lördag 2 oktober 2010

Äpplen och Päron (uppdaterad)

Nu får ÖB kritik även av de svenska politikerna för sitt agerande i frågan om obligatorisk utlandstjänstgöring för alla anställda i Försvarsmakten. Detta måste förvåna honom oerhört mycket. I TV4 nyhetsmorgon så försvarar han nämligen envist sitt agerande med "Detta har beslutats av Riksdag och Regering".

Det verkar dock som Riksdag och Regering inte längre håller med om ÖB:s metoder. Bl.a. Allan Widman är mycket kritisk till hur ärendet hanterats (hmm... undrar vad som händer om han tar över efter Tolgfors som Försvarsminister?).

Jag tycker att hela processen har skötts undermåligt. Då blir ju risken mycket stor att det blir motreaktioner och att i stället för att stärka Sveriges förmåga till internationella insatser egentligen motverkar den, säger han.

Vilket uppdrag har ÖB egentligen fått av våra politiker att genomföra? Vilka lagändringar är det fråga om som ÖB måste lyda?

Frågan om personalförsörjning av våra insatsförband är mycket gammal och lades fram i en proposition om "Tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten" redan 2003. Redan här blev utlandsstyrkan en del av Försvarsmakten (den ändring som kommer 1/1-2011 är att utlandsstyrkan försvinner som enhet). Från att tidigare ha tagit tjänstledigt för tjänstgöring i utlandsstyrkan som kommenderas man från 2003 som officer att tillhöra utlandsstyrkan, på samma sätt som vilket annat förband i Försvarsmakten. Faktum är att det är krångligare för en officer att tjänstgöra vid t.ex. FMV, då man är tvungen att ta tjänstledigt.

Utredningen, som antog namnet Personalförsörjningsutredningen, fick bl.a. i uppdrag att överväga hur kraven på Försvarsmaktens deltagande i internationell verksamhet skulle kunna tillgodoses, exempelvis genom tjänstgöringsskyldighet för officerare. Det är endast denna del av utredningsresultatet som behandlas i denna proposition.

2003 så var man dock mycket ovillig till tvångsåtgärder.

Redan anställda yrkesofficerare omfattades inte av utredningens förslag. Utredningen avvisade tanken att låta redan anställda yrkesofficerare omfattas av den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten med hänsyn till att anställningsavtalet är ett civilrättsligt avtal och att retroaktiv lagstiftning bör undvikas.

Denna ovilja har som bekant numera försvunnit. Frågan är bara om anställningsavtalet inte längre räknas som civilrättsligt avtal?

Alla nyanställda officerare fick med denna proposition som grund ett krav på obligatorisk utlandstjänstgöring inskrivet i sina kontrakt. Propositionen innebar precis som i dagsläget också behov av ett antal lagändringar.

Lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) trädde i kraft den 1 juli 1999. Lagen avser att förbättra det socialrättsliga skyddet för den som är anställd i utlandsstyrkan. De som är anställda i utlandsstyrkan är till stor del unga personer som inte har någon anställning i Försvarsmakten sedan tidigare. Särregleringen i LUF har motiverats av den specifika hotbild som tjänstgöringen i utlandsstyrkan ansetts medföra samt förhållandet att många endast har en kortare visstidsanställning.

Av LUF följer att delar av lagen (1982:80) om anställningsskydd, semesterlagen (1977:480) och hela arbetstidslagen (1982:673) är undantagna från tillämpning när det gäller anställda i utlandsstyrkan. Detta gäller oavsett om tjänstgöringen sker i Sverige eller utomlands. Anställningen i utlandsstyrkan skall vara tidsbegränsad och uppsägningstiden skall som huvudregel vara tre månader lång.


Då som nu var Officersförbundet mot de nya regelverken, men blev som vanligt överkörda av Försvarsmakten, Regeringen och Riksdagen.

