom Sveriges gränser, bland annat genom bekämpning av Sveriges grundläggande förutsättningar för att hindra svenska stridskrafter att komma till verkan i luften och till sjöss. Detta visar återigen på behovet av spridning som skydd för flygstridskrafter och behovet av redundans utifall någon enhet slås ut.

Uppdaterad 10-07-30, 17:46
Att norra ishavet får mer och mer betydelse visar inte bara en isfri nordostpassage på, utan även en isfri nordvästpassage . Kanada har vissa gränstvister med USA (givetvis rör det sig om områden med potentiella oljefynd).

19 kommentarer:

  1. Bra, en nödvändig reflektion innan all flygbaskompetens helt försvunnit ur FV.

    Fortfarande finns kanske några kvar inom FV som vet vad som var bra och vad som kunde gjorts bättre inom BAS90, samt har historiska överblicken att reflektera över detta i en ny omvärld (det som TU-bas varit den stabila grunden för). Naturligtvis kanske det sitter någon eller några och funderar på dessa frågor men det är helt fördolt för en annan.

    Ang rörlighet och spridning; det visade sig även vara ett effektivt skydd av scudmissiler i Irakkriget.

    På en numer nedlagd flottilj provades även ett utökat spridningsskydd; Att med inneliggande beredskaps soldater och de närmast boende teknikerna (och förare) ca 30 min efter kupplarm börja sprida (obeväpnat)flygplan vertikalt för att dessa inte skulle vara ett fett mål i hangaren eller på linjen. Allteftersom personal strömmade in togs fpl ner tankades och beväpnades. Man hade därmed egentligen en egen incidentrote till luftförsvar, vet dock inte om man övade detta taktiskt med insatsledning. Jag vill minnas att det främst var sabotagehotet, dvs att undvika det feta målet som en full hangar med fulltankade flygplan utgjorde som var drivkraften till dessa egna prov, inte minst pådrivet att frejdiga föreläsningar om spetsnaz. Lite bidrog nog även det taktiska engagemanget. När väl P4 fått ut sin kupp am och kunnat säkra gick man sedan gick ut till krigsbas.

    4 årskullar av värnpliktiga som alla skulle ha en slutövning gjorde att de officerare och värpliktiga i olika steg och roller genomförde 4 sådana "Bertilövningar" på ett värnpliktsår. Sedan tillkom ofta någon KFÖ på egen flygbas eller någon annan även om det inte var eget basförband.

    Den gripbarhet, användbarhet och uthållighet dessa basförband hade kan vi bara drömma om i nya insatsförsvaret. Morgondagens insatsorganisation inom flygunderhåll misstänker jag likväl kommer ha fullt upp med att producera flygtid och stödja flygförbandens nödvändiga deltagande i sina utbildningsövningar. BAS 90 var ett väldigt framsynt och rätttänkt koncept för Sverige (man gjorde ju även prov med fortifikatoriskt skydd som ett alternativ). Vi övade även frekvent vid t ex KFÖ att gå med små klarg och skyddsenheter till civila baser för att kunna ta emot fpl. Detta svenska FV hade nog varit oerhört resurskrävande att slå ut och innan dess var en överskeppning inte ett hot, man kände varje dag att man bidrog till Sveriges säkerhetspolitiska läge och skapade viss handlingsfrihet till politiken.

    Ser dock väldigt oroligt på att den flygtekniska sidan i princip i framtiden helt kommer att bli bortsorterad som officer i HKV. Detta trots att flygunderhåll omsätter väldigt stora underhållspengar och kompetensen som logistiker med insyn i hela komplexiteten torde behövas.

    Utan att göra någon värdering men man kan notera att till 100% undertrycks en kår med stor logistikkompetens (som är vad högsta staben till väldigt stor del skall behärska)- medans att vara pilot tydligen är ett lämpligt instegsyrke att passera för att sedan fortsätta och utbilda sig vidare som stabsofficerare ;)

    God natt för nu, så man orkar med en ny dag med PRIO-kurser innan arbetsveckan drar igång på allvar nästa vecka ;))

    SvaraRadera
  2. En lysande beskrivning. Att våra flygflottiljer - i likhet med våra marina O-baser - är att jämföra med Pearl Harbour framgår med all önskvärd tydlighet. Vad jag förstår, och som du inte behandlar, så hade FV flottiljer med vidhängande bergrum (Norrköping och Tullinge tror jag, och kanske några till?). Själv tycker jag att Norrköping vore ett lagom avstånd för att lösa uppgifter i Mälardalsområdet, men vad vet jag?


