NBG en gökunge? (uppdaterad)

Battlegroup 08 blev en lackmustest av den svenska Försvarsmakten där det med all klarhet visade sig att vi inte höll måttet. En hel del komponenter blev aldrig färdiga i tid där MEDEVAC helikoptrarna var det mest kända misslyckandet. Nu är det snart dags för NBG11 att ställa sig i beredskap. Förbandet håller just nu på med det sista finslipandet.

Under tisdagen avslutades Initial Effort, den andra delen av den övningsserie som leder fram till beredskapsperiodens start den 1 januari 2011.
...
Efter vård och välbehövlig vila startar övningarna snart upp igen. Övningen då kallas för Joint Action 2010 och pågår mellan den 8 och 18 november.

Nu kommer Riksrevisionen med en rapport som kritiserar NBG08.

”NBG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt”:

”En försvårande omständighet under uppbyggnaden av NBG08 var att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns för hur stor styrkan skulle vara. Detta bidrog till att den svenska delen i NBG08 successivt växte i antal från 1 100 soldater till de 2 350 soldater som stod i beredskap”.

2008 uppstod ett svart hål i Försvarsmaktens budget. Nu har vi skaffat PRIO för att få koll på var pengarna tar vägen. Frågan är då om vi har lärt oss något, eller om kombinationen av PRIO-införandet och NBG11 kommer att skapa ett nytt svart hål nästa år? En tickande bomb i Försvarsmaktens fratida budget är ersättningsmateriel för utrustning som slits under alla insatser. I invasionsförsvaret stod det mesta av materielen i lador. I insatsförsvaret så ska allt användas, vilket drastiskt förkortar livslängden.

Sverige står för utbildningen och beredskapskostnaderna, men vem står för kostnaden om en Battlegroup skickas iväg? Jo, det gör EU och där delas kostnaderna baserat på medlemsstaterna baserat på deras storlek, vilket gör att Tyskland får ta en stor del av kakan. Frågan är om EU länderna har lagt undan ekonomiska reserver för en insats med en Battlegroup? De flesta EU-länder, med de stora bjässarna Storbritanien och Tyskland i spetsen, har dålig ekonomi och har flaggat för reduceringar i budgeten för sina försvarsmakter. Att då vara beredd att betala ytterligare mer för att skicka iväg ett insatsförband kan bli ett mycket svårt beslut. Många NATO-länder är heller inte särskilt intresserade av att bygga upp en parallell militär struktur vid sidan av NATO. Frågan är därför om EU ens vågar dra saken till sin spets och försöka skicka iväg en Battlegroup, eftersom det skulle bli en dödsstöt för EU:s militära samarbete om det i slutändan visade sig att det inte gick.

Frågan är om detta inte är just en av drivkrafterna bakom den svenska intresset för Battlegroupkonceptet. Vi är inte NATO-medlemmar och det verkar varken finnas folkvilja eller politisk vilja (förutom fp) om att ansöka om medlemsskap. Så i brist på NATO så vill Sverige ha ett starkt EU. Detta visas också av den svenska entusiasmen för Lissabonfördraget och vår solidaritetsförklaring.

DN

Uppdaterad 10-10-30, 12:01
Tolgfors har nu kommenterat Riksrevisionens rapport. Han gör dock allt annat än en pudel och lyckas med att skylla på den föregående socialdemokratiska regerningen samt Försvarsmakten själva. NBG11 kommer givetvis inte att misslyckas på samma sätt. Den som lever får se...

I oktober 2007, en månad efter att jag tillträdde som försvarsminister, lämnade regeringen en skrivelse om NBG08 till riksdagen. Den innehöll bland annat redovisning av kostnader för insats och beredskap.

Riksdagen har fattat beslut om att Försvarsmakten skall ha förmåga att sätta upp en snabbinsatsstyrka, däremot fattar riksdagen inte beslut om en specifik budget för den Nordiska Stridsgruppen. Detta sker heller inte för andra förband eller förmågor inom Försvarsmakten. Kostnaderna tas inom anslagsramarna, vilket regeringen informerat riksdagen om.

C LEDS har sin syn på saken. Ekonomin var bristfällig, men styrkan var den bäst validerade av alla EU Battlegroups.

NBG 08 är till dags dato fortfarande den enda EU-styrka som i sin helhet med deltagare från alla länder och alla ingående förmågor som praktiskt prövats i övning enligt EU:s scenarios.

– Detta gjordes genom en komplex och realistisk slutövning. I denna övning deltog internationella mycket erfarna observatörer och formella granskare från många länder i EU och Nato.

Detta säger tyvärr kanske mer om Battlegroupkonceptet i helhet än om NBG08. I Sverige ser viu NBG som en reformmotor, men i de flesta andra europeiska länder så verkar battlegroups hanteras på samma sätt som PARP, d.v.s. ett spel för gallerierna som visar på politiska ambitioner snarare än faktisk vilja.

Uppdaterad 10-11-08, 19:37
EU blir kritiserad i en ny rapport för att de inte gör tillräckligt mycket för att engagera sig i fredsskapande verksamhet. Fokus för alla medlemsländer har blivit insatsen i Afghanistan, när man skulle kunna göra mer med t.ex. politiska och ekonomiska medel.

– EU lever inte upp till sin självbild som ett fredsprojekt, anser Emma Johansson, som är huvudredaktör för rapporten.

Medan 25 av EU:s 27 medlemsländer har engagerat sig militärt på ena sidan av kriget i Afghanistan var unionen 2009 inblandad som medlare eller hade fredsbevarande styrkor i blott 4 av världens 36 väpnade konflikter: Israel/Palestina, Georgien (två konflikter) och Tchad.

I Afghanistan är kontrasten tydlig mellan medlemsländernas omfattande militära engagemang och EU:s relativt lilla civila polisinsats, enligt Uppsalaforskarna, som tror att de dyra och komplicerade militärinsatserna prioriteras och riskerar att tränga undan fredsinsatser.

EU militärkommittés ordförande, vår f.d. ÖB Håkan Syren trycker nu på att Battlegroups borde snarast användas och då inte bara till fredsframtvingande insatser av afghanistanmodell, utan även humanitära insatser. Jag ställde själv frågan varför vi inte skickade en Battlegroup till Haiti? Det känns därför bra att se att Syrén nu tar upp liknande tankar.

Syrén försvarar snabbinsatsstyrkans värde. Men han menar att man behöver vara flexiblare.

– Ska vi sitta här och vänta på en konflikt som helt överensstämmer med de i idéer vi hade om ett snabbinsatsförband för sex sju år sedan får vi vänta ganska länge. Så här gäller det att förändra och anpassa, sade han i Ekots lördagsintervju.

– Man skulle med något förändrat synsätt kunna använda den för humanitär hjälp.

I Afrika finns det många oroshärdar där det behövs insatser. Syrén nämner bl.a. Sudan och Somalia. Helt rätt. Piratproblemet i Adenviken kan bara mildras med hjälp av operation ATALANTA. Lösningen finns enbart på land.