Skillnad på folk och fä? (uppdaterad)

Jag har kritiserat sättet som ÖB driver igenom det nya anställningskontraktet. Det är i huvudsak av två anledningar, han lyssnar inte på sina medarbetare (som gärna ville ha mer information om vilkor m.m. innan dom skrev på) och han kör utan att blinka över fackförbunden.

Det är därför ganska intressant att titta på arbetet för att ta fram ett nytt statligt avtal som också hamnat i stå. Till mycket beroende på samma orsaker.

I dag, onsdag, fortsätter förhandlingarna om ett nytt statligt avtal. Avtalsperioden löpte ut 30 september, men det gamla avtalet har förlängts fram tills i dag.

Trots intensiva förhandlingar finns det fortfarande ett antal frågor som är olösta, säger STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar.

Det finns vissa paralleller mellan denna förhandling och förhandlingen om det nya utlandsavtalet. Framför allt rör det frågor som medinflytande från fack och arbetstagare samt att specificera villkor.

Avtalsrådets signal var mycket tydlig, säger hon: ”Rör inte vårt inflytande”.

– Arbetsgivarverkets yrkande om att arbetsgivaren ska bestämma i flera fall där parterna inte kommer överens, är en attack mot kärnan i den samverkan vi har i den statliga sektorn. Från STs sida tror vi att verksamheten blir bättre om både chefer och medarbetare kommer till tals.

Att behålla värdet i avtalet innebär att det ska finnas siffror att falla tillbaka på om man inte kommer överens. Man är inte heller beredd att släppa förmåner som finns i nuvarande avtal, förklarar Åsa Erba-Stenhammar.

Officersförbundet och Reservofficersförbundet har inte skrivit samråd på det nya anställningsavtalet. ÖB valde dock att gå vidare utan samråd. Med andra ord anser ÖB att fackförbunden inte behöver ha inflytande i liknande frågor rörande arbetsrätten och civilsrättsliga avtal.

Att skriva på ett nytt anställningsavtal utan att veta exakta omständigheterna kring när, var och hur är att sätta mycket tilltro till sin arbetsgivare. Det är inte många arbetstagare eller fackförbund som skulle vara beredda att ingå ett liknande "in blanco" avtal. Tvärtom så anser ST att man har rätt till strid om inget avtal sluts i deras förhandling.

Från 1 oktober har facken rätt att ta till stridsåtgärder om man inte kommer överens med arbetsgivaren.

Förhandling om villkoren för utlandstjänst har hållit på sedan 2003, ännu har inget hänt!

Det intressanta i sammanhanget är att många verkar tro att vi officerare skulle vara någon särskild typ av arbetstagare som ska ha mindre att säga till om på sin arbetsplats. De övriga statliga anställda verkar vilja slåss för sina rättigheter. Finns det med andra ord en skillnad på folk och fä?

Uppdaterad 10-10-10, 23:13
Utlandsavtalet uppdaterades senast 2008, men resultatet blev bara försämringar för officerare vid t.ex. våra Gripensupportgrupper i Ungern, Tjeckien och Thailand.

På UD har det resulterat i att det inte längre är lika attraktivt med utlandstjänstgöring.

Folk säger att de inte har råd att åka ut igen. En del som är ute säger att de måste åka hem, de har inte råd att stanna kvar. Vi tror det här kommer att medföra svårigheter att rekrytera rätt personer till befattningar utomlands, säger han.