Detta inlägg är till för att röra om en smula i grytan och belysa Sveriges omställning till ett insatsförsvar från ett annat håll. Ta det för vad det är och fundera en smula...Ibland ser man nyhetsreportage som handlar om när tusentals förfalskade märkesklockor eller kopior på märkesjeans krossas respektive eldas upp i Thailand, Italien eller liknande länder. Företag som Breitling, Gucci och Lewis är mycket engagerade i kampen för att stoppa kopiorna. Varför kan man fråga sig? De som köper dessa kopior skulle knappast ha råd att köpa originalen, och därmed så har tillverkaren inte lidit någon skada?
Men då missar man att det finns andra värden än de rent materiella och det är bl.a. själva varumärket. Vem sjutton vill köpa en 30.000 kronors Breitling när det vimlar med folk med billiga kopior på armleden? Då kan ju ingen längre se hur rik man är som har råd att köpa en äkta klocka. Varumärkesförlusten kan med andra ord vara betydligt större än de materiella förlusterna!
Hur ser det då ut för Försvarsmakten?
Man försöker genom diverse reklamkampanjer bygga upp sitt varumärke inom landet. Detta är numera viktigare än någonsin då den frivilliga rekryteringen bygger på att det finns ungdomar som tycker att det är en attraktiv arbetsgivare. Personligen så anser jag att nöjda medarbetare är den bästa reklampelare man kan ha och där har nog ÖB med den senaste tidens hantering av fack och avtalsförhandlingar sänkt marknadsvärdet en hel del. Att göra sig ovän med facket är inte särskilt smart då facket även är en del av marknadsföringen utåt. Skall man bli attraktiv gäller det att lyssna på vad ungdomarna vill ha. Tittar man på undersökningar bland svenska arbetsgivare så hamnar Försvarsmakten sällan särskilt högt upp. Roligare än SJ, mindre rolig än ICA...
Hur är då Försvarsmaktens marknadsvärde internationellt?
Länge så byggde vi vårt internationella rykte på neutralitet och vi var en stark försvarsmakt som låg som en buffert i norr mellan öst- och västblocken. Styrkan är som är väl känt sedan länge borta. Frågan är nog snarare om det Kalla Kriget skulle uppstå igen om NATO över huvud taget skulle lita på att Sverige skulle klara av kriget själv, eller om man som Churchill under VK2 skulle planera att annektera Sverige för att förebygga att motståndaren gjorde det samma? Svaghet kan i många fall innebära ökade risker för krig både av den ena och den andra orsaken!
Hur är det då med vår neutrala stämpel?
Läser man Jarl Lundgrens artikel "Värnpliktsarméns förmåga att hitta soldatmateriel" i boken "Fredssoldater" kan man läsa följande om insaten i Kongo.
"Eftersom stormakternas intressen bröts i Afrika valdes två alliansfria stater, Sverige och Irland".
Vår första fredsbevarande insats i Suez berodde också på att vi inte var en del av konflikten som t.ex. Storbritanien och Frankrike. En liknande orsak ligger bakom det faktum att Sverige ända sedan Koreakriget har haft observatörer längs med eld-upphör linjen. Utan den neutrala stämpeln så hade vi nog inte varit ett lika självklart val att skicka till dessa insatser.
I de senaste årtiondets insatser har vi skickat soldater under NATO-flagg. Visserligen sker insatserna med FN-mandat, men likaså så finns risken att befolkningen i området ser Sveriges insats som en del av NATO:s och i förlängningen USA:s politik i området.
Länge så skrev vi i vår utrikesförklaring att Sverige var "alliansfri i fred, syftande till neutralitet vid krig". Hur det sedan i realiteten var med denna neutralitet tvistar de lärde om... Detta mål är i och med medlemsskapet i EU borta. Vi är inte längre alliansfria!
Vi levererar vapen till alla som är intresserade och har gott om pengar. Tveksamt är till exempel exporten av Erieye luftburna radarsystem till Pakistan (som är en stor del av problemet i Afghanistan) och nu senast även till Saudiarabien (diktatur som exporterat fundamentalistisk tolkning av Islam till Afghanistan).
Har vi då förlorat vårt marknadsvärde internationellt?