Officersförbundet anser att personalen i utlandsstyrkan alltjämt bör anställas särskilt. För det fall att de föreslagna ändringarna ändå genomförs, bör författningsändringarna träda i kraft först från och med den 1 juli 2004. Anledningen till detta är att förbundet anser att de aspiranter som nu påbörjat sin officersutbildning eller antagits till officersutbildning inte skall beröras.

Noterbart är följande kommentar till lagändringarna:

Formuleringen i nuvarande 2 § om att ”anställas särskilt” avsåg att markera att tjänstgöring i utlandsstyrkan skulle vara frivillig. Bestämmelsen hade betydelse endast för den som redan var anställd i Försvarsmakten och som hade för avsikt att tjänstgöra i utlandsstyrkan. Genom att kravet på särskild anställning tas bort i den nya lagen blir det möjligt att vid ingående av nya anställningsavtal avtala om att anställningen omfattar även tjänstgöring i utlandsstyrkan. Enbart förhållandet att kravet på särskild anställning tas bort medför inte att arbetsskyldigheten för den som redan är anställd i Försvarsmakten utvidgas. För en sådan utvidgning fordras att Försvarsmakten agerar. Bestämmelsen har i övrigt delvis arbetats in i 1 § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

D.v.s. lagändringarna ger inte automatiskt skyldighet till utlandstjänst för officerare, bara möjlighet för Försvarsmakten att skriva in skyldigheten i anställningsavtalet! Det var detta som hände för officerare som anställdes efter 2003. Dock så sker det givetvis på direktiv från Regering och Riksdag, men dessa direktiv är trots allt inte lagar.

2009-06-16 biföll Riksdagen propositionen "Ett användbart försvar" där man slutligen beslöt att avskaffa utlandsstyrkan som separat enhet inom Försvarsmakten (OBS: Beslutet verkställs inte förrän i propositionen 2010, se nedan). Tanken var god, d.v.s. Försvarsmakten ska inte behöva träna förband specifikt för utlandstjänst och sedan bryta upp dom. Syftet var att spara pengar och öka Försvarsmaktens insatsberedskap.

Dagens system innebär att soldater först utbildas för befattningar i insatsorganisationens förband och sedan på individbasis söker till andra förband i en särskild utlandsstyrka som skapas för att stå i beredskap för, eller genomföra, insatser internationellt. Detta medför dels krav på ytterligare utbildningsinsatser, dels behövs samträning av det förband som skapats och dels kan det finnas brist på sökanden med speciell kompetens. Efter genomförd insats eller beredskapsperiod upplöses förbandet och den lärdom och erfarenhet som byggts upp inom förbandet går till stora delar förlorad. Med de nya kraven på insatsorganisationen är dagens
personalförsörjningssystem, som baseras på totalförsvarsplikt, inte kostnadseffektivt.


Rätt, men ändå inte helt riktigt. Det man missat i denna analys är två aspekter:

- För de officerare som deltar i förbanden är träningen inte bortkastad då dom i stället sprider sin kunskap på hemmaförbanden. Oftast är det dessutom ett regemente/flotilj som har huvudansvaret att bemanna en insats, så många tjänstgör ändå tillsammans även efter utlandstjänstgöringen.

- De övriga som kommer in, d.v.s korttidsanställda soldater och reservofficerare kan kanske ses som bortkastad träning, men frågan är ändå inte om det i slutändan blir dyrare att ha heltidsanställda soldater inne i stället för att plocka in vid behov? Visst blir soldaterna bättre om dom får vara kvar i insatsorganisationen, men också slutkörda efter återupprepade insatser. Så de pengar vi sparar in på att slippa utbilda förband om och om igen kommer vi att förlora på att soldaterna ska ha lön även under den tid dom är hemma (samt i form av veteranvård efter sin tjänstgöring). Risken finns dessutom att Försvarsmakten i ett senare läge för att tjäna pengar försöker att öka på insatsfrekvensen. Det blir med andra ord som under de gamla svenska krigen när det var bättre att hålla armén nere i Europa där den kunde försörja sig själv än att betala lön här hemma i Sverige.