    Marinen har samma problemställning som FV när det gäller bas- och uh-tjänst, dock att det är lättare att sprida redan bemannade fartyg till våra skärgårdsområden och bedriva rörlig bastaktik inom dessa. Den gamla taktiken med krigsförtöjningsplatser och maskeringsnät har frångåtts sedan länge. Fartyg i T-bas har eget luftförsvar, så något särskilt, externt luftförsvar behövs inte. Enda marina undantaget är Musköanläggningen - den enda skyddade och därmed enda användbara platsen för marint underhåll i konflikt och krig.

    SvaraRadera
  3. Sumatra: Så vitt jag vet var de flottiljer som hade bergrum: F9 Säve, F16 Uppsala och F18 Tullinge. En av anledningarna att Viggen fick vikbar fena var bl.a. för att komma in i dessa bergshangarer som var anpassade för J29.

    SvaraRadera
  4. De flygflottiljer som hade berghangar var F8 Barkarby, F9 Säve, F13 Bråvalla, F16 Uppsala och F18 Tullinge.

    F8, F9, F13 och F16 hade berghangarer av modernt snitt som skulle klara av nära träff med kärnvapen, F18 (och F9 gamla) berghangar var av en äldre typ med trädörrar i marknivå.

    Idag är fd F8, fd F13 och fd F16 berghangarer kvar i Försvarsmaktens tjänst, men det är bara fd F16 som har ett flygfält i direkt anslutning...

    SvaraRadera
  5. Tack Uppgiven! Det finns många faktorer som talar för F16. Mot talar politikerna och grannar som klagar på buller. Dessutom finns det säker en och annan fastighetsbyggare som kastar lystna blickar på flottiljområdet.

    Men att ha flottiljen kvar som krigsbas att använda i ett hotläge när det behövs högre närvaro i Mälarregionen tycker jag är självklart!

    SvaraRadera
  6. CI, kan man tänka sig att basera en grupp på Uppsala över tiden vid behov och vilka resurser skulle det krävas med tanke på koncessionen man nu borde fått helt klart med?

    Ett första steg är koncessionen och sedan kanske en liten utökning.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  7. @J.K: Jag tycker att vi i fredstid borde utnyttja F16 på samma sätt som Visby, för att i krigs-/kristid kunna nyttja dom bägge som T-bas.

    Det krävs en bastropp motsvarande den vi har samt tillfällig förstärkning med klargöringstekniker från det förband som ansvarar för beredskapen. Utökad bevakning kan säker Hv ställa upp med då det innebär bra träning.

    Flygledare, brandkår m.m. kommer förhoppningsvis den civila trafiken att bistå med och vi kan säkert komma på ett avtal med kostnadsdelning mellan FM och Svedavia.

    SvaraRadera
  8. CI, dagens koncession för F16 är 700 rörelser JAS. Jag får det till 87 starter och landningar med Grupp, det är ungefär 21 dagars övning med 4 starter per dygn. Räcker det för övning och incidentberedskap? Är det för mycket eller är det för lite?

    Jag tycker det ser ut som man tagit i för att kunna använda F16 som en alternativ landningsplats i den dagliga verksamheten och en bas att öva någon gång per år i från. Jag känner att det är för lite men jag kan ha fel.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  9. @J.K: Jag skulle nog också hävda att det är en smula för lite om man ska hålla övningar med Gripen. För incidentverksamhet bör det nog duga så länge inte omvärldssituationen ändras allt för kraftigt, men då får vi hoppas på att det är lätt för politikerna och grannarna att stå ut med lite mer buller.

    Tanke: Gäller koncessionsbeslutet även ofred?

    SvaraRadera
  10. CI, jag tror vi kan hävda nöd eller annat om Riksdagen säger krig men i skymningsläge borde koncessionen gälla....

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  11. Åter tack för en bra blogg
    //Anställd

    Det är inte bara flyg,Stril och basfunktioner som står på sparlåga i företaget.

    Jag skulle vilka hävda att StrilC ligger 10 år före sina kollegor på havet SjöC.

    SjöC har nu från 5 blitt 4 och skall ner till 2 för att sedan bli 1 (GLI) Hur ofta leder SjöC egna enheter ? Det ska väl vär vara nån enstaka Stridsbåt som är på väg ut på övning.
    Vad har vi i sk "Incident" på haven????
    Förhoppnings vid En Bevakningsbåt, eller i värsta fall - Kustbevakningen var god dröj.

    De större fartyg som skulle vara mer lämpade för Sjöbevakning ligger antigen och skaver kaj eller är i anspråktagna för internationell verksamhet eller under sommartid ligger på varv.