Ja, till viss del när det gäller insatser där det behövs länder som inte har bindningar till stormakterna. Sverige har numera en mycket stark bindning till bl.a. Storbritanien och Frankrike via NATO och EU samarbeten. Detta gör att vi inte längre är lika attraktiva i insatser i områden där dessa före detta kolonialmakter har varit inblandad. Våra kopplingar till USA kan göra det svårare i konflikter där Israel eller muslimska stater är inblandade.
Å andra sidan så har vi vunnit en hel del pluspoäng mot både NATO och EU för att vi har visat att vi ställer upp. I linje med vår solidaritetsförklaring är detta en del av det "alliansfria" Sveriges framtida försvar, då vi är behov av utländskt stöd om det skulle krisa till sig (även fast svenska politiker aldrig kommer att erkänna detta faktum). På grund av behovet av dessa pluspoäng så kan det också vara svårare för oss att dra sig ur Afghanistan än det var för t.ex. Holland eller Kanada som planerar att lämna redan nästa år. Drar vi oss ur för tidigt så förlorar vi vår "investering"!
Man kan därmed säga att varumärket fortfarande är starkt, men har ändrat målgrupp!
(Ja, den svenska blondinen är också ett starkt svenskt varumärke!)
Inlägg
CI,
SvaraRaderaSå här står det i CNO´s (Chief of naval operations)just utkomna CNO Guidance for 2011:
"Distinguished as the first organization in DoD and the second government entity to win Workforce Magazine’s Optimas Award for General Excellence, placing Navy alongside previous winners such as Google, Intel, and Hewlett-Packard."
Där är ett mål att sträva efter! Dock långt borta för FM del, och måhända längre och längre bort. Vad vet jag? Det krävs nog mer än flashiga videosnuttar. Kanske täckning i den verkliga verkligheten.
http://media.signonsandiego.com/news/documents/2010/10/18/CNOG_2011.pdf
Förbannat bra inlägg, dock tror jag att vi med våra insats samlar på oss nog med vita kameler för att den dagen den nya kriget kommer snarare hamnar i en Polsk situation (dvs vi blir rövkrängda men det kommer inte ske utan krig).
SvaraRaderaMin käpphäst kvarstår dock: Våra närmare band knyts till landet Storbritannien, inte den gråa plats söder om gränsen som gav oss cricket.
Eftersom Kina, och Indien, har inlett en omvandling till välfärdsstater kommer inte det kalla kriget att återuppstå.
SvaraRaderaSverige som påstått neutral stat mellan öst- och västblocken är ett passerat stadium. Eftersom Kina däremot har en oerhörd geopolitisk tyngd lär nya konstellationer behöva uppstå om det ska finnas någon motvikt.
En sådan utveckling är väl i sig inte märkligare än att grekiska statsstater kunde bekriga varandra men enas mot en gemensam yttre fiende.
Och den där blondinen kan gott sluta skicka söner och makar i döden för att höja hennes levnadsstandard.
Tobias Wallin
@Lew: Ditt korståg har nog lång väg kvar innan det lyckas... :-)
SvaraRaderaMan skall nog inte glömma att ute i världen associeras svenska flickor även till sexuell lössläppthet, positivt eller inte för vårt varumärke. Kanske Churchill tyckte att vi flörtade för våldsamt med de för ögonblicket starkaste och vackraste?
SvaraRaderasvensk vapenexport har ökat med 77 procent sedan 1999 enligt Inspektionen för Strategiska Produkter,
SvaraRaderaTidigare utgjordes huvuddelen av de svenska förbanden i FN och EU tjänst av värnpliktiga. Nu har vi yrkessoldater.
Tidigare hade vi gröna, lite larviga uniformer och åkte runt i jeepar, nu har vi samma uniformer som amerikanerna och åker CV90.
Svenska soldater avlider och såras i regelrätta strider i en aldrig tidigare skådad omfattning .
Nu satsar Svenska politiker på att uppnå en bred enighet kring insatsen i Afghanistan och att vald TAKTIK är rätt. (Nedkämpa "upprorsmän" i ena änden av byn, medan man delar ut förnödenheter och agiterar för den Afghanska centralmaktens förträfflighet i andra änden av byn).
Detta i ett strävande att INTE uppnå militärt avgörande...? och "upprorsmännen" naturligtvis är släkt, vänner och familjemedlemmar till de som ska smörjas över till den Afghanska centralmakten.