Propositionen nämner dock inget om obligatorisk utlandstjänstgöring, eller behov av att ändra lagar.

2009 så började försvarsmaktsledningen att tröttna på att förhandlingarna om de nya utlandsavtalen drog ut på tiden och valde att tvinga alla som ville gå nivåhöjande utbildning att skriva om sina kontrakt. Osnyggt skött som vanlig då man skickade ut brevet efter antagning till skola då officeren i fråga hade kanske redan bytt bostadsort och flyttat med sin familj. Den gången fanns det åtminstone ett incitament för att ändra sitt kontrakt, d.v.s. högre grad och därmed högre lön. Den aktuella ändringen är bara skyldighet. Rättigheterna har ännu inte definierats.

2010 biföll Riksdagen propositionen 2009/10:160 om "Modern personalförsörjning för ett användbart försvar". Den stora nyheten i denna proposition var nedläggningen av värnplikten till förmån för kontraktsanställda "yrkessoldater". Dessutom kom äntligen ett embryo till en svensk veteranpolitik. Detta är mycket bra! Ska vi skicka ut soldater utomlands så måste vi även kunna ta hand om dom när dom kommer hem. Men så särskilt mycket mer står det faktiskt inte heller i denna proposition avseende obligatorisk utlandstjänst! Det enda revolutionerande är att utlandsstyrkan nu försvinnern som benämning i lagtexten.

Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller enligt beslut som fattats av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Högst tretusen personer anställda i Försvarsmakten får samtidigt tjänstgöra i väpnad tjänst utomlands i internationella militära insatser.

Ingen stor ändring. Den sista meningen lydde tidigare "Högst tretusen personer ur Försvarsmaktens utlandsstyrka får samtidigt tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst." Men det är denna ändring som ÖB nu har som grund för sitt krav på obligatoriet!

Försvarsmakten har haft sex år på sig att ta fram ett nytt utlandsavtal, men misslyckats. Bara för att lagen ändras den 1/1-2011 så ser jag inget behov av att ha bråttom avsende obligatoriet? Varför ska man då envisas med att slutföra denna process då inte alla ingångsvärden är klara?

Men det finns fler faktorer än enbart bemanning av internationella insatser som ligger bakom brådskan:

- IO 2014. I PRIO har man matat in den nya insatsorganisationen. Det är för dyrt att först mata in dagens organisation och sedan om ett tag byta. Med andra ord, det som PRIO definierat (eller som vi snarare sagt matat in) är det som måste gälla.

- Personalavveckling. Man vill helt enkelt bli av med gammalt "dödkött". Förutom utlandsobligatoriet är det omgalonisering (officerare "degraderas" till specialister) som gäller till hösten. Dels givetvis för att matcha den nya insatsorganisationen, dels för att fylla på med specialister men även för att motivera äldre personal som inte platsar in att flytta på sig.

Min misstanke är därför att ÖB försöker slå alla tre flugor i en och samma smäll.

Det vi dessutom bör fråga oss är hur vi kommer att bemanna insatsförbanden efter nyår? Många av de som tjänstgör är korttidsanställda soldater samt reservofficerare. Det innebär att idag behöver dessa personer besluta sig om tjänstgöring för ca 6 månader. Framöver ska det bara vara insatssoldater som då ska besluta om 6 års tjänstgöring med stor sannolikhet för flera missioner. Kommer det verkligen vara lika lätt att rekrytera insatssoldater som att bemanna ett utlandsförband? De förband som skickas iväg nu har många reservofficerare och korttidsanställda soldater. Vad händer med dessa som redan befinner sig i Kosovo och Afghanistan när villkoren ändras? Eller kommer man att använda sig lika frekvent som tidigare av nedanstående paragrafer ur den nya lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser?

2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en anställning i Försvarsmakten får anställas särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.

3 § En anställning enligt 2 § ska vara tidsbegränsad och avse tiden för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbegränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden. Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad. För den som anställs enligt 2 § ska 15–17 § lagen (1982:80) om anställningsskydd inte tillämpas.


