Jag har kritiserat sättet som ÖB driver igenom det nya anställningskontraktet. Det är i huvudsak av två anledningar, han lyssnar inte på sina medarbetare (som gärna ville ha mer information om vilkor m.m. innan dom skrev på) och han kör utan att blinka över fackförbunden.Det är därför ganska intressant att titta på arbetet för att ta fram ett nytt statligt avtal som också hamnat i stå. Till mycket beroende på samma orsaker.
I dag, onsdag, fortsätter förhandlingarna om ett nytt statligt avtal. Avtalsperioden löpte ut 30 september, men det gamla avtalet har förlängts fram tills i dag.
Trots intensiva förhandlingar finns det fortfarande ett antal frågor som är olösta, säger STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar.
Det finns vissa paralleller mellan denna förhandling och förhandlingen om det nya utlandsavtalet. Framför allt rör det frågor som medinflytande från fack och arbetstagare samt att specificera villkor.
Avtalsrådets signal var mycket tydlig, säger hon: ”Rör inte vårt inflytande”.
– Arbetsgivarverkets yrkande om att arbetsgivaren ska bestämma i flera fall där parterna inte kommer överens, är en attack mot kärnan i den samverkan vi har i den statliga sektorn. Från STs sida tror vi att verksamheten blir bättre om både chefer och medarbetare kommer till tals.
Att behålla värdet i avtalet innebär att det ska finnas siffror att falla tillbaka på om man inte kommer överens. Man är inte heller beredd att släppa förmåner som finns i nuvarande avtal, förklarar Åsa Erba-Stenhammar.
Officersförbundet och Reservofficersförbundet har inte skrivit samråd på det nya anställningsavtalet. ÖB valde dock att gå vidare utan samråd. Med andra ord anser ÖB att fackförbunden inte behöver ha inflytande i liknande frågor rörande arbetsrätten och civilsrättsliga avtal.
Att skriva på ett nytt anställningsavtal utan att veta exakta omständigheterna kring när, var och hur är att sätta mycket tilltro till sin arbetsgivare. Det är inte många arbetstagare eller fackförbund som skulle vara beredda att ingå ett liknande "in blanco" avtal. Tvärtom så anser ST att man har rätt till strid om inget avtal sluts i deras förhandling.
Från 1 oktober har facken rätt att ta till stridsåtgärder om man inte kommer överens med arbetsgivaren.
Förhandling om villkoren för utlandstjänst har hållit på sedan 2003, ännu har inget hänt!
Det intressanta i sammanhanget är att många verkar tro att vi officerare skulle vara någon särskild typ av arbetstagare som ska ha mindre att säga till om på sin arbetsplats. De övriga statliga anställda verkar vilja slåss för sina rättigheter. Finns det med andra ord en skillnad på folk och fä?
Uppdaterad 10-10-10, 23:13
Utlandsavtalet uppdaterades senast 2008, men resultatet blev bara försämringar för officerare vid t.ex. våra Gripensupportgrupper i Ungern, Tjeckien och Thailand.
På UD har det resulterat i att det inte längre är lika attraktivt med utlandstjänstgöring.
Folk säger att de inte har råd att åka ut igen. En del som är ute säger att de måste åka hem, de har inte råd att stanna kvar. Vi tror det här kommer att medföra svårigheter att rekrytera rätt personer till befattningar utomlands, säger han.
Inlägg
Kanske för att vi tar sådan politisk hänsyn? Jag är upplärd art inte bråka offentligt för då läggsvi ner, övningen ställs in, enheten minskas och flygplan skrotas! Kanske dags att ta tag i vårt eget öde?
SvaraRaderaDet befintliga utlandsavtalet trädde väl i kraft 2006?
SvaraRadera95% tycker tydligen att det är OK att skriva på avtal in blanco...
SvaraRaderaUndrar hur många som igentligen känner att de är redo att dansa efter FMLs pipa? Jag tror att arbetsgivaren, styrkt av detta resultat, kommer att ha en betydligt hårdare linje mot sina arbetstagare (oavsett om det är fråga om förbandsnedläggningar, löneförhandling, utlandsuppdrag eller omgallonering till specialistofficer). Då det visat sig att deras anställda antingen är blint lojala eller rädda om sina jobb.
/nejsägaren
"De övriga statliga anställda verkar vilja slåss för sina rättigheter. Finns det med andra ord en skillnad på folk och fä?"
SvaraRaderaGissningsvis så identifierar sig inte övriga statliga anställda med arbetsgivaren/myndigheten lika mycket som officerskåren historiskt sett verkar ha gjort.
@Cynisk: T.o.m. 2008! Jag var lite otydlig och har ändrat skrivningen...
SvaraRaderaDet finns en tydlig skillnad på folk och fä. De förra har nämligen svarat nej, medan de senare har svarat ja och därmed accepterar att bli degraderade till rotehjon.
SvaraRaderaAtt ja-sägarna dessutom utgör en överväldigande majoritet av yrkeskåren innebär att ifrågavarande yrkeskår generellt sett är svagbegåvad jämfört med övriga yrkeskårer.
Övriga yrkeskårer uppvisar mycket bättre sammanhållning och är mindre räddhågade än den militära yrkeskåren. Denna sanning är kanske obehaglig, men de facto sann!
Flygsoldat 113 Bom
Det är möjligen din sanning 113 Bom, inte nödvändigtvis övrigas.
SvaraRaderaOfficerskåren är dumlojal i många lägen men har trots det mycket fina villkor jämfört med andra yrkesgrupper i samhället, något man kan tacka ATO för.
Man kan snegla mot poliskåren och titta på deras senaste avtalsförändring och reaktionerna på den där man demonstrerade mot sitt eget fackförbund.
Jag tycker att folket är de som svarat JA och de som svarat NEJ. Fän är de som uttrycker sig nedvärderande för att de inte samtycker med andras beslut.
Det har kanske anställts nya medlemmar till flocken? Saxat ur dagens Aftonbladet.
SvaraRadera"Ett 20-tal soldater från I 19 i Boden sjukskrev sig och avbröt övningen Nordic Battle Group i småländska Eksjö förra veckan, rapporterar Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren. Soldaterna, nu hemskickade till Boden, var missnöjda med arbetstidsavtalet.
Enligt Bjarne Hald, ombudsman i officersföreningen Bothnia, fick soldaterna inte veta vilka löner som gäller, de saknade anställningsbevis och kunde varken söka bostad eller gå med i a-kassan."
Teaterdirektören.
@Cynisk
SvaraRaderaDu tycker alltså att 24 kronor/timme är fina villkor? Detta är nämligen vad de strejkande/sjukskrivna soldaterna från I19 erhåller för sin extra arbetsinsats.
Flygsoldat 113 Bom