    Jag skulle också hävda att skulle man grotta ännu mer i Sjönsmotsvarighet till StrilC och deras incident då står det riktigt ILLA till .

    Och man kan fråga sig vilka styrnignar som finns när vi sitter och gör arbete åt kustbevakningen som med sitt nya system SjöBas skulle kunna göra detta själva den rena militära delen av SjöInfo vill jag hävda finns ingenting kvar av , .

    Lite liknelser med våra grannländer:

    Handelsfartyg som beter sig avvikande bordas/viseras av marina förband.

    Fartyg som befinner sig i sk Restricted områden / öar med förbud åtgärdas och kontrolleras av marina förband.

    Fartyg som bryter mot regler mm som avstängd AIS anmäls direkt till myndighet och i grannländer kontrolleras av marint förband.

    Statsfartyg som avviker el bryter mot angivna regler kontrolleras direkt utan att man bjuder på "moms" . det var ju bara en halv distans.

    Fiske .

    Fiske fartyg som befinner sig i förbudzon i Norge kontrolleras dessa av Kyskvakten som är EN DEL AV MARINEN.

    Ska vi kunna hävda vårt terittorium och tillträdesförordningar som finns ??????

    och jag skulle kunna tro att skulle den emenente Chefsingengören gräva mer skulle det de facto vara sämre ställt med sjö delen än mina kollegor i flyget

    SvaraRadera
  12. @ //Anställd.

    SjöC sjöövervakar och rapporterar vid behov uppåt, till MRCC eller till annan civil myndighet. Därifrån leds ingenting mer än att delar av sjöbevakningen inriktas från SjöC (exvis flottans bevakningsbåtar eller KBV-flygets havsövervakning.

    Taktisk ledning av fartygsförband (uppgifter, resurser, ev samordning o.s.v) utövas av MTS.

    Ledning som motsvaras av StriC ledning av flygstridskrafterna sker företrädesvis från fartyg (samordning av striden, kan vi kalla det för). Normalt leder FljC eller DC sjökrigsföretag, utom för ub där varje ubåt är en självständig, taktisk enhet.

    Jag har svårt att se poängen med att jämföra StriC och SjöC. Olika uppgifter och förutsättningar.

    Det finns olika lösningar på sjöövervakning internationellt. I Holland t.ex. sköter KBV sjöövervakningen och larmar vid behov Marinen. Samma i GB.

    Bakgrunden till att Sjöcentralerna bildades var ursprungligen att räkna potentiella motståndares samlade landstignings - och överskeppningskapacitet i varje givet ögonblick, främst i Östersjön. Detta innebar fokus på handelssjöfart (RoRo, färjor mm).

    Olika förband - olika uppgifter - olika förutsättningar.

    SvaraRadera
  13. Betänkandena från LFU 67 är sannolikt fortfarande hemligstämplade.

    Likväl presenterades dess viktigaste slutsatser kortfattat i en öppen skrift utgiven av Folk och Försvar. Detta inklusive grafer som visade på avvägningen av marginalnyttan mellan ytterligare en jaktdivision respektive en Hawkbataljon samt de operationsanalytiska resonemangen bakom förordandet av spridd basering framför flygplansvärn.

    1958 gav Allhemsförlag i Malmö ut den fortfarande mycket läsvärda skriften "Vingade Vapen" av Gösta Norrbohm och Lars Ljusberg, pris sju kronor och 155 sidor.

    I försvarsberedningens senaste (sista?) betänkande försommaren 2008 nämns icke ens Super-JAS/JAS NG/JAS 39E/F eller Meteor med ett endast ord. Likväl kan statsmakterna förplikta sig till framtida miljardkostnader utan tillstymmelse till offentlig argumentering.

    SvaraRadera
  14. Vad har vi då i basväg(utöver flottiljer) idag? Känns som att det inte tagits ett heletsgrepp på detta ännu i denna tråd.

    I Norr:
    Jokkmokksbasen. Tillhör F21 Gammal "hederlig" krigsbas. Ingen civil verksamhet.
    Vidselbasen. Tillhör F21. Gammal hederlig krigsbas plus extra allt". Nyttjas av FMV och andra aktörer.

    Söder:
    Uppsala. Gammal flottilj med berghangarer och bastropp. Dessutom samgrupperad med luftstridsskolan.

    Visby. Krigsflygbas. Tillhör F17. Civil del som nyttjas för trafikflyg till Visby. F17 baserar ofta stridsflyg på visbybasen.