"Vi har aldrig tidigare tvingat någon" säger ÖB i nyhetsmorgon. Helt riktigt, men tidigare har Försvarsmakten aldrig haft möjligheten då utlandstjänst varit frivilligt. I och med de ändrade anställningsavtalen blir det inte så längre. För att vara helt ärlig, med tanke på hur man just nu sköter denna process och inte lyssnar på sina medarbetare eller fackförbund, så varför skulle Försvarsmakten helt plötsligt lyssna på en medarbetare i framtiden när han/hon har svårigheter att åka iväg på mission?

Därför skilj på Äpplen och Päron. Obligatoriet har inte i första hand med utlandstjänst att göra, det har fungerat bra i alla år. Lagändringarna och borttagandet av utlandsstyrkan innebär inte automatisk skyldighet för officerare som anställdes innan 2003 att tjänstgöra utomlands. Det är Försvarsmaktens anställningsavtal som kräver detta! Vi hade kunnat tagit bort utlandsstyrkan och ändå bibehållit frivillig utlandstjänst genom att inom insatsorganisationen öronmärka förband för internationella insatser (precis som vi gör iddag med förband anmälda till styrkeregister). Handen på hjärtat, kommer vi ha råd att hålla insatsstatus på alla förband? Nej, den uppgiften kommer att rotera inom organisationen och så kan även vid behov personalen. Redan idag så har ett förband huvudansvaret för en internationell insats avsende bemanning. Med andra ord så finns inte ens behovet av att alla officerar skall ha skyldighet till internationell tjänst. Möjligtvis så gör det det en smula enklare för planeringen i Försvarsmakten! Men ÖB måste läsa sig att skilja på skyldighet enligt lag och skyldighet enligt anställningsavtal.

Med tanke på den reaktion som ÖB:s agerande får på förbanden så borde han ha gått tillbaka till sina beställare i Regering och Riksdag och meddelat att ordern inte går att genomföra ännu och att han behöver mer tid och mandat att förhandla med fackförbunden. Lagändringen kan trots detta mycket väl införas enligt plan den 1/1-2011.

DN, SMP

Se även Wiseman.

Uppdaterad 10-10-03, 19:23
Frågan är om inte Riksrevisionens granskning (som är bilaga till proprositionen 2009/10:160) är en avgörande faktor på ÖB:s ovilja att behålla äldre officerare?

Riksrevisionen konstaterar att det finns obalanser i ålders- och befälsstrukturen samt gör bedömningen att det i dag inte finns den personal som behövs för att långsiktigt säkerställa produktionen och upprätthålla försvarets förmåga.

Med andra ord så lägger ÖB inte två fingrar i kors för att behålla personal även om han därmed riskerar att bli av med eftertraktad kompetens.

Uppdaterad 10-10-03, 19:28
Ett antal riksdagspolitiker skriver nu i ett inlägg på SvD Brännpunkt att officerare skall arbeta i internationella insatser knappast kan vara någon nyhet.

I ett betänkande från Försvarsutskottet (2004/05:FöU4) refererar utskottet regeringen som "anser att Försvarsmakten tagit sig an frågan om skyldighet att tjänstgöra i internationella insatser. Myndigheten bör fortsätta arbetet med att utöka skyldigheten även till andra kategorier anställda. Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att ytterligare åtgärder bör övervägas om inte frågan får en snar lösning”.

Vad ”snar lösning” innebär är en tolkningsfråga, men det har passerat många år sedan 2004 då dessa skrivningar formulerades. Det kan under alla omständigheter inte framstå som en överraskning för någon att den internationella arbetsskyldigheten var på väg. I synnerhet inte eftersom de yngre medarbetarna i Försvarsmakten har levt med obligatoriet sedan 2003.


Nej, det är som jag beskrivit i inlägget ovan ingen nyhet. Snarare är det desto mer anmärkningsvärt att inte ÖB och fackförbunden har kommit överens om villkoren för utlandstjänst på dessa år. Officerskåren är positiv till internationell tjänstgöring, men känner sig helt överkörda av ÖB:s metoder och avsaknad av förhandlingsvilja.