Tidigare vilade varumärket Sverige och eventuella framgångar i konflikthantering på dialog och att Sverige hade en självständig roll i fredsarbetet.
Att tiderna förändras är ju en parameter som naturligtvis påverkar denna fråga men jag kan inte undgå att känna att Sverige dragits in i kriget i Afghanistan på osund grund och att det nu börjar bli omöjligt att ta sig ur detta, även om en bred politisk majoritet skulle vilja dra sig ur (osannolikt just nu).
Nåt slags kontrakt med djävulen är upprättat utan att alla aspekter är tillräckligt kända debatterade och förankrade. Detta påverkar varumärket Sverige synnerligen negativt om man jämför med förr.
Pellefant: Allan Widman skriver följande på Newsmill den 19 oktober.
SvaraRadera"Sveriges är ett av världens minsta men mest globaliserade länder. Vi påverkas mer än de flesta i kraft av stort exportberoende, internationellt rörlig befolkning och starka kopplingar till multinationella samarbeten. Samtidigt innebär vår litenhet små möjligheter att ensamma möta allvarliga säkerhetsutmaningar."
Det är klart att man kan debattera insatsen just i Afghanistan, men en annan fråga är varför Svenskar tror att Sveriges roll i den globaliserade, integrerade ekonomin alls kan var möjlig utan sådana åtaganden?
Om Sverige har ekonomiska intressen i olika delar av världen, dagligen har kanske 20 000 svenska medborgare i Thailand, 200 000 i ett antal andra länder, skiljer sig då Sveriges motiv radikalt från t. ex Frankrikes att hålla trupp i beredskap på strategiskt väl belägna platser?
Om dystopiska scenarion slår in i närtid är det i alla fall en poäng med att hålla trupp vid Khyber-passet för att hindra hungerdriven folkvandring in mot den Euroasiatiska kontinenten.
Slutligen var väl knappast alla aspekter av Neutralitetspolitiken särskilt kända och förankrade inrikes heller under de första 50 åren.
Tobias Wallin
@Tobias Wallin
SvaraRaderaJo, men det är bland annat insatsen i Afghanistan och ökad vapenexport som påverkar "varumärket" eller "trovärdigheten" i freds och biståndsarbetet. Nu förknippas varumärket mer än förut som en del i krigförande part.
Jag argumenterar inte för att inte ta åtaganden. Men att föra krig är är inte ett åtagande som Sverige är särskilt väl disponerade för eller är traditionellt förknippade med i modern tid.
Beträffande jämförelsen med neutralitetspolitiken så var förlusterna i människoliv inte alls lika höga och handlingsfriheten i valet av utrikespolitiska åtaganden var sttörre.
Pellefant: Bakom Sveriges välstånd finns ett Moral Hazard problem som inte diskuteras inrikespolitiskt eftersom politiska högeralternativ saknas.
SvaraRaderaSverige är inte självförsörjande. Köpkraften även vid de lägre nivåerna i samhället, sjukpenning, a-kassa osv. påstås däremot ofta kunna höjas utan att den som framställer kravet nämner hur detta i praktiken sker. Det är självklart att köpkraften även för den som uppbär sjukpenning ökar av att förlägga arbete till låglöneländer.
En Socialdemokrat - eller en Ny Moderat - skulle inte beskriva Sveriges roll i en integrerad globaliserad ekonomi på det sättet. Socialdemokraten skulle i stället tala väl om solidaritet (inrikes) men glömma exploatering (utrikes).
Neutralitetspolitiken har fyll en funktion under efterkrigstiden, men Moral Hazard situationer är farliga just på grund av att de som tjänar på upplägget inte ser nackdelarna med det. Omvärlden lär däremot inte ha något som helst problem med att identifiera Sverige som ett rikt land med förhållandevis solid ekonomi. Om eller snarare när, resursbrist osv. blir mer påtaglig kommer den inte att bli det i Sverige först. Det är därför faktiskt naivt att tro att Svensk inrikespolitik med direkta kopplingar till utländska förhållanden ska kunna fortsätta drivas under det så kallade problemformuleringsinitiativet.
Malthus påstås ha yttrat något i stil med att "en population förökar sig alltid snabbare än tillgången till mat ökar." Det hade han rätt i.
Kort sagt, det går inte att föra en meningsfull diskussion när de enda perspektiven på en fråga som får förekomma kommer från vänster.