    Hagshult. Krigsflygbas, tillhör F17. Renoverades mellan 2006 och 2008.

    Det betyder 5 "krigsbaser" inte långt från CI:s mål på 6. Reserverar mig dock för eventuella felaktigheter som ni skall känna er fria att rätta till. Med lite god vilja kanske man kan räkna in något flygfält i Sverige redan nu. Dock är ju antalet basbataljoner fantastiskt klent. Hur skall 2 basbataljoner kunna hålla 4 divisioner stridsberedda?

    Slänger också in en länk till ett nyskivet reportage som värmer litegrann:
    http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Norrbottens-flygflottilj-F-21/Nyheter/Vidselbasen--inte-bara-reserv/

    Höstens flygvapenövning skall bli intressant att se vad den kommer bestå av. När var senaste FVÖ:n? 2003?

    /H

    SvaraRadera
  15. Åkte genom Blekinge förra sommaren och där pågick vägarbeten. Var det för att förbättra vägen? Nej, det var för att plocka bort klargöringsfickorna längs vägen som tidigare var flygbasväg.

    Detta ständiga, idoga arbete att verkligen utplåna all infrastruktur som försvaret har byggt upp för stora pengar gör mig irriterad.

    SvaraRadera
  16. @H: Utav dessa baser skulle jag vilja påstå att enbart Hagshult och Jokkmokk kan klassas som "riktiga" krigsbaser.

    De övriga kan duga som sidobas för T-basering samt för basering av incidentflyg i fred.

    Jag råkade vara med på FVÖ:n 2003 som händelsevis var min sista operativa flygning från krigsbas. Men den övningen var åndå ljusår från de riktiga försvarsmaktsövningar som vi hade en gång i tiden.

    SvaraRadera
  17. Tack för en bra genomgång. Apropå behovet av antalet basbataljoner. Är det inte så att en basbat ska kunna verka i fyra riktningar, varav en är O-bas. De två basbat ska alltså kunna driva 8 fält.

    Bevakning. I proppen står det att ”skydd och bevakning av baser ska i huvudsak lösas av arméstridskrafterna och hemvärnet med de nationella skyddstyrkorna”. Icke FVRF alltså.

    Ja i hemvärnet finns ju personal, men för uppgiften basförsvar är det lite skralt med bl.a utrustning.
    På nätet finns en del litteratur om flygbasförsvar. I två historiska återblickar (”Snakes in the Eagles Nest” samt ”Airbase Defence in the Republic of Vietnam 1961-1973”) framgår att absoluta huvuddelen av alla angreppen under stor del av 1900 talet skedde i mörker.

    Luftfarkoster är väl billigast att förstöra när de är på marken så det känns lite förfuskat att inte någon utpekad organisation med tillräckliga resurser och tid hanterar basförsvaret. I en del andra länder tas det här på alvar, tex. i GB med RAF Regiment (se för övrigt ”Airbase Ground Defence: Ad Hoc is Not God Enough”).
    Men eftersom FM kontinuerligt skurits ned i syfte att öka dess professionalism så har väl redan reglementen, instruktioner mm kunskapsöverförts till Hv…

    Mvh
    Magnus

    SvaraRadera
  18. Magnus, tänk på att vi skall kunna driva runt 8 baser med inte ens tusen man. Till viss del kan detta stödjas av att vi på tre verksamhetsställen är fullödiga flottiljer så utrustningen och grundbemaning finns på plats. På ett ställe finns mycket bra förutsättningar att ta emot stridsflygörband. På sex ställen finns i alla fall en rullbana och lite annan asfalt och i några fall också ett samarbete med civil flygplatsdrift. Tänk också på att denna basbataljonsstruktur också skall kunna ta emot baserande helikoptrar ifrån Helikopterflottiljen, vi skall också kunna ta emot utländska flygförband i andan av EU.s solidaritetsklausul.

    Detta skall också kunna göras på asfaltssträckor med bara civilinfrastruktur, läs Lycksele, Gunnarn, Frösön, Midlanda, Kalmar och liknande.

    I normalfallet så har en bataljon bemannat en bas och sidobas men i det här fallet är det lek med ord för att blidka siffernissar.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  19. OK, jag hörde 2 x 4 på en föredragning och tog det för gott.

    Jag blev nog mer förvånad över att bevakning och skydd är så lättvindligt avklarat. Därför läste jag lite från nätet - och blev mer förvånad. Närskydd och luftvärn kanske är sådant som andra tros hjälpa oss med.
    Mvh
    Mgnus

    SvaraRadera