23 kommentarer:

  1. Ett inlägg som det kommer att bli svårt att komma runt. Lysande.

    SvaraRadera
  2. Nu börjar bollen röra sig i rätt riktning för att kunna leta efter ansvarstagare. Fyra politiker som deltog i försvarsberedningen 2004 skriver på SvD Brännpunkt idag:

    "Redan 2004 skrev den Försvarsberedning som vi var ledamöter i om vikten av att "internationell tjänstgöring skall vara ett obligatorium för officerare" (Ds 2004:30). Försvarsberedningen skrev också i denna rapport att om inte Försvarsmakten, inom ramen för sitt delegerade arbetsgivaransvar, inom en snar framtid kan lösa frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet och andra anställnings- och tjänstgöringsfrågor bör statsmakterna överväga en nödvändig författningsreglering. Försvarsberedningen anförde vidare att ett villkor för befordran bör vara att ha tecknat ett anställningsavtal som inkluderar tjänstgöringsskyldighet vid internationella insatser."

    2004 ger försvarsberedningen denna tydliga vägvisning. Vad gör ÖB & FML ? Huvudet i sanden ! Yrvaket 2009, lagom till semestern, förväntas de som redan är antagna till nivåhöjande utbildning omreglera sin anställning, utan att veta till vad ?

    Ett år senare samma yrvakenhet, nu med samtliga anställda, och lika lagom till semestern. På sex år har ÖB & FML inte lyckats hitta en smidig väg framåt till det oundvikliga och självklara obligatoriet. Själv befordrades jag senast 2008 och då fanns inga krav på omreglering av anställningsavtal. Jag var något förvånad kan jag säga...

    Om FM:s ledning redan 2003/04 hade påbörjat den resa som beredningen gav inriktning för genom att så som föreslogs kräva omreglering vid befordran, som då naturligt inneburit omreglering inför nivåhöjande utbildning, och om FM:s ledning krävt omreglering vid placering i insatsförband samt på vissa "sexiga" befattningar - så hade sannolikt inte detta burdusa hot om uppsägning behövts. Tillräckligt många med obligatorie hade funnits att tillgå och de "gamla & trötta" som fyllt viktiga funktioner under invasionsförsvarets period kunde under värdiga former och utan hot om uppsägning ha fasats ut över en viss tid.

    Det finns en sak i denna debatt som är glasklar - det är inte obligatoriet i sig som upprör - det är den bristande planeringen och det den klumpiga hanteringen av ärendet som får FM:s medarbetare att fördjupa misstroendet för sin ledning.

    SvaraRadera
  3. Ett riktigt bra och genomarbetat inlägg. Tur att dessa bloggar (CI, Wiseman etc.) finns för oss som gör utlandstjänst. Jag uppfattar det som om informationen i denna fråga var (även om det låter osannolikt) ännu sämre för oss som redan är ute. Även om vi i vårt team sagt ja under stor vånda så undrade vi vad som skulle hända om vi sagt nej. Vi har kontrakt på att vara ute i allt mellan två och fyra år. Själv har jag vart ute i 1,5 år och har lika lång tid kvar. Skulle vi blivit hemskickade för att vi vägrar skriva på utlandsobligatoriet? Det är ju ett krav att man sagt Ja för att få deltaga. Kan bara säga att även vårt team är mycket besvikna på hur FM allra högsta ledning hanterar detta.
    Är också trött ända in i märgen på de som lever i den svart vita värd med uttalande som ställ upp eller dra etc,etc. Jag och min familj ställer upp även om vi betalar ett högt pris då familjen får leva splittrad under denna tid och jag inte kan vara fullt delaktig i min dotters uppväxt. Jag vill inte på något sätt jämföra mitt uppdrag i Östeuropa med de våra kollegor utsätts för i Afghanistan. Riskerna för mig är inte mycket större än det är på jobbet i Sverige även om man då och då bleknar på väg till och från jobbet då trafiken verkar mer styras av gudsförsyn än av trafikvett.
    Dock behöver även vi fungerande, avtal, försäkringar och stöd till våra anhöriga och familjer. Att detta saknas i stor omfattning är i alla fall tydligt för vår grupp och våra familjer. Vi ställer upp men vi ställer inte in oss blint i det vi tycker är fel! Alla ni som driver debatten framåt och försöker påverka det ledarskap som tyvärr nu styr FM har vårt stöd:

    Mvh
    Nidas

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas hela den här soppan med nya anställningsavtal slutar med en ny ÖB som jobbar för sin personal - inte mot! Tror att sittande ÖB har förbrukat sitt förtroende hos många anställda och då ska man inte sitta kvar som högste chef i en organisation som försvarmakten.
    /OIE

    SvaraRadera
  5. Som man bäddar får man ligga. Har man kört huvudet i sanden i åratal, är det inte så konstigt att det blir fort och fel. FM har precis som CI skriver haft alla möjligheter att förbereda för en internationell arbetsskyldighet och att förhandla fram avtal.

    Som vanligt när det gäller avtal kommer man ingenstans. Det är ytterst talande för processen när den tidigare förhandlingschefen avskedas och efterträdaren ett halvår senare säger upp sig till följd av belastningen. Årsskiftet 2007/08 skulle enligt lag alla arbetstidsavtal var omförhandlade till att följa EU:s arbetstidsregler. Än idag, snart tre år senare, har FM inte löst ut detta.

    Vi har en intressant tid framför oss med först IO 11, därefter omgaloneringar till specialistofficersstatus, eventuella nedläggningar och sist men inte minst - IO 14. Det gäller att inte så för långt från stolen när musiken tystnar.

    SvaraRadera
  6. Bra och läsvärd artikel!

    Intressanta vändningar i detta ämne. Att en förtroendekris mellan FM.s ledning och personal föreligger är ju både klarlagt och motiverat av taffliga vägval och bristande administrativ förmåga hos FM.

    Det är rimligt att anta att detta negativt påverkar förmågan till att bemanna utlandsuppdragen.

    Nu förefaller också politiker uttrycka en stigande oro för att bemanningen av utlandinsatserna äventyras.

    Vad som är anmärkningsvärt i denna händelseutveckling är politikernas fokus på just utlandsuppdragen.

    Precis som RR (riksrevisionen) konstaterar så finns det inte särskilt goda incitament för ÖB att värna äldre i denna affär. Vad som däremot är högintressant för politiker är just utlandsstyrkan. Den territoriella aspekten av rikets försvar är långt ned på listan.

    Man kan spekulera i varför försvaret av landet är underordnat internationella insatser men hotbild och reformbehovet av en i grunden omodern myndighet kan vara av vikt.

    I närtid kan jag bara erinra mig en större myndighet där en liknande situation lett till en myndighetschefs avgång. Den förre rikspolischefen, som hade oartigheten att kvantifiera polisarbetet för att sedan följa upp det fick ju avgå när ett antal polismyndighetschefer gjorde gemensam sak med polisfacket. Ansvariga politiker svek den gången.

    Nu tror inte jag att detta upprepas med FM, helt enkelt för att de flesta politiker kan leva med oro i de militära leden så länge utlandstyrkorna bemannas och de utrikespolitiska målen kan fullföljas.

    Tänkvärt är dock att FM numera mer är ett utrikespolitiskt verktyg än ett säkerhetspolitiskt dito.

    SvaraRadera
  7. Apropå huvudet i sanden: att döma av reaktionen på obligatoriebeslutet så är inte ÖB den ende av Sveriges officerare som haft huvudet i sanden de senaste fem åren. Redan när nyanställda började få internationell tjänstgöringplikt inskriven i kontraktet har det varit tämligen klart att det förr eller senare skulle gälla all personal, åtminstone militär sådan. Varför har fack och enskilda officerare väntat tills nu med att vilja diskutera detaljerna?

    SvaraRadera
  8. @ Wiseman 12.08

    Det är inte fråga om "eventuella nedläggningar".

    De är redan intecknade !

    Det är inte bara höstvindarna som är kyliga....

    SvaraRadera
  9. @Anonym 12.27: Att ingen reagerade 2003 är en legend som verkar vara svår att ta kål på. Som jag beskriver i inlägget så protesterade Officersförbundet. Att sedan officerskåren inte gjorde större protester kan du nog se orsaken till även idag när de flesta, trots att det numera är deras eget väl och ve det gäller, skriver på avtalet. Vi är helt enkelt som Boork skulle sagt äckligt lojala...

    SvaraRadera
  10. @Wiseman: Att vara förhandlingschef i denna situation är något som borde resultera i någon typ av tapperhetsmedalj. :-)

    SvaraRadera
  11. Nej CI, facket var inte alls aktiva 2003 och inte heller 2004. Budskapet till kadetterna var att OF såg till officerarnas väl. Kadetterna var inte särskilt prioriterade.

    SvaraRadera
  12. @chefsingenjören:

    Leif Boork kanske är rätt man som förhandlingschef! Han tänker utanför lådan och kan ta i med hårdhandskarna när det behövs. När jag tänker efter lite till så är ju han i många stycken en klassisk ledartyp som kan få hela lag med sig under mycket svåra förhållanden. Vem minns inte hans insats för Brynäs kvalserien 2008! En tapperhetsmedalj i hans prisskåp skulle säkert vara klädsamt! :-)

    SvaraRadera
  13. Leif Boork är känd som en obekväm typ som inte tvekar att säga sitt hjärtas mening om spelare som inte hugger i för laget, som inte ställer upp på föreningens villkor.

    SvaraRadera
  14. Alla frågar sig varför det plötsligt blev så bråttom med omregleringen.

    På en information i HKV den 31 augusti förklarade C LEDS att "fönstret" för att i PRIO(!) lägga in personalen endast stod öppet under under hösten varför det inte gick att ta det här i någon annan takt än den valda.

    Det är kanske inte ÖB som skall avgå utan PRIO som skall läggas ned. Vi tycks ha hamnat i ett science fiction scenario där de administra datorsystem styr och FM har tappat kontrollen över dem.....

    SvaraRadera
  15. En annan fluga som snart har surrat färdigt är
    DIR 2009:58 "Personalförsörjning för det reformerade försvaret". Enmansutredaren Thomas Rolen kommer enl plan att presentera sina slutsatser och förslag i början på december.
    Frågan är om det inte finns vissa "intressanta" lösningar där också?
    Ett av uppdragen var att;
    "-överväga olika möjligheter att tidsbegränsat anställa vissa personalkategorier."

    Riksrevisionens granskning gick väl inte så bra.
    Här är några slutsatser.

    "Frågan om personalens tjänstgöringsskyldighet har behandlats av riksdagen, som delar regeringens bedömning att anställningsformerna för officerare inte borde lagregleras utan är en fråga för parterna på det statliga avtalsområdet."
    "En bidragande orsak till ovanstående problem är att Försvarsmakten inte har svarat upp mot egna utfästelser om åtgärder för att öka antalet tjänstgöringsskyldiga yrkesofficerare för utlandsinsatser. Visserligen pågår arbete inom Försvarsmakten med att se över avtals- och regelstrukturen. Riksrevisionens slutsats är dock att Försvarsmakten som arbetsgivare hittills inte har löst denna fråga. Problemet kvarstår med att en mindre del av personalen är skyldig att arbeta inom alla delar av myndighetens kärnverksamheter, exempelvis internationella insatser."

    Här kommer lite som belyser arbetsläget och gör pratet om arbetsbrist ännu mer obegrigligt.

    "Detta bekräftas av granskningen, som visar att det ansträngda bemanningsläget inom utbildningsförband och skolor haft konsekvenser. Förbanden anser framför allt att det finns problem inom förbandsproduktionen. Exempelvis har dokumentation och uppföljning av utbildningsverksamhet fått stå tillbaka. Den utbildande personalen har inte alltid rätt kompetens och erfarenhet, till följd av personalbrist och avsaknad av tid för kompetensutveckling. Vidare finns indikationer på att verksamhetssäkerheten kan ha påverkats negativt. Försvarsmaktens ledning instämmer i att läget varit allvarligt."

    Ibland kan man undra om inte en del flugor redan fått en smäll.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  16. Nu börjar FM:s agerande hamna i samma klass som Åsa-Nisse & Klabbarparn:

    "Försvarsmakten har stressat fram beslutet – och när det går snabbt blir det ofta fel. Ett exempel: Just nu har Försvarsmakten satt sig i en position där myndigheten hotar att sparka personal som idag är under utbildning för tjänstgöring i Afghanistan, för att dessa inte velat skriva om sina anställningsvillkor."

    Saxat från OF:s replik på dagens SvD Brännpunkt.

    Gör om - Gör rätt !

    SvaraRadera
  17. Chefsingenjören, jag är inte imponerad av ditt ordval, som i grunden är helt felaktigt. Ett "obligatorium" är något som man inte kan undgå och som alltid kommer att inträffa. En internationell arbetsskyldighet är något helt annat.

    Alla anställda i Försvarsmakten (idag cirka 25 000 individer) kommer INTE att skickas ut i internationella militära insatser.

    Men - de som har en befattning i våra krigsförband kommer att med större sannolikhet att bli ianspråktagna.

    SvaraRadera
  18. @sinuhe:obligatorium på grund av att skriver du inte på får du sparken. Om sedan inte alla ska tjänstgöra utomlands, varför har ÖB då kravet? Märk väl, jag är för utlanstjänst. Även obligatorisk sådan. Det är sättet det hanteras på som är under all kritik.

    SvaraRadera
  19. Det kommer mera!

    Nytt anställningsavtal som tvingar officer med "lån på banken", dvs i det närmaste livegna, skriva på nya anställningsavtal i blindo. Spännande början, men det kommer som sagt mera.

    Nu när organisationen planeras om, i ett fönster som PRIO skapat, kommer befattningarna att styra. De officerare som hamnar på civila befattningar kan fortsätta som vanligt. De officerare som hamnar på en militär befattning, men med t.ex. OR "grad" tvingas klä om sina grader. Vad kommer då? Jo, givetvis kommer nya anställningsavtal. Med nya förmåner, dvs i praktiken sänkt lön!

    Vänta er det i framtiden!

    SvaraRadera
  20. Wiseman.
    Nu tycker jag du är mer negativ än situationen förtjänar. Som jag ser det kommer det bli en del bra efter den här stormen. Vi tar ju stora kliv framåt. Visst en del bakåt också. Men va fan. Klagt nicht...kempf som tyska falskärmsjägarna har som valspråk.
    /trupparen

    SvaraRadera
  21. Här är en länk till de nya lagarna som börjar gälla den 1/1 2011.

    https://lagen.nu/2003:169
    https://lagen.nu/2010:449

    Jag hittar inget som gör att ett nytt anställningsavtal behöver tas fram.

    SvaraRadera
  22. Denna vecka ska beslut tas om de som sagt nej.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=4087805

    SvaraRadera
  23. Till Sveriges Regering

    Överbefälhavaren Sverker Göransson verkställer idag 14/10 uppsägning av personal inom Försvarsmakten pga sk "arbetsbrist".

    Såvitt jag kan bedöma är den sk "arbetsbristen" direkt eller indirekt beordrad uppifrån av ÖB. Den sk "arbetsbristen" upphör således vid kontraorder från Sveriges Regering.

    Härmed hemställer jag att Sveriges Regering utfärdar kontraorder samt skapar reell arbetsbrist genom att skilja ÖB från sin tjänst.

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera